Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av tv-serie

Recension av tv-serie: Den Osannolika Mördaren – en serie väl värd att se om polisens handfallenhet

by

_D1A9845+848.jpg

Den Osannolika Mördaren
Betyg 4
Premiär på Netflix 5 november 2021
Regi Charlotte Brändström (konceptuell regissör) och Simon Kaijser
Manusförfattare Wilhelm Behrman och Niklas Rockström
I rollerna syns Robert Gustafsson som Stig Engström, Eva Melander som Margareta Engström, Mikael Persbrandt som Hans Holmér och Peter Andersson som Arne Ivell.
Övrig rollbesättning Joel Spira, Emil Almén, Shanti Roney, Torkel Petterson, Henrik Norlén, Lia Boysen, Magnus Krepper, Björn Bengtsson, Peter Viitanen i rollen som Olof Palme samt Cilla Thorell.

Vem mördade den svenske statsministern Olof Palme, på öppen gata mitt i Stockholm fredagskvällen den 28 februari 1986? Olof Palme var på väg hem tillsammans med sin fru Lisbeth Palme efter att ha sett en film på biografen Grand. Flera har personer har misstänkts och utpekats och en av dessa, Christer Pettersson, dömdes för mordet av tingsrätten men friades sedan av hovrätten.

Denna tv-serie bygger på utpekandet av en annan man, Stig Engström, som pekades ut som trolig mördare av chefsåklagare Krister Petersson på en presskonferens i juni 2020. Stig Engström kan dock inte ställas inför rätta eller försvara sig då han dog för tjugo år sedan. Serien är baserad på boken ‘Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme’ av Thomas Pettersson.

Som tv-serie tycker jag den är helt suverän med en lång rad av de bästa svenska skådespelarna. Robert Gustafsson är jättebra i rollen som Stig Engström och Mikael Persbrandt som polismannen Hans Holmér är fantastisk.

Serien utgår från att Stig Enström utförde mordet och därefter lyckades gäcka polisen ända fram till sin död. För mig är serien en nattsvart och skrämmande skildring av svensk polis och hur oprofessionellt de agerade.

_D1A9415.CR2

Stig Engström fanns med i polisutredningen om Palmemordet från första början. Han avfärdades av polisen ett år efter mordet. Engström lades till handlingarna. Men efter att privatspanare och journalister sökt vidare kring Engström har polis och åklagare nu bestämt att Stig Engström var mördaren. Det är nu svenska myndigheters officiella hållning.

Det må vara hur som helst med det. Det måste vara sorgligt för anhöriga till Stig Engström att han utpekas utan att kunna få en rättegång. En majoritet av svenska folket tror inte att Stig Engström är mördaren. Efter att ha sett serien är jag inte heller övertygad. Att han var en speciell person och kom med konstiga motsägande uppgifter om vad han såg under mordnatten, det kan troligen slås fast. Men för att bedöma denna tv-serie tycker jag inte det spelar någon roll om han verkligen var mördaren eller inte. Serien handlar om poliser som driver undersökningar för att vinna politiska poäng. Och detta gör serien genomarbetat och slående med duktiga skådespelare i varenda roll. En serie väl värd att se.

Recension av tv-serie: Furia på Viaplay – ruskigt spännande

by

Furia
Betyg 4
Premiär på Viaplay 26 september 2021
Skapad av Gjermund Stenberg Eriksen
Regi Magnus Martens

Furia är en högexplosivt spännande thriller, en slags politisk thriller med mycket action, inspirerad av den ameriska tv-serie-succén Homeland. Furia utspelas i Norge och i Tyskland. Den är riktigt, riktigt actionladdad, både med fart och långsam smygande spänning. Däremot har jag svårt att tro på karaktärerna, i alla fall de som ska vara bovarna.

De två huvudkaraktärerna är Ragna (spelas av Ine Marie Wilmann) och polisen Asgeir (spelas av Pål Sverre Hagen). Ragna arbetar på det vackra turistmålet Romsdalen i Ådalsness men i hemlighet är hon en norsk säkerhetsagent som infiltration en högerextrem cell som misstänks planera ett terrorbrott. Polisen Asgeir anländer till denna förväntade lugna norska bygd tillsammans med sin dotter. Asgeir och hans dotter förväntas hålla en låg profil eftersom han är eftersökt av den ryska maffian. Men Asgeir lyckas inte hålla sig särskild dold utan drar blickarna tillsäg rätt snabbt. Ragna och Asgeir dras in i hotfulla miljöer för att försöka förhindra en hemsk terrorattack.

Hotet kommer från högerextrema krafter som växer sig allt starkare i Europa. I jakten på att avslöja terroristerna och förhindra attacken får vi följa Ragna och Asgeir till Berlin där attacken planeras att genomföras.

Seriens regissör Magnus Martens säger:
– Extremister lever som vanliga människor och ser ut som vanliga människor, de rakar inte huvudet och går inte på gatorna i uniform. Det här är ett oerhört viktigt tema som präglar Norge, Europa och hela världen. Vi använder spänningselement för att berätta en mycket viktig historia med Furia. Det kan ibland uppfattas som brutalt, men genom allt vi har gjort har vi velat förmedla något viktigt och verkligt.

Nja, jag håller inte riktigt med om att jag upplever terroristerna som särskilt verkliga eller trovärdiga. Det är sant att Norge har en av världens hemskaste högerextrema terrorist, Breivik, så att det finns högerextrema fundamentalister som är beredda att begå vidriga brott, det är en sant. Men att de skulle bete sig så hemskt mot varandra som de gör i denna serie, det är långt ifrån vad jag uppfattar som realistiskt. Jag undrar lite varför det är viktigt att framställa islamistiska fundamentalister som offer. Det är rätt svårt att tro på att dessa högerextrema terrorister är så tekniskt avancerade också. Men det gör inte serien sämre. Den är väldigt spännande i vilket fall som helst.

Vad jag förstått är en säsong två redan planerad och jag ser fram emot att återse denna norska skådespelar-duo, Ine Marie Wilmann och Pål Sverre Hagen, kända från succéserien Exit, som har huvudrollerna i Furia.

Bakgrundsfakta om serien:
Furia är Viaplays nästa norska produktion efter tittarfavoriterna Delete Me, Pørni, Wisting och Maskineriet. Furia har spelats in i Åndalsnes, Oslo och Berlin. Redan innan premiär är Furia hyllad och har utsetts till en av åtta finalister i The Series Mania Festival, en av Europas viktigaste och ledande festivaler för dramaserier.

Martens och Erikson är passionerade i projektet och har höga ambitioner men betonar att budskapet är ännu viktigare. Som självutnämnda ”bybor” vill de skildra att farliga ideologier kan växa på vackra platser, osynliga för alla omkring dem.

Recension av tv-serie: Kastanjemannen

by

Kastanjemannen
Betyg 3
Premiär på Netflix 29 september 2021
Skapare Søren Sveistrup, Dorte W. Høgh, David Sandreuter, Mikkel Serup
Medverkande David Dencik, Danica Curcic, Mikkel Boe Følsgaard, Iben Dorner

En dansk kriminalserie som det surrats en del kring inför premiären. Den är absolut välgjord med duktiga skådespelare och spännande, in i minsta detalj. Men jag svårt att tro på lösningen, svårt att tro på orsaken bakom morden. Jag tycker kriminalhistorier kan vara ett effektivt sätt att berätta om samhället, orättvisor eller om psykologiska och mentala processer inom människor. För att en kriminalserie ska bli riktigt mästerlig måste den berätta något som jag kan tro på eller relatera till, den måste berätta något som är intressant att det blir berättat. Enbart spänning och välgjorda klipp och skickligt arbete med ljud och ljus räcker inte. Kastanjemannen är skickligt gjord men jag kan upplever deckarhistorien i sig som oerhört orealistisk även om det förstås finns delar av hur människor agerar och ljuger och döljer saker som berättar en del om hur människor fungerar.

Vid ett bestialiskt kvinnomord hittar en utredare en liten figur gjord av kastanjer på mordplatsen. Det mystiska är att fingeravtrycken på figuren passar in på ett försvunnet barn, som förmodas vara mördat. En person sitter fängslad och har erkänt mordet på barnet, även om kroppen inte hittats.

Krafter inom polisen motarbetar utredningen kring kastanjefigurer och hävdar bestämt att det måste vara en ren slump. När ytterligare en kastanjefigur med fingeravtryck från samma försvunna barn hittas vid ytterligare ett hemskt kvinnomord hårdnar kampen mellan de poliser som vill utreda barnets försvinnande och de poliser som anser försvinnandet vara löst i och med att en man erkänt mordet.

Det är intressant med maktspelet mellan olika grupper inom polisväsendet. Frågan tar sig ända till regeringen, eftersom det försvunna barnets mor är en populär minister. Spelet mellan det försvunna barnets föräldrar och deras olika sätt att hantera sorgen och försvinnandet och det förmodade mordet är en av de intressanta delarna i serien. Mamman vill inte få tillbaka hoppet om att barnet är vid liv medan pappan menar att han känner på sig att barnet lever. Bådas reaktioner går att begripa och känna med. Jag tänker att den delen av berättelsen är den som mest berör mig.

Kastanjemannen bygger på romanen med samma namn och skapad av Søren Sveistrup (The Killing/Brottet). Jag har inte läst den så jag kan inte säga huruvida boken är bättre. Serien är absolut värd att ägna tid åt att se, även om den inte är årets bästa kriminalserie är den ändå i hög grad godkänd.

Recension av tv-serie: Into the Night – säsong 2 – en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller

by

Into the Night – säsong 2
Betyg 4
Hela säsongen, sex avsnitt, premiär på Netflix 10 september 2021
Skapad av Jason George
Medverkande Pauline Etienne, Laurent Capelluto, Mehmet Kurtuluş

Den första säsongen av Into the Night var en ruggigt spännande och tankeväckande sciencefiction-dramathriller. Serien var en av de Netflix-serier med flest tittare och högsta betyg på betygsättande webbplatser. Säsong två är inte sämre, förutom ett slut som öppnar för alldeles för många frågor. Säsong två är delvis också grymmare, råare.

Passagerare och besättning på ett flygplan som lyfter från Moskva märker under färden att de måste hålla sig till natten och mörkret. En kosmisk händelse har gjort att solen har blivit förfärande livsfarligt. Allt som solen lyser på dör. Den som får sol på sig har inte en chans att överleva. Besättning och passagerare måste samarbeta i desperat kamp för att undvika solens strålar.

Den första säsongen var suveränt bra. Vi fick följa olika karaktärer men inblickar i deras bakgrund och spelat mellan människorna, intrigerna och missförstånd, egoism och solidaritet – allt så skickligt berättat med en lång rad duktiga skådespelare.

I slutet av första säsongen lyckades de överlevande att hitta en bunker under jord där Nato-soldater höll till, ett ställe där de kunde överleva i mörker. I andra säsongen får vi följa hur militärer och civila försöker överleva tillsammans. De har ont om mat och försöker hitta metoder att odla, de fångar in råttor och försöker hitta sätt att få råttor att överleva solen som ett steg för att hitta ett sätt för människor att kunna vistas i solen.

Människor är människor, så givetvis uppkommer konflikter och intriger. Spänningen stiger och situationen blir farlig. Den andra säsongen är spännande och människorna hetsas och måste strida mot tiden ännu en gång. Men det är tydligt att säsong två är en mellansäsong. Den lägger ut vinkningar om saker som vi inte får svar på. Ja slutet är oerhört öppet. Om inte en säsong tre kommer blir många, många besvikna. Om slutet inte varit fullt så öppet hade den andra säsongen fått högre betyg. Den är lika välgjord dramaturgiskt som den första men som tittare vill jag inte behöva vänta ett år på svar som ställs i slutminuterna. När och om en tredje säsong kommer går inte att få bekräftat ännu, men med tanke på hur populär serien är vore det konstigt om det inte kommer en tredje säsong. Att det skulle kunna ta ett år innan en tredje säsong kommer är ganska realistiskt. Det är klart att det förstås kan vara svårt att samla samma skådespelare ännu en gång. Skådespelarna kommer från olika länder och talar olika språk, vilket ju är trovärdigt på ett flygplan. Dessa olika språk som talas är en del av seriens charm.

Hur som helst: jag hoppas på en tredje säsong. Därefter hoppas jag dock att serien inte fortsätter, det är sällan serier blir bra i oändlighet.

Recension av tv-serie: McCartney 3,2,1 – en underbar resa bland minnen

by

McCartney 3,2,1
Betyg 4
Premiär på Disney+ 25 augusti 2021
Regi Zachary Heinzerling

Tänk att få sitta och lyssna på när Beatles-legendaren Paul McCartney samtalar och sjunger och spelar musik tillsammans med den berömda musikproducenten Rick Rubin. I sex avsnitt. Det är helt fantastiskt, underbart.

Denna dokumentär-serie med sex avsnitt känns så avslappnad, så nära. Det känns som att jag är inbjuden och finns där i studion och hör dem samtala. Paul McCartney berättar om sin uppväxt, i en trygg familj där hans pappa brukade samla släkt vänner för att sjunga runt pianot där fadern spelade. När Paul växte upp fick han börja spela pianot till de sjungande vännerna och grannarna.

Paul McCartney berättar om vänskapen med de andra i Beatles och hur de som tonåringar gick på bio tillsammans och liftade tillsammans. Han berättar hur de lärde varandra nya ackord.

Det är en underbar serie med mycket musik också. Paul McCartney berättar om flera av sångerna, hur de kom till. Varför de fastnade för viss text och viss rytm och hur de valde ackord. Serien är en guldgruva för alla som är älskar popmusik. För oss som är uppväxta med The Beatles är denna tv-serie en nostalgisk underbar resa i våra minnen.