Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Den 6 maj ger Primal Scream ut sitt tionde studioalbum More Light. Det blir bandets första album sedan 2008 års Beautiful Future.
Första singeln från More Light bär den passande titeln 2013 och innehåller utöver Debbie Googe även My Bloody Valentines Kevin Shields på gitarr.
Du kan se musikvideon till 2013 här:
Artist: My Bloody Valentine
Titel: M B V
Betyg: 5
Ända sedan arbetet med Loveless var på väg att driva skivbolaget Creation i konkurs har mytbildningen kring My Bloody Valentines kompromisslösa perfektionism varit en av de faktorer som bidragit till bandets charm. 2013 – mer än två decennier efter Loveless – hade vi ju vant oss vid tanken. Det skulle antagligen aldrig komma ett nytt My Bloody Valentine-album. Inte ens när de i december förra året tog till sitt Facebook-konto för att meddela att albumet var färdigmixat trodde vi väl på allvar att vi faktiskt skulle få höra det inom en rimlig framtid. Men så chocksläpptes så sent som i lördags detta nya opus, som alltså bär titeln M B V, via bandets hemsida. Fast sidan kraschade, så för min del vaknade jag upp till bandets tredje album först på söndagen. Nu har jag haft tid att smälta mina intryck.
Öppningsspåret She Found Now börjar i samma subtila anda som Sometimes; lugnande, symfoniskt och drömskt. Det är som att tiden stått stilla. Kevin Shields lika androgyna som återhållsamma röst vilar strax ovanför det milda gitarrbruset. Om du sluter dina ögon känns det som att du förflyttas till ett nyvaket tillstånd mellan dröm och verklighet, vilket inger en vacker och betryggande känsla. I efterföljande Only Tomorrow är det Bilinda Butchers tur att ta över mikrofonen. Hennes röst är även den ett vitalt inslag i My Bloody Valentines sound, när gitarren vrids upp är det ofta hon som med sin röst bidrar med bandets varma och mer sensuella sida. På M B V sjunger hon på fem utav de nio spåren och en låt, atmosfäriska If This and Yes, bygger helt och hållet på samspelet mellan hennes röst och en eteriskt ljudande keyboard.
New You, som efter att den premiärspelades live snabbt dök upp på YouTube under namnet Rough Song, är antagligen skivans mest lättillgängliga ögonblick. Den börjar poppigt med en synth och Kevin Shields rena kompgitarr innan basen blir mer framträdande vilket driver låten i en ny riktning som tycks vara lite mer munter än resten av albumet. Plötsligt stannar alla instrument upp, allt som är kvar är ett trumfill signerat Colm O’Coisoigs innan resten av instrumenten kommer in igen tillsammans med Bilinda Butchers mjuka röst. Efterföljande In Another Way är ytterligare en höjdpunkt. Den bjuder inledningsvis på en mer attackerande ljudbild än något vi har hört hittills på albumet, men låten utvecklas i takt med att gitarrljudet skiftar karaktär och en symfonisk synthmelodi kommer in och ersätter Bilindas röst. Insturmentala Nothing Is med sitt monotona trumkomp är sedan en ödesmättad sträcka till avslutningsnumret Wonder 2 som mer eller mindre låter som en uppdaterad version av You Made Me Realise. Fast med flygplansliknande flanger-effekter och drum’n’bass-inspirerade (?!?) trummor.
Till skillnad från Loveless, som formade en hel generations syn på musik samtidigt som den på något sätt var ett dokument av dåtidens indiescen, är M B V en mer udda historia. Den tycks inte riktigt passa in någonstans, det är mer konstverk än popalbum. Har man sett Creation-dokumentären Upside Down får man känslan av att bitarna på Loveless föll på plats över en natt, nu låter det mer ansträngt. Grejen med M B V är att det låter så ansträngt. Kevin Shields lyckas fånga känslan av en perfektionists kamp för att få varenda liten ton att låta som det ska – om det så tar tjugotvå år. Det är omisskänneligt My Bloody Valentine, men med en tvist. Huruvida du kommer gilla M B V eller inte beror på helt enkelt på den enkla variabeln om du gillar My Bloody Valentine.
Bästa spår: She Found Now, New You, In Another Way
I dessa tider när ett nytt My Bloody Valentine-album faktiskt ser ut att kunna komma i stort sett när som helst (för tre dagar sedan sa Kevin Shields att den så efterlängtade uppföljaren till Loveless kunde ges ut om två-tre dagar) tänkte vi på Kulturbloggen passa på att utse våra tio favoritlåtar av bandet. Du kan lyssna på alla låtarna längst ned i inlägget.
10. To Here Knows When
Den här låten från Loveless visar My Bloody Valentine när de är som mest eteriska och överjordiska, med ljud som låter att de kommer från en annan värld. Det finns en längre och ännu mer drömlik version av låten på Tremolo-EP:n för den som vill jämföra.
9. Strawberry Wine
Det var först när Bilinda Butcher anslöt sig till bandet i samband med Strawberry Wine-EP:n som bitarna föll på plats och My Bloody Valentine började hitta sitt sound. De jangliga gitarrerna gör EP:n visserligen något 60-talsosande, men det är bara charmigt att i efterhand kunna se hur bandet utvecklats och hittat sig själva.
8. Thorn
Den där perfekta balansen mellan noise och lockande popmelodier som lagt grunden för så många shoegaze-influerade band har aldrig kommit fram så tydligt som på den här låten.
7. Lose My Breath
En av bandets lugnare och mer gotiska låtar där kombinationen av Shields akustiska gitarr och Butchers röst inger en närmast spöklik känsla.
6. You Never Should
Ytterligare en låt från Isn’t Anything, fast You Never Should är något av Lose My Breaths motsats. Det är betydligt högre tempo och – precis som på The Jesus and Mary Chains debutsingel Upside Down – dränks gitarrerna i rundgång.
5. When You Sleep
Nu återvänder vi till magnum opuset Loveless från 1991 för att hämta detta spår som tillhör bandets mest välstrukturerade poplåtar. Shields och Butchers röster smälter samman till den grad att det knappt går att urskilja texten bakom den drömska ljudmattan, hooken blir istället den återkommande flöjtlika melodislingan.
4. Blown a Wish
Det oförglömliga ögonblicket då My Bloody Valentine möter Cocteau Twins i ett hav av kakofoni och drömlika toner.
3. You Made Me Realise
Helt enkelt den ultimata låten att avsluta en konsert med, vilket framgick när My Bloody Valentine spelade på Way Out West för fyra år sedan och det instrumentala breaket – i takt med att ljudnivån ökades – utvecklades till ett flera minuter långt monster.
2. Only Shallow
Öppningsspåret från Loveless, det dröjer bara någon sekund innan man överrumplas av en ljudmatta som inte påminner om något annat. Butchers släpande röst är ständigt på väg att halka efter det forcerade gitarr-riffet, resultatet är ett pekfinger mot all annan musik som gjorts såväl tidigare som senare.
1. Sometimes
Jag överdriver inte när jag säger att Sometimes är den mest romantiska låten som My Bloody Valentine någonsin skrivit. Någonstans mitt emellan det akustiska och det distade gitarrstrummandet sjunger Shields om väntan på sann kärlek och synthen som kommer in fram emot slutet är ren perfektion.
—
Den 21 december meddelade My Bloody Valentine att de var färdiga med sitt nya album – uppföljaren till mästerverket Loveless som tagit 21 år att göra. Nu har även något som sägs vara en ny låt läckt ut på YouTube, lyssna själva och avgör äktheten:
Den som väntar på något gott. Det har tagit 21 år, men nu verkar det faktiskt som att det legendariska shoegaze-bandet My Bloody Valentine snart släpper nytt material. På riktigt.
Den efterlängtade uppföljaren till stilbildande Loveless från 1991 kommer att ges ut på frontmannen Kevin Shields hemsida före årets slut. Därefter väntar en EP med ännu mer nytt material.
Så här säger Kevin Shields till New Musical Express:
“I think with this record, people who like us will immediately connect with something. Based on the very, very few people who’ve heard stuff – some engineers, the band, and that’s about it – some people think it’s stranger than ‘Loveless’. I don’t. I feel like it really frees us up, and in the bigger picture it’s 100 per cent necessary.”
Dessutom är My Bloody Valentine klara för den japanska festivalen Tokyo Rocks som äger rum i maj 2013. Kanske har de vägarna förbi Sverige i sommar? Senast de spelade här var ju på Way Out West 2009.