• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

tv

Dexters kamp är vår egen

8 maj, 2012 by Redaktionen

Vinjetten är glasklar.

Närbilden på kniven som skär genom ägget. Den enstaka blodsdroppen i handfatet när rakhyveln kommit för nära skäggstubben. Händerna som drar åt skosnörena hårt, så hårt att knogarna vitnar. Spänningen mellan vardagliga morgonrutiner och den alltid lurande döden går inte att missa. Till slut äntrar huvudpersonen själv scenen, går med ett inställsamt leende ut genom dörren och tar sig an dagen. Vi vet redan hur den kommer att sluta: med orimliga mängder gladpack, någon fastnaglad på det berömda bordet – och en slaktarkniv genom hjärtat. En katharsis både för hjälten och oss som tittar. Han lyckades igen!

I Dexter är protagonisten nämligen inte bara snygg och kompetent (och kriminaltekniker – ett yrke som fullkomligt exploderat i TV-rutan sedan seklets början). Han är även seriemördare. En identitet som kommer inte från något överlagt val (även om hans döde insnöade adoptivfar lärt honom att bara ta kål på the bad guys), utan från en inre, kolsvart drift. Blodtörst. En ”dark passenger”, som får honom att njuta av att se livsgnistan slockna i sina offers ögon.

Det är alltså honom vi hejar på. Till skillnad från det oändligt antal polisserier (tänk Beck/Wallander/Holt med flera bara i Sverige) som går ut på att fånga den ena bestialiska psykopaten efter den andra, jublar vi varje gång Dexter kommer undan med ännu en liksäck. Ju utdragnare katt och råtta-kamp, desto gladare TV-publik.

Varför i hela fridens namn då?

En förklaring till Dexters omåttliga popularitet (i USA följs serien av 2,5 miljoner tittare) är – rafflande nog – sympati. Till skillnad från Hannibal Lector, en annan folkkär galning som vi fascineras av på film men knappast vill bo granne med, är Dexter en kille de flesta av oss gärna träffar över en latte en regnig dag. Att han är duktig på sitt jobb, håller sina blodprovstroféer prydligt ordnade och står ut med sin impulsiva syster är alla eftersträvansvärda egenskaper i dagens mångabollariluften-samhälle. Dexter är en kille att luta sig mot när det blåser. Bara att han jobbar inom polisen visar att han vill väl – egentligen.

Men så var det ju det där med mördandet. Som gör Dexters liv till en ständig kamp, för att jämka sin inre passion med omvärldens normer och krav.

Och det är här hemligheten ligger!

I Dexter lyser våra egna tillkortakommanden igenom. Liksom honom känner vi oss alla som riktiga UFO:n då och då, som att inte en levande själ förstår vad vi tänker och går igenom. På universitetet är vi rädda för att bli avslöjade som en intellektuell bluff, i mammagruppen för att inte ha tillräcklig pli på våra telningar, på Facebook för att inte få tillräckligt många likes på våra fredagsmysmedfinastebästisen-bilder. Och det lär inte finnas någon som inte har tvekat över om känslorna är de rätta inför livspartnern/karriärvalet/bostadsorten. När Dexter ser ett kramande par och konstaterar att ”They make it look so easy, connecting with another human being. It’s like no one told them it’s the hardest thing in the whole world.” slår en sträng av igenkänning an hos den mest förhärdade TV-tittare. Vem kan egentligen döma honom? Må den som är utan osäkerhet kasta första stenen.

Dessutom får han oss att slappna av. I jämförelse med Dexters livspussel ter sig våra egna dagishämtningar och evinnerliga vadskavihatillmiddag-frågor som riktigt överkomliga. Falukorven må ha blivit kvar på kassabandet i affären – vi behöver åtminstone inte manipulera bevis för att slippa dödsstraff. Efter Let’s Dance kan vi lugnt somna i TV-soffan, utan att behöva ge oss ut med båten för att dumpa ett lik i havet.

Förhoppningsvis.

Text: Annika Taesler

Läs även andra bloggares åsikter om Dexter, tv, kriminalitet, brott, seriemördare, polis

Arkiverad under: Recension Taggad som: brott, Dexter, Kriminalitet, polis, seriemördare, tv

Välkommen till Kulturbloggen TV

7 april, 2012 by Rosemari Södergren

Kulturbloggen finns nu också som webb-tv. Våra två första program är nu färdiga och du kan se dem här: Kulturblogggen TV.

I påskaftonens avsnitt gästas vi av skådespelerskan Shima Niavarani samt Christian Lilja och Henrik Nordström från indiegruppen The Pale Corners, som tillsammans med resten av bandet framför sina låtar REM och Fireflies.
> Se avsnittet här.

I första avsnittet träffade vår programledare skådespelaren Christopher Wagelin från Dramaten, Erica Lernehav, teaterchef på Odenteatern och musikern Thomas Stenström som framför låten ”Full av liv”.

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbloggen TV, webb-tv, tv, intervjuer, kultur

Arkiverad under: Intervju Taggad som: intervjuer, Kultur, Kulturbloggen TV, tv, webb-tv

Jaha, då har vi sett första avsnittet av Kontoret, svenska versionen av The Office

12 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Kontoret efter The Office
TV4
Premiär första avsnittet 12 februari 2012

TV-serien The Office är något av kult. Originalet är en brittisk tv-serie som utspelar sig i kontorsmiljö. Den har sedan importerats till USA, i en amerikansk version.

Nu var det alltså dags för första avsnittet av den svenska version där Henrik Dorsin som spelar Ove i tv-serien Solsidan ska spela huvudkaraktären, den något jobbiga kontorschefen. Lite småkul är att program-utvecklarna valt att föra över figuren Ove från Solsidan och låta honom vara den här kontorschefen som serien bygger på.

Ove har väl varit en succékaraktär i Solsidan, den där snåla, luriga och falska grannen. Kommer hans karaktär att hålla för att vara den ledande i en hel tv-serie?

Den svenska versionen är förlagd på ett kontor för Svensk Kontorshygien, förlagd i Upplands Väsby. Helt rätt, mer byråkratiskt grått kan det väl inte låta? Och rollerna är klädda som kontorsråttor.

Mina bekantskaper på Facebook har verkligen haft varierande åsikter om premiäravsnittet, från att tycka att det var en flopp och slöseri med tid att se på till att det säkert kan samla publik i tv-soffan och skapa en del uttryck som kan bli kult.

En Facebookvän skrev:
När det finns en förlaga måste efterföljaren vara bättre och ha något eget, inte en dålig kopia.

Själv har jag jobbat en hel del år på kontorsliknande arbetsplatser och känner igen en hel del typer, i överdriven form. Ibland inte ens överdriven. Lennart Forsström som är ekonom och petnoga med allt, honom känner jag igen. Den där nästan fantasilöse personen som tycker sig ha rätt i allt.
Lennart är ekonomiansvarig och dessutom fackombud för den lokala Handelsavdelningen. En petimeterpersonlighet, ni vet.

Att det finns chefer och halvchefer som gärna stilar med nya tekniska prylar, som han eller hon egentligen kanske inte är den rätta personen att hantera – det har jag sett förr i verkligheten.

Några skratt fick jag men det bygger på att man känner igen situationerna och karaktärerna. Den som aldrig satt sin fot på ett kontor och aldrig jobbat på en sådan arbetsplats har nog svårt att engagera sig i serien. Jag såg avsnittet tillsammans med en gymnasieelev, som inte tyckte det var vare sig kul eller särskilt intressant. Kanske växer serien efter några avsnitt – men det bådar inte riktigt gott efter första avsnittet. En riktigt bra komediserie lockar ju till skratt även om den utspelar sig på en plats eller miljö tittaren aldrig varit på eller har någon verklig relation till.

Kontoret är inspelat väldigt nära hur det verkligen ser ut och är på ett kontor – och sedan har det skruvas till lite. Kanske är det detta som kommer att visa sig vara lyckat, att det befinner sig nära verkligheten. Eller så hade serien mått bra av att vara mer utflippad. Jag är kluven. Vi får se.

En annan Facebookvän kommenterar:
Jag tycker den här svenska versionen börjar mycket lovande – inte minst för de lysande skådespelarna. Hittills en solklar flipp, men vi får se hur det fortsätter.

Och där håller jag med om att det är skådespelarna som gör serien. Den står och faller med deras insatser.

Intressant är att tv-serien också ska sända ett extra avsnitt varje vecka som bara visas på webben.
TV berättar:
I samband med varje nytt avsnitt av Kontoret släpper vi även ett webbexklusivt extraavsnitt här på tv4.se. I första avsnittet följer vi med Viking på överlevnadskurs.

Här kan du se första webb-exklusiva avsnittet.

Läs även andra bloggares åsikter om Kontoret, tv, tv4, Henrik Dorsin

Arkiverad under: Recension Taggad som: Henrik Dorsin, Kontoret, tv, TV4

Tankar efter första avsnittet av 30 grader i februari (SVT:s nya dramaserie)

6 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Då har den haft premiär då, SVT:s nya dramaserie 30 grader i februari med bland andra Maria Lundqvist och Kjell Bergqvist. Jag hade höga förväntningar efter all reklam jag sett för den under en längre tid. Men den trailer som visats inför premiären gav fel bild av serien. Jag trodde att det skulle vara en slags komedi. Men det är svårt att se det som en komedi, det är en dramaserie. Vilket ju är bättre.

Det är på tiden att det kommer filmer och tv-program som skildrar svenskarnas liv och förhållande till Thailand som ju är ett av svenskarnas stora semesterparadis. I tv-serien får vi följa några människoöden, som Majlis (spelas av Lotta Tejle) som är en kvinna i pensionsåldern som är hunsad av sin rullstolsburne make Bengt (Kjell Bergqvist). Majlis älskar Thailand och vill att de ska leva sitt pensionärsliv i Thailand. I första avsnittet fick vi se när hon och Bengt åkte dit på semester.

Majlis har varit hemmafru hela sitt liv och jag har lite svårt att tro på att det finns sådana kvinnor idag. Första delen av det första avsnittet skildrade de olika huvudkaraktärernas liv i Sverige och vi fick se bakgrunden till varför de drar till Thailand. Starten var lite seg och det kändes inte som att karaktärerna var särskilt typiska för de svenskar som drar till Thailand, men en bit in i programmet började det bli mer intressant.

Maria Lundqvist (ofta mycket bra) spelar Kajsa, en medelålders ensamstående mamma till två döttrar. Kajsa får en stroke, troligen orsakad av att han är arbetsnarkoman och jobbar alldeles för mycket och är superstressad. Maria Lundqvist spelade nästan över, så överaktiv var hon att jag nästan fick ont i magen av att se henne. Ibland är det jobbigt att se människor där allt går åt skogen: på väg till sitt livs viktigaste möte snubblar hon framför bilen och blöder näsblod och kläderna blir nedblodade. Inte så kul inför ett viktigt möte.

Att spela en kvinna som förlorar en del av talförmågan efter en stroke kräver sin skådespelare. Men där visar Maria Lundqvist sin skicklighet som skådespelare och det är då hennes karaktär växte och mitt intresse fångades. Hennes äldsta dotter, tonåringen Joy spelas så träffsäkert av Hanna Ardéhn, skör och tuff samtidigt. Joy tvingas som många ungdomar ta en vuxenroll i familjen. Många gånger lämnas dessa ungdomar helt av samhället och får inte något stöd utan måste axla ansvaret själva.

Glenn är en 45-årig fet svensk man som längtar efter att bilda familj men aldrig lyckats få en tjej. När han går på speeddating är han så egofixerad att han inte frågar en enda tjej något om dem. Klart att han inte kan ragga någon då. Vilken tjej vill ha en pojkvän som bara pratar om sig själv?v Via en chatt får han kontakt med en thailändska och han bestämmer sig för att åka till henne och han köper en ring för att fria. Hans roll är förstås en symbol för de svenska män som skaffar thailändska fruar för att de har svårt att hitta någon kvinna att leva med i Sverige.

En intressant karaktär är thailändaren Chan som drev ett hotell i Thailand, träffade en svensk kvinna och lämnade sin fru och sin son. Han har nn bestämt sig för att återvända till Thailand och försöka satsa på sin familj. Han letar reda på sin tonårige son och hämtar honom från ett knarknäste.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen. Jag hoppas att serien inte blundar för de problem som finns i Thailand idag. I första avsnittet fick vi se hur Majlis av misstag gick ut från en butik på flygplatsen med en dyr hudkräm och blev anklagad för stöld och förd till förhör hos en säkerhetsvakt. För att bli släpps måste hennes man muta vakten. Thailand har ett hårt rättssystem och där finns nog sådan korruption som vi fick se ett exempel på.

Glenn och hans historia öppnar ju också för att serien kommer att ta upp fruimport och sexhandeln.

Chans kamp för att få sin son drogfri ska också bli intressant att följa.

Det kan bli bra, det här. Fast det kan förstås gå åt fel håll också, att det blir för mycket klichéer. Hoppas dock inte det. Maria Lundqvist och Kjell Bergqvist är två favoritskådespelare som jag gärna ser mer av.

Jag saknar dock någon karaktär som symboliserar alla de ungdomar som drar till Thailand och kanske också en mer vanlig familj.

Mer om tv-serien här.

Läs även andra bloggares åsikter om tv, SVT, Maria Lundqvist, Kjell Bergqvist

I rollerna:
Bengt – Kjell Bergqvist
Majlis – Lotta Tejle
Kajsa – Maria Lundqvist
Joy – Hanna Ardéhn
Wilda – Viola Weidemann
Chan – Thomas Chaanhing
Pong – Sanong ”Love” SudLa
Glenn – Kjell Wilhelmsen
Oh – DoungJai ”Phiao” Hiransri
Dit – Sumontha ”Joom” Sounpoirarat
Bengt Jr – Björn Bengtsson
Johnny – Torkel Petersson
Sara – Rebecka Hemse

Arkiverad under: Recension Taggad som: Kjell Bergqvist, Maria Lundqvist, SVT, tv

TV1000 läggs ned – ersätts med filmkanal utan porr – porr säljer inte längre

2 januari, 2012 by Redaktionen

TV1000 läggs ned. Viasat som sänder filmkanalen TV1000 har beslutat att lägga ned film- och porrkanalen och istället lansera Viasat Film som inte ska innehålla porr.
Det är ett logiskt beslut. Den som prenumererar på tv-tjänster hos Viasat lockas nog mer om det är en helhet med namnen också. Dessutom säljer uppenbarligen inte porr längre. När kanalen TV1000 lanserades var läget helt annorlunda. Idag finns hur mycket porr som helst att nå gratis via datorn.

Dagens Media berättar om Viasats nya kurs:
Viasat lägger ner filmkanalen TV1000. Istället ska man satsa på nya Viasat Film.
…
I Visasat Film ingår kanalerna Viasat Film och Viasat Film HD, Viasat Film Action och Viasat Film Action HD, Viasat Film Nordic och Viasat Film Nordic HD, Viasat Film Family och Viasat Film Family HD, Viasat Film Drama och Viasat Film Drama HD samt Viasat Film Classic.

– Varumärket Viasat Film kopplar vårt filmutbud närmre vårt modervarumärke Viasat. Ambitionen är att göra en liknande resa med film som vi gjort med våra sport- och dokumentärkanaler, säger Jonas Karlén i pressmeddelandet.

DN berättar:

Någon prishöjning mot abonnenterna för de olika filmpaketen är inte planerad.

En annan och kanske större förändring är att porrfilmerna försvinner. Midnattsporren, som varit intimt förknippad med varumärket TV 1000, följer inte med i namnbytet.

– Vi tycker att det är otidsenligt och det hör inte hemma i det varumärke vi bygger med Viasat Film. Dock vill jag poängtera att det inte blir helt rättvisande att säga att erotiken plockas bort, denna typ av filmer sänds fortsatt i filmutbudet men under andra kanalnamn, svarar Viasats presschef Karin Zingmark.

Läs även andra bloggares åsikter om Viasat, TV1000, tv, Viasat Film

Arkiverad under: Scen Taggad som: tv, TV1000, Viasat, Viasat Film

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Nyårsfesten Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Nyårsfesten – spretig och mestadels helt ointressant

Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Jo Nesbøs Harry Hole Betyg 3 Premiär på … Läs mer om Recension av tv-serie: Jo Nesbøs Harry Hole – mörk, dyster men har något viktigt att säga

Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Je m’appelle Agneta Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Je m’appelle Agneta – en film som spritter av livsglädje

Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Amanda Bergman, Cirkus, Stockholm, betyg … Läs mer om Recension: Amanda Bergman på Cirkus, En röst som berör – men inte alltid väcker

Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Diktatorns tårta Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Diktatorns tårta – drabbande berättelse om livet i en diktatur

Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Ett Jazzliv - Om saxofonisten Bernt … Läs mer om Biografi om en av våra främsta lärorik lustläsning – Ett Jazzliv, om saxofonisten Bernt Rosengren – Stefan Wistrand

Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Fejk Foto: Ninja Hanna / Studio Bon Det … Läs mer om Det nyskriva verket Fejk öppnar höstens repertoar 2026 på Dramaten som också sätter upp Roy Anderssons filmklassiker En kärlekshistoria

Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

11/4 2026 Kungsbacka Teater (arrangör … Läs mer om Grammy-belönad jazzsångerska skiljer ut sig genom sin vägvinnande mix av stilar – Nicole Zuraitis på Kungsbacka Teater

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in