• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Way Out West

OFWGKTA och Jonathan Richman till Way Out West

27 mars, 2012 by Redaktionen

Fler intressanta bokningar till Göteborgsfestivalen Way Out West i Slottskogen i sommar har släppts:

OFWGKTA och Jonathan Richman.

Pressmeddelandet berättar:

OFWGKTA
På kort tid har LA’s bästa ambassadörer gjort sig bekanta med hela världen. Alla som har något sånär en relation till hiphop eller populärmusik i stora drag har koll på kollektivet Odd Future Wolf Gang Kill Them All (eller bara Odd Future före den som inte vill spendera halva dagen recitera hela deras namn) och de rubriker som skapas runt deras personer. Tyler, The Creator, Hodgy Beats, Earl Sweatshirt, Frank Ocean med boys har i senmodern tid gått från allt till ännu mer och i horisonten flaggas det för ytterligare stordåd.

Med spaltmeter efter spaltmeter vigda åt vad Odd Future gör och inte gör har gruppen blossat upp till en larger-than-life-företeelse men har tackväl musiken att backa upp allt som tycks och skrivs. Tyler, The Creator som är den mest framstående medlemmen, har rört och upprört samhällets kuggar och kids med en sinnesnärvaro som är svårdefinierbar. Skivorna ”Bastard” och ”Goblin” står som små monument över samtiden. Med ett detaljerat öga beskriver han obekvämt och briljant för världen hur livet är. Frank Ocean har klivit fram i förgrunden med sin brutala soul och r’n’b som görs på ett dödligt bra manér. Hodgy Beats och Earl Sweatshirt ligger mil framför sina rivaler och resten av Odd Future ligger i startgroparna för något stort. Mycket stort.

Med Frank Ocean redan som gäst på Way Out West-festivalen så känns det som ett säkert kort att bjuda in resten av Odd Future och låta dom måla en kristallklar bild över världens väg. Du vill inte missa Odd Future.

JONATHAN RICHMAN
Vi reser tillbaks till 1976 och första spåret på The Modern Lovers självbetitlade debutalbum. På fyra minuter och lika många sekunder, mestadels två ackord och inräkningen ”one, two, three, four, five, six” skapade Jonathan Richman absolut skönhet i monotoni. Ingen annan låt är så rik på glädje, är så fylld med framtidshopp och är samtidigt så punk. Men det är bara så den är.

Men Richmans katalog sträcker sig inte enbart över en låt från över tre decennier sen. Med över tjugofem album på sitt samvete vore det illa att definiera karln efter en låt. Richman har korsbefruktat sin karriär med sidosteg in i countryn och ridit in i spanskt territorium och vidare till surfpop. Men alltid har Richman varit Richman och den jovialiska auran har alltid lyst starkt och i kontrast till allt som är punk ändå gjort honom till gudfader av punken.

Men för de få människor som inte har en relation till Jonathan Richman så kan vi fråga/upplysa: kanske såg honom i ”Den Där Mary”, som ena delen i gänget som stod och i klartext sjöng om vad som hände med Mary. Kanske ni har ni hört Jens Lekman? Ingen ”Black Cab” utan ”That Summer Feeling”. Hela tribute-album, låtar dedikerade till hans person från celebriteter som Frank Black, cover-versioner av David Bowie, Iggy Pop och John Cale – Jonathan Richmans vikt i musikhistorien är tung men ack så lätt att ta sig an. En samtida ikon.

Klara artister just nu:

Way Out West
Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Hot Chip
Feist
Frank Ocean
OFWGKTA
First Aid Kit
Thurston Moore
Wilco
St. Vincent
Billy Bragg
Jonathan Richman
Azealia Banks
Asap Rocky
The Field
Deportees
The Afghan Whigs
Yelawolf
The War On Drugs
The Concept

Stay Out West
Mazzy Star
Factory Floor
King Krule
Madeon
Mazzy Star
King Krule
Iceage
Madeon
Django Django
Josh T Pearson
Bob Mould plays Copper Blue
Haim
Korallreven
Papa M
Iceage
Milagres
Solander
Lune
Swamp81 (Loefah, Boddika, Mickey Pearce plus Chunky)
Numbers (Jackmaster, Deadboy , Redinho, Spencer and Oneman)

Läs även andra bloggares åsikter om Way Out West, Jonathan Richman, musikfestivaler

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jonathan Richman, Way Out West

Hot Chip klara för Way Out West

26 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Ibland känns Hot Chip lite för smarta för sig själva och för sin samtid. I snart ett dussin år har de tagit alla russin från all världens kakor och skapat ett monster som alla vill vara vän med. Från gangsta laptop-kitsch på ”Coming On Strong” till våld och dans på ”The Warning” och dess megahit ”Over & Over” und zu weiter till både ”Made In The Dark” och ”One Life Stand”, Hot Chip har erövrat både dansgolv, sovrum och torg och det med bravur.

Med en arsenal av analoga och digitala instrument från svunna decennier har Hot Chip maskerat pop och soul på ett glitchigt sätt. Högt och lågt varvas likt tragedi och komedi men uppfört i en ambulerande show som inte drar sig för att chocka dig. Deras album förvandlas live till ett atmosfäriskt ljudlandskap där pulsen höjs och sänks med en säker taktpinne och får samtidigt jorden att skälva. Redan nämnda ”Over & Over”, ”Boy From School” och ”I Feel Better” antar nya skepnader och vi som trodde vi visste bättre står lika förbluffade som alltid när verkligheten slår en på fingrarna. Hot Chip regerar i alla dimensioner, om det är för dansen eller för musiken eller för båda två, så vet vi med all säkerhet att världen utan denna Londonkvintett skulle vara öken.

Affischen är smäckad med namn i stora tecken men nu får utrymmet vackert samsas med Hot Chip. Med den största av alla säkerheter är det en gyllene helg vi kommer få denna augustimitt. Rent popguld.

Klara artister just nu:

Way Out West
Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Hot Chip
Feist
Frank Ocean
First Aid Kit
Thurston Moore
Wilco
St. Vincent
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
The Field
Deportees
The Afghan Whigs
Yelawolf
The War On Drugs
The Concept

Stay Out West
Mazzy Star
Factory Floor
King Krule
Madeon
Mazzy Star
King Krule
Iceage
Madeon
Django Django
Josh T Pearson
Bob Mould plays Copper Blur
Haim
Korallreven
Papa M
Iceage
Milagres
Solander
Lune
Swamp81 (Loefah, Boddika, Mickey Pearce plus Chunky)
Numbers (Jackmaster, Deadboy , Redinho, Spencer and Oneman)

Arkiverad under: Musik Taggad som: hot chip, Way Out West

Frank Ocean kommer till Way Out West

8 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Frank Ocean, en av de mest hyllade medlemmarna i Odd Future, kommer till Way Out West. Får det dig att drömma om hip hop i Slotsskogen?

”Från kreolkapitalet i New Orleans till det glimmande ytans nav i Beverly Hills – Frank Ocean är talangen som i backsätet på världsartister tillhandahållit instruktioner och noter som gett dem en välbehövlig push framåt. John Legend, Brandy och Beyoncé är alla exempel som begåvats med kompositioner som signerats av Frank Ocean. Men det finns inga egentliga skäl till att gå omvägar för att nå fram till det egentliga målet. Låna örat till ”Nostalgia, ULTRA” och märk hur väl hans egna ben är hur stabila som helst.

Man skulle bli förlåten om man tror att kopplingarna till gangsterbratsen i Odd Future har gjort att Ocean lyser så starkt som han gör. Men lyssnar man till ”Nostalgia, ULTRA” så blir det uppenbart att han är lite för mycket av den udda fågeln i sällskapet för att rida på Odd Future-vågen. Musikaliskt så lutar sig Ocean mot r&b-väggar av känslosamma slag, bombarderade med fragment av både Radiohead, Coldplay och The Eagles. Det är mörkt och jävligt men bland neuroserna på ”Nostaliga, ULTRA” hittar man den vackraste självmordslåten (”Swim Good”) på denna sidan av 2000-talet.

Hyllad och älskad av de flesta, oss inkluderade, så är det ett naturligt val att flyga hit Frank Ocean för att förgylla en av augustis mest emotsedda kvällar när Way Out West droppar ner kulissen för sjätte året i rad. Ses.”

Följande artister är klara för Way Out West:

Way Out West
Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Feist
Frank Ocean
First Aid Kit
Thurston Moore
Wilco
St. Vincent
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
The Field
Deportees
The Afghan Whigs
Yelawolf
The War On Drugs

Stay Out West
Mazzy Star
Factory Floor
King Krule
Madeon
Iceage

Arkiverad under: Musik Taggad som: Frank Ocean, Way Out West

The Afghan Whigs till Way Out West

6 mars, 2012 by Jonatan Södergren

Återförenade 90-talsfavoriterna The Afghan Whigs spelar på Way Out West och med följer den elektroniska akten The Field.

THE AFGHAN WHIGS

Det tar ungefär tre sekunder in i det så efterblivet underbara öppningsspåret på The Afghan Whigs Sub Pop-debut ”Up In It” innan man står på bordet och bangar i takt med Dulli och vänner. Detta tjugotvå år efter att skivan släpptes. Alla känslor som for likt knark i ådrorna då kommer tillbaka på samma sätt som Proust skrev om med sin Madeleine-kaka. The Afghan Whigs existerar för evigt i våra hjärtan som en liten pacemaker med evigt batteri.

Åttiotalet har oförtjänligt blivit typecastat av neon, sprayluggar och extremt dålig musik men ska vi belysa en annan del av sanningen så är samma årtionde ansvarig för många av världens favoritband, band som vi nostalgiskt trippar igenom på Spotify med ett par vilsna tryck. Men vissa band är inte bara sökningar på fyllan. Vissa stannar med oss hela tiden. The Afghan Whigs är ett av dessa band och även om de verkar ha svårt för att bestämma sig för när och var de ska operera så har vi hängt med i varje sväng de tagit; från ”Big Top Halloween” till det senaste andetaget de präntade ner med ”I’m A Soldier” och ”Magazine” (från samlingsskivan ”Unbreakable: A Retrospective 1990-2006) har The Afghan Whigs aldrig, nej verkligen aldrig, låtit trötta. Det är på andra sidan myntet de verkar.

2012 är året då vi kommer återstifta vår bekantskap och kärlek till ett av världens bästa band (möjligtvis en subjektivt åsikt men låt så vara) och vi kommer vara världens bästa publik. Det är bara så ekvationen är och det är bara att gå med resultatet.

THE FIELD

Typiskt för många DJ:s och technoartister är deras CV mer än sällan en lång, lång lista på artister och deras låtar de knycklat till och lämnat ifrån sig i ett mer dansvänligt format. I de allra flesta fall så borde resultatet förpassas till en betongförpackning och utan ånger sänkas till botten av ett djupt, mörkt hav. I sällsynta fall (och vi nosar på ett lågt antal promille) gifter sig DJ:ns ambition med artistens verk på ett sätt som får båda att framstå och faktiskt vara en ohelig allians av himmel och helvete – det bästa av två världar. Om vi börjar med att peta in The Field i detta fack så kan vi ta oss vidare för att förstå storheten i hans monumentala kollage.

Med en digital machete och tillbakalutande iver är det slice n’ dice genom världens musikhistoria och The Field (Axel Willner på födelseattestet) sörjer för soundtracket till denna hallucinatoriska joyride. Fragmentariska loopar stöter sig med tjock ambiens och fluffiga melodier blöts ner i lava tills askan är allt som flimrar förbi i ett hypnotiskt mönster. De musikaliska brottstycken som kärleksfullt knivats upp till förmån för ett skyhögre syfte är i sin nya kostym en skapelse som låter skräddarsydd uti minsta vackra detalj. Senaste albumet ”Looping State of Mind” är en skapelse i sju akter där Willner låter shoegaze närma sig technon på ett genialiskt sätt. Pitchfork petade in skivan på deras årsbästa-lista och en drös andra publikationer följde tätt i spåren.

Pionjärlabeln Kompakt fattade tidigt att The Field inte var urholkad sovrumstechno höljt i tonårs-swagger. Nej, Willner har mer skills än så och vi är djupt tacksamma för att tyskarna på Kompakt distribuerat vårt svenska guld på ett så föredömligt sätt. Vi ska på vårt sätt placera The Field på vår egen piedestal och höra honom få hjärtan att slå simultant till varje beat som går. Way Out West 2012 är allt vi säger för den här gången.

Arkiverad under: Musik Taggad som: The Afghan Whigs, The Field, Way Out West

Kulturbloggen möter Wilco

27 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Chicago-baserade gruppen Wilcos musik beskrivs ofta som alternativ country men arton år och åtta album in i sin karriär har de fortsatt utvecklas i ofta lika fascinerande som oväntade riktningar. I augusti spelar gruppen på Göteborgsfestivalen Way Out West. Så här lät det när Kulturbloggen mötte upp basisten John Stirratt, som vid sidan av sångaren Jeff Tweedy är bandets enda kvarvarande originalmedlem, inför spelningen på Annexet i Stockholm.

Över åren verkar det som att ni blivit mer experimentella, hur viktig är egentligen den experimentella aspekten i ert låtskrivande?

Ju fler år som gått desto mer har vi vågat experimentera. Första skivan A.M. var rätt så traditionell men redan på vår andra skiva var det en del experimenterande. Låtar som Misunderstood gav oss självförtroende att våga experimentera. På Yankee Hotel Foxtrot-skivan var vi snarare mer rekonstruerande i vårt tillvägagångssätt. Vi hade låtarna innan vi spelade in sångpartier vilka vi ändrade låtarna utefter. Art of Almost från nya skivan innehåller också det där elementet att vi lagt till bitar i efterhand. Det är både roligare och mer tidskrävande att skriva låtar så. I bandets nuvarande uppsättning finns det så många atmosfärer som kan skapas på det sättet.

Hur skulle du säga att Wilcos nuvarande uppsättning ställer sig mot sina föregångare?

Det är svårt för mig att säga. Delvis eftersom jag är en helt annorlunda person nu. Vi är alla mer erfarna och vi är definitivt bättre live. Jag är stolt över allt bandet har åstadkommit men jag är mest stolt över det senaste.

Tror du att miljön i er hemstad Chicago haft någon inverkan på er musik?

Klimatet är ganska likt Skandinavien, så det är kallare än många andra delar av USA. Det är även en hård stad, så det enda du kan göra är att skriva musik. Innerstaden har fin arkitektur men resten är inte så trevligt. Det är mycket kriminalitet. Musiken är ett sätt för oss att isolera oss mot allt det.

Vad inspirerar er till att skriva musik?

Nuförtiden är det framförallt det faktum att jag kunnat leva på det så länge. Det finns inget annat jag kan göra. Hela min tillvaro går ut på att skriva musik antingen till Wilco eller mitt och Pat Sansones Peter, Bjorn & John-influerade sidoprojekt The Autumn Defense.

Är det samma influenser som när ni startade?

Vi har alltid varit influerade av olika saker men min skivsamling har definitivt vuxit sig större. Ofta försöker jag gå tillbaka till skivor jag lyssnade på när jag var yngre men jazzen – inte minst Don Cherry – är något som inte ens fanns på min världskarta för femton år sedan. Men hur jag skriver låtar verkar inte ha förändrats, det är framför allt hur jag spelar bas som influerats.

Kan du beskriva arbetsprocessen bakom senaste skivan?

Först och främst tillät vi oss själva att ta mer tid på oss. Idéer vi inte riktigt hann med att färdigställa på förra skivan resulterade i låtar som Art of Almost så The Whole Love är en mer fulländad version av vad vi ville åstadkomma med Wilco (The Album).

Hur kom ni på skivans titel?

Först var tanken att skivan skulle heta Get Well Soon Everybody men för att den titeln skulle fungera behövdes en speciell artwork som vi inte fick tillåtelse att använda oss av. Så vi bytte titel till The Whole Love eftersom Jeff gillade hur man inom amerikansk rätt säger att man ska ”ge hela kärleken” vid bekännelser. Dessutom var låten Whole Love den första vi spelade in.

I sommar spelar ni på Way Out West. Även Billy Bragg och Feist som ni samarbetat med tidigare är klara. Tror du vi kommer få se något gemensamt uppträdande?

Wow, spelar Billy Bragg också? När vi släppte Mermaid Avenue hann vi bara ge en konsert eftersom vi skulle påbörja inspelningen av Summerteeth. Dessutom skulle Woody Guthrie ha fyllt hundra i år så det skulle vara kul att göra något ihop med Billy Bragg. Och om Feist spelar samma dag som oss kanske hon kan sjunga på den låten.

Vilka är dina ambitioner nuförtiden?

Att bli större. Det är fantastiskt att kunna spela på sådana här ställen men det känns som att vi sakta men säkert blir lite större för varje år. Det skulle vara kul om det kunde fortsätta på det viset. Idag tjänar man ju inte längre några pengar på skivorna och med tanke på att vi anställt så många omkring oss vore det kul om det kunde fortsätta gå runt.

Hur tycker du musikindustrin har förändrats sedan ni började?

Den har slutat existera. Det har kanske kanske aldrig varit en vacker plats men förr i tiden brukade det flyta runt pengar. Folk kunde bli signade. Jag vet inte hur det är i Europa men i USA förblir musiken bara en hobby om du inte säljer tillräckligt mycket merchandise på dina spelningar, så tyvärr är det musikerna som är de första som glöms bort. Jag var på vårt skivbolag Warners kontor i Los Angeles nyligen och där var parkeringsplatsen fortfarande fylld av lyxiga bilar. Skivbolagscheferna tjänar fortfarande löjligt mycket pengar.

Hur tror du musikindustrin kommer utvecklas den närmsta framtiden?

Skivbolagen kommer hitta nya sätt att profitera men för den typiska musikern blir det värre. Streamingtjänster som Spotify har gjort att musik blivit så gott som gratis. Nu när folk vant sig vid att inte behöva betala för musik kommer de inte vilja börja behöva göra det igen. Musikbranschen kommer att överleva, jag hoppas bara det blir på ett sätt som gynnar musikerna.

Finns det några nya band du gillar?

Vi turnerade med White Denim och de är helt fantastiska. Som att Meat Puppets möter Godflesh. Ett jammande och blytungt gitarrband bestående av duktiga, unga musiker.

Relaterat: SVD

Text: Jonatan Södergren
Foto: Emma Andersson

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Annexet, The Whole Love, Way Out West, Wilco

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 51
  • Sida 52
  • Sida 53
  • Sida 54
  • Sida 55
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 61
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in