Artist: My Bloody Valentine
Titel: M B V
Betyg: 5
Ända sedan arbetet med Loveless var på väg att driva skivbolaget Creation i konkurs har mytbildningen kring My Bloody Valentines kompromisslösa perfektionism varit en av de faktorer som bidragit till bandets charm. 2013 – mer än två decennier efter Loveless – hade vi ju vant oss vid tanken. Det skulle antagligen aldrig komma ett nytt My Bloody Valentine-album. Inte ens när de i december förra året tog till sitt Facebook-konto för att meddela att albumet var färdigmixat trodde vi väl på allvar att vi faktiskt skulle få höra det inom en rimlig framtid. Men så chocksläpptes så sent som i lördags detta nya opus, som alltså bär titeln M B V, via bandets hemsida. Fast sidan kraschade, så för min del vaknade jag upp till bandets tredje album först på söndagen. Nu har jag haft tid att smälta mina intryck.
Öppningsspåret She Found Now börjar i samma subtila anda som Sometimes; lugnande, symfoniskt och drömskt. Det är som att tiden stått stilla. Kevin Shields lika androgyna som återhållsamma röst vilar strax ovanför det milda gitarrbruset. Om du sluter dina ögon känns det som att du förflyttas till ett nyvaket tillstånd mellan dröm och verklighet, vilket inger en vacker och betryggande känsla. I efterföljande Only Tomorrow är det Bilinda Butchers tur att ta över mikrofonen. Hennes röst är även den ett vitalt inslag i My Bloody Valentines sound, när gitarren vrids upp är det ofta hon som med sin röst bidrar med bandets varma och mer sensuella sida. På M B V sjunger hon på fem utav de nio spåren och en låt, atmosfäriska If This and Yes, bygger helt och hållet på samspelet mellan hennes röst och en eteriskt ljudande keyboard.
New You, som efter att den premiärspelades live snabbt dök upp på YouTube under namnet Rough Song, är antagligen skivans mest lättillgängliga ögonblick. Den börjar poppigt med en synth och Kevin Shields rena kompgitarr innan basen blir mer framträdande vilket driver låten i en ny riktning som tycks vara lite mer munter än resten av albumet. Plötsligt stannar alla instrument upp, allt som är kvar är ett trumfill signerat Colm O’Coisoigs innan resten av instrumenten kommer in igen tillsammans med Bilinda Butchers mjuka röst. Efterföljande In Another Way är ytterligare en höjdpunkt. Den bjuder inledningsvis på en mer attackerande ljudbild än något vi har hört hittills på albumet, men låten utvecklas i takt med att gitarrljudet skiftar karaktär och en symfonisk synthmelodi kommer in och ersätter Bilindas röst. Insturmentala Nothing Is med sitt monotona trumkomp är sedan en ödesmättad sträcka till avslutningsnumret Wonder 2 som mer eller mindre låter som en uppdaterad version av You Made Me Realise. Fast med flygplansliknande flanger-effekter och drum’n’bass-inspirerade (?!?) trummor.
Till skillnad från Loveless, som formade en hel generations syn på musik samtidigt som den på något sätt var ett dokument av dåtidens indiescen, är M B V en mer udda historia. Den tycks inte riktigt passa in någonstans, det är mer konstverk än popalbum. Har man sett Creation-dokumentären Upside Down får man känslan av att bitarna på Loveless föll på plats över en natt, nu låter det mer ansträngt. Grejen med M B V är att det låter så ansträngt. Kevin Shields lyckas fånga känslan av en perfektionists kamp för att få varenda liten ton att låta som det ska – om det så tar tjugotvå år. Det är omisskänneligt My Bloody Valentine, men med en tvist. Huruvida du kommer gilla M B V eller inte beror på helt enkelt på den enkla variabeln om du gillar My Bloody Valentine.
Bästa spår: She Found Now, New You, In Another Way