• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Elvis och Nixon – ett omaka par

14 september, 2016 by Birgitta Komaki

elvisochnixon

Elvis och Nixon
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 september 2016

Elvis och Nixon är en komedi, en roande historia om en sann händelse regisserad av Liza Johnson.

Året är 1970 och Elvis ser på TV alla demonstrationer som pågår runtom i Amerika. Vietnamkriget pågår för fullt. Patriot som han är vill han göra något för sitt land. Han bestämmer sig för att besöka president Nixon. När han anländer oannonserat till Vita Huset och vill besöka presidenten uppstår förvirring. Han vill lämna sitt handskrivna brev till presidenten men vakten hänvisar honom förskräckt till brevlådan i hörnet. Nixon är måttligt road av besöket. Hans rådgivare råder honom att ta emot Elvis med tanke på alla unga väljare och alla röstande i södra USA. Presidenten är ointresserad tills man kontaktar hans 22-åriga dotter. Vilken far kan motstå sin dotter?

Instruktionerna före det avtalade besöket är många. Säkerhetskontrollen är rigorös. När Elvis kommer in i rummet är det en kung som möter sin president. Han vill ha en badge från Bureau of Narcotics and Dangerous Drugs. Han vill bli agent, han vill verka som undercover fellow agent. Med hänsyn till den uppståndelse han väcker överallt är tanken absurd. Nixon är världens mäktigaste president men det är Elvis som är kungen i rummet. Han, en enkel kille från Memphis Tennessee är världens kändaste man. Han får en president att slopa byråkratins alla regler och presidenten älskar det. Nixon får sin autograf till dottern och fotot med kungen. Fotot som blir det mest sökta fotot i amerikanska Riksarkivet. Elvis får sin badge som agent.

Elvis Presley , Kungen av Rock´n Roll spelas av Michael Shannon. Han är mindre porträttlik än de kopior vi ser i olika Elvistävlingar men han är imponerande i rollen. Han förenar den enkla och lite kluriga killen och världsstjärnan i sin gestaltning. President Richard Nixon spelas av Kevin Spacey. En traditionell och impopulär president som utvidgat Vietnamkriget till Kambodja , vilket skapat jättelika demonstrationer. Samspelet mellan de två är ett nöje och mycket roande. Regissören Liza Johnson ville göra en film som Elvis familj skulle gilla. De borde vara väldigt nöjda nu. I filmen spelas ingen Elvismusik vilket är synd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Elvis och Nixon, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Sully – ett beslut på 208 sekunder

7 september, 2016 by Birgitta Komaki

sullytomhanks

Sully
Betyg 5
Svensk biopremiär 9 september 2016

En film i regi av Clint Eastwood och baserad på Sully Sullenbergs biografi ”Higest Duty”. Filmen grundar sig på en verklig händelse.

När kapten Chesley ” Sully” Sullenberger nödlandar sitt plan på Hudsonfloden I New York i januari 2009 blir han hela världens hjälte. Planet, en Airbus 320, har krockat med en flock fåglar och båda motorerna har slagits ut. Han får uppgifter från kontrolltornet att återvända till flygplatsen La Guardia eller till närliggande flygplatsen Teterboro. Han gör bedömningen att de inte hinner och beslutar att landa på Hudsonflodens vatten. Som genom ett under och genom snabba räddningsinsatser klarar sig alla ombord. Kapten Sully Sullenberg blir hjälten som hyllas av folksamlingar och enskilda.
Historien lever vidare som Miraklet på Hudsonfloden och åtskilligt har skrivits och spelats in om denna unika händelse.

Clint Eastwoods film berättar om den andra sidan av historien. Haverier skall undersökas och utredas. Har kapten personliga problem eller problem i familjen? Tog han rätt beslut när han valde floden framför att återvända? Hade båda motorerna verkligen slutat att fungera? Han blir ställd inför undersökningskommittén. Händelsen med alla fakta körs i simuleringsdatorer. Inför kommittén är han lika ensam som han var med sitt beslut i planet. Andrepiloten finns med men allt vilar på kapten.

Tom Hanks gör rollen som kapten Sully Sullenburger och han gör den med bravur. Tom Hanks är förvisso den lugna och trygga kaptenen med 42 års erfarenhet. Han är den rättrådige hjälten i flyguniform, lite grånad men kompetent. Ändå finns tvivlet där – Gjorde jag rätt? Det finns som en utandning eller som en tyst fråga i luren.

Aaron Eckhart är andra pilot och relationen till kaptenen är väl skildrad. Jag gillar flygvärdinnornas gestaltning av sitt arbete. När de ropar ut sitt Brace, brace, brace , head down , stay down känner man katastrofen i kabinen. Passagerarna är en kuliss och ingen sticker ut
.
Flygbilderna över New Yorks alla skyskrapor framkallar känslan av att katastrofen är nära. Tankarna går osökt till 11 september med kraschade plan i skyskrapor. Katastrofen som måste undvikas.
Det är en jättespännande film men man bör inte se den om man skall ut och flyga snart. Alla katastrofer slutar inte lyckligt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Clint Eastwood, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Den allvarsamma leken

7 september, 2016 by Redaktionen

denallvarsammaleken

Den allvarsamma leken
Betyg: 4
Svensk biopremiär 9 september 2016

Pernilla August har regisserat en av höstens mest efterlängtade filmer, adaptionen av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Nu kan vi följa en av Sveriges mest tragiska kärlekshistorier med Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof i huvudrollerna. I birollerna glimmar det till med Mikael Nyqvist, Liv Mjönes och Göran Ragnerstam m.fl. Det svenska bioåret har inte bjudit på mycket nämnvärt hittills så det är bara att rusa till salongen. Hantverket är skickligt balanserat med melodramatiska stråkar, ett sekelskiftes-Stockholm filmat i Budapest med tidsenliga kläder. Det är allt som går att önska från en sådan här filmatisering. Vi blir inte lämnade besvikna, hantverket levererar som sagt men kan jag ändå inte låta bli att bli mest hänförd av skådespeleriet. Gudnason och Körlof har extremt mycket kemi, och de långa blickarna och passionerade kärleksscenerna känns inte tröttsamma eller forcerade – utan helt rätt.

Pernilla August och Lone Scherfig (manus) har inte använt en Hjalmar Söderbergsk dialog – klokt val eftersom den dialogen inte skulle passa det här mediet. Jag vet inga skådespelare i Sverige som skulle kunna leverera de replikerna utan att det blev teatraliskt. Men det blir inte tråkigt sparsmakat för det, det känns inte fegt. Lydia Stille är inte heller porträtterad enbart utifrån Arvids blick utan kan lätt försvara sig och synliggöra Arvids skenhelighet, hennes persona är mer förståelig i filmen (till Gun-Britt Sundströms glädje). Större delen av filmen är originalet relativt troget, med undantag för slutet. De skillnaderna som väl är i där slutet behövs. Vi hade inte kunnat gå ifrån biosalongen med en sådan klump i magen som boken lämnar, så filmens avslut känns lämpligare. Det finns redan tillräckligt mycket svärta i att trots att Lydia och Arvid bryter sig fria kommer de aldrig få varandra – om och om igen. Vi kan kalla det en förträfflig analys av könsroller eller bara förutbestämd olycka. Hur som helst är det bra, till och med riktigt bra.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Filmrecension, Pernilla August, Scen

Ken Loach till Stockholm när Jag, Daniel Blake öppnar Stockholms internationella filmfestival

30 augusti, 2016 by Redaktionen

kenloachstockholm På bilden: skådespelaren Dave Johns och regissör Ken Loach under inspelningen av Jag, Daniel Blake

Jag, Daniel Blake kommer att vara öppningsfilm på Stockholms internationella filmfestival i november. Den brittiske regissören Ken Loach besöker festivalen och kommer träffa den svenska publiken och pressen under öppningen.

Ett pressmeddelande:
Ken Loach är en av Europas främsta regissörer, känd för sitt sociala engagemang och ställningstagande för arbetarklassen. Med Jag, Daniel Blake vann han filmbranschens finaste pris Guldpalmen i Cannes i våras och tillhör därmed den lilla skara regissörer som vunnit den två gånger.

Jag, Daniel Blake handlar om den 59-årige snickaren Daniel (Dave Jones) som på grund av sjukdom blivit arbetslös. Enligt hans läkare bör han inte jobba under en längre period, men enligt myndigheterna är han för frisk för att vara sjukskriven. Tillsammans med Kattie (Hayley Squires), en arbetslös ensamstående mamma som också fastnat i det krångliga byråkratiska systemet, försöker de få rätt mot myndigheterna. Deras vänskap ger dem bägge styrka att orka kämpa mot ett sjukt system som oftast mer stjälper än hjälper de drabbade.

Ken Loach, född 17 juni 1936 i Storbritannien, är en av Europas mest inflytelserika regissörer någonsin. Han slog igenom med filmen Kes – Falken (1969) och har regisserat över 20 filmer sedan dess, bland annat Land & Frihet (1995). År 2006 vann han Guldpalmen i Cannes för filmen Frihetens Pris och med Jag, Daniel Blake – sin elfte nominering i Cannes – vann han sin andra Guldpalm i våras.

Stockholms 27:e internationella filmfestival pågår 9-20 november 2016. Jag, Daniel Blake får svensk biopremiär den 9 december.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmfestival, Ken Loach, Scen

Filmrecension: Ben Hur – godkänd men inte samma mästerverk som originalet

27 augusti, 2016 by Rosemari Södergren

benhurny

Ben Hur
Betyg 3
Svensk biopremiär 2 september 2016

Ben Hur är en av filmhistoriens stora äventyrsfilmer. Den amerikanska filmen Ben-Hur gick upp på bio från 1959. Den bygger på romanen “Ben-Hur: En berättelse från Kristi tid” av Lew Wallace och filminspelningen hade en på den tiden gigantisk budget med 100.000 kostymer och 8.000. Filmen som var en riktig långfilm, nästan fyra timmar lång, är en av hittills tre filmer som tilldelats elva Oscars, bland annat för bästa film och bästa regi.

Nyinspelningen fungerar sisådär och kommer troligen inte att få några finare filmpriser. Originalet är definitivt av högra kvalitet.

Jag minns fortfarande känslan av storhet när jag såg originalfilmen Ben Hur för många år sedan. Jag blev helt tagen och rankar den sedan dess bland en av de tio bästa filmer jag sett i mitt liv. Jag funderar på varför nyinspelningen inte alls drog med mig på samma sätt. Har vi helt enkelt tröttnat på den här formen av förutsägbara filmer med typisk och förutsägbar sensmoral? Upplevde jag originalfilmen så mycket bättre för att jag då inte alls var lika van att se film? Jag tror dock inte det. Originalfilmen är nästan fyra timmar och den nya versionen är bara två timmar, ändå tyckte jag den nya var segare. Originalfilmen upplevde jag aldrig som lång, inte en sekund får lång. Originalet har helt enkelt en bättre dialog, bättre karaktärsskildringar, trovärdigare berättelse och inte lika glamour-tjusiga skådespelare.

Grundhistorien är sig lik men med några förändringar. I originalen är juden Judah Ben-Hur och romaren Messala barndomsvänner som återses efter många år och så sätter handlingen igång som får dem att hata varandra och utkräva hämnd på varandra. I den nya versionen är Messala adoptivbror, adopterad av Judahs far då Messalas far dött. Redan det

Det är något med hur fotot och filmtekniken fungerar i en del Hollywood-produktioner som känns väldigt påklistrat. Det spelar ingen roll om handlingen utspelar sig i mörkret bland galär-slavar, det känns att det är glamorösa skådespelare som spelar olika roller.

Nåväl, den nya versionen är inte något mästerverk men det är en godkänd underhållande söt berättelse. Den fungerar men är inte något mästerverk. Om femtio år kommer originalfilmen fortfarande att vara den som håller bäst. Nu bör väl vara film i och för sig bedömas för sig själv. Den nya versionen av Ben Hur håller hygglig kvalitet även om den inte skapar filmhistoria. Berättelsen och speciellt parallellhandlingen om Jesus gör film värd att se.

Om filmen
Fursten Judah Ben-Hur blir oskyldigt anklagad för mordförsök på den romerske ståthållaren av sin adoptivbror Messala, som är officer i den romerska armén. Ben-Hur blir dömd till ett liv som galärslav och tvingas lämna sin familj och kvinnan han älskar. Efter år av umbäranden lyckas Ben-Hur bli fri, fast besluten att återvända till Jerusalem för att utkräva hämnd.

I rollerna: Jack Huston (Judah Ben-Hur), Toby Kebbell (Messala), Sophia Black D’Elia, Rodrigo Santoro, Nazanin Boniadi, Ayelet Zurer, Morgan Freeman
Regi: Timur Bekmambetov

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Ben Hur, Filmrecension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Sida 84
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in