• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Grattis Stockholms stadsteater till nya chefen Anna Takanen – men obehagligt med DN:s gräddfil till pressenheten

20 augusti, 2014 by Redaktionen

dnigen

Anna Takanen blir ny teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. Som alla intresserade av teater-Sverige vet så förlorade Stockholms stadsteater ganska snabbt och snöpligt den nyrekryterade teaterchefen Eirik Stubø som gick till Dramaten. Nu leker uppenbarligen svenska teatrar hela havet stormar och låter de olika teatercheferna byta stolar. Nu har beskedet kommit om vem som ersätter Eirik Stubø på Kulturhuset Stadsteaterns teaterchefsstol: det blir Anna Tanaken, konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater.

Det är nog ett mycket bra och lämpligt val för den stockholmska stadsteaterscenen. Hennes förordnande är på fem år och hon tillträder den 16 mars 2015. Hon kommer att inleda sitt arbete några dagar i månaden redan under hösten.

Men förutom att det är lite lustigt att den ena teatern efter den andra norpar andras chefer är det smått obehagligt att Dagens Nyheter tycks ha en egen gräddfil till teatrarnas presschefer. När Dramaten tog stadsteaterns chef var det DN som fick publicera detta dagen innan övrig press var inbjuden till pressmöte. Samma sak upprepas nu. I DN kom i morse en stor intervju med Anna Takanen medan all övriga press fick vänta till presskonferensen under dagen.

Här är pressmeddelandet från Kulturhuset Stadsteatern:
Anna Takanen tillträdde 2006 som konstnärlig ledare för Göteborgs stadsteater som under hennes ledning utvecklats till en av de ledande teatrarna i Norden. Ett starkt samtidsperspektiv har präglat teatern under hennes ledning och hon har drivit ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.

– Det är med en sorgetår i ena ögat som jag nu lämnar Göteborgs stadsteater och med en glädjetår i det andra som jag ser fram emot att bli teaterchef för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Jag är också särskilt glad över att jag blir den andra kvinnliga teaterchefen sen teatern startade 1960, säger Anna Takanen.

– Jag ser fram emot att medverka till det redan starka publikperspektivet på Kulturhuset Stadsteatern. En stor anledning till att jag tackade ja är ensemblen, den främsta i Sverige, säger hon.

– Det var i korridorerna på Stockholms stadsteater jag började. Det känns som att komma hem igen. Här vill jag fortsätta att satsa på en undersökning av samtiden med en bred och varierad repertoar, fylld av överraskningar och avantgarde.

Anna Takanen är skådespelare och regissör, utbildad på Teaterhögskolan i Malmö. Hon var i flera år, från mitten av 1990-talet, verksam som skådespelare på Unga Klara under Suzanne Ostens ledning. Bland annat blev hon uppmärksammad för sina roller i Flickan, mamman och soporna (1998) och Besvärliga människor (1999). På Unga Klara regisserade hon också Medeas barn (2003) och på Stockholms stadsteater Topdog/Underdog (2004) med Karl Dyall och Peter Gardiner i rollerna. Anna Takanen invigde verksamheten Stockholms Stadsteater Skärholmen med regin av Sofia Fredéns Bara barnet (2005).

Benny Fredriksson VD för Kulturhuset Stadsteatern är stolt och glad över rekryteringen.

– Anna Takanen är en person som står mitt i sin egen samtid och som arbetat målmedvetet med samtidens berättelser. Hon har en lust till teatern som kan flytta berg. Hon är en lagspelare och vi delar tron på teaterns möjlighet och det starka publikperspektivet. Jag ser verkligen fram emot att få arbeta tillsammans med henne, säger Benny Fredriksson.

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Anna Takanen, Göteborgs stadsteater, Scenkonst, Stockholms stadsteater, teaterchef

Höstsonaten – En föreställning om ord och musik

16 augusti, 2014 by Redaktionen

Hostsonaten3

Höstsonaten
Av Ingmar Bergman
Stockholms stadsteater, Klarascenen
Premiär 15 augusti 2014 

Regissören Åsa Melldahl har tagit sig an Höstsonaten, Ingmar Bergmans film från 1978, på Stadsteaterns Klarascen. Det är ett finstämt kammarspel med sparsmakad men effektiv dekor. Pjäsen utspelar sig i prästgårdens vardagsrum, där finns en soffa, en bokhylla och en trappa upp till övervåningen, en flygel och ett piano rullas in en bit in i handlingen.

Charlotte är en framgångsrik konsertpianist, som försummat sina båda döttrar i sin karriärsträvan. Den ena dottern, Helena (Rakel Wärmländer) är handikappad efter en sjukdom och modern tror att hon är kvar på sjukhemmet där hon placerat henne när hon reste. Men Eva, den andra dottern har, modern ovetande, tagit hem Helena till sig och sin man Viktor (Christer Fant). De har förlorat sitt enda barn genom en drunkningsolycka. Charlotte har inte träffat sina döttrar på sju år och Eva skriver ett brev och bjuder hem henne. Hon hoppas på att kunna upprätta en relation mellan sig och modern och systern, vilket ska visa sig vara svårt. Modern gör entré som på en konsertscen och förväntar sig beundran, som hon är van vid. Första konflikten uppstår redan i början av pjäsen när det beröm som Eva hoppas på då hon visar upp sitt pianospel, uteblir och Charlotte inte kan motstå frestelsen att själv förevisa hur stycket ska framföras och tolkas.

Under åren som gått sedan filmen gick har moders- och kvinnorollen genomgått betydande förändringar i vårt samhälle. I Bergmans film hade jag redan från början en negativ attityd till Charlotte, som spelades av Ingrid Bergman, jag tyckte hon var en hård och okänslig person, som bara tänkte på sig själv. I Gunilla Röörs tappning har hon en betydligt mjukare framtoning och framför allt mer humoristisk. Samtidigt ger Kirsti Stubøs Eva ett starkare intryck än Liv Ullmans Eva. Charlotte har starka skuldkänslor gentemot sina barn, vilket framgår tydligt i en typiskt ”Bergmansk” sekvens där Helena i slingrar sig i ett kvävande grepp runt moderns kropp i en fasansfull mardröm.

Även i stadsteaterns uppsättning är bristen på kommunikation ett bärande tema och kontakten mellan människorna känns obefintlig. I första akten är Charlotte kraftfullare och högljuddare, i den andra krymper hon ihop inför dotterns anklagelser och har svårt att värja sig. Charlotte som blivit ensam efter makens död verkar längta efter ett hem och en tillhörighet medan Eva vill konfrontera modern för att bli fri från sina tvångstankar. Men konfrontationen blir starkare än hon beräknat på grund av att vinet som hon druckit fördunklat omdömet. I stället för försoning blir det uppbrott och Charlotte ger sig hastigt av. Den som sörjer henne mest är den handikappade och ordlösa dottern Helena.

Varför kan vi inte bara ta hand om varandra och vara snälla och omtänksamma? Vad är det som hindrar oss?
Den klassiska musiken som spelas i föreställningen, av Chopin, Beethoven, Bach, Bartok och Scriabin hjälper oss att förstå känslorna bakom orden.
Text: Vivian Gustin

MEDVERKANDE:
Christer Fant
Kirsti Stubø
Gunilla Röör
Rakel Wärmländer

PRODUKTION:
Av Ingmar Bergman
Regi Åsa Melldahl
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Ljus Sutoda
Mask Johanna Ruben
Foto: Petra Hellberg

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: höstsonaten, Ingmar Bergman, Scenkonst, Teaterrecension

Dansk teaterchef gör Dramatendebut med sin första Tjechovuppsättning

14 augusti, 2014 by Redaktionen

tresystrar

Den 4 september har Tjechovs Tre systrar premiär på Dramatens lilla scen, i regi av danske teaterchefen Emmet Feigenberg från Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

Ett pressmeddelande:

– Även om jag har levt hela mitt liv med Tjechovs rollfigurer, nästan som om de var gamla bekanta, har det inte förrän nu blivit tillfälle för mig att regissera Tjechov. Det är en stor upplevelse att känna hur klart och friskt Tjechov talar på mer än hundra års avstånd. Tjechovs insikt i den mänskliga naturen är så djup och samtidigt så obesvärad, att hans personer faktiskt sliter sig loss från tiden, så att man känner att de kunde gå omkring i Stockholm idag, säger Emmet Feigenberg.

De tre systrarna, som spelas av Elin Klinga, Sofia Pekkari och Jennie Silfverhjelm, drömmer om livet i Moskva där de en gång levt. Kommer de bara dit blir livet lyckligt, meningsfullt, vackert! Men allt mindre talar för att de någonsin lyckas lämna sin lilla provinsstad. De är smarta, rika och väluppfostrade, men saknar helt handlingskraft. Samtidigt börjar broderns hustru, som de tycker helt saknar stil, att långsamt ta över huset där de alla bor.

Tjechovs mästerverk Tre systrar är en berättelse om längtan efter ett bättre liv, om självbedrägeri och en annalkande undergång. Om en kultur så förfinad att den omöjligt kan överleva.

Regissören Emmet Feigenberg är teaterchef på Det Kongelige Teater i Köpenhamn, där han på senare år bland annat regisserat en uppmärksammad uppsättning av Fanny och Alexander (2011). Under sin karriär har han iscensatt över 150 pjäser på scen, i tv och i radio. Detta är dock första gången han sätter upp Tre systrar, och även första gången han är på Dramaten.

Premiär: 4 september 2014, Lilla scenen

Medverkande
Olga Elin Klinga
Masja Jennie Silfverhjelm
Irina Sofia Pekkari
Andrej Andreas T Olsson
Natasja Julia Dufvenius
Versjinin Torkel Petersson
Tusenbach Johan Holmberg
Kuligin Peter Engman
Soljonyj Mattias Silvell
Tjebutykin Magnus Ehrner
Ferapont Sten-Johan Hedman
Anfisa Inga Landgré

Översättning Lars Kleberg
Regi Emmet Feigenberg
Scenografi och kostym Karin Betz

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, premiär, Scenkonst, Teater, Tjechov

Helena Bergström och Simon J Berger i Kameliadagen, en kärlekshistoria utan romantik

11 augusti, 2014 by Redaktionen

kameliadamen

Katrine Wiedemann sätter upp Alexandre Dumas klassiker Kameliadamen i en fri tolkning. I rollen som kurtisanen Marguerite ser vi Helena Bergström. Och i rollen som Armand – hennes stora kärlek – ser vi Simon J Berger som gör Stadsteaterdebut. I övriga roller bland andra Annika Hallin, Sofia Ledarp, Emil Almén, Sven Ahlström och Lennart Jähkel. Premiär på Stora scenen 23 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Armand Duval är förälskad. I Marguerite Gautier, en vacker ”demimonde” i 1800-talets Paris vars lyxliv finansieras av rika älskare.

Armand är ung men inte rik. Det enda han har att erbjuda Marguerite är kärlek.

Vad har hon att förlora? Allt.

Passionen vinner.

Det kan kosta henne livet.

Katrine Wiedemann, en av Danmarks allra främsta regissörer, återkommer till Kulturhuset Stadsteatern med en fri tolkning av Alexandre Dumas D.Y. klassiker Kameliadamen. Här har hon tidigare haft stor framgång med sina uppsättningar av Hamlet och Peer Gynt.

– Det är nästan lite pinsamt att säga att man besatt av Kameliadamen. Den har en väldigt naiv bild av kärlek men berättelsen är inte naiv. Kärleken kräver offer. Det är en kärlekshistoria utan romantik. Han tror på kärleken men dramaturgin säger att det inte går. De lyckas tro på den stora kärleken trots allt som talar emot deras relation. Kärleken är inte bara en dröm – den är att komma hem, säger Katrine Wiedemann.

– Jag har haft Kameliadamen i huvudet länge. Hon är en klassisk figur som jag länge har haft lust att jobba med. Jag gillar att hon är en vuxen kvinna som dessutom får vara åtråvärd. Hon är en kvinna med erfarenhet som knullat med alla i Paris, men Armand älskar henne ändå, säger Katrine Wiedemann.

– Fascinationen för prostitution finns inbyggd i berättelsen. Texten har ett tydligt manligt perspektiv. Men i vår dramatisering har vi placerat Marguerites historia i centrum, säger Katrine Wiedemann.

Alexandre Dumas D.Y.s klassiker Kameliadamen kom ut 1848 och sattes upp som pjäs redan 1852. Berättelsen är tydligt inspirerad av författarens kärlekshistoria med kurtisanen Marie Duplessis. Det har gjorts flera filmatiseringar bland annat med Greta Garbo i huvudrollen. Filmen Moulin Rouge är inspirerad av Kameliadamen.

Simon J Berger gör med rollen som Armand debut på Kulturhuset Stadsteatern. Simon är annars mest känd för hyllade prestationer på film och tv som ”Upp till kamp” (2007), ”Torka aldrig tårar utan handskar” (2012), ”Call girl” (2012) och ”Hotell” (2013) för att nämna några. Just nu kan vi se Simon på bioduken i prisbelönta ”Hemma”. Och senare i höst i ”Den perfekta stöten” och i Peter Birros nya tv-drama ”Viva hate”.

Stadsteaterns Stora scen är Helena Bergströms hemmascen. Här har hon gjort Ranevskaja i Körsbärsträdgården, Laura i Kort möte, Sally Bowles i Cabaret, Hamlet, Nora i Ett Dockhem, Piaf och själv regisserat Fröken Julie för att nämna några. Senare i höst får vi återigen se Helena göra titelrollen i Stig Larsson V.D. Nypremiär 15 november.

KAMELIADAMEN
AV ALEXANDRE DUMAS D.Y.

Premiär 23 augusti på Stora scenen

Av Alexandre Dumas D.y.
Översättning Sofi Meijling
Regi Katrine Wiedemann
Dramatisering Katrine Wiedemann och Karen-Maria Bille
Scenografi och kostym Maja Ravn
Ljus Antonio Rodrigues Andersen
Mask Ulrika Ritter

På scen:
Marguerite Gautier Helena Bergström
Armand Duval Simon J Berger
Prudence Annika Hallin
Olympe Sofia Ledarp
Gaston Emil Almén
Varville Sven Ahlström
Monsieur Duval Lennart Jähkel
Nanine Tomas Bolme
Nichette Marina Nyström
Saint-Gaudens Ulf Eklund
Statister: Alexandra Alegren, Anna Lott, Therese Andersson, Philip Oros, Robert Isberg, Niclas Buskenström

Foto: Matilda Rahm

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Helena Bergström, Kameliadamen, Scenkonst, Stockholms stadsteater

Livia Millhagen och Jonas Malmsjö inleder säsongen på Dramaten med Ibsens Rosmersholm

7 augusti, 2014 by Redaktionen

rosmersholm

Stefan Larsson regisserar Rosmersholm: en spännande och politisk kärlekshistoria med Livia Millhagen och Jonas Malmsjö i de största rollerna. Medverkar gör också Jacob Ericksson, som är tillbaka på Dramaten för första gången sedan 2001. Premiär på Målarsalen den 29 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Pastorn Johannes Rosmer har förändrats sedan hans hustru dränkte sig. Han har övergett sin kristna tro och anammat radikala politiska idéer. Han har hittat sig själv. Men förändringen tas inte väl emot av hans konservativa vänner. De misstänker att relationen till Rebekka West, hustruns frisinnade väninna som fortfarande bor kvar på Rosmersholm, har något med hans förändring att göra. Var Beate Rosmer verkligen sinnessjuk när hon tog sitt liv? Eller blev hon tvingad?

– Rosmersholm är en fantastisk liten berättelse om varje människas kamp för att överleva och finna sin plats, i en värld som slutat lyssna, säger Jonas Malmsjö som spelar Johannes Rosmer.

Henrik Ibsens Rosmersholm, här i översättning av författaren Per Olov Enquist, skrevs 1886 då Ibsen gjorde sitt första besök på 11 år i hemlandet Norge, ett land som då färgades av djupa politiska stridigheter.

Stefan Larsson har på Dramaten regisserat pjäser som bland andra En familj – August: Osage County, Scener ur ett äktenskap, Fanny och Alexander, Farliga förbindelser och Rickard III.

Rosmersholm sattes senast upp på Dramaten 1959, då med regi av Alf Sjöberg.

Premiär 29 augusti 2014, Målarsalen

I rollerna
Rebekka West Livia Millhagen
Johannes Rosmer Jonas Malmsjö
Ulrik Brendel Jan Malmsjö
Rektor Kroll Jacob Ericksson
Fru Helseth Emma Broomé
Peter Mårtensgård Jon Karlsson

Översättning Per Olov Enquist
Regi Stefan Larsson
Scenografi och ljus Jens Sethzman
Kostym Nina Sandström
Peruk och mask Melanie Åberg

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Jonas Malmsjö, Livia Millhagen, premiär, Scenkonst, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 101
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Born to Fight Betyg 3 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Born to Fight – ovanlig dokumentär om att immigrera till Europa

Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

The Furious Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Furious – en strålande final men det räcker inte

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in