• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Årsta Teater

Teaterkritik: Min fantastiska väninna – skådespelarkonsterna gjorde livräddning, på den allt för långa föreställningen

2 mars, 2019 by Lotta Altner

Min fantastiska väninna
Baserat på Elena Ferrantes romansvit
Dramatisering April de Angles
Översättning Johanna Hedenberg
Regi Maria Sid
Regiassistent Emelie Smeds
Scenografi Zofi Laagerman Nilsson
Koreograf Catharina Allvin
Dramaturg Sara Israelsson
Premiär på Årsta Folkets hus teater i Stockholm stadsteaters regi
Fredagen den 1 mars 2019

Min räddning i kväll på premiären var att jag befann mig i en avslappnande neutralare zon av icke totalt vetande. I motsats till många andra som läst alla böckerna, nästan in i det sista, hade jag enbart läst om böckerna. Att veta mycket och brett om något, men inte vara expert på detaljerna blev min sinnesfrid i de tvära snabba kasten i föreställningen.

Det var inte lätt att hänga med i scenbytena. Någon hade helt klart tänkt sig att ge oss hela historien i rapid fart och ville trycka in så många karaktärer, händelser, familjerelationer och känsloyttringar som det bara var möjligt i en och samma uppsättning. Föreställningen varade i drygt fyra timmar med en paus på ca 20 minuter. Första akten varade i nästan två timmar. Den partiella förlamningen i sätesmuskeln var total.

Det finns alltid mycket stora förväntan på ett manus/dramatisering efter en belönade/kända författare. Elena Ferrantes är inget undantag på den fronten – hon är ett hemligt och spännande fenomen. Man vill naturligtbis inte göra den nöjda och hänförda litteraturläsaren besviken genom en platt och dålig föreställning. Därför tror jag att man ansträngde sig till det yttersta, på ett pretentiöst vis för att ingen skulle våga säga ”böckerna var bättre än föreställningen”. Men det är kanske när man inte försöker så hårt, att leva upp till det skrivna ordens rikare betydelser i fem böcker och vågar stryka både i – och mellan raderna som man kan ge grundtankarna rättvisa. Föreställningar kan enbart plocka ut de bästa essenserna och dramatiskt har man enbart möjligheten att återge det viktigaste. Att föreställningen är baserad på 5 böcker och inte har ett tydligt manus, signalerar att man varit allt för förälskad i böckerna och därmed inte kommit vidare till nästa sceniska nivå. Korvstoppningsmetoden gör en allt för mätt och lätt illamående. Det är heller aldrig försvarbart att hålla en publik 4 timmar.

Föreställningens scenografi med många trappor, avsatser och skjutbara kulisser gjorde det möjligt för skådespelarna att befinna sig i flera rum och tidsperioder samtidigt. Scenen blev dessutom i ett härligt livligt tempo som gav scenbytena energi och flöden. Däremot var scenen något för hög för blickfånget och gjorde det möjligt för publiken på de främre raderna att se in under kulisser, draperier och kjolar. Kanske hade det blivit en behagligare helhet och man hade backat spelplatserna något?

Relationen mellan Lenù (Maja Rung) och Lila (Ruth Vega Fernandez) gjorde mig ledsen, oss kvinnor emellan. De växer ihop så nära varandra, kämpa för att få utbilda sig, stödjer varandra, blir fantastiska väninnor och måste slåss för sina rättigheter. Trots det har de inga problem med att ljuga, bedra och smita undan gentemot varandra och andra kvinnor. Var tar solidariteten vägen? Varför spelar de på varandras planhalvor? ”Du vill inte att jag ska vara lycklig”. Hur kan de förbanna männen när de beter sig svinaktigt åt också, ”…tappar bort varandra”. Hur kan de offra varandras vänskap hur som helst för karriärer, sex med män och framgång? Men faktum kvarstår, kvinnor är människor och människor är både bra och dåliga, i samma person. ”Tänk att man kan vara så smart och ändå inte fatta någonting” och ”I sagorna gör man som man vill. I verkligheten överlever man”. Skådespelarna gjorde en mycket god insats i att visa hur förtrycka även kan bli förtryckare, och att även om man pratar om sin egen frihet, är det inte lika lätt att leva upp till den.

Översättningen förbryllade mig något – ibland kändes det nästa som syftningsfel. Italienare svär inte som vi, de förolämpar inte varandra som vi och de benar inte ut ord i en mening som svenskan gör. För mig kändes det som om någon helhet gick förlorad. Man kan inte översätta ord för ord av könsord och skällsord hur som helst. Man måste exempelvis välja om det är ”små kulor” man menar bokstavligen, eller om det är impotens, eller att mannen är feminin eller att han helt enkelt är en ruskigt dålig älskare. Dessutom är det så att vissa italienska ord (precis som på spanska) inte är menade som vulgära, men i svensk direkt översättning ord för ord blir det enbart vulgärt men utan någon finess i förolämpningen.

Kvällens koreografi var det som imponerade allra mest under kvällen. Sällan har jag skådat ett så klockrent tight skådespelarteam som med briljans backade upp och följde varandras rörelsemönster. I alla slagsmålsbenägna scener, rytmiska frustrationer, slowmotion fall, dödskamper och dansscener, så rörde sig och förflyttade sig skådespelarna unikt, intressant och exemplariskt. Det var smidigt, vackert, genomtänkt, snyggt och ibland skrämmande på samma gång. Det var som att se ett konstnärligt tåg rulla fram i balans och där varje del av skruv och bult fick sin fasta förutbestämda plats. Alla lika viktiga i maskineriet om än med skilda funktioner.

Rollista Maja Rung, Ruth Vega Fernandez, Sylvia Rauan, Matilda Ragnerstam, Angelika Prick, Sandra Medina, Per Sandberg, Pablo Leila Wenger, Henrik Norlén, Ole Forsberg, Fredrik Lycke, Peter Gardiner, Astrid Assefa.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Årsta Teater, Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teatekritik, Teater, Teaterrecension

Kamraterna ger Poulencs Brösten på Tiresias – operapremiär på Årsta teater

19 juni, 2013 by Redaktionen

kamraterna

Musik och libretto : Francis Poulenc .Librettot bygger på en pjäs av Giollaume Apollinaire

Det är inte var dag jag ser en opera som jag inte tidigare har upplevt, men i går var det dags att se Kamraternas version av Francis Poulencs  Brösten på Tiresias eller Brösten på Thèrèse som jag föredrar att kalla verket.

Operan bygger på en pjäs av Guillaume Apollinaire men med musik och libretto av kompositören. Om jag har förstått det korrekt så var detta YstadOperans premiärföreställning för typ trettiofem år sedan. Sedan dess har inte verket spelats i Sverige enligt tillgängliga uppgifter.

Regissören Dan Turdén skriver i programbladet att det är svårt att i några få rader beskriva vad verket handlar om så jag tillåter mig att citera handlingen från mina operasidor:

Thérèse grälar på sin man för att det alltid är hon som skall sköta hus och hem och föda det ena barnet efter det andra. Hon vill mycket hellre ägna sig åt något viktigt. T.ex. att vara general eller politiker. Därför byter de roller, vilket symboliseras av att hon knäpper upp blusen och låter brösten flyga ut som två ballonger. Samtidigt får hon skägg och mannen klär sig i kvinnokläder. Han lyckas komma på ett sätt att producera 40 000 barn innan Thérèse inser sin dårskap och de kan återgå till sina gamla vanliga könsroller.

I stället har regissören valt att låta tre teman vara de bärande i uppsättningen: Queer, Barnafödande och Tvetydigheter och tillägger att Kamraternas uppsättningar ska vara både underhållande och innehållande.

Det var en både trevlig och underhållande uppsättning väl värt den långa resan från Malmö till kungliga huvudstaden.Speciellt uppskattar jag den finurliga sceniska lösningen där hela teaterutrymmet användes i föreställningen, men också att sångarna satt i salongen till dess att de var deras tur på scen.

Sångligt sett var det en verklig höjdpunkt och där Linus Flogell direkt satte ner foten från start såväl sångligt som sceniskt. Inte blev det sämre när övriga sångare gjorde sin entré och här tänker jag närmast på skönsjungande Natalie Hernborg, men också hennes make som sjöngs av Daniel Ralphsson som utöver att vara en god sångare även är i besittning av en välutvecklad komisk ådra.

Även i övrigt kännetecknades uppsättningen av utmärkta sceniska och sångliga prestationer där jag framförallt vill framhålla herrar Annmo och Ljungqvist, men även i övrigt skötte sig ensemblen alldeles utmärkt.

En särskild eloge vill jag ge till den musikaliska ledningen som Martin Virin svarade för. Alltid roligt att få uppleva en insats av en engagerad musiker.

Det ges ytterligare ett antal föreställningar med sista föreställning den 29 juni. Passa på tillfället att få en trevlig operaupplevelse!

 

Reportage och recensioner

Karsten Thurfell 

Loretto Linusson i Aftonbladet

Bo Löfvendahl i SvD

Produktionsteam

Regi: Dan Turdén

Musikalisk ledning: Martin Virin

Scenografi: Marie Moberg

Kostym: Åsa Norman

Mask: Siv Glans Molin

Koreografi: Ninja Strååt

Svensk översättning: Martin Virin

 

I rollerna

Thérese/Tiresias: Natalie Hernborg

Maken: Daniel Ralphsson

Teaterdirektören/Gendarmen: Linus Flogell

Monsieur Lacouf: Fredrik Annmo

Monsieur Presto: Anton Ljungqvist

Tidningsförsäljerskan: Kristina Martling

Journalisten: Hanna Fritzson

Sonen: Daniel Svenson

Folket i Zanzibar

Lisa Thor

Hanna Fritzon

Jenny Hertzman

Daniel Svenson

Rasmus Bodén

Arkiverad under: Recension Taggad som: Årsta Teater, Kamraterna ger Brösten på Tiresias

Publiksuccé för Mozarts Zaide på Årsta teater

19 juli, 2011 by Redaktionen

Sara Widén och Jon Nilsson vid kontorets vattenautomat. Foto: Maximilian Mellfors

Att komma till Årsta torg och Årsta Folkets Hus, som också innehåller Årsta teater, är som en resa till 50-talet, så det kan vara värt en sommarutflykt i sig. Denna vecka finns det ännu en anledning att ta sig dit. Till och med 23 juli spelas här Mozarts Zaide av teatergruppen Kamraterna. Premiären blev storartad, med stående ovationer från publiken.

Zaide är en ofullständig opera skriven av Wolfgang Amadeus Mozart 779-1780. Hans änka Constanze hittade manuskriptet 1799 och det publicerades inte förrän 1838. Verket är en blandning mellan tragisk och komisk opera (opera seria och buffa) och innehåller många talande dialoger, vilket gjort att den klassificerats som ett sångspel. Den är också en räddningsopera, något som var populärt vid den här tiden eftersom muslimska pirater härjade i Medelhavet för att skaffa sig slavar. Det är haremsdamen Zaide som kämpar för att rädda sin älskade Gomatz undan slaveriet.

Daniel Ralphsson som den förälskade Soliman. Foto: Maximilian Mellfors

I Kamraternas version är handlingen förlagd till modern tid på ett anonymt kontor. Miljön är en annan, men frihetslängtan och konflikten mellan frihet och trygghet står fortfarade i centrum.  Kopieringsombudet Gomatz håller på att förgås av leda och räddas tillbaka till livet av kärleken till lokalvårdaren Zaide. Chefen Soliman, som också är förälskad i Zaide, försöker snärja dem båda i nya kontrakt för att stanna kvar på kontoret och Zaide gör allt för att rädda Gomatz från detta hemska öde. Paret får viss hjälp av den velige fackliga representanten Allazim.

Linus Flogell som fackrepresentanten Allazim. Foto: Maximilian Mellfors

Librettot till sångerna har översatts från tyska till svenska av Dan Turdén och Monica Almqvist-Lovén har skrivit en ny dialog.

Läs mer om föreställningen i Teatermagasinet samt på Kamraternas hemsida.

Medverkande i Zaide

Sångare: Sara Widén, Linus Flogell, Jon Nilsson och Daniel Ralphsson.

Piano: Erik Österberg

Regi, översättning och bearbetning: Dan Turdén

Talad dialog: Monica Almqvist-Lovén

Scenografi och kostym: Lena Lindgren

Ljus: Hans Österlund

Produktion: Maximilian Mellfors och Daniel Sallmander

Läs mer om Årsta Folkets Hus.

Läs även andra bloggares åsikter om Mozart, Kamraterna, Årsta Folkets Hus, Opera, Zaide

Arkiverad under: Musik, Scen Taggad som: Årsta Teater, Mozart, teatergruppen Kamraterna, Zaide

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

vecka 39 2025 (23-26/9 ) Lunchteatern … Läs mer om Fulländat program som Lunchteater – G. Fröding med Lars Magnus Larsson & Tommy Kotter

Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

One Battle After Another Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Battle After Another – snillrikt hantverk

Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Rysk flicka med puderdosa, 1928 © Lotte … Läs mer om Teaterkritik: De flyktade – finstämt kammarspel med vacker musik som tröst

Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Relay Betyg 1 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Relay – bortom sunt förnuft och god smak

Recension av tv-serie: House of Guinness

House of Guinness Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: House of Guinness

Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

The Great Lillian Hall Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Great Lillian Hall – det går inte att värja sig

Filmrecension: Från din älskade Hilde

Från din älskade Hilde Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Från din älskade Hilde

Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Astrid Assefa, Danilo Bejarano och Eva … Läs mer om Teaterkritik: Motståndets melankoli – spännande, intressant och högst aktuellt

Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Gothenburg Combo Novel A Musical … Läs mer om Sömlösa gitarrister breddar sig än mer med strålande resultat – Novel A Musical Library Vol. 4 med Gothenburg Combo

Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Efter verk av Franz Kafka Manus och … Läs mer om Storartat skådespeleri i lika sorglig som absurd monolog – Två små vita bollar av celluloid med blå ränder på Göteborgs Dramatiska Teater

Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Anders Beckman spelar huvudrollen i … Läs mer om Florian Zellers Pappan får premiär på Malmö stadsteater

Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Av Tennesse Williams (översättning Jacob … Läs mer om Modern klassikers chockerande gränslöshet berör inte som den borde – Katt på hett plåttak på Göteborgs Stadsteater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.

Snabba betalningar med populära e-plånbok
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in