Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Fotografiska

Kulturbloggen från presslunch med Sarah Moon inför utställningen på Fotografiska

by

Går det att fånga ögonblicket?
Sarah Moon är en fotograf vars bilder genom att leta efter ögonblick fångar de existentiella frågorna. Hon är fotograf som fotograferat mycket mode, men hennes bilder är mycket mycket mer än modefoton.
För första gången ställs bilder från henne ut i Sverige, i en utställning som öppnar 14 januari på Fotografiska.
Dagen före var pressfolk och Kulturbloggen inbjuden till en lunchvisning med Sarah Moon. Fisksoppa av yppersta kvalitet serverades och Sarah Moon berättade om sina tankar kring sina bilder.
Hon berättade att hon såg svartvit fotografering som ett helt annat sätt att berätta med bild än med färgfoton.

– Färger är ett annat sätt att kommunicera, sade hon.

Många av Sarah Moons bilder kan tyckas vara suddiga, eller oskarpa, ett sätt att förstärka intrycket av ögonblicket som kom och är förbi. Men hon sade att hon inte medvetet gör bilderna oskarpa.
– Eftersom många bilder tas i skuggan blir det så. Det är tekniken som gör att det inte blir stark skärpa, påpekade hon.

Ibland var det lite svårt att förstå vad hon sade. Hon är en smal kvinna med kortklippt mörklockigt hår i pagefrisyr och det var svårt att tro att hon snart fyller 70, hon utstrålar ungdomlighet. Hon talade med tillbakadragen, eftertänksam kanske rentav lite blyg röst.

Sarah Moon är en levande legend, skriver Fotografiska i pressmaterialet. Och det är sant. Hon är en av vår tids mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärinnor. Hon har under se senaste 35 åren gestaltat kvinnor, djur, byggnader och natur i sitt originella, magiska universum.
Som det står i pressmaterialet:
Hennes modebilder med sin avsaknad av klichéer gjorde henne känd med det är bara en liten del av hennes fotografiska arkiv. Hennes bilder lever på en mystisk plats mellan vakenhet och dröm, konst och mode.

Fotografiska visar nu de mest publika och personliga bilderna ur Sarah Moons rika konstnärskap. Utställningen ”Sarah Moon 12345” är Fotografiskas huvudutställning under vintern/våren 2011 och innehåller över 200 bilder och två filmer och visar mellan den 14 januari och 17 april.

Hon berättade också att varje gång bilderna visas blir det som att bilderna säger något nytt, eftersom de sätts upp på nytt sätt med andra bilder omkring sig.
– När du sätter samman två bilder skapar de tillsammans en tredje bild, sade Sarah Moon.

Bilderna Sarah Moon skapat för de franska modehusen Chanel och Cacharel brukar sägas tala ett egensinnigt poetiskt språk, både vad gäller plats och person. Ofta tar hon bara bilder på kroppen och huvudet kommer inte med alls. Hon berättade att det var för att ansikten kan berätta en egen historia och ibland är det inte det hon vill fånga. När hon fotograferar är det personerna hon vill fånga på bilden, inte kläderna. Hon lägger ned mycket tid på att hitta personligheten, karaktären. Eller som det står i pressmaterialet:

Allt som oftast representerar Moons bilder ett sökande efter det svårfångade, oväntade ögonblicket, ibland både melankoliskt och makabert men alltid i rörelse. Hon planerar och iscensätter sina bilder minutiöst för att sedan vänta in det oväntade, ofta oskarpa ögonblicket i en förtrollande ljussättning.
– För en tiondels sekund ser jag en gnista av skönhet passera. Den lilla händelse som jag nästan missade och aldrig kommer att få uppleva igen, berättar Sarah Moon.

Bilden ovan är ett självporträtt taget av Sarah Moon.
Här är fler bilder från utställningen:





Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lady Warhol på Fotografiska plus Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable

by


Andy Warhol iklädd olika peruker, sminkad och med läppstift. Warhols vän, fotografen Christopher Makos, fotograferade honom när han lekte med könsroller och identitet. Dessa bilder togs 1981, nästan 30 år före Lady Gaga. Vissa av bilderna, när Andy Warhol har rufsig kvinnoperuk, är som ett förebud av Lady Gaga, nutidens största popstjärna.

Fotoutställningen med bilderna på Andy Warhol har fått namnet ”Lady Warhol” och visas för första gången i Sverige på Fotografiska. Kulturbloggen var på en förhandsvisning av utställningen.

Fotografen, Christopher Makos, var på plats och visade runt bland bilderna och berättade hur han och Andy Warhol länge pratat om att de ville göra ett särskilt projekt tillsammans. Deras utgångspunkt var det kända fotografiet från 1921 där Man Ray porträtterade Duchamp, iklädd kvinnohatt och klänning, ett samarbete kallat ”Rrose Sélavy”.
Warhol och Christopher Makos hade samarbetat sedan 1971 och var goda vänner. De ville inte kopiera Man Rays och Duchamps projekt rakt ut utan mer se det som en inspiration att vidareutveckla.

Bilderna i ”Lady Warhol” är tagna under några dagar 1981, 50 porträtt är kärnan i serien där en blek Andy Warhol är fotograferad mot en vit vägg, på flera bilder iklädd vit skjorta och slips. Men med olika peruker, hårt sminkad och olika poser blir han annorlunda personer.

– ”Lady Warhol” är ingen dragshow utan en serie fotografiska verk som diskuterar könsförvirring, den alternativa och icke konformistiska livsstil, som utvecklades under 1980-talet, säger Michelle Roy, Chief Curator Fotografiska.

Christopher Makos stannade längst framför ett foto där Andy Warhol var iklädd en ljus, mansperuk med bena, lite av David Bowie-frisyr. Men eftersom Warhol än sminkad och har skarpa fylliga läppar på grund av mörkt läppstift blir bilden ändå androgyn.

– Se honom i ögonen. Här ser ni ögonen på en konstnär. Ingen bild i världen visar lika mycket den sanna bilden av en konstnär. Här ser ni en konstnär, sade Christopher Makos.

Makos påpekade flera gånger att han var mycket nöjd och imponerad av hur bilderna satts upp på Fotografiska. En orsak till den lyckade uppsättningen är att inget dagsljus släpps in i lokalen och det gör att bildernas egna ljus framstår starkare.

Utställningen visas tillsammans med ”Andy Warhols Exploding Plastic Inevitable eller EPI” som är en legendarisk multimediashow skapad av Andy Warhol under det sena 1960-talet. EPI inkluderade visningar av Andy Warhols filmer såväl som konserter med Velvet Underground, förutom dans och uppträdanden av konstnärerna som återkommande besökte Warhols Factory.

Kul är att Fotografiska valt att låta dessa två utställningar kompletteras av att Piren, ett svenskt gatukonstprojekt från Malmö, visas samtidigt.
Piren är ett gatukonstprojekt där ett hålrum en bit under en pir förvandlas till ett vardagsrum, allt dokumenterat i film och stillbilder.
Skaparna av Piren är Nils Petter Löfstedt och Erik Vestman.
Piren är en berättelse om att allt är möjligt och att det mest fula och ogästvänliga kan förvandlas till det motsatta.

Jag tycker om att det sätts i samband med utställningarna av och med Andy Warhol. Det är lätt att konst som skapats tidigare får en slags finstämpel på sig, så vi glömmer att konstnärerna ville ruska om och säga något. Risken kanske inte är så stor med ”Lady Warhol”-bilderna, de är nog provocerande i en del sammanhang fortfarande.

Fotografiska har mer information om utställningen.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En dag i en kulturbloggares liv som startar frilansverksamhet: goda cocktails på Fotografiska

by


Jag kan lugnt säga att det liv vi kulturbloggare lever i Stockholm ligger rätt långt från det liv som skissades upp för en som möjligt i skolan under 1960-talet. Internet var inte ens påtänkt och att det skulle gå att försörja sig på något annat än fast anställning på kexfabriken eller som lärare eller möjligen som sjuksköterska gick inte att föreställa sig.

Det är långa arbetsdagar för oss kulturbloggare.
För min del började dagen med att efter att ha postat några blogginlägg skriva klart en artikel om fransk kulturpolitik som jag skrivit på uppdrag för en redaktionell sajt. Jag mailade texten till den person som uttalat sig i texten för att se om han vill förtydliga något av det han säger där.

Jag har jobbat som journalist av och till sedan 1985 och jag tar gärna uppdrag. Ni som följer Kulturbloggen vet att jag kan en hel del om teater, kulturpolitik och såväl musik som film och litteratur. Och att jag gärna gör intervjuer och reportage. Så vet du någon som vill ha något skrivet: tipsa gärna om mig.

En sen lunch på stan, med en vän som driver ett företag på webben med ett stort community. Vi träffades för att byta idéer och erfarenheter, berätta lite om vad vi har på gång och se om vi har något vi kan samverka med.

Vid fyratiden släntrade jag in på Fotografiska, det var pressvisning av utställningen ”Lady Warhol” som har premiär den 9 december. Fotografen Christopher Makos har tagit bilder på Andy Warhol i början av 1980-talet. De var goda vänner och bilderna är på Andy Warhol när han klätt sig i olika peruker och målat läppar och lagt på olika makeup. Mer om utställningen kommer givetvis i ett eget inlägg som handlar om utställningen bara.

Fotografen Christopher Makos var på plats, iklädd en storrutig kostym, som lyste lång väg. Den var så rutig att den hade en del clownvibbar. Han hade landat i morse, kommit med flyget från New York och var nog lite omtumlad av tidsomställningen också.

Fotografiska bjöd på martini. Någon slags gin med oliver i. Jag brukar inte gilla gin men dessa martinis var riktigt goda.

Jo det är två utställningar till som startar samtidigt: Andy Warhols Exploding Plastic och gatukonstprojektet Piren.

Sedan var det dags att promenera iväg till Slussen. Stockholm är vackert i vintermörkret med dis över vattnet där jag flanerade längs kajen från Fotografiska fram till Slussen med de milda adventsljusen. Tanken var att jag skulle sätta mig på något fik och läsa och planera lite verksamhet innan jag vid 20-tiden skulle vara i Teater Tillsammans lokal för att se deras premiär på Woyzeck. Tyvärr var jag för snuvig för att orka hänga på stan och dra dit sedan, så jag kände att jag måste lämna återbud.

Och nu sitter jag här vid datorn och ska strax kolla vilka som vann vår tävling med biljetter till filmen Svinalängorna, plus den nytryckta pocketboken ”Svinalängorna”. Och sedan ska jag skriva om utställningen Lady Warhol och beställa pressbilder från Fotografiska. Och sedan ska jag skriva recension av filmen Svingalängorna.

När jag kom hem fanns det en hög med post också och i ett kuvert låg recensionsexemplar av The Soundtrack of Our Lives kommande Golden Greats no 1. Den skivan ska snabbt in i cd-spelaren och lyssnas på. Det kommer många recensionsexemplar, men den här är som min julklapp som kommit lite i förväg. Wow.

Det är långa dagar för en kulturbloggare.

Dumt nog tog jag ingen bild på de fina cocktailglasen med den goda martinin i på Fotografiska. Det borde jag göra förstås, en alert bloggare ska ta bilder i alla sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den sista bilden som togs på John Lennon och Yoko Ono visas här och på Fotografiska

by

Detta är den sista bilden som togs på John Lennon och Yoko Ono tillsammans. Den ska visar på Fotografiska i Stockholm.

Pressmeddelandet:
Annie Leibovitz tog ett av världens mest kända porträtt på eftermiddagen den 8 december 1980. Den intima och personliga bilden av John Lennon och Yoko Ono, som togs för Rolling Stone Magazine, blev det sista porträttet av Lennon, fotat endast några timmar innan han sköts till döds utanför sitt hem i New York.

Till minne av John Lennon, som skulle ha fyllt 70 år på lördag, visar Fotografiska den betydelsefulla bilden som räknas till ett av de viktigaste porträtten inom fotografin och som till stor del bidragit till den ikonstatus Annie Leibovitz har idag.

”Bilden på John Lennon och Yoko Ono har varit högt efterfrågad här på Fotografiska under utställningen Annie Leibovitz: A Photographer’s Life, 1990-2005. Bilden passade då inte in i kronologin som sträckte sig från just 1990. Vi är nu oerhört stolta över att kunna visa detta unika porträtt och samtidigt kunna tillmötesgå en stor skara besökare som önskat se den,” säger Jan Broman, VD och grundare, Fotografiska.

Bilden kommer att avtäckas på Fotografiska på lördag den 9 oktober och visas till och med den 2 januari 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Fashion – Modefotografi genom tiderna" – visar att foto är konst och struntar i konventioner

by

Annie Leibovitz utställning på Fotografiska drog många fler besökare än förväntat. Nu har den stängts ner och ersätts från 24 september av utställningen ”Fashion – Modefotografi genom tiderna”.

Fashion är en samlingsutställning med ett representativt urval av modefotografiets utveckling från 1920 till idag. Utställningen bygger på en samling av modefotografi av Camera Works i Berlin. 51 fotografer och 200 bilder, de flesta vintageprintar, visas på Fotografiska.

Det är så fascinerande, från små, små bilder i svartvitt till gigantiska bilder i färg som är inspirerade av stora konstverk i färg- och ljussättning och motiv.
Som bilden ovan, av David Drebin (©David Drebin, ”Over the Top”, 2009, ur ”Fashion – modefotografi genom tiderna” på Fotografiska).

Fotokonsten fick hög fart under 1900Talet och blomstrade i modetidningar. Michelle Marie Roy, chief curator på Fotografiska, skriver i ett pressutskick:
Modefotografiets triumtåg genom världen underlättades främst av två händelser: grundandet av Condé Nast Publications 1907 och senare det amerikanska förlagets köp av Vogue.

Utställningen på Fotografiska spänner över nästan hundra år, med start från tidiga verk av Edward Steichen som var en av de ledande modefotograferna under 1920-talet fram till nutida modefotografer.

Modefoto är mycket, mycket mer än glamorösa bilder för att sälja kläder. Flera av fotograferna har också skildrat nutiden på olika sätt, som exempelvis Richard Avedon som också skapat bildserien ”In the American West” som gestaltar amerikanska oljearbetare och deras liv 1979-1984. Han fotograferade i stort sett alla omslag för Vogue från 1973 fram till 1988.

Den tyska modefotografen Esther Haase var på plats på pressvisningen och berättade om bakgrunden till en av hennes mest berömda bilder: ”The Fearless Lola Walking the Lion King”, som hon skapade 1999. Bilden är tagen med en ung modell som verkligen går bredvid lejonet.
Först hade hon en modell som var rädd, så det fungerade inte. Men nästa modell har helt utan fruktan.
– Totally fearless and she played around and jumped on the lion and ride on him, berättade Esther Haase.
(© Esther Haase, ”The Fearless Lola Walking the Lion King”, Miami, 1999, ur ”Fashion – modefotografi genom tiderna” på Fotografiska.)

Esther Haase är också balettdansös, men blev sedan fotograf. Det är dock inte så långsökt, hennes pappa var också fotograf så hon växte upp med foto.
Hon berättade att hon är inspirerad av film, av glamrock och av David Bowie.

Förutom att jag är imponerad av hennes foto som måste definieras som konst var jag imponerad av hur hon stod så elegant naturligt i ett par högklackade silverskor. En del människor är helt avslappnade och kan gå i högklackat som om det var den naturligaste saken i världen. Kanske har det att göra med att hon varoit balettdansös.

Anton Corbijn som är aktuell på biograferna som regissör för filmen ”The American” med George Clooney finns också med i listan över fotografer som är representerade i utställningen. Ett annat intressant fotografnamn är Sarah Moon som föddes 1940 i England där hon även studerade teckning. Hon har en egen originell stil.
– Jag gillar inte färger. För att få det att fungera för mig måste jag förvränga färgbilden, För mig är essensen av fotografi svart och vitt, säger Sarah Moon i ett pressutskick.

Modefotografierna genom 1900-talet speglar också kvinnors frigörelse. Med vardagskläder och korta kjolar på bilder från 1960-talet gestaltas den påföljande kvinnliga frigörelsen. Feminismen skapade en medvetenhet om tendenser i samhället och hur dessa utnyttjades i reklam och media.

Modefotografiet lyckas nog som ingen annan genre fånga tidsandan och med stor skärpa. Bilderna fångar tidsandan, människors drömmar, begär och längtan och struntar i konventioner.

©Russell James, ”Scarlett”, Los Angeles, 2005, ur ”Fashion – modefotografi genom tiderna” på Fotografiska

©Ralph Mecke, ”Still Not Sure”, ur ”Fashion – modefotografi genom tiderna” på Fotografiska

Relaterat: Chic har bloggat om modefoto-utställningen också liksom Mods blog.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,