Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Nu kan du rösta på bästa blues-, soul-, gospel och singersongwriter-album

by

2:nd Annual Rootsy Awards har startat. Arrangörerna bakom skriver:

Så är det äntligen dags att rösta på dina favoriter i årets upplaga av Rootsy Awards.
När vi lanserade Rootsy Awards förra året blev gensvaret stark, både bland läsare och bland artister, trots att inget annat än äran står på spel. Vilket så klart uppmuntrade oss till att göra Rootsy Awards till ett årligt återkommande spektakel.

Från och med i dag kan Rootsys läsare rösta på sina favoriter i följande kategorier:

Årets Americana/rock album
Årets Artist
Årets Blues/Soul/Gospel album
Årets compilation/box/rerelease
Årets Country/Bluegrass/Rockabilly album
Årets Duo/Band Artist
Årets Singer/Songwriter album

I varje kategori (utom Årets compilation/box/rerelease) finns det en klass för svenska artister, en för norska och en för internationella.

Nomineringarna har gjorts av Rootsy-redaktionen.

Röstningen är öppen för alla från och med nu till midnatt 21 mars. Varje person (läs IP-nummer) får bara rösta en gång.

Här kan du rösta.

Mer om omröstningen hos Rootsy.nu

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Östersjöfestivalen bjuder på multimediaversion av Tristan och Isolde

by

En multimediaversion av Wagners Tristan och Isolde inviger Östersjöfestivalen i augusti. Östersjöfestivalen firar tioårsjubileum i år. Invigningsföreställningen har tagits fram av festivalens konstnärlige ledare, dirigenten Esa-Pekka Salonen, videokonstnären Bill Viola och regissören Peter Sellars.

Östersjöfestivalen 2012
24 augusti – 1 september

Ett pressmeddelande från arrangörerna av Östersjöfestivalen:

Östersjöfestivalen fyller 10 år och Berwaldhallen presenterar årets festivalprogram – allt från ”Tristan och Isolde” till Mariinskijbaletten och 85-årsfirande av Herbert Blomstedt.

Startskottet för 2012 års Östersjöfestival är en spektakulär multimediaversion av Wagners Tristan och Isolde. En föreställning som har tagits fram av festivalens konstnärlige ledare, dirigenten Esa-Pekka Salonen, videokonstnären Bill Viola och regissören Peter Sellars.

Därefter följer jubileumskonsert med dirigenterna Esa-Pekka Salonen och Valery Gergiev tillsammans med Nina Stemme och Sveriges Radios Symfoniorkester. I programmet märks bl a ett europeiskt uruppförande av Anders Hillborgs Sirens.

Festivalen fortsätter sedan på Kungliga Operan med gästspel av Mariinskijbaletten och Rodion Sjtjedrins Den lilla puckelryggiga hästen.

Man kan också njuta av Tomas Tranströmers dikter i ett program med Krister Henriksson och Nina Stemme, gå på upptäcktsfärd med dirigenten Susanna Mälkki bland tonsättare runt Östersjön, lyssna till Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av chefsdirigenten Daniel Harding eller lyssna till klarinettisten Martin Fröst tillsammans med Baltic Youth Philharmonic.

Biljetterna släpps 6 mars.

Mer om Östersjöfestivalen:
balticseafestival.com

Om Tristan och Isolde:

Tristan und Isolde- Behind the Scenes from Philharmonia Orchestra on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Musiktipset: Beehive Plans

by

Veckans rykande och färska musiktips kan tyckas vara en aning galet eller kanske konstigt. Det vill jag själv inte påstå, utan vill hellre kalla det något i stil med: annorlunda. Jag vill denna vecka bidra med någonting som krävs stor konstnärlig talang för att kunna skapa. Detta är en kreation på imponerande 9.24 minuter och har fått namnet ”Your land a disco”. Detta är ihopkokt av svenska Beehive Plans.

För en musikvetare som mig själv är det inte svårt, men människor utan historisk kännedom när det gäller musik har nog mycket svårt för sig att placera det här stycket i ett genrefack.

Angående den här genrehetsen, tycker jag själv inte att den alltid är nödvändig. När jag lyssnar på stycket hittar jag etno, jazz och electronika-element, men ljudlandskapet är på tok för stort för att kunna omfamnas med ett enda ord. Även om stycket genrellt sätt har en elektonisk bakrund när det gäller rytmiken, går de andra musikaliska elementen på upptäcksfärd och Beehive Plans tar in element från alla världens håll och kanter. Your land a disco som är styckets titel, har ett budskap som inte är svårt att hitta när man lyssnat på det.

Kompositörerna av det här stycket menar med att allting kan vara musik. Och ännu en gång i musikvetartermer: så är ALLTING musik. Vem bestämmer vad som är musik eller inte? Det gör ingen, och det är en fantastisk kännedom.

Under den expremientella slumpmusikens era ifrågasattes övre fråga, som utespelade sig under andra världskrigets tid. Kompositörer ställde frågan om vem det var som kunde ge svar på vad som ansågs vara musik och inte. Ett stort namn inom slumpmusiken var John Cage som komponerade sitt kända stycke 4,33 som var skrivet för piano och tre andra stämmor. Noter? Melodier? Nej.

Stycket pågår i just 4,33 minuter och innehåller endast tystnad. Oerhört provokativt. Men detta vill jag avsluta veckans musiktips och tacka för mig.

Text: Lottie Andersson

Text: Lottie Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Skivrecension: Amanda Mair – Amanda Mair

by

Artist: Amanda Mair
Titel: Amanda Mair
Betyg: 3
Skivbolag: Labrador
Release: 15 feb

På Amanda Mairs artistsida på Labrador heter det ”Is good taste in music finally gaining ground? It certainly looks that way.” Kanske, om man nu accepterar premissen att bra musiksmak är så himla sällsynt, kanske, Johan Angergård, om flickan från Lidingö hetat The Radio Dept och debutalbumet haft namnet Flying to a Dream.

Skivomslagsintryck: album från förra årets idolskörd med ”ung lovande stjärna” som ännu inte vet vem hon är som musiker, men som likväl måste göras till skivindustrins nya drottning. Nu har Amanda Mair inte varit med i idol. Så hon har inte redan från början en köpkrets på tusentals fjortonåringar. Hon måste bli stor utan idoleffektens hjälp.

Hur gör man då? Man hajpar henne som en 17-årig motsvarighet till Dusty Springfield (lyssna på take another little piece of my heart och vakna upp ur dessa märkliga kritikerfantasier) och poängterar att hon faktiskt bara är 17 år! Och som om det inte räcker så har albumet en ”Kate Bush-produktion” – bara för att en eller två låtar har orientaliskt stuk. Lyssna på Noonie Bao, en annan debuterande svensk artist, om ert Kate Bush-hål i själen inte är tillräckligt uppfyllt trots förra årets 50 words of snow. Och om ni nu måste höra just unga musiker kan jag informera er om att det görs mirakulöst mycket bra musik av ”underbarn” överallt i världen. Välkommen till soundcloud och nätbloggar. Det är dock varken hennes eller Labradors fel att hon blir utsatt för presshajp som sträckt sig ända över atlanten. Sånt händer.

Men är hon en tonårs-Dusty då? Det finns tyvärr inte ett enda spår på albumet som närmar sig storheten av popdivans klassiker. Trots två fina pianoballader, och ett antal medryckande låtar (med produktion från The Mary Onettes/Det Vackra Livets egna Philip Ekström) – och resten fillers. Bra vardagspop att mata radion med helt enkelt. Utanför den något matta strålglansen från Sense (den är skön på ett nästan schlagersliskigt sätt), Skinnarviksberget (”I have a bottle of wine and a secret I’d like to share with you”), Before och Doubt verkar hon, Amanda själv, sällan närvarande trots att rösten och de känslosamma texterna kommer fram tydligt. Resten fylls upp av drömska men ljumma arrangemang och upprepsamhet. Det är väl lite som det där omslaget. Hon tittar bort och rör sensuellt vid håret. Och det är något märkligt ljus bakom henne som gör ansiktet otydligt: ”Jag är nästa idol. Eller?” Ja, kanske. Förhoppningsvis något större än så, något med soul. Men nu ska jag lyssna på Dusty.

Här är den sköna videon till singeln Sense:

Bästa spår: Sense och Skinnarviksberget.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Siestafestivalen gör en exklusiv bokning: Death Cab for Cutie

by

Death Cab for Cutie gör en exklusiv Sverigespelning på Siestafestivalen som arrangeras den 31 maj till 2 juni i Hässleholm. Därmed har Siestafestivalen definitivt tagit steget till att tillhöra en av sommarens mest intressanta musikfestivaler.

Här är ett pressmeddelande om bokningen:
Senaste skivan ”Codes and Keys” släpptes i maj förra året och med gudabenådade melodier inramade av den snyggaste och mest spännande produktionen i modern indiepop gör Death Cab for Cutie skäl för sin stjärnstatus.
De har aldrig varit speciellt publikfriande och istället fått sin karriär genom hårt arbete, noggrant musikskapande och genom att helt enkelt bli många människors absoluta favoritband (det är sån kärlek som sprider musik till massorna).
I flertalet intervjuer kan man läsa om hur de älskar Sverige, att trummisen har fler inspelningar av konserter från Norden än från någon annanstans och vi kan mer än hoppas på att deras spelning här kommer att bli en av dom. Framför världens bästa festivalpublik kan det ju inte bli annat än episkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,