• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rammstein

Konsertrecension: Rammstein på Ullevi

4 augusti, 2022 by Elis Holmström

Rammstein Ullevi 28-07-2022

Betyg: 4
28/07/2022
Ullevi
Arrangör: FKP Scorpio

Att Iron Maiden och Metallica kan fylla Ullevi är begripligt. De har en bred publik och deras musik är tillgänglig, i fallet med Metallica är den dessutom utomordentligt kommersiell. Att ett tyskt industri-metal band kan fylla Sveriges största arena tre kvällar i rad är dock inget annat än surrealistiskt. Rammstein har aldrig gjort några försök att passa in. De spelar mullrande marschmusik. Texterna är uteslutande på tyska och showerna är fyllda av galenskap innehållandes pyromani, explosioner och galna sexlekar.

Rammstein har under flera år byggt upp ett rykte som en livemaskin som saknar konkurrens inom sin genre. Hårdrocken har aldrig varit skygg för det överdrivna, teatrala och explosiva. Rammstein har dock förädlat och förfinat formulan likt den bästa av Mercedes Benz bilmodeller. Konserten på Stockholm Stadion för tre år sedan var omtumlande och storslagen, något större spektakel än Rammstein går nämligen inte att se. Showen i Göteborg är en fortsättning på 2019 års magnifika turné. En turné som var unik av ett antal skäl, delas för att spelplatserna var de största arenorna men också för att turnén för första gången på tio år ackompanjerades av ett nytt album. Ett album som bara växt med mästerverk som Deutschland och Ausländer.
Cirkusar och noga regisserade framträdande brukar sällan ändras men efter att fortsättningen på turnén försenats med två år, tillföljd av pandemin, har Rammstein varit rekordsnabba med ett nytt album. Detta innebär att fyra nya låtar tillkommit. Det finns få artister idag som kan rulla ut nytt material i en livekontext utan att få ett och annat undrandes ögonkast. Adéle är en av de få som hittar sätt att få sitt nya material att framstå lika klassiskt som sitt gamla, i övrigt är nytillskott sällan det mest efterlängtade på en konsert. Och för Rammstein blir mycket av materialet från nya skivan Zeit något av ett sänke för spelningen, framförallt i inledningen.

Konsertens introduktion, som kulminerar i en explosion som hörs ända bort till Partille, är lika chockerande som alltid men tyvärr kan detsamma inte sägas om de två öppningslåtarna. Armee der Tristen känns som en parentes jämte den ståtliga Was Ich Liebe. Zick Zack som följer är nästan omöjlig att lyssna till då ljudet är erbarmligt. En alltför stark bas dränker gitarristerna Paul Landers och Richard Z. Kruspe, vilket förtar de tunga och distinkta riffen. Tack och lov räddas denna stela start upp när Links 2-3-4 dundrar in, keyboardspelaren Christian ’’Flake’’ Lorenz börjar marschera på sitt ikoniska gå-band och den tyska industriella rockmaskinen har äntligen startat. Härifrån är det mesta sig likt från senaste Sverige-besöket. Sehnsucht får hela Ullevi på fötter. Zeig Dich med sin suggestiva öppning, innehållandes en hotfull kör, känns som en släkting till något som svenska Ghost aldrig spelade in. Men det är i den grandiosa Mein Herz Brennt som konserten riktigt vaknar till liv. Om Richard Wagner hade stött på Led Zeppelin hade slutresultatet av konfrontationen kunnat vara detta mästerliga spår. Frontmannen Till Lindemann leker med publiken och låtsas starta refrängen gång på gång, när väggen av ljud väl träffar publiken skakar inte bara Ullevi utan hela västkusten, till och med det tveksamma ljudet har rättats till.

Tyvärr återstår två mindre intressanta punkter innan det helt lossnar. Heirate Mich känns något trivial och felplacerad, Zeit – som ersätter den stillsamma Diamant, är bombastisk och storslagen men förtar intensiteten som byggts upp i Mein Herz Brennt. Efter denna lilla svacka är det dock slut på velandet och den tveksamma strukturen vad låtval anbelangar. Efter ett kort litet raveparty där Richard Kruspe leker DJ så ändrar scenen plötsligt färg och ser ut som Mordors portar. Mullret som följer antyder att ett monster snart är på väg att vakna. Och när Kruspe väl slår det första ackordet till Deutschland kan publiken endast kapitulera för en låt som redan nu känns som en permanent klassiker. Härifrån känns konserten lika genialisk som för tre år sedan då bandet körde över all annan konkurrens. De bästa och mest älskade låtarna staplas på varandra och framförs med en enorm kraft och precision. Scenshowen vaknar också till liv, Bruce Springsteens bragd att ha spräckt fundamentet till Ullevi 1985 verkar vara något Rammstein vill efterlikna. Mängden bomber och granater hade gett Kapten Haddock tunghäfta. Även om pyroteknik och explosioner alltid varit en del av hårdrocken, lyckas Rammstein kontextualisera det storslagna och bullrande med en helt unik fingerfärdighet. I Sonne, då halva Ullevi verkar stå i brand, kan man fråga sig om det ens är värt att se något annat hårdrocksband live.

Avslutningen med Ich Will och hymnen Adieu måste upplevas för att förstås. Masspsykosen och galenskaperna på scen vägrar att ta slut, publiken äter ur bandets händer och när Lindemann beordrar Ullevi att sätta händerna mot himmelen verkar hela arenan skaka.

Kanske är showen inte lika perfekt som för tre år sedan. Men även med sina svackor är Rammstein en helt unik akt att se live och kan utan problem tituleras som världens just nu bästa hårdrocksband på scen.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt Taggad som: konsertrecension, Rammstein, Rockmusik, Ullevi

Bildgalleri: Rammstein på Stockholm Stadion

17 augusti, 2019 by Redaktionen

Rammstein, Stockholm Stadion
14 augusti 2019

Foto: Calle Andersson

Det finns få band som är bra och bjuder på sig själva. Om Rammstein var bra på spelningen på Stockholm Stadion? Ja! Väldigt bra!

Det tyska gigantiska metalbandet Rammstein intog och sålde ut Stockholms anrika Stadion i onsdags den 14e Augusti. Eld, ljus, en gigantisk scen och med deras sjunde obetitlade album Rammstein som kom tidigare i våras. Sångaren Till Lindemann lekte friskt med publiken och bjöd på mycket mer än bara en show och upplevelse i yttersta världsklass. Detta va en av de mindre spelningarna och produktion på hela turnén. Nästa år i Juli kommer de tillbaka med 2st spelningar på Ullevi i Göteborg. Både större och mycket mer.


Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Bildgalleri, Foto, Rammstein, Rockmusik

Lyssna: Rammstein – Rammstein

17 maj, 2019 by Redaktionen

10 års väntan är över. Rammstein är tillbaka med nytt album, Rammstein. Det självbetitlade albumet innehåller låten ”ZEIG DICH” samt singlarna ”DEUTSCHLAND” och ”RADIO”

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: A-albumnytt, Hårdrock, Rammstein

Rammsteinkonsert av Jonas Åkerlund visas på Folkets Hus och Parkers biografer

15 februari, 2017 by Redaktionen

I mars 2012 filmade regissören Jonas Åkerlund två Rammstein-konserter under Made in Germany-turnén. Varje konsert hade en publik på 17.000 personer, i den utsålda Bercy Arena i Paris. Resultatet är Rammstein: Paris som 23 mars visas på Folkets Hus och Parkers biografer i hela Sverige.

Rammstein: Paris är en perfekt blandning av bandets extraordinära scenshow och Jonas Åkerlunds unika hantverk. Med 30 kameror och 60 vinklar har Jonas Åkerlund hittat en helt ny approach till hur man filmar en Rammstein-konsert. Han lyckas fånga den spektakulära rockshowen med mängder av eld och explosioner på ett levande sätt. Det är en visuell fest och en hyllning till Rammstein.

”Vi filmade två nätter i Paris med 30 kameror, plus att vi filmade en generalrepetition för närbilderna. Det ger en massiv mängd med bilder. Filmen är en hel Rammstein-show och vi har klippt den med samma precision som jag skulle göra med en 3-4 minuter lång musikvideo. Även med ett stort team av redigerare tog det oss över ett år för att slutföra projektet. När jag tittar på det nu så är det styrkan i det här. Rammstein är ett tidlöst konstverk. Filmen är unik. ”, säger Jonas Åkerlund.

Visas: 23 mars 2017

Här kan du läsa om vilka biografer som visar Rammsteinkonserten.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Folkets Hus och Parkers biografer, Hårdrock, Jonas Åkerlund, Rammstein

Dagbok från en nystartad festival

29 juni, 2013 by Redaktionen

rammstein

Det första som möter mig när jag anländer till Norrköpings centralstation med tåg torsdagen den 26:e juni är informationen om att bussar och spårvagnar är inställda till och från Bråvallafestivalen som arrangeras av tyska FPK Scorpio på ett gammalt flygfält strax utanför centrala Norrköping på grund av strejk. En fem kilometer lång promenad följer.

Väl på plats är det svårt att tro att detta är en festival som arrangeras av en så stor aktör som Scorpio ändå är; bandutlämningen är oväntat ineffektiv, trots valet att bara låta besökare som köpt tredagars-biljett med camping hämta ut kvällen innan, och bara de med tredagars-biljett och torsdagsbiljett hämta ut denna första dag. Mycket otroligt! Och även om det såklart inte rör den gemene besökaren så tog det ändå oväntat lång tid för oss journalister att hämta ut våra presspass, trots att det bara var ett tjog skribenter i kön tog det ändå en timme. Därav fick jag höra Eldkvarn-konserten från den kön. Långtifrån optimalt. Detta är alltså någonting arrangörerna kan förbättra på alla sätt och vis till nästa år.

På den röda, en av totalt sex scener (varav två är belägna i gamla hangarer), scenen framträder sedan Miriam Bryant som slog igenom tidigare i år med debutalbumet Raised in Rain där hon använder sin änglalika röst för att hamra igång publiken som med ett ryck vaknar till. Som trollbundna av hennes sång vaggar hon senare varenda åhörare in i en sorts trans där hennes låtmaterial blir ledsagaren till en smått magisk spelning. Om något bevisar hon att hon är värd all hype, och att hon är större än sin hit Finders Keepers. Vilket alltid är ett gott omdöme.

På samma scen spelar senare Charli XCX – som skrev den otroliga hiten I Love It som hon gav bort till Icona Pop (utan att ångra sig, hon tyckte inte att den passade in på sitt album) – och nog klarar hon sig gott utan den låten. Efter att ha skrivit låtar åt den världsliga musikeliten har hon samlat material till sitt debutalbum True Romance som producerats av Ariel Reichstadt (som bland annat producerat åt Usher tidigare) och Patrik Berger (som jobbat med bland annat Robyn och Lana Del Ray) – och använder den skrala låtskatten för att skapa dans och fest. Hon lyckas verkligen. Dansen är kaxig och sexig, men aldrig billig. Det är en attityd som går hand i hand med hennes musik.

Även Icona Pop framträde på festivalens första dag, dock på den vita scenen, i lika fina som modernistiska klänningar designade av Ann-Sofie Back – och de öppnar starkt med hitsingeln We Got the World som fångar publiken från första sekund. Och eftersom de inte fixerar sig vid sina synthmaskiner utan dansar på scenen och framför sin egna sång engagerar de också sin publik mer än sedvanliga house-artister som lever på ganska så klena DJ-framträdanden snarare än artistisk spänning. Men de tar sig absolut inte på alltför stort allvar: de slår sig för bröstet (bildligt talat) när de stolt proklamerar att detta är den första svenska festivalspelningen för dem i år – och publiken jublar. Vilket de också gör när duon skriker ut att ”ni förstår inte hur bra det har gått för oss” och sedan följer några helt nya låtar som är delar av den nya stundande skivan som ska släppas senare i år. Dessa blandas också med några äldre som även de skapar feststämning, speciellt som duon skålar mot publiken och därefter tar in fadersgestalten bakom bandet – som får slå på trummorna medans äldre låtar framförs till många förtjusan. Det är nästan så jag tror att Charli XCX ska träda in på scenen när I Love It framförs – men hon uteblir. Det är dock inte till någon fördel då de gör den så fint själva – vilket publiken helt uppenbarligen håller med om. Även också att de är en väldigt produktiv duo som förtjänar all framgång de fått – och att det är fräscht att se dem både blicka bakåt samtidigt som de fokuserar på att fortsätta sin karriär framåt istället för att bara förlita sig gamla låtar och kräma det sista ur dem. Det gör dem svåra, för att inte säga omöjliga, att inte älska.

Från ett stort festivaltält ser jag de framgångsrockarna i Ghost – som brukligt förklär sig i gothiska spökkläder. Och med sina klassiska låtar gör de en väldigt säker spelning, som ändå fungerar bra – speciellt med det fylliga ljudet som gör deras gitarrer och hårda trummor rättvisa. Showen erbjuder dock inte så mycket, och mellansnacket är inte någonting som kommer gå till historien på något sätt. En något platt konsert som helt förlitade sig på det musikaliska – vilket inte helt räcker på en festival som redan från start drar runt 46.000 besökare.

Några som däremot gör en riktig fyllig och intressant show är brittiska White Lies – som jag inte sett framträda sen de agerade förband till Coldplay på Stockholm Stadion 2009 – som först leverar flertalet äldre låtar med en hypnotisk ljusshow som dels förblindar publiken – och dels förminskar bandet till en skugga av en dröm – där de (rent bildligt) tar ett steg tillbaka och helt lyftar fram sitt starka låtmaterial som lockat ett publikhav som inte riktigt för plats i det tält som scenen är placerad i. Flera nya låtar framfördes också – vilket vittnar om en spännande utveckling av bandets sound som går utanför säkra mallar och att de absolut inte stagnerat efter två lika mörka som bombastiskt upplyftande album.

Kvällen avslutar jag, liksom många andra, vid den största scenen: Blue Stage – som då intogs av Rammstein lagom till nattens intåg. Inledningen med de flertalet fyrverkerier som lyser upp hela området är verkligen bara början på den bombastiska scenshow tyskarna bjuder på. Eld sprutar upp på scenen lite titt som tätt, speciellt när sångaren själv klär ut sig till en kock i blodiga kläder och först drämmer den glittriga syntharens huvud i sina instrument (som han spelar på samtidigt som han går på ett springband) och därefter eldar på när han står i en stor plåtskål med sin eldkastare. Att först se hur han brukar våld, och sedan trippar runt likt en ballerina är väldigt komiskt – och tydligt upproriskt mot en stereotypisk mansbild som vanligtvis sprids i media, reklam och filmer. Det är en känsla som också förstärks av när han senare i showen får ner en annan man på alla fyra för att därefter riva av byxorna på honom. Han visar på maktstrukturer och manliga ideal på ett lika kritiskt vis som välsammansvätsat med låtarna som framförs. Speciellt roligt blir det när han dessutom sprutar ut en vit smörja ur en behållare mot samma man – vilket såklart drar tankarna till sperma. Eller när han sjunger om att han har en stor kuk och därefter sprutar konfetti mot publiken ur en penisliknande kanon. Det gör konserten lika explosiv, och estetiskt välformulerad, som intellektuellt berikande. Vilket är lite ovanligt!

Text: Fredrik Gertz

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bråvalla, Charli XCX, Ghost, Icona pop, Miriam Bryant, Rammstein, White Lies

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Mappe3 Katharsis 4 Inspelad i … Läs mer om Skönt småstökig pang-på-estetik och reflektion från trio ledd av passionerad träblåsare – Katharsis av Mappe3

Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Draktränaren Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Draktränaren – en nästintill perfekt familjefilm

Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

Ulla Fluur Katten … Läs mer om Ömsint och böljande sång på svenska till fantastiskt komp – Katten också med Ulla Fluur

En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Aldrig tidigare har Cornelis Vreeswijks … Läs mer om En helg för Cornelis – En hyllningshelg till en svensk ikon i november 2025

Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

The Ugly Stepsister Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Ugly Stepsister – blodet sprutar när skönhetsidealen attackeras

Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Thomas Stenström har släppt musikvideo … Läs mer om Titta: Thomas Stenström – För Sverige i tiden

Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Betyg, 4,5 av 5, Ullevi Göteborg, 6 juni … Läs mer om Recension: Håkan Hellström på Ullevi – En känslosprakande triumf i Göteborgsnatten

Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Dansbandsveckan Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dansbandsveckan – en hyllning till dansfestivalen i Malung

Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Mr Nobody Against Putin Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Mr Nobody Against Putin – unik, imponerande och modig dokumentär

Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Låtskrivaren och producenten Adam … Läs mer om Lyssna: Adam Odelfelt – Sommarregn

Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

From The World Of John Wick: … Läs mer om Filmrecension: From The World Of John Wick: Ballerina

Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Foto Sam Taylor Saknad, aldrig glömd … Läs mer om Recension av tv-serie: Saknad, aldrig glömd 6 – är en av de bästa kriminalserierna som finns att se just nu

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in