• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Världspremiär av dokumentären om Silvana Imam och många nya titlar på Way Out Wests filmprogram

25 juli, 2017 by Redaktionen

Världspremiären av ”Silvana – Väck mig när ni vaknat” och ett stort antal både lång- och kortfilmer. Med totalt nitton nya titlar klara för Way Out West är årets filmprogram nu fullständigt.

Ett pressmeddelande:
I det sista släppet till årets filmprogram kan vi mycket stolta berätta att Way Out West kommer visa världspremiären av dokumentärfilmen ”Silvana – Väck mig när ni vaknat” i sällskap av de tre regissörerna Mika Gustafsson, Olivia Kastebring, Christina Tsiobanelis och Silvana Imam själv. Visningen sker på vår utomhusbio på scenen Höjden i Slottsskogen torsdagen den 10 augusti.

Förutom världspremiären adderas också tretton nya titlar till filmprogrammet och vi lägger dessutom till ett kortfilmspaket med sex nya svenska kortfilmer, bland annat Cannes- och Berlinuppmärksammade Kometen av Victor Lindgren och Push It av Julia Thelin.

Bland de nya filmerna i programmet märks de nordiska premiärerna av The Young Karl Marx av Raoul Peck, Queercore: How To Punk A Revolution av Yony Leyser samt Bruk Out! av Cori McKenna. Vi gör också en exklusiv work-in-progress-visning av två avsnitt från Andreas Öhmans nya serie ”Den sista sommaren” där kreatörerna hoppas få input från publiken.

Vi kommer också – på Höjden i Slottskogen – visa den nyrestaurerade kopian av F**kng Åmål med ett efterföljande samtal om unga homosexuellas situation, samarrangerat med West Pride med bl.a skådespelaren Alexandra Dahlström.

Med filmprogrammet nu fullständigt kan vi konstatera att det i år blir första året som det är fler kvinnliga regissörer än manliga i filmprogrammet, något vi medvetet jobbat mot sedan vi började visa film på festivalen 2011.

Till sist måste vi tyvärr meddela att filmen Para Knas utgår från programmet då filmen inte hinner bli klar i tid.

NYA TITLAR:
Silvana – Väck mig när ni vaknat av Mika Gustafson, Olivia Kastebring & Christina Tsiobanelis
F**king Åmål av Lukas Moodyson
The Misandrists av Bruce LaBruce
Sonica Secuence av Lisa Nordström
The Inertia Variations av Johanna St Michaels
Antifascisterna av Patrik Öberg & Emil Ramos
Ouaga Girls av Theresa Traore Dahlberg
Bruk Out! av Cori McKenna, nordisk premiär
Vem ska k**lla pappa? av Antiffa Vänsterfi*ta
The Young Karl Marx av Raoul Peck
Den sista sommaren WIP av Andreas Öhman
Queercore: How To Punk A Revolution av Yony Leyser
Nattbarn av Susanna Lenken

KORTFILMER:
Push It av Julia Thelin
Kometen av Victor Lindgren
Meningslösa konversationer i fantastiska miljöer av Lisa Östberg
Fu**girls av Saga Becker & Christofer Nilsson
Stay Ups av Joanna Rytel
Min Börda av Niki Lindroth Von Bahr

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Scen, Silvana Imam, Way Out West

Filmrecension: Lady M

24 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Lady M
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 september 2017
Regi: William Oldroyd
Medverkande: Florence Pugh, Christopher Fairbank, Cosmo Jarvis, Naomi Ackie

Filmen är en slags tolkning av Shakespeares drama Macbeth. I Shakespeares tragedi är Macbeth en ärad officer som på väg hem från ett stort slag tillsammans med sin vän Banquo möter tre spåkvinnor som förutspår att Macbeth ska bli kung men Banquo ska bli anfader till kungar. Tillsammans med sin fru dödar Macbeth kungen och lyckas intrigera och bli kung. Dramat har satts upp otaliga gånger på scen och på film med många olika tolkningar. Går kungen under i slutet för att han har samvetskval? Det är en av många sätt att sätta upp denna tragedi på. En del regissörer väljer att göra Macbeths fru, lady Macbeth som den mer hårdföra.

Lady Macbeth är i många tolkningar spindeln i nätet; den person som driver på och bearbetar sin make att smida sina ränker för att försöka bemästra ödet. Hennes make är maktlysten, blodtörstig och hänsynslös, men Lady Macbeth är genom hela pjäsen hela tiden snäppet svartare och råare.

Teaterregissören William Oldroyd debuterar som långfilmsregissör med filmen som bygger på den ryska författaren Nikolai Leskovs kortroman, Lady Macbeth från Mzensk. Och den är förstås starkt inspirerad av Shakespeares drama.

Denna version utspelar sig i England på 1800-talet. Den unga Lady Macbeth säljs som livegen hustru till en äldre godsherre. Hennes man håller henne isolerad från omvärlden och för övrigt är hennes man väldigt trist. Han verkar inte ha mycket till sexuell lust heller utan hans fru ska mer eller mindre vara någon form av smycke som inte på något sätt får vara lycklig eller glad.

Den unga fru vägrar finna sig i sin påtvingade ensamhet. När hon inleder en affär med en av sin mans anställda flammar livsgnistan upp till en okontrollerbar låga, och snart är maktordningen helt ställd på sin ända. världspremiär på Toronto Filmfestival. I och med filmen etablerar huvudrollsinnehavaren Florence Pugh sig som en av Europas nya unga stjärnor.

Själv var jag inte så imponerad. Filmen är vackert fotograferad med många stilistiskt rena bilder. Men den är väldigt tung och det är svårt att känna sympati och förståelse för någon av karaktärerna. Det finns vissa delar av spelet som är intressant, som spelet mellan de härskande och arbetarna. Men själva grundhistorien är svår att känna något intresse för. Det är som att fotot, bilderna, är filmens styrka men karaktärerna inte lika övertygande.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Lady M, Macbeth, Scen

Filmrecension: Dunkirk – storslagen

17 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Dunkirk
Betyg 4
Biopremiär 19 juli 2017
Regi: Christopher Nolan

Ännu en storslagen film av Christopher Nolan. Som alltid när Christopher Nolan regisserar är det en film som är skickligt skapad in i minsta detalj. Dunkirk handlar om de hundratusentals brittiska soldater och deras allierade som under andra världskriget som blir omringade på stranden vid Dunkerque av tyska trupper. En slakt av hundratusentals soldater väntade.

Stranden var långgrund med tidvatten, vilket innebar att det var oerhört svårt att få ut soldater på stora evakueringsskepp. Dessutom anföll tyska bombplan i ett. Den brittiska premiärministern Churchill och den militära ledningen antog att Storbritannien skulle vara nästa steg i den tyska anfallsplanen och det var av yttersta vikt att få hem alla soldater. Skulle tyskarna lyckas genomföra slakten på de brittiska trupperna skulle den brittiska armén bli oerhört lamslagen och decimerad. Ett upprop gick ut till alla britter som hade båtar i närheten.

I filmen får vi följa några soldater som försöker ta sig från stranden, vi får följa några civilpersoner med en båt som försöker ta sig dit och vi får följa några brittiska piloter i Spitfire-plan som försöker bomba tyska anfallande plan. Hela handlingen utspelar sig i stort sett under ett dygn och allt är skildrat i ett flöde som gör att det känns som att jag också är där. Ett bra grepp är att vi får bara reda på namnen på väldigt få av personerna, vilket ger en känsla av den röra och panik som måste ha rått där, just då.

På rollistan finns en lång rad av de nu mest intressanta brittiska skådespelarna som Tom Hardy, Mark Rylance, Kenneth Branagh och Cillian Murphy. Musikerna Harry Styles har en av de stora rollerna och han är helt rätt i sin roll.

Ljudet bidrar starkt till stämningen, stundtals med ett dovt surrande. Det skulle förvåna mig mycket om filmen inte blir nominerade i många kategorier på Oscarsgalan – och en av kategorierna lär bli ljudet.

Jag såg filmen i 70 mm-formatet – och det fungerade oerhört bra med den extra bredden och skärpan i bilderna. De biografer som nu kan visa filmer i 70 mm-formatet är Rigoletto i Stockholm, Filmstaden Bergakungen i Göteborg och Royal i Malmö. Om du tänker se filmen och har möjlighet att se den i 70 mm-format: gör det.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: 70 mm, Christopher Nolan, Dunkirk, Scen

Filmrecension: Baby Driver – med filmhistoriens roligaste biljakt?

13 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Baby Driver
Betyg 3
Svensk biopremiär: 26 juli 2017
Manus & regi: Edgar Wright

En rolig action-berättelse om en udda personlighet som absolut är sevärd men inte riktigt håller i kvaliteten filmen ut. Första halvan av filmen är riktigt, riktigt bra – överraskande och engagerande – men det är som att manusförfattaren och regissören inte riktigt kunde knyta ihop säcken helt.

Musiken till filmen har redan i god tid före biopremiären gått upp på toppen av musiktjänster. Musiken är en av filmens bärande element på flera sätt och helt klart kommer filmen att få filmpris för dess musik.

Ansel Elgort spelar en ung man som är mästerlig på att köra bil. Biljakten i filmens början är den bästa filmade versionen av en biljakt jag sett – och då har jag sett många rullar action. Den unga skickliga förare kallas för Baby. Han anlitas av en ledare för ett brottssyndikat för att köra rånare då de flyr efter ett rån.

Baby älskar musik, ja han mer än älskar, han är totalt beroende av att hela tiden, jämt, alltid, lyssna på musik. Han pratar så lite att en del tror att han är stum. Han är en rolig karaktär som vi som publik tar till vårt hjärta. Ganska snart får vi också klart för oss att han egentligen kör rånarna för att han är tvingad till det. I sitt övriga liv är han en fin ung man som tar han om sin åldrade och stumme fosterfar.

Ansel Elgort är perfekt i rollen den udda personligheten Baby. Han är en av de unga skådespelare som redan gjort sig ett namn internationellt, fast han bara är 23 år. Han är känd för sin roll som Caleb Priot i Divergent och som Augustus Waters i The Fault in Our Stars, men har har också en karriär som DJ och producent under namnet Ansolo.

Filmen har på sätt och vis tre delar. Första delen är bäst, den är då vi lär känna Baby och hans fosterfar och vi får vara med om några rån med intressanta karaktärer. Jamie Foxx som en hänsynslös rånare och Kevin Spacey som ledare för brottssyndikatet gör nästan aldrig några dåliga roller och de fungerar bra här också.

Filmens andra del är när Baby möter sin stora kärlek, servitrisen Debora som spelas av Lily James som är känd från Downton Abbey där hon spelar den självständiga Lady Rose MacClare. Denna romantiska berättelse i filmen är söt och fin och det är kul att återse Lily James.

Sedan kommer filmens tredje del där det blir en hel del våld och action i övermått. Jag har alltid svårt för när våldet i en film inte fyller någon annan funktion än att vara underhållande. För den som i verkligheten blir utsatt för våld är det knappast underhållande. Jag har därför svårt att uppskatta våld som ren och skär underhållning. Våld är en del av mänsklighetens historia och berättar självklart något om människor. Men när våldets syfte i en film inte är att berätta något utan bara underhålla då kan inte jag engagera mig. Övermåttet av våld fyller ingen funktion i berättelsen, för mig gör det intryck av att berättelsen måste få ett slut och då blev det som det blev.

Förmodligen lär filmen bli en kultfilm – i samma anda som Quentin Tarantinos filmer. Trailern för filmen har redan setts av mer än fem miljoner. Manusförfattaren och regissören Edgar Wright har tidigare gjort bland annat filmerna Shaun of the Dead, Hot Fuzz, Scott Pilgrim vs the World och The World’s End.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Baby Driver, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Atomic Blonde

13 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Atomic Blonde
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 juli 2017
Regi: David Leitch
Medverkande: Charlize Theron, James McAvoy, John Goodman, Sofia Boutella, Toby Jones, Eddie Marsan, Bill Skarsgård m.fl.
Censur: 15 år

Atomic Blonde är svår att sätta betyg på. Filmen är välgjord, rolig och spännande och har fantastiska Charlize Theron i huvudrollen. Och så är det musiken. Massor av musik av bland annat David Bowie – förstås. Berlinskildringar med svårmod i måste musik-sättas av David Bowie. Charlize Theron spelar agenten Lorraine Broughton som är kronjuvelen hos den brittiska underrättelsetjänsten MI6. Filmens handling utspelar sig dagarna före Berlinmurens fall 1989.

Agent Lorraine Broughton är utskickad ensam till Berlin för att få med sig ovärderliga handlingar och en högt uppsatt östtysk flykting ut ur den instabila staden. Hon slår hon sig ihop med den lokala avdelningschefen David Percival (James McAvoy) för att navigera sig genom ett spel på liv och död bland spioner. Handlingarna är åtråvärda av många eftersom de innehåller massor av fakta som kan avslöja skumraskaffären utförda av spioner på alla sidor. Många underrättelsetjänster vill åt handlingarna.

Varför jag ändå inte ger filmen ännu högre betyg beror på våldet. Det gödslas med våld. De slåss med händer, fötter, skallar, flaskor, tavlor och vapen – och efter att ha fått ta emot så mycket våld att en vanlig dödlig hade dött sju gånger redan, då reser de sig igen och igen och igen. Jag kanske är humorlös när det gäller våld. Men jag kan inte roas när det övergödslas med våld. Det är som ett tv-spel där du kan klicka på knappen för att slåss hela tiden, avfyra den ena kulsprute-konserten efter den andra och du har hur många liv som helst till ditt förfogande. Eftersom våld faktiskt är det som avslutar liv eller gör människor skadade för resten av livet – i verkligheten – har jag svårt att underhållas av underhållningsvåld.

Det andra skälet till att filmen inte får högre betyg är att jag är så trött på att ryssarna alltid är hemskast. Alla underrättelsetjänster är ute efter de hemliga handlingarna och alla agenter är redo att slåss för sin sak: men ryssarna framställs som alltid som äckligast, fulast, vidrigast. Jag är så inibomben trött på de brittiska och amerikanska hjältarnas glorior.

Men som sagt: Charlize Theron är en fantastisk skådespelare som alltid gör det värt att spendera biopengar och tid.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Atomic Blonde, Charlize Theron, Filmrecension, Kalla kriget, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in