Stockholm Music & Arts

Stockholm Music & Arts: Vart tog hon vägen?

5 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Vart tog hon vägen? Så löd temat när Stockholm Music & Arts konstprogram för andra året i rad kurerades av Maria Lind som till vardags är chef för Tensta konsthall. Att valet av tema föll på just människans frånvaro skapade en intressant och, åtminstone i teorin, utmanande kontrast mot alla de människor som tagit sig ut till Skeppsholmen för att stå framför scenen och uppleva de uppträdande artisterna. Framför allt kändes det som att en stor del av de musikintresserade festivalbesökarna faktiskt även var öppna för nya intryck och idéer. Intresset för en festival i Stockholmstrakten som väver in både konst och musik – och eventuellt även andra discipliner – finns utan tvivel, och med närheten till Moderna museet bjuder förhoppningsvis 2014 års festival på ännu fler kreativa möten och idéer som bidrar ytterligare till festivalens mervärde. I år låg alltså fokus i stor utsträckning på saker och ting bortom människan, såsom:

– Svenska konstnären Ingela Ihrmans iscensättande av den gigantiska näckrosens spektakulära blomning (se bilden ovan). Blomningen ägde rum på lördags- och söndsagskvällen. Vid första tillfället var kronbladen vita, andra gången rosa.

– Amerikanen Trevor Paglens fotografier som vid en första anblick ser ut att föreställa vackert norrsken, men i själva verket är bilder på övningsflygande militärflygplan.

– Thomas Elovsson och Peter Geschwinds replikation av Appolopaviljongen som står placerad i ett miljonprogramsområde i brittiska Newcastle. Originalbyggnaden, som är gjord av betong, liknar ett stort rymdskepp och är illa omtyckt av den lokala befolkningen.

– Järvaprojektet som visar upp den naturskyddade grönlingen, en fisk som enbart lever i Igelbäcken, på riktigt. Fisken har kommit att få en betydelse för stadsplaneringen.

Temat kan alltså till viss del även komma att innefatta naturens slutgiltiga seger över människans exploatering, och det arv vi i så fall skulle kvarlämna. De fyra ovanstående exemplen hittades samtliga i Torpedförrådet, i utkanten av festivalområdet, men även runt om på festivalen fanns olika konstverk utställda; alltifrån målningar, performance-akter, filmvisningar och fotografier kunde hittas lite varstans, i Kulturfyren var exempelvis temat Art Beyond Boundaries då konstnärer från Indien, Italien, Danmark och Sverige mötts för att ställa ut sina målningar och fotografier. Min höjdpunkt var annars den Brooklyn-baserade konstnären Sam Moyers stora dukar som lämnats åt slumpen – färgade i bläck hade de lämnats för att torka i vinden – en process då naturen alltså blir medskapare. Resultatet hade flera lager och påminde något om fossiler

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts: Laura Mvula sprudlade av glädje

5 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Laura Mvlua
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2013
Betyg: 4

Laura Mvula, som tidigare i år albumdebuterade med Sing to the Moon, sprudlade av glädje när hon på Skeppsholmen gav sin första spelning på svensk mark. Den Birmingham-baserade soulsångerskan utstrålade genuin tacksamhet när hon tillsammans med sitt band bestående av celloist, violinist, basist, trummis samt harpist tilldelats äran att värma upp för Prince, och det kändes verkligen som att hon menade det när hon mellan låtarna sade saker i stil med ”thank you for bering the nicest audience ever”. En stämning som snabbt smittade av sig.

Under inledningen med Like the Morning Dew satt hon bakom ett piano för att senare under setet resa sig upp och mana på publiken; ”is there anybody out there?” frågar hon i låten med samma namn – och möts av svar på tal – innan det likt Billy Bragg dessförinnan mynnar ut i en cover på Bob Marleys One Love. När sista låten, Make Me Lovely, ekat ut över Skeppsholmen har hon även hunnit med att spela sin största hit Green Garden som med sin kombination av smådrömskt harpspel och eggande handklapp vinner över publiken. Det må vara Laura Mvulas första Sverigespelning, men den hintar om kommande stordåd – vilket inte minst det faktum att Prince senare under kvällen väljer att presentera sig själv som Laura Mvula tyder på – förhoppningsvis återvänder hon snart igen.

Här är ytterligare en bild från spelningen:

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts: Prince bjöd på en fullmatad rockshow

5 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Prince
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2013
Betyg: 4

”Stockholm, do you like your rock’n’roll funky?” frågar festivalens absolut största dragplåster en bit in i sin spelning. Två år har gått sedan den lila mannens hitkavalkad på Way Out West fick de astronomiskt höga betygen att rada upp sig efter varandra; men på Skeppsholmen, tillsammans med kvinnliga powertrion 3rd Eye Girl, bjuds det istället på en fullmatad rockshow med så många gitarrsolon att till och med den kanadensiske gitarristen Donna Grantis får stjäla showen några gånger.

”I love you Stockholm, but not like I love my guitar” som den nu 55 år gamla Minneapolissonen sjunger i Guitar, från 2007 års album Planet Earth, blir en rätt talande beskrivning för den känsla som håller i sig genom större delen av ordinarie set. Det som en timme efter utsatt tid startar med Let’s Go Crazy för att sedan sluta med allsång i Purple Rain är en uppvisning i Jimi Hendrix-osande gitarrorgier. Nya låtar som Screwdriver, Plectrum Electrum och FixUrLifeUp känns förvånansvärt hårda och ösiga. Kanske inte vad publiken hade förväntat sig.

Få nu levande artister kan mäta sig med Prince när det kommer till talang och inflytande. Än idag – åtminstone ett par decennier efter hans mest hyllade album såg dagens ljus – fortsätter han inspirera nya band. Så sent som ifjol tolkades till exempel I Would Die 4 U av skotska electropop-hajpen CHVRCHES medan amerikanska R&B-stjärnskottet Miguel knappast hade låtit som han gör om det inte vore för just den signerade Prince-falsetton. Oavsett vad den egensinnige superstjärnan väljer att kalla sig för tillfället är hans låtkatalog så djupt inristad i pophistorien att han drar fulla hus vart han än kommer.

Kvällens spelning har en tydlig uppdelning och när Prince för andra gången återvänder till scen, med Nothing Compares 2 U, visar han upp sitt allra bästa showhumör. Han lägger undan gitarren för att istället agera euforisk ringledare, och likt en DJ som spelar sina egna låtar får därefter ett fartfyllt hitmedley – bland annat bestående av When Doves Cry, I Would Die 4 U och Sign o’ the Times – det 10.000-tal personer som tagit sig till årets upplaga av Stockholm Music & Arts att ansluta sig till ett totalt dansparty. Fyrtioåringar vrålar som om de vore fjorton och glädjeyran är betydligt mer påtaglig än under det mer statiska ordinarie setet. Personligen föredrar jag slutet, men samtidigt känns det – åtminstone på pappret – positivt att han vågar förnya sig själv genom att satsa såpass mycket på 3rd Eye Girl. Ett samarbete som förhoppningsvis snart mynnar ut i ett album. Om något visar spelningen på att Prince fortfarande kan komma undan med att göra precis som han vill.

Stockholm Music & Arts: Lune fungerade inte i solgasset

4 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

Lune
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2013
Betyg: 2

Lune är ett musikprojekt som startade för två år sedan av sångerskan Linnéa Martinsson och de två musikproducenterna Adrian Lux och Carl-Michael Herlöfsson. Lunes framträdande är en slags musikperformance som bygger på klubbmusik och elektronisk pop och Linnéas sång.

En stor madrass, klädd i färgstarka filtar, var utbredd på scen då Linnéa – iklädd sidenglänsande kläder som gav henne en utstrålning av någon slags indisk guru – kom in på scen tillsammans med sin scenpartner, en ung man klädd i kortbyxor och stor idrottströja. Linnéa började föra sina händer uppåt i en cirkelrörelse, i händerna höll hon något som på avstånd såg ut som stora kristaller. Den unge mannen stod vid sidan och gjorde Tai chi-rörelser.

Den första halvtimmen kändes som att det fungerade något så när, trots att framträdandet var helt malplacerat i värsta solgasset. Det mesta som partnern gjorde syntes knappt, som när han kastade ut guldglitter på publiken. Jag kan föreställa mig hur mycket mer mystiskt och suggestivt det kan vara i en mörk lokal med bra ljussättning på scen.

Oturligt nog var den förinspelade musiken också ojämnt inställd, det skorrade längre bak och tog över för mycket av helheten. Det är dessutom ofta trist med förinspelad musik på en festivalscen.

Efter en dryg halvtimme blev det mer fart på några låtar. Lune tog av sig den indiska guruutstyrseln och rörde sig till dansanta diskorytmer, iklädd grön baddräkt. De sista låtarna spelade Lune och hennes scenpartner dock akustisk gitarr, vilket tyvärr blev trögt och inte flöt på, på grund av gitarrstämningar och liknande.

Föreställningen som helhet var enformig. En kvinna nära mig i publiken var ännu mer kritisk än jag, Hon sade: ”Ännu en gymnasietjej som rör sig till förinspelad musik, jag har sett tusentals likadana. Det här är bara en i mängden av alla dessa tjejer.”

Foto: Annika Berglund

Stockholm Music & Arts: Rodriguez förmedlar något på djupet

4 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

Rodriguez
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 3

Publiken var enormt peppad. Luften vibreade av välkomnande när Rodriguez leddes in på scen på grund av sin dåliga syn. Konserten som toppade lördagskvällen på Stockholm Music & Arts var mer än en konsert, det var en slags hyllning till en människa som fascinerar en hel värld. Det är inte ofta en stockholmsk publik får välkomna en världskänd musiker som inte varit här tidigare. Sixto Rodriguez, huvudpersson i den Oscarsbelönade dokumentären ”Searching for Sugar Man” har bara spelat i Sverige en gång tidigare, det var förra året på Göteborgsfestivalen Way Out West, samma dag som filmen hade premiär. Då var inte publiken alls lika insatt och han drog inte alls lika stor publik som nu.

Förväntningarna höga och jag tror att de flesta också gick hem nöjda. Han satt där på en stol med en mörk hatt långt neddragen för ansiktet och hans speciella stämma som fångat sin publik via filmen lät precis som vi lärt oss att älska den via filmen. Det är sant att rösten inte riktigt räckte för att prestera skönsång hela konserten igenom, men det gjorde liksom inget. Ingen var där för att han skulle vara en av världens bästa sångare. Det han förmedlar än något helt annat. Rodriguez förmedlar något på djupet.

Mattias Dahlström som recenserar konserten för DN var däremot missnöjd och menar att Rodriguez är en skugga av sitt forna jag. Det är sant att åldern satt rejäla spår i Rodriguez, han ser dåligt och behövde hjälpa av gitarristen för att hitta ackorden och han går skruttigt och rösten räckte inte hela konserten. Det är sant. Han är 71 år, vilket inte behöver vara så gammalt men att jobba hårt med kroppen på byggen sätter sina spår, helt klart. Det fascinerande är att en man som fått försörja sig med hårt kroppsarbete ändå får chansen att spela sånger som berättar något om livet, att han får och kan göra det trots att han inte är ung och pigg.

Han överraskade med att i de första två låtarna dra igång riktigt bluesigt ös som för min del av en av konsertens största behållningar. Full fart och mot det psykedeliska. I filmen har mer hans singer/songwriter-sida lyfts fram.

Några i publiken som stod nära mig diskuterade kring likheterna mellan Rodriguez och Bob Dylan. De enades om att de föredrog Rodriguez, för han kändes mer äkta. Jag tycker var och en av dem står för sig, de har sina likheter med också stora olikheter. Jag kan dock tänka mig att Rodriguez mer vinner sin publiks hjärta, han babblar inte så mycket men är ändå vänlig mot sin publik och predikar lite om livet, som när han säger att ”hat är en alldeles för stark känsla för att slösa på människor du inte gillar”. Emellanåt drar han också någon rolig historia som om två kannibaler som åt en clown. ”Fick du också en lustig känsla, sade den ene kannibalen efteråt”.

Allra lyckligast var nog publiken när han spelade ”Crucify Your Mind”, ”I Wonder” och ”Sugarman” – då sjöng de flesta med, högt och ljudligt. Det märktes att publiken älskade Rodriguez, som vänligt och artigt efteråt ödmjukt tackade för att han fick komma.

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts

Footer

Om oss