Recension

Jurassic World – Fallen Kingdom
Betyg 3
Svensk biopremiär 8 juni 2018

En film som pendlar mellan skräckfilm och drama. I de delar den är som bäst ställer intressanta frågor av existentiell art. En film som hade vunnit på högre kvalitet på dialogerna, som sänker filmens helhetsintryck ett steg. Det är bara för klichéartat och ibland för förutsägbart. Om vi ser en av de allra farligaste dinousaurier i en bur och en av filmens hjältekaraktärer säger att den absolut inte får komma lös – då vet vi att den kommer att springa bärsärkagång efter ett tag. Jag är också trött på filmer med för många meningslösa jaktserier som där dinosaurier jagar människor som springer för livet.

Är forskare som var först med att utvinna kraft ur en atomkärna ansvara för följderna när andra forskare utvecklade deras forskning till att konstruera vapen som dödat oändligt många människor? Det är en av flera, faktiskt, intressanta frågeställningar som nya dinosaurie-filmen Jurassic World – Fallen Kingdom berör. En annan aktuell fråga som dyker upp efter att ha sett filmen är hur vi ska hantera AI, artificiell intelligens: när människor skapar något som liknar det som är levande. Ett tema som tv-serien Westworld dyker djupt in i.

I Jurassic World – Fallen Kingdom handlar det framför allt om dinosaurierna, förstås. Utan att avslöja någon spoiler så finns det ytterligare en fördjupning i ämnet, som säkert kan utvecklas och bli väldigt intressant i uppföljaren. För en uppföljare blir det förstås.

Jurassic World: Fallen Kingdom är är uppföljaren till Jurassic World (2015) och är regisserad av den spansk-amerikanska regissören Juan Antonio Bayona och skriven av Colin Trevorrow och Derek Conolly med Steven Spielberg som producent. Filmen är den femte delen i Jurassic Park-serien och den andra delen i den nya planerade Jurassic World-serien.

Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Dinosaurierna lever på ön Nublar som de inte kan ta sig ifrån. Nu hotas dinosaurierna och kan utrotas för andra gången från jorden, eftersom ön har en vulkan som vaknat till liv. Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) blir övertalade att delta i en räddningsexpedition. Den stenrike Lookwood har en isolerad ö dit dinosaurierna ska flyttas.

Så klart kan det inte gå så lätt. Det finns alltid människor som drivs av enorm girighet och varför inte sälja dinosaurierna till stenrika diktatorer och andra hänsynslösa personer?

Om du gillar att se dinosaurier på film är den här filmen givetvis ett måste för dig. Det är ännu fler dinosaurier med än på någon av de tidigare i hela serien. I många scener har animatroniska dinosaurier använts för att kunna representera djuren på ett mycket verkligare sätt. Animatronic innebär en animation i 3D. En animatronic är en sorts robot gjord för specialeffekter, främst inom film. Roboten är ofta täckt av ett färgat ”skinn” (gjort av gummi, till exempel latex eller gmfoam). Insidan av roboten är uppbyggd med ett skelett som kan vara gjort av exempelvis metall, och maskinen är kopplad med sladdar och kan styras med kontroller.

Filmen ställer flera moraliska frågor. Har dinosaurier som kommit till genom kloning samma rätt att existera och skyddas som andra utrotningshotade djurarter? Dinosaurier var utrotade: var det rätt att väcka dem till liv, är det rätt att ändra på historiens gång? Eftersom vetenskapen ännu inte klonat fram dinosaurier blir frågorna symboliska och handlar om människans vetenskapliga framsteg på andra sätt. Allt människan skapar kan förändra livet, världen – och hur ska mänskligheten anpassa sig till den förändrade världen?

Filmen är två timmar och åtta minuter och är tillåten för sjuåringar i vuxens sällskap (annars elva år). Jag är tveksam till att låta sjuåringar se så mycket våld. För min del hade filmen blivit flera steg bättre om våldet begränsats. Det är nästan otäckt att inse att vi som sitter i publiken kan sitta och tänka ”äntligen” när den farliga dinosaurien tuggar i sig en av de vidriga personerna.