• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kampsport

Nisse Widlund, svensk hjälte på Kung Fu-festivalen

19 maj, 2012 by Rosemari Södergren

Nisse Widlund blev svensk hjälte på Kung Fu-festivalen som arrangerades i Eriksdalshallen i Stockholmden 18 maj 2012. Nio elitmatcher med kinesiska, polska och svenska wushu-utövare hölls under Kung Fu-festivalen i Eriksdalshallen i Stockholm den 18 maj – och den sista matchen där Nisse Widlund mötte den polske mästaren Robert Rajewskii i 65 kg- klassen blev den enda svenska segern. I övrigt dominerade de kinesiska och de polska kampsportare, både herr- och i dammatcher.

Det var ett imponerande arrangemang med kinesisk kampsport på schemat från tidig morgon till sena kvällen. 10.00 drog SM i Wushu igång – och svenska mästare korades. På kvällen var det uppvisningar av kinesiska framstående Wushu-utövare och därefter var nio matcher med kampsportare ut den internationella eliten inom kinesisk kampsport.

På plats i publiken fanns representanter både från den polska och den kinesiska ambassaden. Polen och Kina hade män och kvinnor som var med och tävlade.

Innan det var dags för matcher hölls uppvisningar.

Först ut i uppvisningen var Team Sweden, av namnet förstår ni att det var svenska Wushu-utövare. Uppvisningsteamet bestod av både tjejer och killar och några av medlemmar var väldigt unga, säkert inte ens tonåringar.
Som väntat var de duktiga och de framförde bland annat en gemensam form. Det som är tydligt i dessa kinesiska kampsporter är att den som ska kunna bli riktigt bra måste ha en vig och mjuk kropp, av typen gymnast. De har låga ställningar och nästan kryper på golvet och det är volter och en och annan som går ned i spagat.

Ett av kvällens huvudnummer var uppvisningarna av den kinesiska truppen som bestod av studenter från en teknisk högskola. Med dräkter i klara färgar och guldbroderier gjorde de volter och visade sin skicklighet i wushu, både med sparkar och slag och med olika traditionella kinesiska vapen. Det lör finnas 18 olika vapen i den kinesiska wushutraditionen, bland annat flera svärd, som det raka svärdet och kroksvärdet.

För min del var jag allra mest imponerad av den kinesiska kvinnan som visade upp den långsamma kampkonsten Tai Chi. Hon hade sådan balans och sådan fokus och plötsligt, mitt i det oerhört långsamma kunde hon explodera i några rörelser.

En annan intressant del av uppvisningen var när studenterna utförde olika rörelseformer från djur. Det är formen där de wushu-munkar som skapat rörelsemönstren hämtat inspiration från djur som ormen, björnen, hunden, tiger och syrsan.

Nå åter till de nio matcherna. De tävlande är barfota och i några av matcherna hade männen bara kortbyxor på sig. Damerna hade bröstskydd och huvudskydd.

Tävlingsformen tillät både slag och sparkar och mer brottning och tillät också de tävlande att knuffa eller lyfta ut motståndaren från tävlingsmattan. Nisse Widlund som tävlade för Sverige i kvällens sista match var imponerande smidig, stark och snabb. Han hade suverän tajming och visste precis när han skulle ta tag i motståndaren och få ner honom på matten eller när han skulle placera en poänggivande spark. Trots att polacken hade fina meriter och var duktig var han chanslös mot Nisse Widlund.

Det var tyvärr den enda matchen där de svenska tävlande var suveräna. Men det var inte att vänta så mycket annat: de kineser och polacker som tävlade hade långa meritlistor och tillhör eliten. För de svenska tävlande var det ett bra tillfälle att få matchrutin.

Om du vill veta mer om Kung Fu-festivalen och se bilder därifrån kan du kika på deras hemsida.
Själv har jag för tillfället ingen bra kamera så det blev helt värdelösa bilder med min iPhone, tyvärr.

Läs även andra bloggares åsikter om Kung fu, matcher, kampsport, kampkonst, wushu, Polen, Kina

Arkiverad under: Scen Taggad som: Kampkonst, Kampsport, Kina, Kung Fu, matcher, Polen, wushu

Irene Huss är tillbaka i nya boken Den som vakar i mörkret

18 augusti, 2010 by Rosemari Södergren

Irene Huss är en av mina favoritdeckare på tv. Lite beror det förstås på att hon tränar kampsport, hon tränar jujutsu medan jag är karatenörd och Tai Chi-elev.
Men en annat skäl att deckarserien med henne träffar så rätt hos mig är förstås att serien utspelar sig i mitt älskade Göteborg. Ett tredje skäl är givetvis att det är kul, intressant och givande att huvudpersonen är en kvinna i något så när samma ålder som mig och också har barn på väg att bli vuxna.
Ytterligare andra skäl är givetvis att de är bra upplagda, bra berättelser och rätt välgjorda.
Serien i tv bygger på böckerna av Helene Tursten.
I slutet av september kommer nästa bok i serien: Den som vakar i mörkret.

Jag har läst den och någon form av recension kommer när boken släppts och det är officiell recensionsdag.
Men nu tänker jag bara puffa lite för boken genom ett pressutskick som kommit från bokförlaget och ett klipp kring boken.

Den 25 augusti utkommer Den som vakar i mörkret, den nionde boken om Irene Huss, av Helene Tursten. Boken ligger också till grund för den första av ytterligare sex nya filmer som kommer att spelas in med början i oktober 2010. Övriga filmer är baserade på böckerna En man med litet ansikte och Det lömska nätet samt andra originalhistorier skrivna av Helene Tursten. Angela Kovács återkommer i huvudrollen som Irene Huss. Som tidigare spelar även Reuben Sallmander hennes make och Lasse Brandeby hennes chef. De sex första filmerna blev stora internationella succéer och visas på Kanal 5 med start på söndag. Kanal 5 är även med och finansierar de kommande filmerna.

Läs även andra bloggares åsikter om boknytt, deckare, videoklipp, Göteborg, kampsport, Irene Huss, Helene Tursten

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: boknytt, Deckare, Göteborg, Kampsport

En karateutövare recenserar nya Karate Kid

7 augusti, 2010 by Rosemari Södergren


Först och främst: jag har hört en del säga att i nya versionen Karate Kid har händelserna flyttat till Kina och istället för karate är det kungfu som pojken får lära sig. Det är inte riktigt så.
Ingen av filmerna om Karate Kid handlar om karate. Den kampsport som Pat Morita lär ut till Daniel i Karate Kid 1 till 3 och till tjejen i Karate Kid 4 (spelad av Hillary Swank är inte karate utan någon slags amerikansk mischmasch av kungfu och taekwondo.
Och i stort sett är det samma mischmasch som Jaden Smith får lära sig av Mr Han, som spelas av Jackie Chan.

Fast det spelar ingen roll. Det är en underbar liten historia i alla fall om filosofin bakom kampsporter. Nu syftar jag på det som Mr Han (Jackie Chan) lär Dre (Jaden Smith) om inställningen till livet och till kampsport.
Men: Själva kampsporten i filmen, eller framför allt den som visas upp på turneringen är en amerikansk variant som ligger ljusår från karatens och kungfuns filosofi.

Varför heter filmen inte Karate kid 5 utan enbart Karate kid, det har jag funderat på. Givetvis är kommersiella och marknadsföringsskäl tungt vägande i det beslutet. Det är säkert miljoner gånger lättare att marknadsföra en film som heter Karate kid än Karate kid 5.

Ett annat skäl till att filmen heter Karate kid är att den till stor del är samma berättelse, fast i en remake. Huvuddragen är precis samma. Ensam mamma åker med son till ny stad – den här gången till och med nytt land. Pojken blir mobbad av elakt gäng, mycket elakt gäng. Pojken blir kär i flicka, som elaka gängets ledare inte uppskattar. Fastighetsskötaren där pojken bor visar sig bakom sin haltande och gamla fasad vara en mästare i kampsport och börjar efter lite inledande strul träna pojken inför en avgörande turnering.

Skillnaderna är inte stora. Pojken, Dre, är lite yngre än Daniel-san. Jag vet inte om Dre är rätt kort för sin ålder eller varför han ser ut att vara minst två år yngre än den kinesiska fiolspelande flickan han blir kär i. Det känns lite konstigt och är lite svårt att tro på deras lilla romans. Dre ser lite för liten ut och för ung för en kärlekshistoria.

Jackie Chan gör nog sitt bästa roll hittills. Han har ju i stort sett bara spelat kampsportsexpert eller komiker i de filmer jag sett med honom. Nu är han en äldre man som haltar och har en livssorg att bära på.

Svenska Dagbladet har en intervju med honom:

Rollen som fastighetsskötaren/kung fu-mästaren Mr Han innebär betydligt mindre action och mer “seriöst” skådespeleri än vad man är van att se Jackie Chan prestera.

– I alla år har alla vetat att jag kan göra stunts och actionscener, men få har vetat att jag också kan agera. De senaste tio åren har jag velat göra något annat. Det här var en bra chans för mig att visa den andra sidan av Jackie Chan, säger han vid en intervju i Oslo några timmar före den norska galapremiären av filmen.

Vi såg filmen på den svenska premiärdagen i en fullsatt biosalong och när vi beställde biljetterna såg vi att nästan alla biosalonger var i det närmaste fullsatta. Publiken applåderade vid flera tillfällen i slutscenen och efter filmen.

Jag applåderar också. Berättelsen håller bra för en ny version. Skådespelarna gör bra ifrån sig. Huruvida Dre spelar bra eller inte är förstås svårt att säga, han spelar nog rätt mycket sig själv: en amerikansk kille av idag. Men med den bakgrund han har med en världsstjärna som Will Smith till pappa är Jaden Smith säkert hur bekväm som helst med att agera framför en kamera.

Att berättelsen flyttat till Kina var ett bra drag. Där fanns några fina bilder och vyer från Kina och kampsporterna har en stor del av sitt ursprung just i Kina. Jag skulle gärna se en uppföljning som tog hade mer kring alla Tai Chi-utövare som finns i Kina. Vi såg några bilder från sånt i filmen, men en berättelse som vävde in det skulle vara spännande att se.

För mig som gillar kampsport och har sysslat med karate i mer än 20 år och tränar Tai Chi nu och har tränat olika kampsporter känns det förstås kul att en storfilm som handlar om filosofin bakom åter visar världen runt. Att träna kampsport som karate eller kungfu på en bra klubb kan ge ungdomar mycket: de kan ge dem självkänsla och lära dem att hitta kraften i sig själva att kämpa för sig och sin framtid. Jag vet ungdomar som varit snett ute med skolk och kriminalitet som genom att träna karate kommit in i samhället, börjat plugga och sedan fått jobb.

Men som sagt: den kampsport som utövas i turneringen har ingenting med traditionell kungfu att göra. Det är amerikansk mischmasch med fullkontakt där småungar bryter ben och knockar varandra: så går det inte till vare sig på karatetävlingar eller kungfu-turneringar.


Karolina Fjellborg på Aftonbladet gav filmen betyg 3:

”Karate kid” anno 2010 är aningen för lång, stundtals småfånig, och allt annat än oförutsägbar. Och det finns garanterat de som kommer att ta illa upp över att se barn slåss så pass brutalt som de faktiskt gör i den här filmen.

Men med det sagt; Jaden Smith är en naturbegåvning, Jackie Chan får bredda sitt gamla vanliga register – och tillsammans bildar de en ganska oemotståndlig duo.
Dessutom är både Pekingmiljöerna och slagsmålsscenerna alldeles utomordentligt snygga.

Relaterat:
IMDB om Karate Kid 2010, recension i SvD, recension i Expressen, recension i Dagens Nyheter, recension i SVT,, recension i Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om kampsport, karate, kungfu, film, recension, Kina, karate kid, Jackie Chan, Jaden Smith

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Kampsport, karate, Kina, kungfu, Recension, Scen

JCVD – Det är synd om människorna

27 mars, 2009 by Redaktionen

jcvdofficial290
Jag och Jean-Claude van Damme har under årens lopp följt varandra, när jag för första gången såg Black Eagle och Kickboxer var jag fast.

Under 80-talet fanns det flera actionhjältar, visst fanns Arnie och Stallone, men för oss som gillar kampsport var Jean Claude van Damme den störste. Mannen som både kan gå ner i split och spagat och har den snyggaste rundsparken i filmhistorien. Diskussionerna var oändliga på skolgården när jag växte upp vem som var bäst – Steven Seagal eller Jean- Claude van Damme.
[Läs mer…] om JCVD – Det är synd om människorna

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Kampsport, Recension, Scen, trailer

Jackie Chan kan bli nästa Mr. Miyagi

16 januari, 2009 by Redaktionen

karatekid290
Det ryktas att Jackie Chan ska spela Mr. Miyagi i nya Karate Kid-filmen. I de första Karate Kid-filmerna spelades karatemästaren Mr. Miyagi av Pat Morita som ju dog i november 2005.
Pojkens roll, som spelades av Ralph Macchio, ska spelas av Will Smiths son Jaden.
[Läs mer…] om Jackie Chan kan bli nästa Mr. Miyagi

Arkiverad under: Scen Taggad som: Kampsport, karate, Scen

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casino utan svensk licens

Nytt

Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

The Swedish Way Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Swedish Way – ett historiskt dokument som visar det svenska misslyckandet i all sin tragik

Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Längs Sveriges kuster görs en viktig del … Läs mer om Kulturarv riskerar att gå under i pandemins kölvatten

Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Svenska Filminstitutet och … Läs mer om Filmer du inte vill missa: The Swedish Way, Tove, Flee och The Man Who Sold His Skin

Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Foo Fighters har släppt ”Waiting On A … Läs mer om Lyssna: Foo Fighters – Waiting On A War

Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Svenska Filmkritikerförbundet tilldelar … Läs mer om Henrik Schyfferts “Spring Uje spring” får Svenska Filmkritikers pris för bästa film 2020

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in