Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

m b v

My Bloody Valentine på Hammersmith Apollo

by

mbv

My Bloody Valentine, Hammersmith Apollo
13 mars 2013
Betyg: 4+

Ett My Bloody Valentine i högform intog för andra kvällen i rad ett utsålt Hammersmith Apollo i London. I bagaget hade de sitt första album på tjugotvå år.

Återföreningsturnén som bland annat hade vägarna förbi Way Out West 2009 blev ju en triumf, mycket tack vare deras tidlösa bakkatalog i allmänhet och 1991 års mästerverk Loveless i synnerhet, men nu har de faktiskt någonting att bevisa. Sedan de tidigare i år fick sin hemsida att krascha i och med släppet av sitt tredje album så har bitarna börjat falla på plats och faktum är att de tre låtarna som spelas från m b v smälter ihop förvånansvärt logiskt med resten av låtarna som spelas under kvällen.

Redan i inledande I Only Said står det klart att Kevin Shields, Bilinda Butcher och – kanske framför allt – de andra bandmedlemmarna inte tänker spara på krafterna. Det räcker att du tittar på Colm Ó Cíosóig bakom trummorna för att inse att så är fallet. De skapar en massiv ljudvägg – lika psykedelisk som trollbindande vacker – som tränger igenom allt i sin väg.

Precis som när Swans spelade på Debaser Slussen förra året så delas det ut gratis öronproppar innan spelningen och precis som Swans blir låtarna nästan transcendentala till följd av ljudvolymen. Skillnaden är att Kevin Shields gör det i popformat. I efterföljande When You Sleep går det knappt att urskilja den på skiva så lättsmälta melodislingan bakom de skramliga gitarrerna och ofta går det bara att ana vad Bilinda och Kevin sjunger. Symbiosen mellan de högljudda gitarrerna och de subtila melodierna är något många band efterhärmat men som i My Bloody Valentines fall kommer helt naturligt.

Som tredje låt spelas New You, den i särklass mest konventionella poplåten från m b v, och här är det basisten Debbie Googe som får stå i fokus. Den andra nya låten som spelas ikväll är Only Tomorrow och det är nog den låt som växer mest live, men det bästa sparas till sist. Några sekunder in i Soon har till exempel Hammersmith Apollo förvandlats till Hacienda och i Feed Me with Your Kiss väcks en mer aggressiv energi till liv som kulminerar i efterföljande You Made Me Realise. Låten mynnar som vanligt ut i ett tio minuter långt break av trippigt mörbultande gitarrer.

I avslutande Wonder 2, som även är sista spåret på nya skivan, lämnar Colm Ó Cíosóig trummorna och ställer sig mellan Kevin Shields och Bilinda för att även han spela gitarr. De lämnar scenen till förprogrammerade drum’n’bass-trummor och flygplansliknande flanger-effekter, det kanske inte är en lika ikonisk avslutning som You Made Me Realise men det är någonting nytt och det ska bli spännande att se hur den utvecklas med tiden.

Följande låtar spelades:

I Only Said
When You Sleep
New You
You Never Should
Honey Power
Cigarette in Your Bed
Only Tomorrow
Come in Alone
Only Shallow
Thorn
Nothing Much to Lose
To Here Knows When
Slow
Soon
Feed Me with Your Kiss
You Made Me Realise
Wonder 2

Skivrecension: My Bloody Valentine – M B V

by

mbv

Artist: My Bloody Valentine
Titel: M B V
Betyg: 5

Ända sedan arbetet med Loveless var på väg att driva skivbolaget Creation i konkurs har mytbildningen kring My Bloody Valentines kompromisslösa perfektionism varit en av de faktorer som bidragit till bandets charm. 2013 – mer än två decennier efter Loveless – hade vi ju vant oss vid tanken. Det skulle antagligen aldrig komma ett nytt My Bloody Valentine-album. Inte ens när de i december förra året tog till sitt Facebook-konto för att meddela att albumet var färdigmixat trodde vi väl på allvar att vi faktiskt skulle få höra det inom en rimlig framtid. Men så chocksläpptes så sent som i lördags detta nya opus, som alltså bär titeln M B V, via bandets hemsida. Fast sidan kraschade, så för min del vaknade jag upp till bandets tredje album först på söndagen. Nu har jag haft tid att smälta mina intryck.

Öppningsspåret She Found Now börjar i samma subtila anda som Sometimes; lugnande, symfoniskt och drömskt. Det är som att tiden stått stilla. Kevin Shields lika androgyna som återhållsamma röst vilar strax ovanför det milda gitarrbruset. Om du sluter dina ögon känns det som att du förflyttas till ett nyvaket tillstånd mellan dröm och verklighet, vilket inger en vacker och betryggande känsla. I efterföljande Only Tomorrow är det Bilinda Butchers tur att ta över mikrofonen. Hennes röst är även den ett vitalt inslag i My Bloody Valentines sound, när gitarren vrids upp är det ofta hon som med sin röst bidrar med bandets varma och mer sensuella sida. På M B V sjunger hon på fem utav de nio spåren och en låt, atmosfäriska If This and Yes, bygger helt och hållet på samspelet mellan hennes röst och en eteriskt ljudande keyboard.

New You, som efter att den premiärspelades live snabbt dök upp på YouTube under namnet Rough Song, är antagligen skivans mest lättillgängliga ögonblick. Den börjar poppigt med en synth och Kevin Shields rena kompgitarr innan basen blir mer framträdande vilket driver låten i en ny riktning som tycks vara lite mer munter än resten av albumet. Plötsligt stannar alla instrument upp, allt som är kvar är ett trumfill signerat Colm O’Coisoigs innan resten av instrumenten kommer in igen tillsammans med Bilinda Butchers mjuka röst. Efterföljande In Another Way är ytterligare en höjdpunkt. Den bjuder inledningsvis på en mer attackerande ljudbild än något vi har hört hittills på albumet, men låten utvecklas i takt med att gitarrljudet skiftar karaktär och en symfonisk synthmelodi kommer in och ersätter Bilindas röst. Insturmentala Nothing Is med sitt monotona trumkomp är sedan en ödesmättad sträcka till avslutningsnumret Wonder 2 som mer eller mindre låter som en uppdaterad version av You Made Me Realise. Fast med flygplansliknande flanger-effekter och drum’n’bass-inspirerade (?!?) trummor.

Till skillnad från Loveless, som formade en hel generations syn på musik samtidigt som den på något sätt var ett dokument av dåtidens indiescen, är M B V en mer udda historia. Den tycks inte riktigt passa in någonstans, det är mer konstverk än popalbum. Har man sett Creation-dokumentären Upside Down får man känslan av att bitarna på Loveless föll på plats över en natt, nu låter det mer ansträngt. Grejen med M B V är att det låter så ansträngt. Kevin Shields lyckas fånga känslan av en perfektionists kamp för att få varenda liten ton att låta som det ska – om det så tar tjugotvå år. Det är omisskänneligt My Bloody Valentine, men med en tvist. Huruvida du kommer gilla M B V eller inte beror på helt enkelt på den enkla variabeln om du gillar My Bloody Valentine.

Bästa spår: She Found Now, New You, In Another Way