Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ronneby

Revytraditionen, den lever vidare i Ronneby

by

Det har nu gått 30 år sedan den första nyårsrevyn hade premiär i Ronneby, 1987 när staden firat 600-års jubileum och allt sedan dess har det satts upp en revy var nyårsafton. Dock blev det ingen 30-års jubileumsrevy denna gång, som man kanske skulle kunna tro. Utan det blev istället en mycket lyckad sammanfattning i form av en 2 timmars föreställning med titeln ”Högvatten”. En sammanfattning av 12 månader av en galen värld så som den tedde sig det händelserika året 2017.

(Anette Gustavsson och delar av revyensembeln i revynumret ”Varning på SPA’t”)

Vi i revypubliken på plats på Ronneby folkteater bjöds denna trettonafton 2018 på sylvass satir, blandat med mer allvarliga funderingar om vår samtid (”HeToo och ”Vi vägrar ge upp”) och kryddat med livsbejakande nonsens. Alltsammans i ett högt men fröjdfullt tempo i två akter. Musiken i revynumren var mycket välbekant, med annan och riktigt rolig text till bl a Magnus Ugglas ”Varning på stan” som i numret med älg med jägare hack i häl på Ronneby brunnsbad hette ”Varning på SPA’t”. Vi bjöds också på skrattfest med kommunalrådet i dansartagen med en SVT reporter och numret ”Fruarnas fel” fick igång publiken. Förstås var Arne från Hallabro med sin karakteriska dialekt och bjöd oss på sina som vanligt underfundiga samtidsanalyser. Och mellan revynumren, underhöll revyorkestern med musik något jag uppskattar. Efteråt kunde jag konstatera att Ronneby folkteater gjort det igen, och revytraditionen lever vidare i Ronneby.

Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), konstutställning på Ronneby stadsbibliotek

by

Under perioden 6 oktober till 3 november äger det rum en konstutställning på Ronneby stadsbibliotek, med konst från Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS), Dar es Salaam i Tanzania. Och jag besökte idag biblioteket efter ett tips av Marianne Nilsson Wallin, som känt och behållit kontakten med Tingatingakonstnärerna sedan starten tidigt 1970-tal.

(Moder Afrika, konstnärskooperativet TACS – Ronneby stadsbibliotek)

Grundaren av detta konstnärskooperativ, Edward Saidi Tingatinga kom från en liten by i Tundurudistriktet i södra Tanzania, där han redan som 12-åring, enligt Omari Amonde, målade på husväggar. Till Dar es Salaam kom Tingatinga i slutet av 60-talet och för att kunna försörja sig började han brodera, väva, göra korgar och måla tavlor. Tavlorna ställde han ut och sålde utanför Morogoro Store, ett mindre köpcenter i Dar es Salaam där också nuvarande konstnärskooperativet TACS finns idag. Genom olyckliga omständigheter dödades Tingatinga av ett vådaskott 1972.

(Några av de mkt fina tavlor konstnärerna i kooperativet TACS ställer ut i Ronneby)

 

 

 

 

 

 

Innan sin död hade Tingatinga samlat en liten grupp från sin hemby som han undervisade och som sedan blev hans efterföljare och kärnan i det som idag är Tingatinga Arts Cooperative Society (TACS). Motiven från Edward Tingatinga lever vidare och omtolkas, samtidigt som nya motiv skapas av dagens konstnärer. Djurmotiven överväger med enstaka eller flera djur. Tavlorna är berättelser om hur djuren hjälper varandra. Andra tavlor symboliserar specifika händelser. Idag använder konstnärerna också sin konst i upplysningssyfte, det finns t ex motiv om hiv och aids. Tavlorna som nu ställs ut på Ronneby stadsbibliotek finns alltså kvar till den 3 november, vill du köpa ett eller flera av konstnärskooperativets tavlor går det alldeles utmärkt att göra det. Ett mycket trevligt arrangemang, som ifall du har vägarna förbi Ronneby, jag varmt rekommenderar att du besöker.

Bokrecension: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson

by

Titel: Hoppas att jag inte råkar döda dig – en historia om Malin Ovesson (156 sidor, pocket)

Författare: Malin Wendel

ISBN: 9789163946080

Förlag: Malin Wendel

Malin Ovesson och Malin Wendel träffades genom ett projekt om psykisk ohälsa, under drygt tre års tid intervjuade Wendel Ovesson om hur det är att leva med det vi i vardagslag kallar tvångssyndrom på engelska Obsessive Compulsive Disorder (OCD). Parallellt med research på området. Detta ledde sedermera fram till den pocketbok, jag nu har läst.

En bok vars grundläggande fakta är helt sann, det är Ovessons liv vi får följa med tillbakablickar på barn och ungdomsåren i Bräkne-Hoby, alltsammans sker under en dryg månad sommaren 2009 då Ovesson var inlagd på en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. Men där vissa scenarier och personer som bl a medpatienter på vårdavdelningen är påhittade av författaren.

Och jag kan säga att en får direkt en omskakande upplevelse om hur det är att tampas med de tvångstankar som leder till tvångshandlingar. Tvångshandlingar som yttrar sig i t ex att noga kontrollera att det inte ligger ett lik i bagageutrymmet på bilen eller att göra moment i t ex köket sju ggr för siffran sju är bra. Ty den lindrar för stunden ångesten, medan siffran sex och nio däremot har motsatt effekt.

Det är en mycket personlig och utlämnande bok på 156 sidor, bl a får vi ta del om Ovessons dåvarande kärlek som gick bort abrupt och hur märkbara spår det sätter i Ovessons mående – det kommer igen på flera ställen. Tankar om döden likaså, rädslan för den ja man blir helt enkelt inte oberörd när man läser. Det berör djupt, verkligen tankeväckande.

Samtidigt ges man en inblick i hur psykiatrin fungerar eller kanske inte fungerar. Det läggs fokus på att mota tvångshandlingarna i grind, men inte tvångstankarna i sig. Men i allt det mörka som vi får ta del av i boken, så finns det en uns humor, som är befriande och som gör att man skrattar med Ovesson. Bl a om soljäveln.

Det som slår mig och som är ett bestående intryck, är omgivningens bristande förmåga att förstå dels hur det är att leva med OCD, Asperger och cyklotomi och följderna av det, dels hur det förväntas bli så bra allting för andras planer mm är det Ovesson behöver för att bli bättre. Men det ställs inga direkta frågor om hur hon ställer sig till det, eller hur det soliga vädret egentligen påverkar.

Så summa summarum, det är en bok som berör och som ger en ska jag säga viktig förståelse baserat på personliga erfarenheter för hur det vi ser som helt självklara saker att göra i vardagen t ex handla, städa, laga mat mm ingalunda är så självklart. Jag rekommenderar sålunda varmt att du läser en historia om Malin Ovesson.

Idag vart man barn på nytt

by

”Kalas i parken”
Rådhusparken, Ronneby 15 juli 2017

Idag på slaget 14 vart drygt 300 personer, mestadels barn med sina föräldrar samlade i Rådhusparken i centrala Ronneby. Det då Clowner utan gränser i samarbete med Riksteatern och Folkets Hus och Parker, satte upp en timme lång föreställning efterföljt av möjlighet att själv få prova på att jonglera, utöva akrobatik mm. Det togs inte ut något inträde utan det var gratis för alla. Till barnen serverades det saft och bullar också det utan kostnad. Inkluderande från första början, kultur som tillgängliggörs utan att stänga ute. Hur ofta sker det?

Förväntan, den låg i luften under tiden som klockan närmade sig två och vi skulle ingalunda bli besvikna. Tvärtom. Det vart full fart från start med klassisk slapstick så som man ser clowner göra på cirkus, något som gav upphov till både skratt och applåder. Och clownerna på scen interagerade hela tiden med barnen på första raden, det var liksom inte helt klart vart handlingen liksom skulle ta vägen ja, sluta. En dryg timme senare på väg hem, kunde jag konstatera att man för en stund vart barn på nytt. Befriande… 🙂

Revyrecension: ”Osorterat” – Klockren humor blandat med allvarlig underton

by

Osorterat, betyg 5, premiär nyårsafton 31 dec 2016

 

(Sandra Penzo och Anne Alfredsson – akt 1, Hinna med)

Under gårdagskvällen, trettonafton, begav jag och 51 personer till oss till Gamla teatern i Ronneby, för att se årets nyårsrevy som Ronneby folkteater satt upp. Titeln ”Osorterat” väckte redan från start ett intresse, vad månde bliva av det? En hel del skulle det visa sig, t ex redan i foajén möttes man av delar av ensemblen som hade hand om insläpp och försäljning av programblad.

Trevligt bemötande och familjär stämning, och en mycket kort promenad in till den lilla lokalen Bakfickan där både förtäring i pausen och själva föreställningen i två akter ägde rum. Krogshow skulle man kunna säga att revyn ”Osorterat” är. Det i ett tilltalande och intimt format med max 52 platser per föreställning, här har Ronneby folkteater hittat ett vinnande koncept för sina nyårsrevyer.

Årets revyensemble satte sannerligen med en perfekt blandning av humor och allvar fokus på fjolårets nyhetshändelser. Det vart sketcher i två akter om alltifrån problemen med och bråket kring grävandet av fiber i kommunen, hälsohetsen på nätet, mäns tafsande på kvinnor, vikten av källkritik på nätet, Migrationsverkets riktigt snåriga byråkrati till den rådande flyktingsituationen.

(På väg in till Bakfickan, Gamla teatern, föregående revyer mm som satts upp)

 

Tilläggas bör, maten under pausen (vilken ingick i biljettpriset) var mycket god och här var det, liksom när vi kom in i foajén, ensemblen som ordnade med allt. Klockrent och personligt, man kom i och med att vi satt i den lilla lokalen Bakfickan ensemblen riktigt nära och det i sig gav föreställningen en extra positiv krydda.

När klockan slagit tio på kvällen och årets nyårsrevy hade avslutats med ett sedvanligt bejublat och gemensamt sångnummer med omtag, kunde jag konstatera att Ronneby folkteater lyckats ännu en gång. Jag ser redan framemot nästa års nyårsrevy, fast man behöver ju inte vänta så länge.

Om jag inte har helt fel, kommer det senare i år en sommarteaterföreställning kanske på Kvitterplatsen i Ronneby brunnspark. Och Ronneby folkteater erbjuder också under våren flera operaföreställningar, det genom sändningar via satellit från bl a Metropolitan Opera i New York och Kungliga Operan i Stockholm. Alltsammans går att se i Gamla teatern nu i vår. Kulturlivet i Ronneby, det frodas och det är bara att ta del av det. Och med årets nyårsrevy i minnet, är det precis det jag och många fler ämnar göra.

(Anne Alfredsson och Sandra Penzo – akt 2, Offertförfrågan)