• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Mandarinodlaren – skådespelarna är så bra, så äkta och så naturliga

2 september, 2015 by Rosemari Södergren

mandarinodlaren

Mandarinodlaren
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 september 2015

Denna georgiska film var nominerad till bästa utländska film (eller som kategorin numer heter: icke-engelskspråkiga film) både inför Oscargalan och Golden Globe. Jag har sett alla de filmer som var nominerade till bästa utländska film på Oscargalan och samtliga är mycket bra och är bättre än de som var nominerade till bästa film. För min del kunde denna lika gärna ha vunnit priset som den polska filmen Ida som vann.

Året är 1992. Inbördeskriget rasar i Georgien. I en liten by i bergen har alla estniska bybor flytt tillbaka till sitt hemland. Estland är inte inblandat i inbördeskriget, men krig drabbar alla som råkar befinna sig i vägen för de stridande.

Två ester har dock stannat kvar, den äldre mandarinodlaren Ivo, som vägrar lämna sina grönskande träd, och hans yngre medhjälpare Margus.

Men slutligen tränger sig kriget på även i denna gudsförgätna avkrok. Efter en blodig strid finner de två mandarinodlarna två svårt skadade soldater – en från vardera sida av kriget. Och eftersom de inte betraktar de skadade som blodtörstiga krigare, utan som sina medmänniskor, tar de hand om dem och ger dem logi i Ivos hus.

De bittra fienderna vaknar upp och vårdas i det lilla huset av Ivo och Margus. Legosoldaten Ahmed från Tjetjenien och georgien Nika har båda förlorat vänner i kriget. Den grupp Nika kämpade med dödades av Ahmed och hans vän. Ahmeds vän från barndomen dödades av georgierna. Det är mycket hat mellan dem och mycket fördomar och okunskap om varandras historia.

De fyra skådespelarna är alla så bra, så äkta och så naturliga. Filmen känns också väldigt enkel och genuin. Det känns som att jag är där, mitt ibland dem. Karaktärerna är mänskliga och trovärdiga och handlingen är överraskande och känns mycket sann, som om allt skulle kunna hända på precis det sättet. Filmen visar galenskapen i krig genom att berätta om några enskilda människors öden. Filmen berättar på ett enkelt och nära sätt och det blir aldrig sentimentalt eller pekoral av det. Det är så befriande att det kommer fler och fler bra icke-engelskspråkiga filmer på svenska biografer.

Regi: Zaza Urushadze
Land: Estland / Georgien
År: 2013
Längd: 87 min
Genre: Drama, Krigsfilm

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Georgien, Mandarinodlaren, Scen

Titta: Trailer på Youth, av Oscarsvinnaren Paolo Sorrentino

1 september, 2015 by Redaktionen

youthoscarsvinnare

Efter 2014 års Oscarsvinnare Den stora skönheten, är den hyllade regissören Paolo Sorrentino tillbaka med ännu ett engagerande och vackert drama.

Det är vår i Alperna och de två goda vännerna Fred och Mick semestrar på ett av ortens elegantaste hotell. Fred är en pensionerad kompositör och dirigent, medan Mick fortfarande arbetar som filmregissör. Båda närmar sig 80 år och har bestämt sig för att utnyttja sina sista år i livet fullt ut, men de har dock lite olika uppfattningar om hur. Mick skriver frenetiskt på manuset till vad han tror ska bli hans sista stora verk, men Fred har ingen som helst önskan att återuppta sin karriär. Någon vill dock till varje pris höra Freds musik och se honom hålla i taktpinnen igen.

Regi: Paolo Sorrentino
I rollerna: Michael Caine, Harvey Keitel, Rachel Weisz, Paul Dano, Jane Fonda mfl.

Youth beräknas ha svensk biopremiär vintern 2016.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Oscarsvinnare, Paolo Sorrentino, Scen, trailer

Till minne av skräckmästaren Wes Craven

1 september, 2015 by Petter Stjernstedt

wescravenrip

Skräckmästaren är död. Wes Craven, 76 år gammal, gick under söndagen bort i cancer. Filmregissören är känd för sina skräckfilmer Scream och Terror på Elmstreet.

En skräcklegend har gott ur tiden. Länge levde han sida vid sida med sjukdomen men till slut tog cancern den 76-åriga Wes Craven. Han är mest känd för slasher-serien Scream och Terror på Elmstreet-filmerna; där vi lär känna den mest beryktade massmördaren på film, Freddy Kruger.

Som filmregissör började Craven sin karriär inom porrfilmsbranschen. Hans första film Last House on the left från 1972 hämtade inspiration ifrån Ingmar Bergmans Jungfrukällan. Två föräldrar planerar hämnd mot ett gäng förrymda fångar som misshandlat och våldtagit dottern. Rått och groteskt är detta hämnddrama som inte lämnar någon oberörd.

Terror på Elmstreet-filmerna tillhör hans mest erkända. En flicka förföljs i sina drömmar.
Freddy Kruger, den kultförklarade skräckfiguren, lemlästar oskyldiga barn med sina avlånga, sylvassa naglar. Robert Englund får i sin första filmroll äran att bära på Kruger-masken. Vi ser även en ung Johnny Depp debutera i den första Terror på Elmstreet-filmen.

Senare inpå 90-talet kommer slasher-serien Scream där Wes Craven leker med skräckfilmsklichéerna. En skola, ett gäng studenter och mitt ibland dem en mördare. Med självironi och humor närmar han sig skräckfilmens välkända territorium. I en känd scen ur andra filmen diskuterar några studenter vad som är en typisk skräckfilmsuppföljare.
I fyra filmer, alla regisserade av Craven, får vi följa ungdomarna i den fiktiva staden Woodsboro,
Kalifornien.

Inte att förglömma är även den obehagliga men fascinerande Hills have eyes från 1977. Ett par blir strandad ute i en öken. Här attackeras de av ett gäng missbildade och våldsbenägna vildar.

Wes Craven var en flitig regissör, som trots sjukdom och för länge sedan passerad pensionsålder fortsatte att arbeta. I dagarna visas hans sista film The Girl in Photographs på filmfestivalen I Toronto. Vi på Kulturbloggen minns honom som en skräckens man som med råhet, självironi och humor närmade sig rysargenren och gjorde den till sin egen.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: RIP, Scen, Wes Craven

Filmrecension: Amour Fou

31 augusti, 2015 by Redaktionen

amourfou

Amour Fou
Betyg 4

Filmen utspelar sig i Berlin under romantiken i början av 1800-talet. En ung deprimerad och dödslängtande poet Heinrich vill uppleva vad han uppfattar som riktig kärlek åtminstone en gång innan han dör. Riktig kärlek betyder att de älskande är beredda att gå i döden tillsammans. Därför försöker att förmå sin mer levnadsglada kusin Marie att bevisa sin eventuella kärlek för honom genom att ingå en självmordspakt där de två skall ta sina liv tillsammans.

Heinrich blir djup förtvivlad över att inte Marie är det minsta intresserad av hans förslag, att hon inte älskar honom tillräckligt mycket för att uppfylla hans djupaste önskan. Men när han senare möter en affärsbekants hustru Henrietta, återfår han hoppet att finna en kvinna som är beredd att gå i döden tillsammans med honom. Henriette är visserligen fascinerad av den kontroversielle poetens skrivkonster men inte lika intresserad av hans märkliga kärlekskonster. Till en början är hon därför helt ointresserad av Heinrich önska. Hon är dessutom gift och säger sig älska både sin man och deras gemensamma dotter. Men när hon får veta att hon kanske lider av en obotlig sjukdom börjar hon plötslig intressera sig för hans förslag. Fråga som inte får något svar är om hon har drabbats av en fysisk sjukdom eller om det handlar en psykosomatisk sjukdom som uttryck för ett innehållslöst högborgerligt liv.

Kan hennes beslut att följa poeten i döden ses som en paradoxal protest mot en förtryckande kvinnoroll och ett förtryckande kvinnoliv. Där en död tillsammans med en poet som byter mot traditionerna trots allt framstår som en egen viljeyttring. Om så, hur kan vi då förstå att Henriette vid det absurda avskedet från sin dotter uppmanar dottern att vara lydig och alltid göra pappa säger. Hur kan vi förstå att Henriette vill att hennes dotter skall välja det liv som hon själv vill fly från till vilket pris som helst.

AMOUR FOU (galen kärlek)
Manus och regi: Jessica Hausner
I rollerna:
Christian Friedel
Birte Schnoeink
Stephan Grossman

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Amour Fou, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Trainwreck – Skarp och rolig, men sticker ändå i ögonen

31 augusti, 2015 by Redaktionen

trainreck

Trainwreck
Betyg 3

Nya stjärnskottet på himlen Amy Schumer är en i raden av gränslösa amerikanska komiker. Hon pratar om sådant ”kvinnor inte får prata om offentligt”. Hennes stand-up är skoningslöst skämmig och skratten fastnar ofta i halsen. Hon driver med utseende, sex, alkohol, rasism och pedofili (det stora no-no som många komiker inte kan låta bli). Nu har hon försökt ta med sig dessa element till sin första långfilm. Till hjälp har hon med sig regissören Judd Apatow (Bridesmaids).

Schumer spelar karaktären Amy som lever som en mansgris. Hon super, äter onyttigt, jobbar på en samvetslös tidning och ligger med män på löpande band. I början tvingar hon en man till oralsex men ger inget tillbaka. So långt är det rätt unikt i kommersiella filmsammanhang. Amys smått hatiska pappa (Colin Quinn), tillika Amys förebild har uppfostrad Amy och hennes syster (Brie Larsson) med mantrat att monogami är orealistiskt. Men det har hon inget för när hon genom jobbet träffar idrottsläkaren Aaron Conners (Bill Hader). Hon tvingas omvärdera sin livsstil och sina val. Om hon ska få den här relationen att fungera måste hon skärpa sig helt enkelt. Aaron är en bra man som är lagom rolig, framgångsrik och har ett samvete. Aaron har även en rasifierad kompis (basketspelaren Lebron James som spelar sig själv). Det blir extra meta när Aaron ifrågasätter Amy för att hon bara har vita vänner – men den enda större rollen som en rasifierad har i själva filmen är som den vite mannens kompis.

Låter det här bekant? Det är för att det är det. Skillnaden är att i de flesta andra filmer är det en man som beter sig som en gris (vilket förväntas av män), som måste ändra sig när han träffar en Moder Theresa-liknande kvinna. Varför har Amy Schumer gjort en film som går ut på att det är coolt att leva som en mansgris, men där hon sen måste ändra på sig? Och varför är det feministiskt och banbrytande i USA för kvinnor att leva som män? Det finns gott om skarpa skämt och roliga biroller (filmens behållning) – men premissen sticker mig rejält i ögonen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Trainwreck

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 95
  • Sida 96
  • Sida 97
  • Sida 98
  • Sida 99
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in