Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Medier

Jag erkänner: jag prenumererar på DN: nu ska jag betala för att få tillgång till DN på webben också

by

DN går i Aftonbladets fotspår och ska införa en betalvägg för att besökare ska komma åt deras innehåll på webben.
Dagens Media berättar:

De som prenumererar på papperstidningen får betala 29 kronor i månaden för att ta del av nyheterna i Ipad-versionen DN Plus och på den nya prenumerantwebben, medan det kostar 199 kronor i månaden för icke-prenumeranter.
För de pengarna får läsarna ta del av materialet som går i papperstidningen.

Själva sajten dn.se får inte någon betalvägg. Än i alla fall. Det är istället för att lägga ut papperstidningen som en pdf som DN beslutat lägga ut det innehållet i ett webbgränsnitt.

Det som stör mig lite är att jag som redan prenumererar på DN måste betala extra för att få tillgång till tidningen på webben. Fast å andra sidan: de som bara vill ha papperstidningen vill väl inte betala något extra för att finansiera att andra får tillgång till samma innehåll med en surfplatta.

Dagens Media berättar att den nya DN-sajten ska anpassas efter om besökaren använder dator, mobil eller Ipad.
Det är inte klart när den kommer att lanseras.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Äntligen – det här vill jag att medier tar upp mycket mer och granskar

by

Vi har nog alla sett dem. De kommer på pendeltåg och tunnelbanor med sina lappar där det står en sorglig histora. De har föräldrar som dött, de har barn som har svår cancer och de kommer från länder utan allmän sjukvård – och nu vill de att du ska skänka dem någon krona eller två.
Lapparna är inplastade – det är uppenbart att det är bluff.
Vi har sett dem när de sitter på kalla marken, sitter på knä och håller fram händerna som en tiggarskål.
Det är barn som springer runt kring tågstationer – det är inte osökt att gissa att dessa barn inte bara tvingas tigga utan också tvingas medverka i stölder.

Det är helt klart att här handlar det om människohandel. Dessa tiggare än människor som lever under svåra omständigheter och tvingas tigga, stjäla och utföra andra sysslor under tvång.

Nu har det kommit en rapport från Rikspolisstyrelsen som visar att det här har ökat. Det har ökat så kraftigt att det gått om annan människohandel.

Aftonbladet är en av flera medier som nu förmedlar Rikspolisstyrelsens meddelande:

Tiggeri, tvångsarbete och tvång att medverka vid stölder har gått om människohandel för sexuella ändamål.
Det visar Rikspolisstyrelsens (RPS) rapport om hur människohandeln utvecklades i Sverige under 2010.
– Det beror på att svensk polis utbildats att se de här andra formerna av människohandel och på vårt uthålliga arbete mot sexuell exploatering av unga utländska kvinnor, säger kriminalkommissarie Kajsa Wahlberg vid RPS.

Det är hemskt att inse vilka vidriga omständigheter människor tvingas leva under i dagens värld. Snälla, alla medier med resurser: ta tag i detta nu, följ upp och granska.
Försök få några av dessa människor att berätta om sina liv.
Det måste bli ett slut på att människor tvingas leva på detta sätt.

En annat område där människor far illa är inom sjukvården. Expressen berättar:

Filip Jonson, 94, i Linköping skickades hem från sjukhuset förvirrad av mediciner.
Natten till i går ramlade han ut genom sitt köksfönster och dog.
– Jag var på semester och hade bönat och bett om att han skulle få vara kvar på sjukhuset några extra dagar, tills jag kom hem, säger dottern Ylva Jonson.

Tyvärr detta något som händer varje dag. Hela tiden. Det Expressen rapporterar om är inget nytt, egentligen. Sättet de skriver om de kan få oss att bli invaggade i en falsk trygghet. Vi upprörs över hur denna gamla man behandlats – och tror att det är ett undantag.
Dagligen skickas människor hem från sjukvården utan att få den hjälp de behöver av hemtjänst.
Jag har tre konkreta exempel i min närhet. Först en medelålders kvinna som fick ett svårt anfall av en sjukdom som gjorde att hon inte kan gå, inte kan röra sina armar. Hon skickades hem från sjukvården med rätt till tio minuter hjälp att gå på toaletten tre gånger om dagen.
Hallå. Hon ska alltså hålla sig tills hemtjänsten kommer. Om hon reser på sig själv kommer hon att trilla omkull och kanske skada sig själv, kissa på sig och ligga där på golvet i flera timmar tills hemtjänsten kommer.
Det är inget ovanligt fall. Inte alls.
Sjukvården har havererat i Sverige. Inte bara Carema och privavård, det handlar lika mycket om allmän sjukvård.

Sjukvårdens haveri och människohandeln – här efterlyser jag mediernas engagemang. Vi hade gjort sådant på Kulturbloggen om Kulturrådet hade stöttat oss, vilket de inte gjorde (jag är övertygad om att Kulturrådet inte begriper sig på vad som är kvalitet på Internet, men det är ett annat ämne som jag kommer att återkomma till).

Relaterade artiklar:
Sveriges Radio, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Webbreklam blir vinnaren 2012

by

Många som satsar på att bygga sajter och funktioner på Internet får kämpa hårt för att få annonser och reklamintäkter. Många har liksom jag upplevt att annonsörer är väldigt konservativa. De betalar hellre 50.000 för en liten annons på en papperstidning med upplaga på 10.000 är 5.000 för en annonsbanner på en sajt med 100.000 besökare. Kanske vänder de nu?

Jajjamag har kollat statistik och talar med Sveriges Annonsörer:

Var fjärde medlem av Sveriges Annonsörer kommer trots lågkonjunkturen att öka medieinvesteringarna under 2012. Det framgår av en medlemsenkät som besvarades av 153 marknadschefer eller motsvarande. Och internetreklam blir den stora vinnaren nästa år.
57 procent av marknadscheferna kommer att behålla samma nivå på marknadsföringen 2012 som innevarande år och 25 av marknadscheferna räknar med att öka investeringarna i marknadsföring.

Att pendeln måste svänga till förmån för webben får vi nog räkna med. Frågan är när det sker. Kanske nästa år? Hoppas, hoppas …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Är det mänsklighetens sista chans att ta tag i problemen?

by

Det här är väl helgen då de flesta har nystädat och börjar julpynta, eller åtminstone börjar med att sätta upp adventsstjärnor i fönstren och plockar fram adventsljustakar och tänder det första ljuset. Medan stearinljusets låga fladdrar njuter många av doften av årets första lussekatter eller knaprar på pepparkakor.

Många, överraskande många, av mina vänner och bekanta på Facebook har i sin statusrad under denna första advent-helg visat bilder på sin adventsljustake eller på annat sätt uppmärksammat sitt adventspyssel.

Att vädret däremot inte alls är som svensk vinter utan någon form av stormväder från brittiska östkusten eller något gör att det känns lite konstigt. Ur DN:

Redan tidigt på söndagsmorgonen blåste det rejält i södra Sverige där adventsfirarna väntas få sällskap av stormen Berits lillasyster. SMHI har utfärdat en klass 2-varning.

– Det kommer att blåsa mycket hårda vindbyar i de större delarna av Götaland. Under sen eftermiddag och kväll blir det som blåsigast i Skåne upp längs västkusten, säger SMHI:s meteorolog Linnea Rehn till DN.se.

Fast alltid när vädret inte stämmer med vår förutfattade uppfattning om hur det ska vara skyller vi på klimatförändringarna och miljöförstörelsen. Lika ofta finns det någon som rotat i väderhistoriens statistik och kan visa att första advent 1733 var det minns ännu stormigare.
Så vem ska man tro på?

Är det som många aktiva inom miljörörelsen nu hävdar sista chansen att ta itu med klimatförändringarna. Tyvärr verkar många uppgivna inför alltihop.

SVT Nyheter:

Samtidigt som världens utsläpp fortsätter att öka träffas nu världens nästan 200 länder för att gemensamt hejda utsläppen och klimatförändringarna. Men förväntningarna är låga på mötet COP17 i Durban i Sydafrika mellan 28 november och 10 december.
Ingen tror längre på någon ”gyllene paragraf” som löser problemet. Nu är frågan – blir Kyotoavtalet förlängt?

Det är första advent då detta skrivs. Runt om i kyrkorna kommer lokalerna att fyllas mer än vanligt och prästerna kommer att tala utifrån ordet ”advent” som betyder ankomst, någon ska komma och vi räknar ned inför detta, en förväntan sprids i löften. En ankomst.
Inte vilken ankomst som helst utan själva livets byggsten, själva livet, själva grundkraften, sanningen och livsanden, symboliserad i den man som fick namnet Jesus.

Vad jag nu sitter och har lite ont i magen av är om denna väntan på en ankomst är en form av skygglappar? Skygglappar som fyller samma funktion som exempelvis kvällstidningarnas envisa ältande om hur viktiga varenda säljande detalj kring nöjeskändisar är.

Jo, det händer rätt ofta att kvällstidningarna säljer genom att skriva om vädret – men då handlar det om att skrämma upp folket ordentligt, med hot om att en storm som är ännu mycket värre än Berit är på väg. Kanske är det kvälltidningarnas tolkning av advent/ankomst?

Kvällstidningarna måste ju sälja – är argumentet. Men har de någonsin försökt sälja genom mer seriösa nyheter? Kan mänskligheten inte intressera sig för viktiga saker – eller är Noomi och Ola Rapaces skilsmässa så mycket mer säljande och viktigare än samhällsfrågor och klimatfrågor?

SVT sticker ut i medievärlden med fler fördjupande artiklar. När de nu rapporterat från det kommande klimatmötet berättar det om några som tagit konkreta initiativ för att motverka klimathotet:

Här tänker de verkligen skapa sin drömgård – men inte ensamma, utan liksom med 100 Hus i samarbete med många andra människor. John Higson räknar med att omkring 20.000 människor mer eller mindre direkt kommer att ha någon form av engagemang i Drömgården och att uppemot 100.000 kan komma att beröras på ett eller annat sätt.
Tanken är att människor ska kunna köpa andelar i verksamheter och boende på den 200 hektar stora gården. Hela gården ska drivas klimatneutralt, dvs utan nettoutsläpp av växthusgaser, med bl.a. solenergi, biogas och vindkraft samt pellets som tillverkas av träd som gallras ut i de omgivande skogarna.

Om jag vore präst och skulle predika kring ankomst idag skulle jag absolut tala om de människor som faktiskt försöker göra något för att världen ska fortsätta att snurra i många generationer till och som seriöst utforskar och testar metoder och sätt att leva på ett vettigare sätt. Att det finns sådana människor, det om något ger hopp.

Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2 och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

DN:s kände teaterkritiker Leif Zern öser ur sig förakt mot bloggare

by

Teaterkritiker på traditionella medier får inte skriva lika långa texter idag som förr. De måste dessutom lämna texten mycket tidigare än förr. Detta irriterar DN:s kände teaterkritiker Leif Zern så till den milda grad att han öser ur sig förakt mot bloggare. Det är bloggarnas fel att det blivit så, tycks han mena.

Angreppet mot bloggare förs i en opinionsartikel i DN söndag 20 november som ännu inte publicerats på Internet.

Hmm? Bloggare bestämmer väl inte över redaktionens arbetsvillkor? Vågar herr Zern inte angripa sina chefer?

I Teatermagasinet har jag skrivit om detta:

 

Teaterrecensionerna blir alltmer kortfattade i bloggarnas tidevarv. Men det finns en undre gräns vid vilken den professionella kritikens död är ett faktum, skriver Leif Zern i en opinonsartikel i DN söndagen den 20 november. (Artikeln är ännu inte publicerad på webben.)

Leif Zern, DN:s välkände stora teaterkritiker, går ut hårt mot bloggare som skriver om teater i sin artikel. Han tycks anse att vi är skulden till att normallängden på en teaterrecension har sjunkit från sex tusen (och ibland mer) tecken till tre tusen tecken, samtidigt som deadline har flyttat från sen eftermiddag till tidig förmiddag.

Han skriver:
Det som en gång i tiden var en skrivprocess är idag ett förpackningsproblem.

Leif Zern är uppfylld av förutfattade meningar och fördomar, verkar det som.
Han sätter tydligen likhetstecken mellan att blogga och att vara okunnig.
Tvärtom är det ofta så att den som bloggar om teater har gedigen erfarenhet, kunskap och utbildning inom teater. Om inte lika gedigen bakgrund som herr Zern, men han kan väl ändå inte mena att måttstocken för att duga som recensent är han själv.

Tomas O som driver Teaterstockholm.se har gått på Calle Flygares skola, exempelvis. Jag själv som driver Teatermagasinet och Kulturbloggen har förutom att jag gått Journalisthögskolan läst teatervetenskap på Stockholms universitet och dramatik på Göteborgs universitet.

Skillnaden är att Leif Zern och hans kritikerkollegor på traditionella medier är anställda av storföretag. Vi andra kämpar på som småföretagare eller så ägnar vi teaterbloggandet all vår fritid. Gör det oss mindre värda?

Varför skulle Leif Zern ha rätt att visa oss sådant förakt?

För det första är han extremt okunnig om teknik, verkar det som. Bloggverktyg är ett verktyg som kan fyllas med vilket slags innehåll som helst. Vi på Teatermagasinet och Kulturbloggen har valt att fylla det med ett redaktionellt innehåll som ofta kan platsa i tryckta tidningar också. Många gånger har vi helt klart högre kvalitet på våra recensioner än de ytliga recensioner som ofta publiceras i kvällspress.

Leif Zern höjer gamla tider till skyarna och skriver om när en teaterkritiker kunde få breda ut sina texter på många spaltmeter. Det går ju att göra i bloggar, breda ut texterna alltså. Tvärtemot vad Leif Zern skriver är alltså bloggar utmärkt lämpade för långa analytiska texter. Det finns inget begränsat utrymme. Leif Zern borde slå på kollegorna i kvällstidningarna i stället. Där kan man tala om korta och ytliga recensioner.

En stor skillnad mellan Leif Zerns teaterrecensioner och våra är att han tydligt och klart riktar sig till redan mycket kunniga. Vi skriver för en mer ovan publik. Min uppfattning är att de flesta etablerade teaterkritiker på de traditionella medierna mest skriver för varandra. Jag tycker att det verkligen finns plats för teaterrecensenter som liksom vi vänder oss till andra än de redan extremt insatta. Om Zern brann för teaterns fortsatta existens skulle han inte ösa förakt över oss utan tvärtom se oss som ett komplement. Om det bara fanns elefanter på savannen skulle det bli rätt ödsligt. Lejon, zebror och noshörningar behövs också.

Herr Zern skriver också:
Bloggprosans första offer är den historiska horisonten. Om det enda som anses vara intressant är nuet, försvinner behovet av att se verkets plats i ett större tidsperpektiv.

Jaha? Och det menar han att ingen som skriver i ett bloggverktyg kan göra? Han menar uppenbarligen att den som skriver i ett bloggverktyg inte kan sätta in ett drama i ett tidsperspektiv? Snacka om att diskriminera. Zern drar alla bloggskribenter över en kam och förutsätter att där inte finns någon som kan sätta något i ett tidsperspektiv. Vilka fördomar herr Zern ger uttryck för.

Leif Zern visar både okunskap och elitens typiska förakt för andra än sig själva i sin opinionsartikel i DN Kultur.

Jag erkänner att jag ofta hellre sätter ett drama (eller för den delen en film också) i ett samhällsperspektiv. Jag tycker ofta det är intressantare att fundera kring vad ett drama berättar om mänsklighetens villkor och om våra relationer till varandra än hur föreställningen förhåller sig till medeltiden. Att jag föredrar att sätta in ett drama i ett perspektiv kring vad den säger oss om våra liv, gör det mig till en sämre kritiker per automatik?

Leif Zern avslutar sin föraktfulla opinionstext med
Ingenting lever om det inte sätts i förbindelse med något annat. Frågan är om vi har tid med det. Eller om det enda som återstår är att markera närvaro, punktbevaka en syster av tre och sätta ett btyg. I så fall är den professionella kritikerns död inte längre en kliché utan ett faktum.

Att tiden blivit knappare, att utrymmet minskat – det beror inte på oss som skriver teater i ett bloggverktyg – det beror på vinstgalna direktörer på mediaföretagen. Men uppenbarligen vågar Leif Zern inte angripa de som är orsaken till problemet. Det är enklare att skjuta på de med mindre makt och mindre status. Fegt. Dessutom löser det inte problemen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,