• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Emeli Sandé

Bestival dag 2: First Aid Kit, Valerie June, Gallows, Warpaint, Emeli Sandé, The xx, Porcelain Raft och Kindness

8 september, 2012 by Jonatan Södergren

Bestival, dag 2
7 september 2012

Som svensk var det obligatorisk närvaro vid stora scenen när vår egen systerduo First Aid Kit under fredagsförmiddagen gjorde sin Bestival-debut. Solen sken och himlen var blå, förutsättningarna kunde knappast ha varit bättre. First Aid Kit gör den typen av i amerikansk tradition rotad folkmusik som får publiken att sätta sig ner i gräset. För min del är det en trevlig stund som toppas av sublima framföranden av Emmylou och Paul Simons America. Betyg: 3.

Nästa akt att inta Main Stage var Adam Ant som klätt ut sig till sjörövare. Det behövdes bara minuter för att fastslå att det rörde sig om en totaluppvisning i uselhet så jag gick till Big Top (tältscenen mittemot stora scenen) för att spana in den nya Sunday Best-signeringen Valerie June istället. Den av Dan Auerbach från The Black Keys producerade blues- och countrysångerskan har en nasal och autentisk röst som för tankarna till hennes hemstad Memphis vildaste kvarter. Hon ser ut som en superstjärna och den lågmälda gitarrbluesen, som bland annat backas upp av en lokal trumpetspelare, skulle inte passa helt fel i en David Lynch-film. Betyg: 3.

Att Bestival i år är en odyssé genom en mängd olika stilar, känslor och uttryck fick sin bekräftelse när hardcorepunkarna i Gallows intog Main Stage. Aldrig tidigare har väl så hårdhänta huliganer fått leka rövare på samma scen som The xx och Florence + the Machine. Deras pitbull-liknande sångare Wade MacNeil börjar med att säga ”hope you’ve enjoyed it so far because we’re here to ruin your festival” innan han pekar finger och låtsas hänga sig med mikrofonsladden. Under halva spelningen är han lika ofta i moshpiten som på scen. Det är en rejäl urladdning som fungerar förvånansvärt väl på en stor festivalscen. Betyg: 4.

Mitt senaste möte med Los Angeles-baserade Warpaint var under förra årets upplaga av Way Out West. Då rörde det sig om en mörk, förförisk och surrealistisk klubbspelning på Trädgården. I solsken på en betydligt större scen fungerar det långtifrån lika bra. Dessutom utgörs halva spelningen av nytt material där de progressiva gitarrslingorna bytts ut mot synthar. En ny låt innehåller till och med samplade trumbeats. Bandet går i en mer minimalistisk och elektronisk riktning som möjligtvis hade imponerat mer på en annan scen. Höjdpunkten är Undertow, den enda låten som är tillräckligt känd för att kunna engagera en stor publik. Betyg: 2.

I öppningslåten Heaven frågar Emeli Sandé om publiken känner igen henne. Dum fråga, om hon inte var det innan så var hon efter sina uppträdanden på OS-avslutningen definitivt något av en engelsk nationalskatt. Varje låt får ett så enormt gensvar att allsången under en Håkan Hellström-konsert bleknar i jämförelse. Hon tolkar Coldplays fjolårshit Every Teardrop is a Waterfall och fram emot slutet mynnar en reggae-version av Where I Sleep ut i ett Bob Marley-medley, men höjdpunkten är avslutningen med Next to You vilken många av besökarna lämnar scenen nynnandes på. Att låtar som Read All About It och River är inte hela världen – hon fyller väl ut sina 45 minuter och publikengagemanget är rent av makalöst. Emeli Sandé har en speciell plats i engelsmännens hjärtan. Betyg: 4.

The xx som senast spelade på Bestival samma år som de vann Mercury Music Prize var tillsammans med Florence + the Machine fredagens huvudakter. I sedvanlig ordning öppnas spelningen med Angels och det bjöds på en hel del karameller från nya skivan Coexist som tycks dela lyssnarna i två läger: de som älskar den och de som tycker den är tråkig. För varje gång jag sett The xx live i år har jag blivit mer och mer säker på att jag tillhör den förstnämnda.

Till skillnad från spelningen på Berns förra veckan spelades även Chained som tredje låt, annars var setlisten snarlik. Reunion och Sunset följer varandra så naturligt att det känns som en enda lång låt. Det samma kan sägas om Swept Away – deras mest klubbiga låt vilken live inleds med melodislingan från Take Care – och Shelter som vävs samman förvånansvärt trots att de är rätt olika. Under Crystalised smälter inga glaciärer, åtminstone inte på en festival nu när trummorna är bortplockade. Publikfavoriterna blir snarare VCR, Islands och – den första av tre extranummer – Intro. Att natten lagt sig över Isle of Wight är ett plus, det är vid den här tidpunkten The xx introverta musik blir som bäst. Betyg: 4.

Istället för att se kvällens andra headline Florence + the Machine tog jag mig till en betydligt mindre tältscen som hette Psychedelic Worm där Porcelain Raft och Kindness stod för kvällsunderhållningen. Tidigare i år öppnade italienaren Mauro Remiddi som har scennamnet Porcelain Raft för M83 på Berns. Då var han ensam på scen, nu backas han upp av Yuck-trummisen Johnny Rogoff. Konserten inleds med Drifting in and Out och tankarna förs direkt till ett centralstimulant 90-tal då drömpop fortfarande var det coolaste som fanns. Det är just någonting storslaget emotionellt i Porcelain Rafts euforiska 90-talsdyrkan. De svävande synthsamplingarna fungerar utmärkt i låtar som Shapeless and Gone och Unless you Speak from Your Heart. Konserten avslutas med en tio minuter lång cover på Guns’n’Roses megahit November Rain då trummorna spelas hälften så fort som den shreddande gitarren. Det är underligt, men fullkomligt briljant. Jag kan tänka mig att det är så här det låter när stjärnor föds. Betyg: 3.

Jetlaggad och nyss influgen från Japan krönte Kindness sedan fredagsnatten med att ge festivalens hittills bästa spelning. Debutskivan World, You Need a Change of Mind var en uppvisning i psykedeliskt disco och den presenteras perfekt här på Bestival. Redan i öppningslåten Cyan känns det som att jag förflyttas till 70-talet och något nästan ironiskt stillöst framträdande på Top of the Pops. Det bjuds på fuldans och redan i andra låten hoppar den gänglige sångaren Adam Bainbridge ner i publikhavet. Publikens favoriter är helt klart Swingin’ Party och funkiga That’s Alright då gitarristen (som är utklädd till nunna) och bakgrundssångerskorna får stå i rampljuset. Efter ett ”sickly tired jam” avslutar Bainbridge spelningen med att springa ett helt varv runt lokalen. Vid det här laget existerar inte längre någon gräns mellan band och publik. Alla är en del av samma dimmiga fest. Betyg: 5.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bestival, Emeli Sandé, First Aid Kit, Gallows, Kindness, Porcelain Raft, The XX, Valerie June, Warpaint

Skivrecension: Emeli Sandé – Our Version of Events

9 februari, 2012 by Redaktionen

Band: Emeli Sandé
Titel: Our version of events
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 15 februari

Emeli Sandés debutskiva föregicks av singlarna Heaven och Daddy – den förra gick in som två på Englandslistan och det om något skapar förväntningar.

Men Our version of events klarar mer än väl av att leva upp till dem. Det är en tät och känslofull skiva ihopsnickrad med mycket tanke och mycket skicklighet. Det finns dessutom ett djup i texterna som får ännu mer tyngd av den närvaro och känsla Emeli Sandé besitter. Hon sjunger utlämnande och öppet och innehar också en trovärdighet i tonen som kanske gör sig allra bäst i River: Follow me/I’ll be your river/I’ll do the running for you/Follow me/I’ll be your river/I’ll move the mountains for you.

Bland det mest fantastiska är det register som gömmer sig i vad som först verkar vara en ganska klar soulröst – bakom ridån döljer sig många fler nivåer än så och det finns en mörk och känslofull klang i rösten som gör Our version of events helt oemotståndlig. Låten My kind of love kröns dessutom av dov desperation i sången och en bakomliggande ton av gospel som gör den till min absoluta favorit och den framkallade klar gåshud.

Mer av den storslagenhet som finns i My kind of love och avslutande Read all about it hade gett albumet ett klart toppbetyg med plus, det enda jag saknar är fler låtar där de kraftfulla texterna får leva ut i riktigt storslagen musik. Emeli Sandé sjunger om politik, om hopp, krig och ensamhet – och hon gör det på ett sätt som verkligen känns.

I hope we start seeing each other/cause don’t we all bleed the same?/I really hope someone can hear me/that a child doesn’t bear the weight of a gun/Hope I find a voice inside me/to scream at the top of my lungs/I just hope I’m not the only one.

Our version of events är en strålande debutplatta och den lovar kommande storverk.

Text: Kerstin Ydrefors

Läs även andra bloggares åsikter om Emeli Sande, skivnytt, musik, skivrecension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Emeli Sandé, Musik, Popmusik, skivnytt, skivrecension

Emeli Sandé, Timbuktu med flera på EMI Fest

20 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Den 19:e januari bjöd EMI in till sin årliga fest, för underhållningen stod Alice B, Cookies n Beans, Emeli Sandé, Hästpojken och Timbuktu. Vi på Kulturbloggen var givetvis på plats i Skyddsrummet och gjorde vårt bästa för att samla våra intryck samt dokumentera kvällen i bilder.

Alice B

En av Göteborgs mest talangfulla unga singer-songwriters stavas Alice B och hon öppnade kvällen starkt. För den ännu inte invigde är I den här staden en bra inkörsport till hennes tonårsexistentialism i popförpackning. Låtarna, som ofta hamnar någonstans mellan lycka och melankoli, tar upp ämnen som lätt fångar ens intresse.

Emeli Sandé

Kvällens internationellt sett största artist var den skottska r’n’b-stjärnan Emeli Sandé som förra året fick en hit med Heaven. I februari ger hon ut sin debutskiva Our Version of Events som vi förutspår kommer bli rejält omtalad.

Timbuktu

Trots att jag tidigare inte har kunnat räknas till hans allra största beundrarskara måste jag säga att Timbuktu var kvällens stora behållning. Med en sällan skådad pondus och scenglädje utstrålade hann en säkerhet som enbart en sann musiker kan besitta. Och nya låten Fallskärm som premiärspelades satt som en handske. Ser fram emot att höra mer av honom under våren.

Bilden längst upp föreställer Göteborgsbandet Hästpojken som är EMI:s senaste signering.

Arkiverad under: Scen Taggad som: Alice B, Cookies n Beans, Emeli Sandé, EMI, hästpojken, Timbuktu

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

En hyllning till Magnus Lindberg Dom … Läs mer om Lysande tribut till kultartist och formidabel låtskrivare – Dom som aldrig ger upp/ en hyllning till Magnus Lindberg

Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Carl Bagge Visitor 4 Inspelad … Läs mer om Sen debut med välkomponerade låtar och spetskvalitet – Visitor av Carl Bagge

Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Säsong 4 av Stranger Things släpps i två … Läs mer om Förbered dig för Stranger Things 4 med sammanfattningar från säsong 1-3 – här finns sammanfattningar

Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Stora namn till Internationell … Läs mer om Stora namn till Internationell författarscen och ny satsning på facklitteratur i Kulturhuset Stockholm

Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

19/5 2022 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Eggande originallåtar framförda i intuitivt samförstånd – Agnas Bros på Valand/ Nefertiti

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casino utan spelpaus
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Spela casino utan svensk licens på casinoorbit.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in