• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960 – ett måste som CD

1 april, 2012 by Rosemari Södergren

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960
Betyg 5
Släpps i Sverige 16 april 2012

Pete Seeger – The Complete Bowdoin College Concert, 1960 är ett album som är mer än musik – och därför egentligen omöjlig att göra en vanlig skivrecension av. Det är skivan som är ett måste för alla som är intresserade av sextiotalets protestmusik – och det är en skiva som bör införskaffas också som CD.

Innehållet i CD-versionen med en liten minibok som berättar om Pete Seeger och bakgrunden till konserten 1960 i Bowdoin College är ett måste för alla som vill veta mer om Pete Seeger.

Pete Seeger som föddes i maj 1919 är snart 93 år och hans karriär har hela tiden bestått av två delar som varit tätt knutna till varandra: hans musik och hans sociala engagemang. Liksom många artister som var engagerade i samhällsfrågor blev han svartlistan och åtalad enligt den ökända ”House Un-American Activities Committee”. Eftersom Pete Seeger vägrade att svara, han ansåg att det var hans privatsak och att myndigheterna inte hade rätt att fråga ut honom blev han svartlistad och fick inte spela i de stora konserthallarna. Därför reste han omkring och spelade mycket i skolor och på mindre orter.

Konserten i Bowdoin College 1960 innehåller i stort sett alla klassiska protestsånger som vi förknippas med Pete Seeger. Konserten är inspelad av skolans radiostation och fångar tidens stämning och Seegers talang som artist och social aktivist.

Pete Seeger föddes i en musikalisk familj. Hans pappa, musikern, kompositören och musikvetaren Charles Seeger och mamman Constance, violinist, reste ibland runt med de Pete och hans bror på turné i en hästvagn. Som tonåring följde Pete med sin pappa till folkmusikfestivalen i Asheville i North Carolina. Det var där Pete Seeger fastnade för banjon.

Som nittonåring hade han hoppade av journaliststudierna på Harvard och flyttade till New York där han träffade Alan Lomax, Woody Guthrie, Aunt Molly Jackson och andra social engagerade folkmusiker.

Att lyssna på denna dubbel-CD från inspelningen 1960 får mig att känna historiens vingslag. Det är häftigt men också skrämmande att tänka på att de amerikanska myndigheterna för inte alltför länge sedan svartlistade artister som Pete Seeger. Det ingen dock hopp samtidigt, att tänka på att han lyckades överleva ändå och att det var många som samarbetade för att han skulle kunna sprida sin musik runt om i USA och i världen ändå. Att hur hårt myndigheter än försöker trycka ned och censurera, då hittar motståndet mot förtrycket ändå vägar ut.

Musikaliskt är albumet också väldigt intressant – och Pete Seegers banjospel är imponerande.

Ja, ”We Shall Overcome” är förstås med på albumet. Visste du att den var en hymn från början som hette ”I Will Overcome” – och som Pete Seeger skrev om till det mer solidariska innehållet.

Jag lyssnar på mycket musik digitalt, framför allt via Spotify och Wimp, men jag uppskattar att ha en del album på CD också. Just den här känns mer gedigen att ha som CD. Konserten är mer än 50 år gammal och ja, det känns helt enkelt som att den vill jag spela som CD, ja gärna som vinyl också.

CD1:
Goofing Off Suite-Opening Theme
Penny’s Farm
He Lies in the American Land
Deep Blue Sea
Hieland Laddie
Oh, Riley
Banjo Medley:
Cripple Creek
/Old Joe Clark
/Old Dan Tucker
Summertime
[George & Ira Gershwin]
D-Day Dodgers
[Hamish Henderson]
Quiz Show
[Ernie Marrs]
Al Smith Holds the Bottle
What a Friend We Have in Congress
[Ernie Marrs]
Living in the Country
Water is Wide
Bells of Rhymney
Goodnight Irene
[Lead Belly]
Intermission
CD2:
Big Rock Candy Mountain
[Harry McClintock]
I Had a Dream
[Big Bill Broonzy]
Oh, What A Beautiful City
In the Sweet Bye and Bye
/Preacher and the Slave
[Joe Hill]
Last Night I Had the Strangest Dream
[Ed McCurdy]
Medley:
Colorado Trail
/Spanish Is the Loving Tongue
/From Here on Up
/Texas Girls
/We Pity Our Bosses Five
/The Scabs Crawl In
/Swarthmore Girls
Open the Door Softly
/Road To Athay
/Why Do Scotsmen?
Hold Up Your Petticoat
/Where Have All The Flowers Gone?
/Step by Step
/Joe Hill’s Last Will
Vive la Quince Brigada
Suliram
(Indonesian Lullaby)
Wimoweh
Michael, Row the Boat Ashore
Commentary
Bourgeois Blues
[Lead Belly]
Black Girl [Lead Belly]
/Kisses Sweeter than Wine
Tzena, Tzena, Tzena
Worried Man Blues
[A.P. Carter]
Conclusion

Läs även andra bloggares åsikter om House Un-American Activities Committee, Pete Seeger, Bowdoin College, musik, USA, protestsånger, skivnytt, protestsånger,

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bowdoin College, House Un-American Activities Committee, Musik, Pete Seeger, protestsånger, skivnytt, USA

Glasvegas i Uppsala, recension

30 mars, 2012 by Redaktionen

Glasvegas
V-dala nation, Uppsala, 29 mars 2012
Betyg: 4

När det skotska bandets självbetitlade debutalbum nådde skivdiskarna gjorde det succé och hyllades av såväl kritiker som publik och andra musiker. Alla tycktes älska de malande gitarrerna, den kaxiga skotska accenten och texterna om övergivenhet och social kamp – speciellt här i Sverige. Och kärleken skulle snabbt visa sig vara ömsesidig. Med bytet utav trummis till svenska Jonna Löfgren, flera stora (och utsålda) spelningar och en musikvideo inspelad på förra årets spelning på Globens Annex i Stockholm gör de sitt bästa för att visa uppskattning mot den enorma publik vi ändå utgör. Men det stannade inte där. För nu både pratade och sjöng James Allan på Svenska, en bit ur Djungelboken och skapade allsång med ”Vem kan segla förutan vind”, vilket givetvis uppskattades av publiken.

Sett till låtvalet kunde de inte optimerat sig bättre för kvällens spelning. Fokuset låg på debutalbumet med låtar som Geraldine, Lonesome Swan, Polmont On My Mind och Daddy’s Gone – där speciellt den förstnämnda och sistnämnda skapade störst engagemang hos publiken som inte bara sjöng med utan faktiskt fick ta över hela sången under en del av Daddy’s Gone. Vilket var mäktigt. Men så spelades det ju även ett par låtar från andra albumet också, speciellt uppskattade Euophoria, Take My Hand och Lots Sometimes. Men om första albumet var mörkret, kamp och utsatthet var andra albumet, med sin fysiska och andemässiga flytt till Santa Monica i soliga Kalifornien, mer ljust och optimistiskt. Och när bandet framför helt nya låtar inför det ännu icke namngivna tredje albumet verkar man soundmässigt gå tillbaka till debuten men behålla visst ljus från uppföljaren, vilket verkar hålla ihop bandets erfarenheter och utveckling på ett högst sammanhållet vis och cementera bandets viktiga roll inom rockmusiken. Framtiden verkar lovande.

När jag såg Glasvegas live för andra gången, på Globens Annex (första var Cirkus), såg jag en enorm utveckling hos bandet – både i hur de rörde sig och spelade. Från lite småstyltiga till vana rockposörer. Speciellt James Allan som verkade ha anammat varenda rockpose i historien, för att göra dem till sina egna, men också övriga medlemmar. Bytet av trummis var också välkommet. Den här gången var det mer nedtonat, men bandet rörde sig ändå fritt och naturligt och Jonna bankade på som aldrig förr. När James hukade sig ner framför mickstativet såg han inte trött ut, utan nästan religiöst tacksam över att få befinna sig i V-dalas konsertlokal framför alla besökare. Och efter att ha tackat högre makter tackade han även publiken för att de gett pengar, tid och energi till att närvara på spelningen och låta bandet behålla sina jobb. Vi är bara glada att kunna hjälpa till för att få ta del av mer gudomlig musik!

Trots spelningens nedskalade ton var man otroligt precis med ett snyggt ljus och en duk där fina bilder och filmer projicerades upp bakom Jonna. Estetiken var därmed enhetligt presenterad på ett otroligt nöjsamt vis. Därtill det mastiga gitarrmanglandet och skapandet utav rundgångsljud som inte bara visar vart bandet kommer ifrån utan även varthän de är på väg. Och det märks att samtliga personer i publiken är ivriga att få följa med. Tråkigt nog står inte Geraldine och säljer merchandise bland ungdomarna som på Cirkus-spelningen, som för att visa sitt mångtydiga stöd.

Text: Fredrik Gertz

Du har väl inte missat att Glasvegas spelade live på gatan i Stockholm? Här kan du se ett klipp därifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om Glasvegas, Uppsala, musik, recension, konserter

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Glasvegas, Konserter, Musik, Recension, Uppsala

Här spelar Glasvegas live på Götgatan

29 mars, 2012 by Redaktionen

Glasvegas konsert i Stockholm onsdagen den 28 mars var som alltid när Skottlandsbandet kommer till Sverige utsåld. Men för att fans som inte fått biljett skulle få se dem spela gick bandet ut på Götgatan och spelade också.

Expressen berättar också om detta:

I går gjorde bandet också en akustisk extraspelning i Stockholm – utanför butiken Hellstone Music på Södermalm spelade sångaren och gitarristen James Allan några låtar. Bland annat försökte han sig på ”Djungelboken”-klassikern ”Jag vill ju va som du”.
– Vi tänkte att det var en kul grej. Konserten i Stockholm sålde slut så snabbt så vi vill göra något för de som inte fick någon biljett, säger Jonna.

Läs även andra bloggares åsikter om Glasvegas, Götgatan, Stockholm, musik

Arkiverad under: Scen Taggad som: Glasvegas, Götgatan, Musik, Stockholm

Utan Scharinska villan: Inga artister medverkar när Umeå är Kulturhuvudstad 2014

28 mars, 2012 by Redaktionen

Tidigt i måndags kväll spreds nyheten att Umeå kommun tagit beslut om att lägga ut Scharinska villan till försäljning. Hela Umeås musikerkår drar efter andan – och mobiliserar sig. Kulturbloggen berättade om det här.

Nu har många engagerat sig för att rädda Scharinska villan.

På Facebook finns gruppen ”Vi ställer inte upp på 2014 utan Scharinska villan” som på några få timmar på kvällen fick närmare 2.000 medlemmar. Kvällen efter är det närmare 4000.

Ett mail från de som nu kämpar för att Scharinska villan ska kunna fortsätta vara navet i Umeås musikliv skriver i ett mail:

Scharinska villan är hjärtat i en musikscen som sätter vår stad på världskartan. Det Jonas Svedin och Fredrik Fagerlund byggt upp sedan de tog över Scharinskas regi 2006 är unikt i Musiksverige. Många aktörer har försökt, men ingen före dem har lyckats skapa ett så framgångsrikt koncept med så mycket själ och hjärta. Deras kärlek till musiken och innovativa idéer har gjort att Scharinska lockar besökare från alla populärkulturens subgenrer, utan att äktheten gått förlorad. Det är en svårbemästrad konst. Sedan starten har de arrangerat över 800 konserter, där både lokala akter och nationellt kända artister fått synas. Att bygga upp en jämbördig rockscen någon annanstans i Umeå skulle ta lång tid, och skulle definitivt vara omöjligt att uppnå innan 2014. Scharinska med dess nuvarande regi och verksamhet är därför inte utbytbart.

Umeå kan mycket väl ha flest musiker per capita av alla städer i världen. Vi finns överallt. Vi delar ut och tar emot priser på P3 Guld-galor, spelar hos David Letterman, gästar Malou i soffan, åker runt i minibuss genom Europa, ger upphov till löpsedlar, korsar Atlanten, är med i körslaget, uppträder i Melodifestivalen, klättrar på listor, startar vårt eget musikhus, skriver text till billboard-ettor, går i bräschen för feministiska musikföreningar i landet, vinner Idol och är världsbäst på Do It Yourself-kultur. Däremellan återvänder vi till Scharinska, för input och output.

För att det är vårt andra hem. Allt sedan Umeå gick med i racet om att bli Kulturhuvudstad 2014 har dock skeptiska röster hörts, röster som tvivlar på att den alternativa rock- och popscenen kommer att få sitt rättmätiga utrymme i detta projekt. Nu har de allra värsta farhågorna besannats. Det framstår tydligt att Scharinska villan inte har funnits med i planerna för Kulturhuvudstad 2014. Hur är det möjligt? Är ovanifrånperspektivet så totalt att kulturens grogrund går politikerna förbi? Renoveringskostnaderna må vara omfattande och renoveringsbehov bör ses över, men Scharinska villans värde som kulturell mötesplats, musikscen och epicentrum för ett av stadens främsta kulturuttryck måste väga tyngst. Ska de pengar som skulle kunna läggas till att bevara och renovera istället hamna kulturhuvudstadsbudgeten? Ska ni slakta den musikkultur som Umeå är världsberömd för, och till förmån för vad? Vi har redan vårt slott. Det är verkligt, det har kreativitet inbyggd i väggarna och sprudlar av liv. Kasta inte bort det för att bygga luftslott!

Vi som skriver under det här är inte bara artister och musiker, utan även skådespelare, arrangörer och andra kulturutövare som älskar Scharinska villan. Tillsammans utgör vi grunden i Umeås samlade kulturscen – från källarband till folkkära artister till internationellt kända akter. Vi viker oss inte. Det är en självklarhet. Vi upplever att Umeå kommun helt bortser från och underskattar musik- och kulturscenens betydelse om de står bakom en försäljning av Scharinska.

På Umeå kommuns hemsida står följande mening att läsa: ”Finns det ett nav som Umeås musikscen rör sig runt så är det Scharinska Villan”. Samtidigt har kommunen meddelat att huset inom kort kommer läggas ut till allmän försäljning. Förvirringen är stor, och att huset behöver bevaras och tas om hand är det ingen som missförstår. Det finns däremot exempel på liknande byggnader i andra städer där konsertverksamhet bedrivs och byggnadens kulturhistoriska värde bibehålls. Att inte värna om Scharinska, med dess inneboende kulturvärden, tyder därför enbart på en brist på vilja från kommunens sida. Kommunen har all möjlighet att revidera den så kallade försäljningslistan och undanta Scharinska villan och stödja dess verksamhet.

Ni kan inte genomföra Kulturhuvudstad 2014 på ett trovärdigt sätt utan oss. Ni kan inte genomföra Kulturhuvudstad 2014 utan Scharinska villan. Om Scharinskas nuvarande verksamhet, under ledning av Jonas Svedin och Fredrik Fagerlund, försvinner så vägrar vi delta på något som helst arrangemang som bär Kulturhuvudstad 2014-logotypen. Beslutsfattare, makthavare: det kommer att bli väldigt tyst i ert kulturhus om ni säljer vårt.

Vid tiden för inskickandet av detta upprop skriver dessa artister och band under:

A Bigger Boat
A Wish For A Maniac
Abhinanda
AC4
Addeboy vs. Cliff
Alex the Barbarian
Andreas Hansen
Apan
Åsa Mjörndal
Baker’s Cottage
Bewitched
Brita Kristina
Brottsvåg
Caotico
Carolina Miskovsky
Chilekommittens Sångrupp
Clark Lane
Crystal Caravan
Cult of Luna
David Sandström Overdrive
Den dynamiska duon
Dennis Lyxzén
Deportees
Desperate Fight Records
DJ Nomin
Djuriskt
Dödsfisken
Dynamo Bliss
Elinn Bolonassos, Teatercentrum Norra
Emil Nilsson-Mäki
Epidemics
Erik Björklund & The Collisions
Evelina Lindahl, Go Hysterica
Filip Sundberg
First love, last rites
Foam
Folkmord
Föreningen Verket
Frida Selander
Fridag Night Sessions
Fru Dörr
Gidge

Godless Glenn & the Astro Zombies

Goocarts
Goodfellas
Gusset Guts
Hate Ammo
Hellbilly Jokers
Hellbound
Hellmasker
Ida Boija
Invasionen
Jakob Arevärn
Johan Johansson
Johannes Nordström
Johnny Electric
Johnny Glaas
Jukon Speakers
Julia Pastrana
Kallare än Bärs
Kansas City shuffle
Khoma
Kidnapped
Kiwi Maddog
Kjell Höglund
Klubb Kapellet
Klubb Lennart
Klubb Ministeriet
KPIST
Kraja
Kronos
Lapdog
Laservågen
Lasse Franck
Lesra
LIGAN
Lina Hognert
Live Elephant
Ludwig Franzén
Magda Andersson
Magic Gunnarsson
Magnus Ekelund & Stålet‏
Malin Ernestad
Marcuz Granberg
Mats Öberg
Max Blues & Soul Band
Mexicoma
Mia Westin
Misantropic
Moloken
Mona Ersare‏

My Own Grave

Naglfar
NARS
Nasty Music
Night Skies
Nina Kienast
Ninedee
Nöjesmassakern
Nomethod Records
Out of Vogue
Patrik Backlund
Peter Sundqvist
Pop Etc
Popterror
Public Service Bomber
Pulpa
Punk Rock Orchestra
Råd Kjetil Senza Testa
Random Bastards
Refused

Retorture

Sänkt
Satariel
Scumkill
Shakedown
Shape Up!
She’s got the Beat
Shitsmiths
Simon Grind
Simon Lundgren
Sista Brytet
Skatorna
Skitstad
Skraeckoedlan
Sol&Vår
Spencer
Spring Cherry Records
Staffan Öberg
Starship Monolit
State Cows
Sten Sax Påse
Stjofön Big
Stylusorkestern
Suppression
Surolle
Susanna Löfgren, Tangoklubb & annat
Swan Sex
Syket
Systraskap
Ta Helg!
Tålamod
Tangoklubb och annat
Taniya Sahlström
Terrortory
The Bombettes
The Cretins
The Grand Delusion
The Gravedigger and the Teacher
The Hangups
The Koo-Koo’s
The Nomads
The Posers
The Sanity Decadence
The Social Bombs
The Vectors
This is the way
Thomas Eriksson
Tom Cruiser
Tove Styrke
Trainspotters
Trompe Le Monde
Two White Horses
Uman River
Umeå Hardcore
UX Vileheads
Väärt
Vaken
Victor Lindgren
Winhill/Losehill
Wolfman Jack
X-Bone Pirates
Ye banished privateers

Läs även andra bloggares åsikter om Scharinska villan, musik, Umeå, kulturpolitik, kulturhuvudstad, upprop

Arkiverad under: Kulturpolitik Taggad som: kulturhuvudstad, Kulturpolitik, Musik, Scharinska villan, Umeå, upprop

Krunegård, Jonathan Johansson och Albin Gromer till Peace & Love

28 mars, 2012 by Redaktionen

Markus Krunegård, Jonathan Johansson och Albin Gromer ansluter nu till Peace & Love, berättar ett pressmeddelande:

Krunegård släpper idag (28 mars 2012) sitt nya album och gör ett kärt återbesök, likaså Jonathan Johansson. Dessutom gör det senaste stjärnskottet på den svenska soulhimlen, Albin Gromer, debut på festivalen.
Peace & Love äger rum den 26-30 juni i Borlänge. Årets tema är En Ny Värld.

– Ett riktigt fint gäng artister ansluter nu. Albin Gromer är glödhet just nu och var väldigt ivrig redan förra veckan att berätta att han ska spela på Peace & Love i sommar. Den här veckan bekräftar även vi detta faktum, skrattar presschef Ronny Mattsson.

Prinsen av Peking gör äntligen ett återbesök på Peace & Love och Love. Markus Krunegård är tillbaka på allvar med nytt album och popenergi som räcker och blir över. I sommar ger han sig ut på vägarna och ett stopp på vägen Borlänge. Markus besökte festivalen ifjol när han spelade med Serenades, men nu är det i ensamt majestät han ställer sig på scenen.

Det är svårt att ha kunnat undgå Jonathan Johansson den senaste vintern. Senaste skivan Klagomuren blev en fantastisk uppföljare till den hyllade debuten En hand i himlen och framgångssagan har bara börjat.

Det var inte många som hade hört talas om Albin Gromer innan han framförde låten ”Härinne hos mig” på P3 Guld-galan i januari 2011. Men efter galan viskades det överallt om hur hans framträdande var det överlägset bästa. I hemstaden Malmö hade snacket länge surrat om den unge soulsångarens suggestiva mix av elektronisk r’n’b och vemodiga texter på svenska. Och efter P3 Guld hängde snart resten av landet på. Idag kan vi bara konstatera att Albin Gromer är ett av våra allra starkast lysande stjärnskott, en soulrennäsans på svenska skulle man också kunna kalla det.

Mer info om Peace & Love finns på www.peaceandlove.se

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Peace & love, musikfestival, Markus Krunegård, Albin Gromer

Arkiverad under: Musik Taggad som: Albin Gromer, Markus Krunegård, Musik, Musikfestival, Peace & Love

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 334
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Vad är en vuxen och var är de? … Läs mer om Teaterkritik: Vad är en vuxen och var är de? På Moment Teater

Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

6-7/11 2026 Folkets Hus i Trollhättan … Läs mer om Trollhättan Jazz & Blues 2026 – Sedvanliga kontraster, några toppar och god stämning på välorganiserad musikfest

Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Skådespelaren och regissören Rebecka … Läs mer om Rebecka Hemse tilldelas Michael Nyqvist Foundation Award

Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Det finns något charmigt med kortlivade … Läs mer om Recension: Hets på Café 44 – större än Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande

Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Maria Kulle i Det är ju dej. Foto: Sofia … Läs mer om Människor vid livets vägskäl står i centrum i Riksteatern vårrepertoar 2027

Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Arne goes to Space Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Arne goes to Space – varm film om det viktigaste i livet

Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Nuaia The Other … Läs mer om Suggestivt och drömskt om vartannat i förförisk drapering – The Other Language av Nuaia

Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Tre pjäser av Harold Pinter: … Läs mer om Lysande uppsättning svidande vidräkning med gränslösa, bortskämda nyrika – Pinter! Pinter! Pinter! på Göteborgs Dramatiska Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in