• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Religion

Nu har jag blockerat två fundamentalistiska ateister

17 mars, 2018 by Rosemari Södergren

En fundamentalist är en person som anser sig ha den enda rätta sanningen. Hen anser sig stå på den enda sanna grunden och har inga problem med att skada den som har någon annan synvinkel på det fundamentlisten uttalar sig om.

Dessa två olika personer som jag i veckan känt mig vara tvungen att blockera på Facebook uttalade sig båda stolt om sitt ateistiska förhållningssätt – och när jag i all anspråkslöshet förde in ett något annorlunda sätt att se på det de skrev om reagerade båda lika skrämmande maktfullkomligt och svarade inte på sak utan angrep mig som person, åt det grövsta. Den ene kallade mig skamlös för att jag inte höll med om hans uttalande att dop i kristna kyrkor är exorcism. Den andra idiotförklarade mig för att jag påpekade att alla religioner inte tror på någon gud eller övernaturlig kraft. Det är fakta att exempelvis inom buddhism slås fast i deras grundprinciper att det är människor själva som kan sträva efter att nå nirvana, där finns ingen gud som frälser dem.

Skrämmande med dessa två män är att de inte kunde acceptera och lyssna på lite fördjupande fakta och inte kund diskutera fakta utan måste slå ned mig, försöka förminska mig med klassiska härskartekniker. Skrämmande är också att båda är framstående kända personer med makt och positioner. Och ytterligare skrämmande är att jag inte ens uttalade mig om deras huvudpremiss. Jag sade inte ens emot utan tillförde bara ytterligare en aspekt.

Ironiskt nog handlade både deras uttalanden om böneutrop från muslimska minareter. Det finns en ansökan från en moske i Växiö om att få hålla böneutrop två gånger om dagen på fredagar. Den ena av dessa två fundamentalister anser att det absolut blr tillåtas medan den andra anser att all religion är idioti och därför bör böneutrop inte tillåtas.

Att det ska vara så omöjligt att inom Facebooks ramar diskutera nyanserat. Fast jag undrar hur dessa två män är i andra situationer. Far de som jehun över alla som inte håller med dem i allt? Krossar de allt som en bulldozer? Slår de ned alla som inte håller med om allt, precis som de gör på facebook? Varför är det så viktigt för dem att stoppa fördjupade nyanserade resonemang. De uppflr sig precis på det sätt som de beskyller religiösa för.

Båda ser sig säkert som vapendragare för yttrandefrihet och liberala ideal för allas lika rätt. Ändå stryper de diskussionerna, attackerar oliktänkande med glåpord, hindrar öppen diskussion och möten mellan olika sätt att tänka.

Varför jag blockerat dem på facebook? För att livet är för kort för att låta vidriga personer slå på mig. De vill uppenbarligen inte lyssna på andra, de vill bara få medhåll. Varför slösa min tid med att ens se dem på facebook? Facebook är ganska viktig för mig, jag håller kontakt med nära vänner och släkt genom facebook.

Den här gången var fundamentalisterna ateister. Men jag har stött på samma beteende bland gudstroende också. Det finns fundamentalism bland alla slags människor. Det så sorgligt eftersom vi människor är så olika, har olika uppväxt och miljöer, olika erfarenheter. Naturen är fylld av mångfald, där finns både små blommor, stora blommor, träd, giraffer, myror, lejon … Varför har en del människor så extremt svårt att acceptera att andra kan se på saker på ett annat sätt? Dessa två fundamentalistiska ateister använde sig av välkända härskartekniker, som är vuxenmobbning. Jag undrar hur många människor de har mobbat och utsatt ör samma kränkande behandling genom åren?

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Nyliberaler, Politik, Religion

Bokrecension: Arvet och arvtagarna – en viktig ögon-öppnare

20 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Arvet och arvtagarna
Författare: Taina Kantola och Lennart Warring
Utgiven: 2015-10
Formgivare: Niklas Lindblad
ISBN: 9789127143951
Förlag: Natur Kultur

Religion har inte alltid varit patriarkatets beskyddare. De högsta gudarna har inte alltid varit beskrivna som män eller manliga. Inom hinduism finns det gudinnor och det finns inriktningar där gudinnan är det högsta. Hinduism är en av de äldsta religioner som fortfarande har många anhängare i vår tid. Att patriarkatet tog över religionerna var inte det ursprungliga, kanske.

Kulturen i Mesopotamien har påverkat både kristendom och sedan islam, liksom de grekiska filosoferna. Och där, i denna antika värld fanns det en gudinna som steg ned i dödsriket och återuppstod efter tre dagar. En förebild till det som senare skulle predikas i kristendomen.

Boken ”Arvet och arvtagarna – Fem tusen år av mesopotamisk lärdomshistoria” av Taina Kantola och Lennart Warring berättar på ett kunnigt och intressant sätt om kulturen, religion, filosofin, vetenskapen och skrivkonsten som fanns i denna kultur som påverkat både västvärlden och de asiatiska kulturerna.

Västerländsk forskning inom religionsvetenskap, filosofi och andra humanistiska kulturämnen har haft en tendens att jämföra allt utifrån de västerländska upplysningsidealen. Religioner har bedömts efter en kristen ofta protestantisk måttstock. Filosofin har hävdats ha skapats av de grekiska filosoferna. Taina Kantola och Lennart Warring visar tydligt att filosofi fanns redan före de grekiska filosoferna. Troligen har grekerna påverkats av och inspirerats av det mesopotamiska filosoferande tankarna. Världens äldsta filosofiska text om hur man bör leva livet heter Shuruppaks instruktioner och är från sumerisk tid i Mesopotamien, 2.500-2.400 före vår tideräkning.

Shuruppaks instruktioner innehåller råd från kung Shuruppak till sin son Ziusudra. Sonen varnas bland annat för att bruka våld mot kvinnor. Hans dotter får rådet att inte gifta sig med en arrogant man.

Mesopotamien betyder på grekiska ”landet mellan de två floderna” eller Tvåflodslandet och är området runt floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5.000 år sedan. Under de följande 2.000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, som var en del av den så kallade bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklades de allra äldsta civilisationerna skriftspråk (så kallad kilskrift). Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Många dynastier och imperier har genom tiderna kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak år 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 – 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut. (Källa Wikipedia).

Mesopotamien som idag är en av världens mest krigshärjade och kaotiska delar har stått fadder för mänsklighetens äldsta civilisationer, vilkas rön och uppfinningar utgör en del av vår vardag än i dag. Här uppfann de gamla sumererna tegelstenen, skrivkonsten, hjulet, statsförvaltningen och mycket mer, men inget av detta hade betytt något om inte deras arv hade förvaltats och vidareutvecklats av andra.

Boken är precis som de står på dess hemsida en hyllning till de många folk som kommit och gått i regionen, och till de framsteg inom filosofi, juridik, statsförvaltning, astronomi och litteratur som de alla bidrog till att skapa eller förvalta.

Tänk om de som strider om religion eller kultur ville läsa denna och öppna sina ögon för att det som de menar att deras egen kultur är bättre på, det fanns redan då, för mer än femtusen år sedan. Ingen kultur står för sig själv, alla är integrerade och influerade av varandra.

Tidningen Expressen har kallat boken Klassisk folkbildning.

Jönköpings-Posten:
Arvet och arvtagarna tillgängliggör de den mesopotamiska lärdomshistorien och överbryggar effektivt de tusentals år som har flutit mellan textens aktörer och läsaren.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, forskning, historia, Recension, Religion, Religionsvetenskap

Bokrecension: Hjärntvättad av Stefan Malmström

30 december, 2017 by Rosemari Södergren

Hjärntvättad
Författare: Stefan Malmström
Språk: Svenska
Utgiven: 2017-10
ISBN: 9789198416008
Förlag: TicTac

Hjärntvättad är en spännande thriller som rör sig i området kring sekter och manipulerande religion. Huvudpersonen i boken och något av deckarens hjälte är livvakten Luke Bergman som lever med skyddad identitet efter att ha flytt från New York. Han lever som en vanlig man i Karlskrona. Men när en av hans bästa vänner hittar död tillsammans med sin lilla dotter börjar Luke gräva i fallet. Polisen säger att hans vän gjort självmord, men Luke anar att det är mord.

Vi får följa en ung tjej som träffar några väldigt trevliga människor vilket drar in henne i en sekt och vi får möta en man som förstörts av sin konservativa straffande religiösa barndom och blivit pedofil.

Den bygger på verkliga händelser och skildrar hur unga människor kan manipuleras och dras in i farliga sekter. Det tycker jag är både ett viktigt och mycket intressant tema. Jag skulle önska att författaren litade mer på sitt tema och inte kryddade med för mycket action. Ett litet exempel på vad jag menar är i början när Luke tillsammans med sin vän före detta försöker låsa upp dörren till lägenheten och det strular. Det är liksom lite onödigt. Och när Luke ringer efter ambulans och han berättar att där finns en livlöst barn och larmcentralen inte kommer direkt, det är svårt att ens tro på – och den delen behövs inte för berättelsen i sig är så intressant och fängslande ändål

Luke Bergman är en spännande karaktär och har absolut potential att bli en ny svensk deckarhjälte. Deckaren har mycket action och emellanåt känns det mer som att det är ett filmmanus än en skönlitterär bok. Det är en spännande deckare, men ibland tycker jag den är har mycket action, att den är för fylld av fart.

Om jag ska ta upp lite mer negativ kritik tycker jag att den är skriven på ett sätt som väldigt många deckare är, att den har lite för mycket välkända klichéer. Men det är ju så väldigt många deckare är skrivna, så egentligen är det inte så mycket av värdering i det utan mer en beskrivning.

Boken är en del i ett projekt där författaren kan bokas för att föreläsa och berätta om totalitära rörelser.

Författaren berättar om bakgrunden till boken på sin hemsida:
Jag har själv erfarenhet av att hamna i en ohälsosam rörelses nät. När jag var sjutton år råkade jag träffa några trevliga människor, bara några år äldre än mig själv. Min världsbild förändrades radikalt, jag avslutade min lovande idrottskarriär som orienterare, blev scientolog på heltid och la all min tid på sekten. Efter några år lyckades jag ta mig ur och återanpassades långsamt till ett normalt liv. För många andra går det inte lika bra. Uppskattningsvis 5 000 svenskar hoppar varje år av en totalitär rörelse och cirka 2 000 av dem är i så dåligt psykiskt skick att de behöver professionell hjälp. Många av dem är unga och det här projektet är mitt försök att ge dem verktyg att kunna stå emot lockelserna från den här typen av organisationer.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bokrecension, Recension, Religion

Julevangeliet

23 december, 2017 by Rosemari Södergren

Julen firas för att minnas att Jesus föddes. Jesus som är ursprunget till världens största religion, kristendomen.

Men egentligen är forskare inte överens om när Jesus föddes. Mycket pekar på att han föddes tre år före år 0. Vår västerländska tideräkning bygger ju på Jesus liv och år 0 ska vara det år han föddes. Men senare års forskning tyder på att Jesus egentligen föddes några år tidigare.

Exakt vilken tid på året han föddes är forskare inte heller överens om.

Att det funnits en historisk person som hette Jesus och som är upphovet till kristendomen, det är forskare rätt eniga om. Jesus finns nämnd också i historiska texter som är oberoende av de urkunder som används inom kristna kyrkor.

Varför jul firas just den här tiden på året beror mest på att romarna på 300-talet brukade ha en lång festlighet till solgudens ära. När kristendom vid den tiden blev statsreligion i det romerska riket beslutade makthavarna att göra om festligheterna till Jesu ära. Risken skulle vara stor att medborgarna skulle protestera mot att bli kristna om de skulle förlora den långa festen.

Också i norra Europa och i de skandinaviska länderna hölls stora fester vid den tiden på året – så att istället fira jul då var en praktisk lösning.

Så redan då julfirandet börjande var det många som egentligen inte firade just för Jesu skulle, precis som julen idag till stor del bara är en ledighet med mat och presenter och tid att träffa anhöriga.

Förr var det nog mycket vanligare att de som samlades för att fira jul också lästa julevangeliet som är kommer ur Bibeln, från Lukasevangeliet 2:1-20.

Så håll till godo: här är julevangeliet.

2 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Litteratur och konst Taggad som: jul, julevangeliet, kristendom, Religion

Teaterkritik: Uppenbarelsen på Dramaten – gripande karaktärer men skev bild av troende

17 november, 2017 by Rosemari Södergren

Uppenbarelsen
Av och regi Mattias Andersson
Scenografi Charlie Åström och Mattias Andersson
Kostym Anna Heymowska
Ljusdesign Charlie Åström
Musik och ljuddesign Anna Sóley Tryggvadóttir
Peruk och mask Nathalie Pujol
Urpremiär på Dramaten 16 november 2017, Lilla scenen
Speltid: Cirka 1 timme och 50 minuter, utan paus

En kvinna är övertygad om att hon fått en kallelse, ett uppdrag av Gud. Hur förklarar hon det för en socialarbetare som inte tror på någon gudskraft alls?  Hur ska människor i dagens globaliserade samhälle kunna mötas och förstå varandra när vi kan ha så olika syn på livet och existensen? Mattias Andersson är tillbaka med en nyskriven pjäs, han står för både manus och regi, och där han skrapar på ytan kring frågorna om alternativa fakta och hur vi ska kunna leva tillsammans i en värld där så många olika livsåskådningar möts och står i opposition emot varandra.

Det finns en hel del att prata vidare kring efter att ha sett föreställningen. Jag hoppas gymnasieklasser tar sig dit i massor. Den sätter igång tankarna och visar på svårigheterna, ja nästan omöjligheten, att nå varandra när vi ser på livet och samhället från så olika utgångspunkter.

Vi får följa tre olika berättelsen parallellt som vävs samman i ett soprum mot slutet. Jennifer, en tonårstjej är hos en socialarbetare för att prata om ett våldsdåd hon gjort, som hon säger att Gud sagt till henne att hon ska utföra. Ett medelålders par grälar därför att mannen, Mikael, har haft sex med en tiggerska i ett soprum. Mikael säger att Gud talat till honom genom en ängel och gett honom i uppdrag att rädda världen genom att ge tiggerskan kärlek. Två bröder knarkar tillsammans i ett soprum och en av dem får en vision från Gud och börjar prata inspirerat.

I beskrivningen av föreställningen står det att en kvinna lämnar gud.
Uppenbarelsen är en hyperrealistisk pjäs om ett antal människor som år 2017 får en kallelse av Gud att utföra ett heligt offer – och om en kvinna som vänder gud ryggen.

Föreställningens svaghet är samma svaghet som gör Dan Browns senaste roman, Begynnelse, till den sämsta hittills i  hans serie om professor Langdon. Kulturbloggen recenserar Begynnelse här. Dan Brown sätter likhetstecken mellan att tro på gud och att vara värdekonservativa och därför vara beredd att ta till våld för sin tro. Uppenbarelsen sätter också likhetstecken mellan att vara troende och värdekonservativ, men Mattias Andersson är inte lika onyanserad som karaktärerna i Dan Browns deckare. Inte alls. Uppenbarelsen är bra, men dess poänger ligger inte i skildringen av vad troende är.

Den gudsbild den unga kvinnan i Uppenbarelsen har är en gammaldags version som inte många troende har idag. Samtliga tre karaktärer som i Uppenbarelsen upplever att Gud talat till dem utför våldsamma handlingar eller övergrepp på grund av detta. Så är det inte i verkligheten. Många människor har också gjort bra saker för att de tror att det finns något mer än det vi kan registrera med våra fem sinnen. Att sätta likhetstecken mellan att vara troende och att begå sexuella övergrepp, våld och mord – det är att göra det för enkelt för sig. Det finns minst lika många som tror på politiska ideologier som utför krig och våld som de som gör det i någon religions namn.

KG Hammar, den före före detta ärkebiskopen i Svenska kyrkan, har sagt att ofta när han träffar någon som säger att de absolut inte tror på Gud, då frågar han dem hurdan den guden är som de inte tror på. Då blir mitt svar alltid, berättar KG Hammar, att den guden tror jag inte heller på.
Många säger att de inte kan tro på en dömande gubbe som sitter långt upp i himlen och skickar olyckor över människor. Nu är det ju så att ganska få som tror på någon guds- eller sanningskraft tror på denna dömande gudsbild.
I boken Släpp fången loss skriver KG Hammar att om vi tror att Gud är något större än det mänskliga borde vi inse att beskrivningen av Gud aldrig kan rymmas i våra mänskliga beskrivningar. Mot denna bakgrund tycker jag inte att Uppenbarelsen hittat helt rätt. De tre karaktärer som får representera tro är alla fanatiska, ja också den kvinnan som lämnar Gud har en bild av Gud som något hotfullt och elakt.

På Dramatens hemsida inleds texten om Uppenbarelsen med två meningar:
Vi lever i en ny tid. Familjen, nationen och Gud återkommer till människorna på jorden.
Det är som att sätta likhetstecken
Det är föreställningens svaghet att sätta likhetstecken mellan att tro på Gud och att därför automatiskt stå för gamla värderingar om familj och nation. Det finns religiösa grupper som är värdekonservativa och som därför tycker det är viktigt med ideal som kärnfamilj och nationer, men det finns minst lika många gudstroende som inte gör det.

Föreställningens styrkor ligger istället i dialogerna, i mötena mellan de olika personerna, stundtals slår det gnistor i dialogen mellan Mikael och hans fru, Jennifer och socialarbetaren och mellan de två bröderna i soprummet.

Scenografin är fantastisk med en stor spegel över hela bakre delen av scenen där publiken kan skymta sig själv och på scenen finns massor av tomma plastflaskor, några gröna soptunnor och en skinnsoffa. Visst drar vi som publik paralleller till Beckets drama Slutspel, som utspelar sig i en bunker i en öde stad omgiven av aska och utan någon levande natur. Människan i ett soprum – en talande metafor.

Shanti Roney

Skådespelarna är utsedda med omsorg. Shanti Roney är som alltid bra. Han spelar Mikael, med den eftertänksamma skörhet vi kan förstå att en man som aldrig funderat på andliga ämnen måste känna efter att ha ha upplevt att en ängel kommit och talat till honom när han suttit ensam i vardagsrumssoffan en fredagskväll, småberusad och med känslor av ensamhet trots att han har fru och dotter. Electra Hallman är strålande som Jennifer som leker med sin socialarbetare/terapeut Niklas. David Fukamachi Regnfors och Alexander Salzberger som de två drogande bröderna är gripande. Hela ensemblen fungerar mycket bra tillsammans, det är en av föreställningens styrkor.

Här har Kulturbloggen intervjuat regissören och manusskribenten, Mattias Andersson, inför premiären.

I rollerna:
Electra Hallman – Jennifer
Nadja Weiss – Maria
Bengt Braskered – Niklas
Rebecka Hemse – Susanna
Shanti Roney – Mikael
Alexander Salzberger – Sam
David Fukamachi Regnfors – Tim

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Mattias Andersson, Religion, Scenkonst, Teaterkritik, Uppenbarelsen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 17
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Victor Rydström Tack för maten … Läs mer om Borde innebära ett rejält genombrott – Tack för maten med Victor Rydström feat. Robert Nordmark

Comic Con Stockholm Summer 2026

Comic Con Stockholm Summer 2026 Mässor … Läs mer om Comic Con Stockholm Summer 2026

Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Masters of The Universe Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Masters of The Universe – lagom underhållning

Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Scary Movie Betyg 1 Svensk biopremiär 5 … Läs mer om Filmrecension: Scary Movie – genomförs med själlös apati

Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Åttafaldigt GRAMMY-nominerade Death Cab … Läs mer om Lyssna: Death Cab for Cutie har släppt nytt album

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in