• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: First Man – en film som känns som om vi sitter med i raketen på väg mot månen

9 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

First Man
Betyg 4
Svensk biopremiär 12 oktober 2018
Regi Damien Chazelle

En film som tar oss påtagligt nära mannen som tog mänsklighetens första steg på månen och människorna kring honom. En film som gör att det känns som om vi sitter med i raketen på väg mot månen. En skildring av att vara människa och bära en stor sorg, en film som gör Neil Armstrong mänsklig.

Att bli iväg-skjuten i en rymdraket är ruggigt skakigt. Det krävs god fysik och starkt psyke för att klara det. First Man utspelas under åren 1961-1969 och skildrar livet för astronauten Neil Armstrong som blev den första människan som steg ut på månen. Jag minns när jag kom hem från skolan och mamma hade på tv:n där vi såg raketen som for iväg och sedan också månlandningen. Hur skakigt det är att sitta inpackad i raketen då det far iväg gick inte riktigt fram i tv-sändningarna då. Nu, i filmen, upplever vi det oerhört påtagligt. Det är så det känns i kroppen där jag sitter i biosalongen.

Filmen tar oss nära honom och hans familj och människorna som jobbade med projektet att få en amerikansk astronaut till månen före de värsta konkurrenterna Sovjetunionen. Det är fascinerande att se hans liv och hur de tekniker och astronauter som utvecklade projektet arbetade. Det fanns kritik mot rymdkapplöpningen, demonstrationer som hördes och där kostnaderna för att utveckla rymdtekniken ifrågasattes eftersom många människor samtidigt var så fattiga i USA att de inte hade råd med sjukvård när de behövde. En annan aspekt som inte hördes så mycket i samband med månlandningen var att flera astronauter dog under testprojekten.

Filmen är välgjord med foton och klipp som gör att det känns som att vi är där, med i handlingen. Vi kommer också Neil Armstrong och hans familj när. Hans dotter Karen dog som liten och den sorgen bar han med sig hela livet. En av filmens styrkor är att allt inte berättas övertydligt, vi går känna med och dra egna slutsatser.

En lång rad duktiga skådespelare är med på rollistan. Ryan Gosling som Neil Armstrong och som hans fru Janet Armstrong ser vi Claire Foy (som slog igen internationellt med stor framgång i rollen som Queen Elizabeth II i hyllade tv-serien The Crown).

Pressmeddelandet om filmen:

Efter den sexfaldigt Oscarbelönade kritiker- och publiksuccén La La Land, samarbetar regissören Damien Chazelle och Ryan Gosling återigen med FIRST MAN som är den spännande historien om hur NASA landsatte en man på månen. Filmen utspelas under åren 1961-1969 med fokus på astronauten Neil Armstrong – den första människan som gick på månen. FIRST MAN är baserad på boken med samma titel av James R. Hansen. Vi får komma nära Armstrong och de uppoffringar han gjorde för att kunna utföra ett av historiens farligaste uppdrag. Filmens manus är skrivet av Oscarbelönade Josh Singer (Spotlight). FIRST MAN hade världspremiär vid filmfestivalen i Venedig.

I rollerna: Ryan Gosling, Jason Clarke, Claire Foy, Kyle Chandler, Corey Stoll, Ciaran Hinds, Christopher Abbott, Patrick Fugit, Lukas Haas.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Christoffer Robin & Nalle Puh – en kärleksförklaring till fantasin och lekfullheten

8 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Christoffer Robin & Nalle Puh
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 oktober 2018
Regi Marc Forster

När en av världens mest älskade gosedjur kommer tillbaka på bio i ”Christoffer Robin & Nalle Puh” med Ewan McGregor i rollen som den vuxne Christoffer Robin är det en kärleksförklaring till fantasin och lekfullheten.

En vacker film. Fotot och miljöerna, skådespelarna – allt är så välgjort. Ewan McGregor i rollen som den vuxne Christoffer Robin är helt rätt man för den karaktären.

På svenska biografer kommer filmen att gå upp både i en svensk-dubbad version och i originalversionen. Om barnen som följer med inte kan läsa det textade tillräckligt snabbt är den svenskdubbade versionen att rekommendera, förstås. Den fungerar bra, ovanligt bra faktiskt. När engelsktalande skådespelare dubbas till svensk blir det alltid lite konstig läppsynkroniseringen men i den här versionen är dubbningen väl genomförd. Även om vi som vuxna hade uppskattat originalskådespelarnas röster.

Christoffer Robin tvingas som pojke att lämna sina vänner i Sjumilaskogen då han skickas på internatskola. Han lovar sina vänner, Nalle Puh, Nasse, Ior, Tiger, Kängu, Ruh och de andra att han aldrig kommer att glömma dem. Tiden rusar iväg och små pojkar blir vuxna män som skickas ut till krig, gifter sig, blir pappor och måste försörja sin familj. Christoffer Robin liksom de flesta vuxna glider allt längre bort från den pojke han en gång var.

Innerst inne känner han sig vilsen i vuxenvärlden och då är det något som drar iväg Nalle Puh som kliver in i öppningen i det träd där Christoffer Robin brukade komma till Sjumilaskogen. På något vis förs Nalle Puh till en parkbänk i London där han träffar Christoffer Robin.

Denna vackra, lågmälda film pekar på vad som är viktigast i livet. Javisst, ibland på typiskt snusförnuftigt vis men ändå, den som inte smälter för den här filmen må ha ett hjärta av sten.

För regin står Marc Forster som stått bakom en lång rad succéer som Oscarsbelönade dramerna ”Monster’s ball” och ”Finding Neverland”. Han har också gjort en Bond-film, ”Quantum of solace” och zombiefilmen ”World war z”.

Det är klart att vissa delar av filmen är förutsägbar, vi förstår vad som ska hända. Men det finns också en hel del överraskande vändningar. Vissa berättelser gör inget att vi vet vad som ska hända. Tänk bara på hur Shakespeares dramer som Hamlet och Romeo och Julia sätts upp om och om igen världen över och drar en publik. Ibland är det hur något berättas och framförs som är vad som gör dess storhet.

Jag kan tänka mig att för de minsta barnen kan den första halvtimmen vara lite seg. Efter en inledning med pojken Christoffer Robin kommer hans vuxna liv och vi får se hur han jobbar på ett kontor på ett stort företag som tillverkar och säljer reseväskor åt de rikaste människorna i samhället. Företaget har problem med ekonomin och den snälla halvchefen Christoffer Robin tvingas lägga fram ett besparingspaket som kan göra några av hans personal arbetslös. Han våndas över detta och har aldrig tid att vara med sin fru och sin dotter. Den här delen av filmen är nog inte så lätt för de minsta barnen att ta till sig men sedan blir det full fart med fantasi och underbar lekfullhet.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Disney, Familjefilm, Filmrecension, Recension, Scen

Teaterkritik: Apologia

7 oktober, 2018 by Rosemari Södergren


Foto: Viktor Kjellberg

Apologia
Av Alexi Kaye Campbell
Regi Maria Löfgren
Scenografi Pia Wiik
Koreografi Dorte Olesen
Kostym Maria Felldin Almgren
Ljusdesign Kevin Wyn-Jones
Ljuddesign Daniel Douhan
Mask Rebecca Afzelius
Översättning Joachim Siegård
Premiär på Playhouse teater 6 oktober 2018

Vad hände med de unga arga som 1968 ville förändra världen? Apologia av Alexi Kaye Campbell låter en kvinna från den perioden göra upp med sina vuxna söner och deras flickvänner. Det är ett möte mellan olika generationer som det sprakar kring. Det är roligt och det är tankeväckande och det är sorgligt samtidigt och vi känner tidens obevekliga vingar. Ingenting förblivit någonsin som det alltid har varit.

Dramat som är lite drygt två och en halv timme (med en liten paus) handlar både om ideologier och inställningar till livet och livets mening som möts men också om föräldraskap och barn. Hur ansvariga är föräldrar för hur barnen mår som vuxna? Bitvis är det så tydligt hur svårt människor har för att lyssna på andra, hur människorna pratar förbi varandra.

I centrum för pjäsen står Kristin Miller (som spelas av Marika Lindström) som är en gammal vänsterikon och konsthistoriker. Hon vet allt bäst. Hennes besvikelse är stor över att den ena sonen, Peter (spelas av Jonas Kruse) jobbar inom bankväsendet och dessutom jobbar han internationellt. Han är enligt mammans marxistiska samhällssyn en tärande som lever på andras arbete.

Scenen domineras av ett långbord. Där ska nämligen dukas upp till födelsedagsfirande. Kristin fyller år och båda sönerna ska komma med sina flickvänner. När det gäller Peters flickvän, Trudi (spelas av Frida Hallgren) är det första gången Kristin träffar henne. Trudi är en pigg, positiv ung kvinna fylld av förväntan och rent av är hon uppspelt av att få träffa den berömda Kristin. Det är ett möte som blir väldigt intressant, en bit in i pjäsen avslöjas att Trudi och Peter träffades på ett bönemöte, i en kristen församling. Kristin blir lätt chockad: hennes ena son fast i religiositet? Fast ännu värre tycker Kristin det är med Claire (spelas av Cecilia Frode), flickvän till Simon, den andre sonen. Claire är skådespelerska och tjänar bra på en roll i vad Kristin kallar en såpa. Om det är en såpa eller en tv-serie av kvalitet, det får vi nog bestämma själva hur vi vill tolka.

Kristin är en kvinna med hårda principer och som visar upp en självsäker yta av att hon vet allt bäst och hon tvekar inte att hacka på och förakta andra människor. Sönerna är uppfyllda av självömkan över sin uppväxt, över att mamman inte tog hand om dem efter skilsmässan med deras pappa. Föreställningen styrka är att den inte ger oss svaren utan presenterar alla dessa olika sätt som människor tar till sig tillvaron.

En viktig aspekt som dock inte finns mer är klassperspektivet. Kristin Miller och samtliga karaktärer tillhör en välbärgad övre medelklass. Yngste sonen Simon tycks ha gått utan arbete väldigt långe medan han försöker skriva sin stora roman. Det är ett liv som är fjärran för den arbetarklass som Kristins marxistiska ideal. Den enda som tycks ha en aning om hur det är att leva fattig är Claire, sonens Simons flickvän. Claire som tjänar bra för tillfället och kan betala 700 pund för en klänning har växt upp under fattiga och utsatta förhållande.

Den sjätte karaktären på scen är Henry (spelas av Donald Högberg) som är en homosexuell man och nära vän till Kristin redan från tiden kring 1968. Han var med på tiden då det begav sig och är fortfarande, precis som Kristin, aktiv med att demonstrera och rädda världen.

Samtliga skådespelare är duktiga och en extra eloge för Marika Lindström om fick hoppa in bara några veckor före premiär då Eva-Britt Strandberg som skulle haft rollen blev sjukskriven.

Uppsättningen är snyggt gjord med massor av musik från sextio- och sjuttiotalet och ämnet om vuxna söner och deras relation till sin mamma har många intressanta underteman. Inget är bara svart eller vitt, ingen är bara god eller bara ond, de är alla mänskliga.

Medverkande:
Marika Lindström, Frida Hallgren, Cecilia Frode,
Jonas Kruse, Jonathan Silén, Donald Högberg

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Playhouse Teater, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

Filmrecension: A Star is Born

5 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

A Star is Born
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 oktober 2018

En vacker men också mycket sorglig kärleksberättelse med Lady Gaga som är helt enastående i den ena huvudrollen, den kämpande artisten Ally. Lady Gagas rollprestation är en av filmens stora behållningar.

Filmen är den fjärde versionen av den klassiska Hollywood-sagan. 1954 gick den på med Judy Garland och James Mason, 1976 med Barbra Streisand och Kris Kristofferson, originaltitel A Star Is Born. Den första versionen, 1937, med Janet Gaynor och Fredric March hade på svenska titeln Skandal i Hollywod.

Nu är den på bio igen, med Lady Gaga som den unga kommande artisten och Bradley Cooper som Jack Maine, en stor rockstjärna.

Handlingen i korthet: Av en slump hamnar den stora rockstjärnan Jack Maine på en liten bar där en ung servitris, Ally, sjunger en fransk sång. Jack blir både förälskad i henne och ser hennes potential som artist. De blir förälskade och Jack hjälper Ally att bli etablerad som artist. Då kommer problemen. Ally får en manager som utvecklar henne åt den kommersiella popmusikens håll och hennes utseende förändras, hon färgar håret och får lära sig uppträda med dansare. Där växer en konflikt mellan Jacks musikstil och den genre som Ally utvecklas mot. Säkert finns det också annat med som att Jack helst vill vara i centrum själv och nu är det Ally som blir stjärnan.

Samtidigt domineras filmen mer och mer av det största problemet: Jacks drogmissbruk. Det gör ont i mig att se hur en människa som fastnar i droger sakta med säkert. obönhörligt förstår allt omkring sig och framför allt förstör sig själv.

Filmen är berörande och gör mig väldigt ledsen, eftersom det som skildras sker dagligen om och om igen. Inte vara stora rockstjärnor förstör sig själva och allt omkring sig på grund av drogmissbruket, det händer i alla sociala sammanhang och inget samhälle verkar vilja ta itu med detta problemet på allvar. För annars borde dessa droger inte finnas alls, om de mäktiga presidenterna och deras medhjälpare på allvar ville förhindra att människor dör på grund av missbruk dagligen världen över. Med de drönare som amerikansk militär har bör de veta exakt var all opium växer och var alla drogfabriker finns. Den rätta viljan att få slut på att så många liv förstörs på grund av droger finns uppenbarligen inte bland makthavare. Det går inte att sluta tänka på detta efter att ha sett A Star is Born.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Missbruk, Recension, Scen

Filmrecension: Venom – underhållande tidsfördriv

3 oktober, 2018 by Rosemari Södergren

Venom
Betyg 3
Svensk biopremiär 5 oktober 2018
Regi Ruben Fleischer

Det finns två olika slags superhjältefilmer. På ena sedan filmer där superhjälten räddar världen och hans största problem är att hålla sin identitet som hjälte hemlig för den tjej han är intresserad av. På andra sidan finns de superhjältar som Spindelmannen representerade när jag var liten och låg och läste serietidningar i tältet på campingsemestern på somrarna: superhjälten som har psykiska besvär och svårigheter med sin roll som superhjälte och att hantera sina krafter. Venom hör definitivt till den senare sorten.

Så du helst vill se superhjältefilmen med hjältar utan stora problem är Venom definitivt inget för dig. Men om du är intresserad av psykologi kring rollen som superhjälte är Venom med fantastiska skådespelaren Tom Hardy i huvudrollen absolut en film för dig.

I centrum för filmen står journalisten Eddie Brock (spelas av Tom Hardy) som envist undersöker för att kunna avslöja företagsledaren och utvecklaren Carlton Drake. Eddie Brock är övertygad om att Drake är en stor skurk. Brocks besatthet vid att avslöja Drake kostar honom allt, han förlorar jobbet, flickvän och lägenheten.

Brock har dock rätt. Drake har inte lite fuffens för sig. Han utvecklar rymdraketer och skickar ut forskare till andra planeter och där han har fått tag på några utomjordiska varelser som han forskar på. Drakes mål är att dessa rymdvarelser, dessa organismer, ska förenas med jordens människor och skada en supervarelse. Denna forskning förs förstås i hemlighet, med hög säkerhet omkring sig. Människors behövs som försöksdjur men den ena människan efter den andra dör i försöken.

En av forskarna orkar inte med att se hur utsatta människor används i forskningen och dör. Hon kontaktar Brock och hon släpper in honom i smyg i projektets hemligaste delar. Brock får chansen att ta foton och kan avslöja Drake. Men istället råkar han släppa loss en av organismerna som tar sig in i hans kropp. Brock och den utomjordiska organismen blir ett. Brock får superkrafter. De två måste lära sig att samarbeta samtidigt som hotat mot jorden och dess befolkning blir ännu större.

Det är en både spännande och emellanåt till och med rolig film med både biljakter och psykologi. Den har intressanta frågor att fundera på och tar upp det temat som gjordes så suveränt i filmen Arrival. Utomjordiska varelser behöver ju inte alls se ut som varelser gör på vår planet. Arrival är dock mycket mycket bättre och genomarbetade dialoger och filosofiska och existentiella frågor som tränger på djupet. Men som lagom underhållande tidsfördriv fungerar Venom.

En sak är säker: filmen är bara början på en serie om Venom.

I rollerna: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Woody Harrelson, Scott Haze, Reid Scott.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Marvel, Recension, Scen, Superhjältar

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 57
  • Sida 58
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in