Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Det Vackra Livet ger bort låten ”Aldrig för alltid”

by

Philip Ekström från Det Vackra Livet är just nu trefaldigt aktuell. Den 29:e februari släpper han EPn ”Love Forever” med sitt band The Mary Onettes, han är aktuell som producent till Amanda Mairs debutalbum, och han tilldelades precis SKAP:s och Manifests pris för årets textförfattare i sitt svenskspråkiga band Det Vackra Livet.

För att fira det sistnämnda släpps nya låten ”Aldrig för alltid” med Det Vackra Livet. Alldeles gratis.

Här kan du lyssna på den och ladda ned den

-Vi ville göra en låt som speglade den polerade Ratata-popen man växte upp med i medvetandet på åttiotalet. Någonstans i den där välproducerade musiken gömmer sig en svärta och det var den jag ville komma åt när jag skrev ”Aldrig för alltid”.

Den blev bättre än vi trodde. Så bra så vi ville bjuda på den faktiskt. Dessutom har vi hittat Sveriges svar på Clarence Clemens – en tjej som heter Malin Wättring som skulle kunna bli hur stor som helst med sin saxofon!

Det Vackra Livet lever vidare. /Philip Ekström, (6:e februari 2012)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Nick Lowe på Nalen

by

Nick Lowe
Nalen, Stockholm, 4 februari
Betyg 4 av 5

Ett utsålt Nalen hade samlat cirka 500 personer på lördagskvällen för att ta del av Nick Lowes stopp i huvudstaden. Nick Lowe inledde med två mjukare låtar, samtidigt var det helt tyst och publiken bara kollade på honom där han bjöd på en förtjusande slags monolog.

Han är snart 63 år gammal och har fortfarande mycket att ge. Den packade massan var verkligen stel och det var ingen som rörde på sig, efter varje låt applåderade de istället så att väggarna och borden darrade. Med inlevelse och frasig röst förgyllde han kvällen.

Han och bandet spelade i ungefär två timmar. De var så bra att publiken fick ropa in dem två gånger för extra nummer.

Förra gången Nick var i Sverige spelade han också på Nalen, han älskar Nalen,sade han och påpekade att det är ett klassiskt spelställe.
Det var en väldigt bra konsert och det var kul att verkligen få se så mycket folk där. Jag var nog den yngsta som var där kan jag tänka mig.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

P2 sänder Benke Rydmans version av Svansjön, 7 februari

by

Tisdag den 7 februari sänds första gången Fredrik ”Benke” Rydmans nytolkning av Tjajkovskijs balett Svansjön utanför Dansens hus, i programmet Kalejdoskop i P2.

Ett pressmeddelande berättar att i vinter har nära 40.000 besökare sett Bounce-dansaren och koreografens föreställning. Nu får P2:s lyssnare ta del av Rydmans tolkning av Svansjön i sin helhet. Svansjön hörs i Kalejdoskop tisdag 7 februari kl 22.30-00.00 och på också på Internet: sverigesradio.se/p2/kalejdoskop.

Tolkningen av Svansjön innehåller inte bara musik av Tjajkovskij utan också nyskriven musik av Salem Al Fakir, Adiam Dymott, Eye N’I från PH3, Lune, Moneybrother, Skizz från Stockholmssyndromet, Mario Perez Amigo och SIMSOAK.

Recensioner av Svansjön:
Kulturbloggen och Teatermagasinet och Svenska Dagbladet och teatertidningen Nummer och Dagens Nyheter.

Om föreställningen
Svansjön hade premiär på Dansens hus i Stockholm början av december och var helt slutsåld fram till sista föreställning 5 februari. Nu planeras en ny spelperiod i december 2012 och januari 2013 och eventuella gästspel utomlands som i London och Tyskland. I Fredrik ”Benke” Rydmans (Bounce) tolkning av den klassiska sagan Svansjön har handlingen förlagts till nutid och streetdance möter Tjajkovskij. Istället för trolldom och övernaturliga händelser får Rothbart makt över sin omgivning med hjälp av droger. Svanarna är prostituerade och helt beroende av Rothbarts beskydd och heroinet han förser dem med. I kampen mellan det onda och det goda är begäret till droger och kärlek centralt.

Om Kalejdoskop
I P2:s musikmagasin Kalejdoskop hörs gränsöverskridande konst-, pop- och världsmusik, electronica, jazz och blues, ragor och radiokonst, elektroakustik och stråkkvartett, symfonirock och slagverk, schlager och dödsmetall, visa och postrock. Kalejdoskop sänds måndag till onsdag kl 22.30 till midnatt. Måndagarnas Sen Musik innehåller nya oväntade musiköverskridanden från 2000-talet. Tisdagarnas Lång Musik bjuder på ett fåtal långa, vindlande musik- eller ljudkonststycken – eller ett helt album – som annars har svårt att få plats i tablåerna. Onsdagarnas Bred Musik består av långa, lyxiga flödesmixar med musik från alla tidsåldrar.

Foto nedan: Fredrik ”Benke” Rydman. Foto: Björn Jansson/Sveriges Radio

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Epoken Dag Vag är över

by

Läste Stina Berges logg i går kväll: ”Familj… Man föds in i en, sen växer den under resans gång. Jag fick en bror av livet och nu är han borta. Jag saknar dig Per ”Stickan”Odeltorp, sov gott!”

Jag tänkte inte så mycket på namnet Per Odeltorp för det var under namnet ”Stig Vig” vi lärt känna honom, sångaren i Dag Vag som så jag så sent som i somras lyssnade på live. Stig Vig hade somnat in hemma vid köksbordet men nyheten nådde Facebook före kvällstidningarna.

2003 fick Per Odeltorp en ny njure, genom vännen och kollegan Stina Berge. Den operationen gjorde att publiken fick njuta ytterligare ett antal år av gruppen Dag Vag, men den gjorde också Per skörare. Han blev aldrig riktigt frisk. Men vi i publiken såg inte detta, vi såg en något medelålders sångare fånga sin publik som tillbaks gav kärlek och uppskattning.

Det som slog mig med ”Dag Vag” var att publiken alltid var så mixad, där fanns barn och barnbarn till dem som växt upp med Dag Vags musik, en salig blandning av olika åldrar och publiken kunde texterna lika bra som musikerna. Det blev ofta en härlig allsång med nostalgin som underton.

Jag läste vidare på FB loggar och hittar Per-Erik Åström, en bit över medelåldern skriver om sitt minne: Turne’n hette ”turister i tillvaron”. Dag Vag med Ebba Grön som förband. I Mjölby av alla ställen. Gud så det svängde. Bra länge sedan, men det var unikt bra. Tack för allt sväng och all musikalisk glädje. R I P.

Vad var det som fick mig och många andra äldre tillsammans med många yngre att älska deras musik. Så sent som i december stod gruppen på scenen och ingen av gruppens medlemmar eller publiken hade väl trott att det var sista gången. Musikaliskt beskrivs deras musik som punk av andra som rockreggaeband. Men det spelar inte så stor roll, jag tror det var texterna och intensiteten drivet som gjorde att publiken älskade dem.

Kenny Håkansson säger till GP, att gruppen hade stort inflytande över svenskt musikliv och att Stig Vig var den som fick igång Ebba Grön. Stig var en stor personlighet. Det vittnar vännerna på Facebook om, som berättar om hans värme och närvaro. Att alltid ha tid för sina vänner, men som aldrig riktigt trivdes i rampljuset.

Historien om gruppen Dag Vag, började 1966 med gruppen God´s Sideburns. Ett tag var Stig ljudtekniker åt Träd, gräs och Stenar. 1978 skrev Stig låten Dimma under namnet Dag Vag &Svagsinta. Debutskivan kom 1979 under namnet Dag Vag. Då fanns hans bror Lennart Odeltorp på trummor. Resten vi nästan. Men det finns lite av kuriositet med i bilderna kring Dag Vag, de gjorde en reggeacover på Anita Lindbloms ”Sånt är livet” och de gjord en bejublad version av Tore Skogmans ”Popitop” där Tore också medverkade.

Precis som många andra band från 70-talet gjorde gruppen uppehåll och återföreningen kom 1988. Det var då låten ”Du får aldrig nog” blev en superhit. Under senare år har turnéerna varit otaliga, under 2010 gjorde man 30 konserter. 2011 släppte gruppen en EP som hette ””Epette. För några år sedan gjorde den jubileumkonsert på Södra Terassen 40 år med Dag Vag. Det var en bedövande vacker sensommarkväll, stämningen var på topp och det fullt till sista centimetern och inte kunde vi då ana att sagan Dag Vag skulle sluta 25 januari 2012.

Vill ni lyssna på Dag Vag, all deras musik finns på Spotify. Mina givna favoriter varav en just nu går för fullt är Snorbloss. Tjockhult är en annorlunda hyllning till Stockholm, Lång väg, Min pappa och givetvis, Bland unga och gamla. Den senaste tycker jag är det som utmärker Dag Vag och Stig Vig de trivdes bland både sina äldre fans lika bra som bland de unga.

Stig Vig, Per Odeltorp saknas av familj och en lång rad vänner, musikkolleger och oss fans.

Text: Anne Skaner

Relaterat:
Aftonbladet, Aftonbladet 2, Expressen, Dagens Nyheter och Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skivrecension: Vit Päls – Nånstans ska man va

by

Artist: Vit Päls
Album: Nånstans ska man va
Betyg: 3

Första gången jag hörde Vit Päls trivsamma melodier och igenkännande texter ”sjungna” av den medvetet falska indierösten tänkte jag att ”detta är den renaste och klaraste indiepop jag någonsin hört” när musiken var allt från rent och klar. De berättande texterna som taget ur en misslyckad ung destruktiv mans anteckningar skrivet på en kall parkbänk med utsikt över stigar där kärlekspar provocerande går förbi och påminner denna misslyckade unga destruktiva mannen om att det nog är meningen att han ska vara ensam. Så att han kan sitta där, och skriva, sina – jag säger det igen – överlyriska låtar. Det är ungefär den bilden jag ser framför mig när jag lyssnar på detta rena och klara indiepop-bandet från Malmö vid namn Vit Päls som består av hela sju medlemmar. Bandet bildades 2004 av sångaren Carl Lundgren och har hittills släppt två album. Det första albumet var dock inte lika ”överlyriskt” som detta senaste ”Nånstans ska man va”.

Spår ett. Hösten talar med oss, kan vara den bästa låten på albumet, den välkommnar lyssnaren med en mysig höstlåt att mysa till framför brasan med varm choklad i famnen. (Dock är nog majoriteten av Vit Päls lyssnare inte mysare som myser framför brasan med varm choklad famnen). I alla fall så är det denna låt med starkast lyrik och faktiskt en hel del musik som kan höras genom alla texter den bästa på albumet. En bra första låt väcker stora förväntningar om det resterade på albumet, och förväntningarna fullbordas nästan. Det är helt okej med kombinationen melankoliskt och komiskt, det blir till och med uppmuntrande, för de flesta texter är sorgliga men framlyft på ett roligt sätt, som att Vit Päls har ett osynligt budskap som lyder ”skriv ned ditt tragiska liv i ord och sjung ut det med falsk indieröst så förvandlas allting till komik”. Det är det som detta albumet är, en mötning mellan de allra djupaste sorger och det naiva komiska där hela världen är ett nöjesfält.

Men trots att lyriken tar över musiken så gillar jag detta album, för Carl Lundgrens röst blir ens bästa vän när den halvsjungande berättar om händelser man lätt kan relatera till, för alla låtar är så vardagliga, känslan av att det som händer i låten kanske händer en själv i morgon, att det är så jordnära, men ändå pretentiöst, på ett bra sätt, det är det som får mig att ge tummen upp till Vit Päls andra album, även om det är för ”överlyriskt”.

Lyssna om du gillar: Håkan Hellström och Vapnet.

Text: Izabelle Zeijlon

Läs även andra bloggares åsikter om , ,