Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Opener Festival: filmklipp med The Kills, Justize, Orbital och The Ting Tings

by

Opener Festival eller Heineken Opener som den också kallas, namn efter dess stora huvudsponsor är en stor festival i norra Polen i Gdynia, alldeles vid Gdansk. Festivalen är en av Europas största och har många stora bokningar. Några av årets bokningar är Björn, Franz Ferdinand, New Order, Bloc Party. Bon Iver, Justice och Orbital.

Att åka till Opener Festival kan vara ett bra alternativ. Festivalbiljetten är betydligt billigare än på liknande storfestivaler, som svenska festivaler och den danska Roskildefestivalen. Dessutom är det mycket billigare att äta och dricka här. Vi får en öl på festivalområdet för motsvarande 18 kronor.

Här har vi skrivit om några av spelningarna:
Opener Festival: Bon Iver – överraskande bra på en festivalscen
New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Och här har vi samlat ihop några filmklipp från olika spelningar på festivalen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Opener Festival: Bon Iver – överraskande bra på en festivalscen

by

Bon Iver
Opener Festival, main stage
5 juli 2012
Betyg 4

Förra året fick Bon Iver med dess frontman Justin Vernon ganska dålig kritik för sina livespelningar, så det var med låga förväntningar jag gick till stora scenen på den polska stora festivalens största scen på torsdagskvällen. Jag lyssnar gärna och mycket på Bon Ivers melodiösa, mjuka sånger på skiva men hur skulle denna finstämda musik fungera på stora scenen på en festival? En tät dimma hade dessutom lagt en slöja av mystik runt hela festivalområdet. Det gick inte ens att se scenen på  avstånd.

Bon Iver överraskade stort. Med första sången ”Perth” visade bandet direkt var skåpet skulle stå. Bon Ivers musik passar bra med högre volym. Spelningen var lite råare, med trummor och elgitarrer som fick mer utrymme och trumsolon som lyfte publiken. Bon Iver är mycket bra när musiken får framträda mindre tillrättalagd.

Niomannabandet med stråkar och fiol har en bredd och det var spännande att se vilka ljud som kan tas fram med en fiol.

Justin Vernon är fascinerad av alla möjligheter med ljud och han leker med sin röst. Under spelningens gång sjöng han med tre olika uttryck, nästan som om han var tre olika sångare. Han växlande mellan två olika mikrofoner och den utan filter uppskattade jag mest. Den fångade hans röst ärligt och rakt, som den är utan krusiduller. De hade dock problem med ljudet under halva första låten då ljudet lät väldigt bulkigt, men det rättade ljudteknikerna till snabbt – så det är förlåtet.

Spelningen hade ett bra upplägg, med bra variation mellan finstämda mjuka sånger och fartfyllda låtar. Publiken hängde på och svarade direkt: på de fartfyllda delarna dansade de och till de finstämda höll människor om varandra. På sista extranumret fick Justin Vernon lätt igång publiken att sjung med, åtminstone den delen av publiken där jag stod.

Mer från Opener festival:

New Order – bilder, recension och filmklipp
Opener Festival: Justice
Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp
Opener Festival: Intryck från Björk

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Opener Festival: Wiz Khalifa – recension och filmklipp

by

Wiz Khalifa
Opener Festival, World Stage
4 juli 2012
Betyg: 4

Samtidigt som New Order rockade loss på festivalens största scen samlades polska hiphophisters runt World Stage för att avnjuta konsert med amerikanske rapparen Wiz Khalifa. Ca 30minuter scen ramlar Wiz upp på scenen. Publiken blir helt vild och händer och spliffs fyller luften runt mig. Wiz öppnar med When I’m gone och alla i publiken sjunger med. Folkhavet runt scenen blir snabbt enormt och jag undrar om det ens kan vara någon på New Order, folkmassan tycks inte ha ett slut.

Det är andra gången jag ser Wiz och det som slår mig med honom är hans otroliga energi på scen. Han skrattar, ler, skojar, dansar och bjuder på sig själv på ett sånt otroligt skönt sett. Han försöker varken vara ghetto eller speciellt cool, han är nästan lite nördig. Publiken är den vildaste jag sett hittills, mest ungdomar med supreme kepsar, men det funkar också.

Låtlistan är väldigt blandad, låtar som No Sleep, Young, Wild and Free, Wake up, Roll up och On my level rivs av med liveband, vilket gör helheten riktigt bra. Folk sjunger med i alla refränger och klappar hysteriskt, även om man inte är ett fan av denhär typen av musik så tror jag definitivt att man kan uppskatta en spelning som denna. Det är en galen fest och alla är bjudna. Wiz bjuder på en grym, grym konsert och jag tvivlar på att någon i publiken tyckte annat. Under Black and Yellow var jag förmodligen den ända personen som inte hoppade högt, vilket jag skyller på mina gummistövlar som skavde. Den ända lågpunkten är Payphone, en låt med Maroon 5 där Wiz rappar sticket. Låten i sig är helt fruktansvärd, men att tvingas höra den dunka ur högtalarna är ren plåga, jag vill ha dom tre minuterna av mitt liv tillbaka.

Men summan av kardemumman, Wiz Khalifa är en väldigt bra liveartist och får du chansen att se honom, ta den för du kommer inte att ångra dig. Wiz hade två spelningar i Sverige förra året, så det kan ta ett tag innan han kommer tillbaka, men jag lovar er att väntan är värd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Opener Festival: New Order – bilder, recension och filmklipp

by

New Order
Opener Festival, Gdynia i Polen Main Stage
4 juli 2012
Betyg 4

New Order kom ut på scen till pampig operamusik. Det gav en härlig ödesmättad känsla och när de började med spröda, vackra gitarrslingor till ingångslåten ”Elegia” ryste jag och många i publiken av förväntningar. Det kändes stort och nostalgiskt att få se detta band på scen. New Order som av många betraktas som fortsättningen på Joy Division, som ju fick ett sådant tragiskt slut med Ian Curtis självmord.

New Order med Stephen Morris och Bernard Sumner men utan Peter Hook är medvetna om arvet efter Joy Division och bjöd på tre Joy Division-låtar: ”Isolation”, ”Transmission” och ”Love Will Tear Us Apart”. Sanningen är väl att de tre låtarna väl också var bandets bästa låtar under spelningen.

Publiken kom loss ordentligt. Det var en ganska kylig onsdagskväll där regnet äntligen hade slutat med festivalbesökarna var lite dämpade efter vätan som trängt in i kroppen. Artisten som var på Main Stage före var Björk som inte bjöd på särskilt dansvänliga nummer. Så för att vara ärlig var det nog inte bara New Orders kvalitet som band utan också att publiken ville hoppa, skutta och dansa som gjorde att det blev så lyckat.

Bernard Sumner, svartklädd och tunnhårig, bjöd på sig själv och han och bandmedlemmarna utstrålade scenglädje som smittade av sig. Han sade att vädret var typiskt festivalväder, han var van vid sådant väder hemifrån England.

Inledningen med låtarna ”Elegia”, ”Crystal” och ”Regret” fick fart på publiken och bitvis fanns det en del likheter med The Cure i gitarr- och syntslingorna. Det var vemodigt och postpunkigt, new wave och dansvänligt på en gång. I mitten av konserten var det en svacka efter Joy Division-låten ”Isolation” men mot slutet var det mycket bra igen.

Jag tycker det är bra att de bjuder på flera Joy Division-låtar. Det är självklart vad många vill höra. Visst är det mer nostalgiskt än nyskapande – men det räcker långt för att få igång publiken på kvällens sista spelning på festivalens största scen.

Nu undrar jag: när ska en svensk konsertarrangör eller festivalbokare se till att få New Order till Sverige?

Låtarna som New Order spelade:
Elegia
Crystal
Regret
Ceremony
Age of Consent
Isolation (Joy Division cover)
Krafty
1963
Bizarre Love Triangle
True Faith
586
The Perfect Kiss
Blue Monday
Temptation

Extranumren:
Transmission (Joy Division cover)
Love Will Tear Us Apart (Joy Division cover)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Perfume Genius på Pustervik: hoppas han mognar och vågar mer nästa gång

by

Artist: Perfume Genius
Pustervik, 4 juli 2012
Betyg: 3

Dagen innan Perfume Genius’ konsert på Pustervik annonserades det på eventets sida att spelningen var flyttad ifrån Matsalen till Klubben pga stor intresse – ett gott tecken, men risk för att stora salen kommer vara halvtom? Icke! Redan långt innan konserten började gällde det att hitta en bra plats i folkmängderna. Skoj, tänkte jag och hittade ett litet hörn på ett ståbord att ha anteckningsblocket på.

Perfume Genius kom upp som trio och började konserten med en rad låtar från den senaste skivan ”Put Your Back N 2 It”, spelade låt efter låt, och publiken var pepp precis som senast. Mike Hadreas verkade ömsom blyg, ömsom berörd och ibland nästan besvärad av att vi alla stod och lyssnade, för att sedan plötsligt bryta ut i (befriande) skratt, som när han råkade ta fel ton i början av “Hood”. Trummisen syntes knappt till, men gjorde ett utmärkt jobb. Själv roades jag mest av keyboardaren, som hade en småprickig skjorta och Charlie Sheens ansikte till. Dessa tre tillsammans bildade en statisk, samstämd enhet på scenen.

Även om jag fick lite ont i fötterna (enligt min mening borde så lugna konsert med fördel vara “seated shows”) var konserten ett suveränt framförande som fick en att glömma bort sommarkvällen utanför en stund. Och rörande, låtarna blev avskalade med bara gitarr och sång, eller förstärkta med extra trummor och brus, för att då verkligen nå ut i hela salen; “Dark Parts” exempelvis var lysande live. Och publiken stod knäpptyst och lyssnade noga. Men det lilla extra saknades. Hadreas’ mellansnack, när han väl sade något, gick knappt att förstå, och han såg ut att helst ha skippat extranumren. Även om spelningen var fin så fick musiken ingen extra dimension genom konserten (bästa betyget i min mening) – jag kommer inte gå hem och höra låtarna med nya öron. Synd! Men det blev en trevlig kväll på Pustervik, och jag hoppas att Perfume Genius mognar och vågar mer till nästa gång.

Text: Elisabeth Schriefer

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,