Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Dramaten

Palmes spöke – en engångsföreställning som borde ut på turné

by

Palmes spöke
Regi Nils Poletti
Stora scenen Dramaten 23 april 2012

Olof Palmes klassiska tal där han berättar varför han är demokratisk socialist ekade ur högtalarna.
Så startade föreställningen ”Palmes spöke”, en föreställning som i revyform granskar det svenska klassamhället. Olof Palme har nu varit död i mer än 25 år – ändå är hans tal skrämmande aktuellt. med undantag av att det inte finns så många kommunistiska länder kvar. Bilden av hur högerkrafterna ökar klyftorna och river sönder sammanhållningen i samhället är dock lika aktuell i dagens samhälle.

En liten stund in i Palmes tal kom ett spöke inklättrande från en loge på sidan av salongen. Palmes spöke som tog sig upp på scen och föreställningen började med fartfylld blåsmusik och in på scen kom fem roliga figurer, irrande lite fram och tillbaka: en kvinna med älghuvud, en hare, ett mumintroll, ett lejon och en safariklädd jägare. Figurerna får oss att associera till barnlitteratur – vilket ger en rolig stämpel på citaten som sedan lyfts fram på olika sätt.

DN:s ledarskribent Peter Wolodarski hade på ledarplats åsikter om den berömda klass-safarin. Den texten fick som väntat massor av kommentarer. Föreställningen bygger på dessa kommentarer, tal av Olof Palme och dikter av Jenny Wrangborg.

Barnboksfigurerna skärskådar citaten – på ett spännande sätt. Samma mening kan få olika betydelser beroende på vilket ord som betonas. De fem skådespelarna Janna Granström, Omid Khansari, Sofia Pekkare, Lotta Tejle och Martin Wallström bemästrade balansgången mellan det humoristiska och allvaret med mycket väl godkänt.

Det är svårt att göra revy, det gäller att balansera rätt så det inte blir löjligt och buskis. Regissören Nils Poletti lyckades behålla skärpa i innehållet och ändå behandla det med humor. Jag skrattade och ändå kände jag allvaret. Det är synd att det är en engångsföreställning – den skulle nog göra succé som turnerande föreställning.

Föreställningen ingick i helaftonen ”En fråga om klass” där Dramaten, Radioteatern och Sveriges Radio P1 Dokumentär i olika samtal, seminarier, debatter och föreställningar fokuserade på frågor kring det svenska klassamhället och de ökande klyftorna.

Här kan du se föreställningen, inspelad via Bambuser.

Relaterat: Artiklar om klassfrågor på teatern – i tidningen Arbetet och i Arbetaren

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kulturbloggen möter Sofia Pekkari, Sara Lövestam och Rikard de Bruin

by

Sofia Pekkari som spelade Julia i Dramatens uppsättning av Romeo & Julia gästar Kulturblogg TV i avsnitt 3 i vår talkshow.
Författaren Sara Lövestam är där och berättar bland annat om sin nya bok ”Tillbaka till henne”.
Kvällens tredje gäst är Rikard de Bruin, som är aktuell med en singel tillsammans med Patrik Isaksson. Rikard framför dessutom en ny låt – ”Som ja vill”.

Är Internet ett hot mot den seriösa kritiken? Det är ett ämnet som diskuteras av bland annat teaterkritiker. Våra gäster tar upp ämnet.
Missa inte Avsnitt 3 i Kulturbloggen TV.

> Här kan du läsa en intervju Kulturbloggen gjort med Sofia Pekkari.
> Här är Sara Lövestams hemsida/blogg

Se avsnitt 3:

Se ”Som ja vill” med RMK kompaniet

> Här kan du se alla avsnitten i Kulturbloggen TV.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Han bara slog och slog … – tio europeiska teatrar samarbetar med Dramaten för att skildra mäns våld mot kvinnor

by

Tio europeiska teatrar kommer till Dramaten i Stockholm för att tillsammans med Dramaten spegla mäns våld mot kvinnor i föreställningen ”Han bara slog och slog …” som ingår i Bergmanfestivalen 2012.

”Jag skulle vilja ge mig av långt bort.”
”För att kunna ringa till er sa jag till min man att jag skulle gå och handla.”
”Jag ringer åt en kvinna som är i största nöd.”
”Vad ska man göra för att han ska sluta slå en?”
”Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem.”

Det är meningar ur boken ”Han bara slog och slog” som består av Éléonore Merciers anteckningar från den långa tid hon var jourtelefonist på en organisation mot kvinnomisshandel. Under sjutton år skrev hon ner första meningen i varje samtal hon tog emot.

Éléonore Mercier var i Stockholm på fredagsförmiddagen den 20 april och pressfolk och en del andra var inbjudna för att höra henne samtala med Dramatens chefsdramaturg Magnus Florin.

– Boken är en hyllning till de kvinnor som ringer och de som lyssnar på dem, sade Éléonore Mercier.

Hon har valt ut och satt samman de olika inledningsfraserna i samtalen på ett sätt som gör boken rytmisk och på sätt och vis poetisk, fast det är hemska saker som fraserna avslöjar. Hon berättade också att av de som ringer är 70 procent de drabbade kvinnorna själva, 29 procent är människor som sjukvårdspersonal och andra som i sitt arbete möter slagna kvinnor. En procent av de som ringer är män. Dessa män kan vara män som själva blir slagna men också män som slår.

Magnus Florin sade att de situationer som skildrar är fruktansvärda, men finns det ändå inget hopp, frågade han.

Vi fick inte direkt något svar på den frågan, men jag tänkte att hoppet är väl att de ringer. Kvinnorna som ringer är väl som den synliga delen av isberget. De som ringer har ändå bestämt sig för att kalla på hjälp, de är ändå redo på att få en förändring. Alla de som inte ringer, är de som ännu inte ens vågar tro på att det finns någon väg ut ur helvetet.

Det är intressant att teatrarna vill skildra detta. De tio teatrarna som kommer till Dramaten är:

Det Kongelige Teater, Köpenhamn, Danmark,
Stary Teatr, Krakow, Polen
Mozarteum, Salzburg, Österrike
Toneelgroep, Amsterdam, Holland
Schauspiel, Frankfurt, Tyskland
Düsseldorfer Schauspielhaus, Düsseldorf, Tyskland
Deutsches Theater, Berlin, Tyskland
Katona Joszef, Budapest, Ungern
Dimitri Festival, Thessaloniki, Greece
Théâtre de la Colline, Paris, Frankrike

Varje teater kommer med en regissör och en skådespelare och föreställningen arrangeras på Dramaten den 2 juni.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kulturbloggen möter Sofia Pekkari

by

Sofia Pekkari – lägg namnet på minnet. Hon är en av de unga skådespelarna på Dramaten, född 1985 och redan haft flera stora roller som Julia i Shakespeares Romeo & Julia på Stora scenen i regi av John Caird.

I den föreställningen spelade hon mot Christoffer Svensson som var Romeo. Sofia och Christoffer är ett par i verkligheten.
-Vi hade varit ihop ett år när vi fick de rollerna. Det var väldigt bra för vi kunde jobba mycket med texten tillsammans, berättar Sofia Pekkari.

Sofia Pekkari kommer från Göteborg och är uppväxt i teaterlokaler. Hennes pappa var musiker på Backa Teater.
-Som jag minns det var vi där jämt, säger hon. Teaterhus är de mest spännande hus jag vet och vi var många teaterbarn som for omkring där.

Att hänga på teatern gav henne nog en stabil grund för hennes karriär inom teatern.
-Jag minns att jag såg Spöket på Canterville 22 gånger när jag var i nioårsåldern, jag kunde inte få nog av den.

Inför gymnasiet stod hon i valet och kvalet mellan att gå teaterlinjen eller musiklinjen. Det blev teater, men hon var nära att hoppa av och byta till musik. Hon kände sig inte riktig hemma i teaterklassen och i princip var allt klart för bytet till musiklinjen när hennes gymnasieklass fick vara med i en föreställning av ”Hamlet” på Angereds Teater.
-Det ville jag ju vara med om, när vi fick chansen att vara på en teater på riktigt.

Sofia Pekkari fick rollen som Ofelia och efter den fick hon roller i tv-serier, bland annat i ”Kniven i hjärtat”. I tv-serien ”Möbelhandlarens dotter” spelade hon mot Dramaten-skådespelaren Örjan Ramberg, som förmodligen tipsade Dramaten om henne, eftersom hon därefter fick chansen att provspela för en roll i Dödsdansen.
-Jag provspelade på skärtorsdagen för sex år sedan, berättar hon.
Hon fick rollen och där spelade hon mot Christoffer Svensson, som några år senare blev hennes sambo.

Efter den rollen fortsatte det och idag har Sofia Pekkari ett treårskontrakt med Dramaten.

I sommar går Sofia Pekkari in i en helt ny roll, då ska hon bli mamma.
-Vi ska dela föräldraledigheten ganska lika, men det beror väl också på vilka roller som dyker upp för oss, säger hon.

Hon hoppas kunna få lite tid över när hon är föräldraledig för att ta sånglektioner. Kommer det en roll där hon får kombinera sången med teatern tackar hon nog inte nej.
-Jag drömmer om sångroller, att få vara med i musikteater.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Deportees på Dramaten

by

Deportees, Dramaten
Betyg: 5

Ett närmast fullsatt Dramaten fick bevittna Deportees fortsatta segertåg. Sedan släppet av deras fjärde album Islands & Shores har de väl inte gjort någonting annat än alla rätt. Efter spelningen på Berns förra året föreställde jag mig att det knappast kunde bli mäktigare men det skulle visa sig att jag hade fel. Ljudet är klarare, ljusshowen är snyggare och – framför allt – dramaturgin är om möjligt än mer intresseväckande.

Inledande The Doctor in Me, tätt följt av Future Shocks, är praktexempel på vad som kan åstadkommas med naiva marimbasmelodier och fundersamma texter medan låtar som When Buildings Sleep och Medicate It Right som spelas någonstans mitt i setet tycks få ett liv på egen hand. Islands & Shores och avslutande A Heart Like Yours in a Time Like This, där vi översköljs av New Order-vibbar, stora refränger och reverbränkta gitarrer, resulterar i en stark slutspurt.

Höjdpunkten är nog när Under the Pavement – The Beach mynnar ut i ett trumsolo där Thomas Hedlund får visa upp sin bästa sida, när trumsolot övergår i refräng dyker gåshuden upp igen. Spelningen på Dramaten bekräftar bara Deportees position som Sveriges just nu mest relevanta band.