Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Norrköping

FKP Scorpio lanserar ny showcasefestival

by

fkp

Igår bjöd konsertarrangörerna FKP Scorpio in till pressträff i Norrköping för att lansera en ny festival. Nu står det klart att festivalen — som fått namnet Where’s The Music? och går av stapeln i Norrköping mellan den 12 och den 14 februari nästa år — kommer bli en slags svensk motsvarighet till showcasefestivalerna SXSW och by:Larm. Festivalen kommer ha två inriktningar; musiken där nya artister står i fokus, samt konferenser där föreläsare pratar om olika branschrelaterade ämnen. Det kommer att bli runt femtio spelningar per dag.

– I och med arbetet med Bråvalla Festival 2013 har vi hittat en bra och tillförlitlig sammarbetspartner i Upplev Norrköping. Det känns jättebra att komma tillbaka till Norrköping med det nya konceptet, Where’s the Music?, så att vi kan visa den internationella musikbranschen vad Sverige är mest känt för i Europa – att hitta och ta fram nya intressanta artister och innovativa tekniska lösningar, berättar FKP Scorpios VD Folkert Koopman i ett pressmeddelande.

Rammstein, Green Day och Avicii till nya festivalen i Norrköping

by

Att Rammstein, Green Day och Avicii blir de tre dragplåstren till den nya Bråvallafestivalen i Norrköping presenterades när arrangörerna FKP Scorpio – som bland annat även ligger bakom Hultsfredsfestivalen – kallade till presskonferens under onsdagen den 3:e oktober.

Bråvallafestivalen kommer att äga rum mellan den 27:e och den 29:e juni nästa år och förväntas bli en allvarlig utmanare till krisdrabbade Peace & Love som äger rum i Borlänge samma helg. Den största jokern av de tre bokningarna var nog Avicii, eller Tim Bergling som han egentligen heter, som gör sin enda spelning i Sverige för 2013 när han spelar på Bråvallafestivalens sista dag. Tyska Rammstein spelar på festivalens första dag medan Green Day som nyss gav ut ¡Uno! – den första av tre albumsläpp inom loppet av ett år – är inbokade för att spela på fredagen.

Arbetet med den nya festivalen i Norrköping påbörjades redan för tre år sedan. På frågan varför festivalen är belägen i just Norrköping menar festivalchefen Folkert Koopmans att det framför allt beror på utrymmet. Festivalen äger rum på det gamla flygfältsområdet Bråvalla i Norrköping – även om man första året ”bara” tar emot 40.000 besökare har området en kapacitet på 100.000. Festivalområdet är alltså till och med större än vad det är på de festivaler FKP Scorpio arrangerar i hemlandet Tyskland, så utöver musiken har man även planer på att ha speciella områden för sport och relaxing. Dessutom ligger Norrköping mitt i södra Sverige med halva landets befolkning inom 20 mils omkrets.

Early Bird-biljetter släpps redan under torsdagen den 4:e oktober kl. 10:00 via Eventim. 1-dagsbiljetterna kommer att säljas för 695 kr medan 3-dagarsbiljetterna kommer att kosta 1595 kr. Observera att camping inte ingår i dessa priser och att flera olika campingalternativ kommer att presenteras på festivalens hemsida.

Rädda Arbisteatern i Norrköping

by

Det finns en plats i Norrköping där alla är välkomna. Där alla får vara dem de är. Där ingen bryr sig om du är straight, gay, kristen, muslim, ateist, blond, brunett, tjock, smal, smart, trög… Det enda som betyder något är att du är intresserad av gemenskap. Och gärna teater också. Det är nämligen en teater. Just nu i alla fall. Kommunen vill inte hjälpa Arbisteatern i Norrköping att finnas kvar. Så nu verkar det som att den bästa platsen i Norrköping kommer försvinna. De som är intresserade i lokalen kommer inte fortsätta driva den typen av verksamhet och chansen är stor att teatern rivs ut trots att den borde vara k-märkt.

Arbisteatern i Norrköping byggdes 1865 och är därmed Sveriges äldsta amatörscen. Professionella och amatörskådespelare blandades i Arbetarföreningens lokaler och lärde av varandra redan på den tiden och så har det fortsatt ända till nu. Mellan 1964 0ch 2001 drev Operettsällskapet sin verksamhet på Arbis och varvade operetter och musikaler till Norrköpingsbornas förtjusning. På senare år drivs teatern av Arbis Nytta och Nöje vars konstnärliga ledare är Robin Karlsson.

I flera år har Arbisteatern drivits utan kommunala medel, trots skulderna som lämnades efter Operettsällskapets konkurs, men Norrköpings kommuns ständiga oviljan att hjälpa till att bevara teatern börjar märkas. Trots att Arbisteatern används till olika evenemang (bröllop, Poetryslam, företagsfester med mera) så går det inte riktigt runt längre. Kommunens bristfälliga stöd har gjort att föreningen blivit låst till vissa projekt, till exempel Showboat som inte ens spelades på Arbis.

För många ungdomar i Norrköping har Arbis varit, och är, en skola och en otrolig möjlighet att utvecklas. Karriärer har börjat på och bakom Arbisteaterns scen och vänskaper för livet har börjat i kulisserna. Några har funnit kärleken inte bara till teatern, utan även på teatern. Ett exempel är Bibbi och Lennart Holmqvist som träffades på teatern för många år sedan och idag är gifta med varandra. Även artister som Edvin Adolphson, Tor Isedal, Carl Reinholdz, John Harrysson, Sven Holmberg, Tjadden Hällström och Operasångerskan Brita Hertzberg har stått på Arbisteaterns scen. För att inte tala om alla de som gåttvidare och utbildat sig till dansare och tekniker.

Gemenskap är nyckelordet på Arbisteatern i Norrköping. Alla får vara med. Den som kan dansa får dansa, den som kan sjunga får sjunga, den som kan agera får agera… Och den som inte kan något av det får vara med ändå. Man kan stå i garderob, sköta ljud eller ljus, bygga scen och jobba bakom. Möjligheterna är oändliga. Föreningen Arbisakademien har inte heller tagit ut avgifter av de ungdomar, och äldre för all del, som velat vara med och kämpa. Något som gett ännu fler ungdomar en möjlighet att få göra det som de tycker om. Därför är det oerhört viktigt att vi bevarar den gåva som Arbisteatern faktiskt är.

Norrköping kallar sig kulturstad och ändå bryr sig inte kommunen det minsta om en av de viktigaste kulturmärkena i stadens historia. Jag tycker inte att det är acceptabelt och jag är säker på att många är med mig.

Jenny Lindberg
Hängiven Arbisian

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tosca i Norrköping

by


I lördags var jag och såg premiären på Svenska Operans ”Tosca”. Det blev en ganska lång dag eftersom jag åkte buss t o r Malmö-Norrköping med avresa på lördagsförmiddagen 9:50 och hemresa på söndagsnatten klockan 0:55 och ankomst till Malmö tio minuter före utsatt tid vid 7-tiden. Resan gick dock över förväntan och så fick jag vara med på efterfesten efter föreställningen vilket bidrog att den tre timmar långa väntetiden gick fort undan.

Tosca tillhör en av mina favoritoperor, men egentligen hade jag inte tänkt mig att resa till Norrköping, men när det stod klart att jag inte skulle kunna få någon biljett till Bohème i Göteborg så var valet ganska enkelt.

När jag planerar mina operaresor så försöker jag ju normalt se till att jag ser mer än en föreställning åt gången, men det var ju inte möjligt den här gången och när jag försökte boka biljett och hotellövernattning så var rummen redan slut och då kändes det inte så angeläget att se föreställningen, men jag är ju inte sämre än jag kan ändra mig. Vilket jag alltså gjorde.

Det var så klart en nyinstudering,med Märit Bergwall som regissör, och med handlingen förlagt till en totalitär stat på 1970-talet. Detta var jag inledningsvis lite tveksam inför, men efter föreställningen så såg jag inga problem med detta.Däremot anser jag att det är olyckligt att man har valt att lägga in en paus på tjugo minuter, eller mer, efter andra akten. Det gör att föreställningen tappar tempo och det är ju inte bra.

Jag går på opera för att jag vill vara med om en berörande upplevelse och det fick jag vara med om. Inte så att jag behövde gråta, men en bra upplevelse blev det. Huvudpersonerna dvs Tosca, Scarpia och Cavaradossi var ju naturligtvis bäst, men också en del, för inte säga alla medverkande var alldeles utmärkta. Körens insatser lämnade inte heller mycket i övrigt att önska och det blev en fin final på 1:a akten. Dessutom tyckte jag mycket om orkestern, även om det blev ett litet fel i inledningen till tredje akten, men det kan man nog skylla på premiärnervositeten.

Bland solistinsatserna så gick första pris utan tvekan till John-Erik Eleby som sjöng och spelade Scarpia på ett helt perfekt sätt, så skall en modern Scarpia vara. Cavaradossi sjöngs av en sångare som jag inte tidigare har hört, Sonny Wallentin, och i stort var det en angenäm bekantskap även om han nog hade besvär med en och annan höjdton, men ”Sången till livet” klarade han helt utan anmärkning.

Som Floria Tosca hörde vi Margareta Ridderstedt och det var också första gången jag lyssnade på henne, men även detta var en angenäm upplevelse, men så älskar jag sopraner, en sak som jag delar med Richard Strauss, tydligen.

Det känns det lite konstigt att få reda på att Svenska Operan inte betalar lön enligt kollektivavtal till sina anställda. Visst kan man träffa överenskommelse om andra villkor,om man saknar kollektivavtal, men min utgångspunkt är att ersättningarna skall motsvara minst vad som gäller enligt kollektivavtal. Operaledningens tidningsuttalande om att man hoppas att det går att betala löner enligt kollektivavtal om 10-15 år är klart otillfredsställande. Självklart skall den anställda personalen ha lön och annan ersättning enligt kollektivavtal redan från start.

Så här i efterhand kan jag konstatera att det var en mycket god idé att resa till Svenska Operan och se och höra deras version av ”Tosca” och det enda tråkiga kan jag ju tycka att föreställningen inte var utsålt, men norrköpingsborna har ju ändå några chanser till att se föreställningen, men de kanske väntar till dess att Svenska Operan sätter upp ”Carmen” med premiär den 28 december i år, men mitt råd är vänta inte se ”Tosca” nu så har ni något att se framemot till decembermörkret.

En recension av Tosca
Yterliggare en recension av föreställningen