Prince

Prince
Stockholm Music & Arts 4 augusti 2013
Betyg: 4

”Stockholm, do you like your rock’n’roll funky?” frågar festivalens absolut största dragplåster en bit in i sin spelning. Två år har gått sedan den lila mannens hitkavalkad på Way Out West fick de astronomiskt höga betygen att rada upp sig efter varandra; men på Skeppsholmen, tillsammans med kvinnliga powertrion 3rd Eye Girl, bjuds det istället på en fullmatad rockshow med så många gitarrsolon att till och med den kanadensiske gitarristen Donna Grantis får stjäla showen några gånger.

”I love you Stockholm, but not like I love my guitar” som den nu 55 år gamla Minneapolissonen sjunger i Guitar, från 2007 års album Planet Earth, blir en rätt talande beskrivning för den känsla som håller i sig genom större delen av ordinarie set. Det som en timme efter utsatt tid startar med Let’s Go Crazy för att sedan sluta med allsång i Purple Rain är en uppvisning i Jimi Hendrix-osande gitarrorgier. Nya låtar som Screwdriver, Plectrum Electrum och FixUrLifeUp känns förvånansvärt hårda och ösiga. Kanske inte vad publiken hade förväntat sig.

Få nu levande artister kan mäta sig med Prince när det kommer till talang och inflytande. Än idag – åtminstone ett par decennier efter hans mest hyllade album såg dagens ljus – fortsätter han inspirera nya band. Så sent som ifjol tolkades till exempel I Would Die 4 U av skotska electropop-hajpen CHVRCHES medan amerikanska R&B-stjärnskottet Miguel knappast hade låtit som han gör om det inte vore för just den signerade Prince-falsetton. Oavsett vad den egensinnige superstjärnan väljer att kalla sig för tillfället är hans låtkatalog så djupt inristad i pophistorien att han drar fulla hus vart han än kommer.

Kvällens spelning har en tydlig uppdelning och när Prince för andra gången återvänder till scen, med Nothing Compares 2 U, visar han upp sitt allra bästa showhumör. Han lägger undan gitarren för att istället agera euforisk ringledare, och likt en DJ som spelar sina egna låtar får därefter ett fartfyllt hitmedley – bland annat bestående av When Doves Cry, I Would Die 4 U och Sign o’ the Times – det 10.000-tal personer som tagit sig till årets upplaga av Stockholm Music & Arts att ansluta sig till ett totalt dansparty. Fyrtioåringar vrålar som om de vore fjorton och glädjeyran är betydligt mer påtaglig än under det mer statiska ordinarie setet. Personligen föredrar jag slutet, men samtidigt känns det – åtminstone på pappret – positivt att han vågar förnya sig själv genom att satsa såpass mycket på 3rd Eye Girl. Ett samarbete som förhoppningsvis snart mynnar ut i ett album. Om något visar spelningen på att Prince fortfarande kan komma undan med att göra precis som han vill.