Fotografiska

Kerry Kennedy och Martin Sheen på Fotografiska och Dramaten

26 oktober, 2012 by Jonatan Södergren

Kan kultur bidra till positiva sociala faktorer? Syftet med Kerry Kennedys projekt Speak Truth to Power är att motivera och inspirera till viktiga insatser för mänskliga rättigheter. Med hjälp av fotokonst och teater hoppas man kunna få framför allt ungdomar att engagera sig.

Kerry Kennedy, dotter till Robert F. Kennedy, har intervjuat femtio av de mest inflytelserika människoaktivisterna av vår tid; människor som trots risk för allvarliga konsekvenser såsom fängelsestraff och tortyr, står upp för sin övertygelse. Desmond Tutu, Dalai Lama och Maria Teresa Tula är bara några av de personer som har intervjuats.

Intervjuerna har sammanställts i en bok och en utställning av den framlidne Pulitzerpris-vinnaren Eddie Adams, samt även omarbetats till ett manus av dramatikern Ariel Dorfman.

Fotoutställningen Speak Truth to Power hade premiär år 2000 i Washington D.C. och har sedan dess turnerat runt i både USA och Europa. Mellan den 27 oktober och 25 november visas fotoserien på Fotografiska. Fotoutställningen tar upp olika aspekter av mänskliga rättigheter, allt ifrån barn i krig till miljörättsaktivism och slaveri. Utställningen kommer även att komma till Norrköping, Malmö och Göteborg.

”Vi ville lyfta fram hjältarna, inte offren” berättar Kerry Kennedy under en presskonferens som ägde rum på Fotografiska den 26 oktober. En av de personer som hon har intervjuat är den ungerske astrofysikern Gabor Gombos som även han deltog under presskonferensen. När Gombos var liten började hans mor höra röster. Hon skickades till en psykiatriker som tvingade i henne en medicin som dödade henne. Gabor växte upp till en ansedd fysiker, men så småningom började han också höra röster. Han skulle medicineras med samma preparat som dödat hans mor, men vägrade och flydde anstalten. Idag används psykiskt sjuka patienter mot sin vilja som försökskaniner. ”Man måste inte döda en människa fysiskt – det räcker med att få en stämpel” – menar Gombos.

Ariel Dorfman omarbetatningar av intervjuerna har blivit en pjäs som sätts upp på Dramaten där texterna framförs av bland annat Martin Sheen och Elin Klinga. Under presskonferensen tolkade de Desmond Tutu och Kailash Sartyathi och berörde ämnen som gud och kastsystemet i Indien.

”Jag minns knappt när jag började engagera mig i det här projektet. Det var flera år sedan och jag har bland annat varit med på insamlingar i New York och Los Angeles” – berättar Martin Sheen till Kulturbloggen efter presskonferensen. ”Kennedy-familjen har varit en enorm inspirationskälla för både min familj och hela min generation. De är mina hjältar. De är ständigt i framkanten och utmanar vår kultur.”

Foto: Emma Andersson

ePic Moments på Fotografiska: Hundra år av glädje, förtvivlan, skandaler och sensationer

9 juni, 2012 by Rosemari Södergren

ePic Moments
Fotografiska Stockholm

I år är det hundra år sedan de Olympiska sommarspelen ägde rum i Stockholm och Fotografiska museet i Stockholm uppmärksammar detta med utställningen ePic Moments. I samarbete med Scanpix har några av sporthistoriens mest minnesvärda ögonblick valts ut. Utställningen är inte kronologisk utan uppdelad i olika teman. Många av bilderna är hämtade ur den klassiska sportjournalistiken och visar på avgörande ögonblick som segrar, förluster och skador. Dessa bilder är skickligt tagna och är i många fall väldigt estetiska och engagerande. Kanske måste man ha ett visst sportintresse för att kunna uppskatta dessa bilder till fullo. Jens Lind, sportjournalist för svt och skapare av filmen Solskensolympiaden, en dokumentärfilm om de Olympiska spelen i Stockholm 1912, har valt ut ett flertal bilder som han i en audioguideslinga berättar om.

Det är en annan typ av bilder som främst fångar mitt intresse. En grupp bilder är samlade under temat Politics/Controversies. Här visas Hitler-hälsningarna vid OS i Berlin 1936. En bild från OS i Mexico City 1968 visar hur Tommie Smith och John Carlos på prispallen höjer sina knytnävar i en Black Power-hälsning som protest mot den rådande rassegrationen i USA.

Här visas bilder från terrorattentaten i München 1972 och den Olympiska stadion i Beijing 2008. Stadion med smeknamnet ”Birds nest” skapades i samråd med konstnären Ai Weiwei (som sedan bojkottade invigningen i protest mot den kinesiska regeringen)
Ett annat av utställningens teman kallas Gender/Identity. Här visas idrottare vars berättelser har påverkat medvetenheten om genus och jämlikhet. Jag fascineras personligen av Florence Griffith-Joyner, USAs sprinterdrottning vid de Olympiska spelen i Seoul 1988. Hon gjorde sig känd inte bara genom sina idrottsliga prestationer utan även genom sin i sammanhanget ovanliga stil med specialsydda kläder, vällagda makeup och långa målade naglar. Här visas kampanjen ”Barnledig pappa!” med tyngdlyftaren Lennart ”hoa hoa” Dahlgren. Bilden av den muskulöse mannen med ett spädbarn på sin arm är en bild som sedan dess har använts flitigt i olika medier. Många tävlande kvinnor har genom åren fått sin könstillhörighet ifrågasatt. Stella Walsh tävlade i sprinterlöpning och vann guld på 100 meter i Los Angeles 1932 och tog silver i Berlin 1936, varpå hennes amerikanska motståndare fick genomgå ett könstest. 1980 omkom Stella Walsh under ett råndrama i Ohio. Vid obduktionen uppdagades det att den forna idrottsstjärnan var en man. En inzoomad bild på en kvinnorumpa påvisar hur kvinnliga volleyballspelare objektifieras. Från och med i år slopas bikinikravet och kvinnliga volleyballspelare kommer att kunna tävla iklädda shorts och linne alternativt t-shirt.

Att det har funnits OS-tävlingar även inom de konstnärliga områdena hör man sällan nämnas idag. ”De sköna konsterna” i förening med de olympiska spelen infördes för första gången under OS i Stockholm 1912 och fortsatte ända fram till 1948. De olika grenarna var arkitektur, skulptur, måleri, litteratur och musik. Skulpturen ”Hyllning till Ling” vann guldmedalj 1948, och av detta verk finns en miniatyr inlånad från Riksidrottsmuseet.

Jag finner utställningen ePic Moments högst angelägen, även för den utan intresse för idrott. Sport i allmänhet och OS i synnerhet engagerar så mycket människor världen över att deltagarna får en stor makt som opinionsbildare. Sportvärlden kan ibland tyckas konservativ och patriarkal, men utställningen visar med flera exempel på hur starka individer kan bana väg för olikheter och fritänkande.

Text: Sigrid Abenius

Läs även andra bloggares åsikter om epIcs, Stockholm, Fotografiska, Sommar-OS

A Matter of Time med Sally Mann på Fotografiska: Sally Mann bryter nya tabun

1 juni, 2012 by Rosemari Södergren

A Matter of Time
Foto: Sally Mann
Fotografiska, Stockholm

Separatutställningen A Matter of Time med Sally Mann innehåller många fotografiska serier och täcker hela hennes konstnärliga karriär. En stund innan Sally Mann själv börjar berätta går jag omkring i utställningssalarna och tittar. Där finns den berömda serien Immediate family, som Sally Mann på 90-talet från somliga håll blev mycket kritiserad för bland annat för att hon porträtterade sina egna barn nakna. Bilderna är vackra skildringar av familjen och dess närmiljö. Jag tänker att de egentligen skildrar vilken småbarnsfamiljs liv helst. Den största skillnaden består kanske i att Sally Mann har ett blickfång för det dramatiska och skrämmande, som dödandet av en fisk i en brutal lek eller rött, forsande näsblod. En bild föreställer hennes unga dotter Virginia liggandes naken i en säng med blicken stillsamt fäst på en punkt bortom betraktaren. Över barnets mage syns tre tydliga rivsår och i kombination med bildens titel, ”Dog scratches”, förstår vi att en olycka har varit framme.

Dragningen till det dramatiska går som en röd tråd genom alla hennes bilder. I den senaste serien, What remains, är det döden som hon skådar med lupp. Att höra Sally Mann själv berätta om sina undersökningar och arbetsmetoder är en upplevelse i sig. Hennes fascination för förruttnelsen lyser igenom och hon berättar med inlevelse om hur hon efter många år fick tillträde till en ”body farm”, ett naturområde där döda kroppar ligger och ruttnar bort för att i olika stadier av processen kunna studeras av läkarstudenter.

Utställningen innehåller också bilder från den ständigt pågående bildserien Proud Flesh med kroppsbilder av hennes man Larry som lider av en muskelsjukdom och sakta förtvinar. Dessa bilder, berättar Sally Mann, är svåra att ta. Ofta är det hennes man som uppmuntrar henne och påminner henne om att detta är hennes jobb.

Sally Mann är oerhört rolig att lyssna på. Hon berättar spännande anekdoter om livet i den amerikanska södern för en familj som hennes. Än idag anser hon att hennes bilder lever farligt i USA, där det exempelvis i vissa delstater är förbjudet enligt lag att fotografera barn som urinerar. Här anser hon att Sverige ligger långt före i utvecklingen och berättar att det på hennes hotell här i Stockholm hänger ett fotografi föreställande ett barn som kissar i lobbyn(!).

Ett flertal gånger kritiserar hon amerikansk politik. Hon berättar om de bibelstudier som under hennes uppväxt var en obligatorisk del av skolgången och som hon är säker på kommer att införas igen om Mitt Romney vinner valet. Hon berättar om den häxjakt mot ett flertal konstnärer, däribland henne själv, som ägde rum på 90-talet och som i efterhand har kommit att kallas ”the culture war”. Hon är övertygad om att denna period har hämmat den konstnärliga utvecklingen i landet.

Det ställs många intressanta frågor under samtalet, både av publiken och av Sally Mann själv. Är det moraliskt försvarbart att fotografera döda människor som inte har kunnat ge sitt medgivande? Är det moraliskt försvarbart att fotografera nakna barn som är för unga för att veta om de vill? Hur kan en förälder plocka upp en kamera när ens barn blöder istället för att plocka upp sitt barn i famnen?
Enligt Sally Mann är sex inte längre ett tabu i dagens samhälle. Det vi idag är räddast för att tala om är döden, en oundviklig del av livet som vi skjuter under mattan och låtsas inte känna vid. Döden, menar Sally Mann, är vår tids stora tabu.
A Matter of Time kommer inte att gillas av alla. Fortfarande kommer den nog att uppröra många. Jag tycker om hennes starka fascination för vår tids onämnbara frågor och att hon vågar följa denna fascination fullt ut. Det är komiskt att hon samtidigt kan stå och påstå att hon inte är någon särskild, ”bara en vanlig amerikansk hemmafru”.

Text: Sigrid Abenius

At Warm Springs © Sally Mann. Courtesy Cagosian Gallery

Läs även andra bloggares åsikter om Sally Mann, foto, fotografiska

Miike Snow gör specialspelning på Fotografiska 5 mars

14 februari, 2012 by Redaktionen

Fans till Miike Snow har chansen att se en speciell extraspelning av bandet på Fotografiska i Stockholm.

Pressmeddelandet säger (bra marknadsföringsknep att kalla den exklusiv, eller hur?):
EN EXKLUSIV SPELNING MED MIIKE SNOW
5 mars – Stockholm, Fotografiska

2009 svepte Miike Snow in över musikscenen med deras självbetitlade debutalbum. Trion bestående av de två svenska producenterna Pontus Winnberg, Christian Karlsson och amerikanske sångaren Andrew Wyatt har sedan debuten spelat för utsålda hus och festivaler världen över. Låten ”Animal”, som blev det stora genombrottet, slog sig in i både filmer, reklamfilmer, på dansgolv och i radio.

Den 21 mars är det äntligen dags för bandet att släppa sitt andra album, ”Happy To You”. Albumet är inspelat i Stockholm och är producerat av bandet själva.

”Innan vi släppte första skivan var vi en idé. Den här gången är vi ett band. Vi har turnerat i 27 länder under 18 månader. När vi började jobba med ”Happy To You” gjorde vi det som en enhet, och rent känslomässigt gjorde det en stor skillnad för oss. Och förhoppningsvis kan du höra det” berättar Pontus Winnberg.

Hittills har bandet släppt ifrån sig det lovande smakprovet ”Devil’s Work” och den officiella förstasingeln ”Paddling Out” som direkt plockades upp av P3. Till den sistnämnda har man även gjort en spektakulär video, regisserad av den begåvade regissören Andreas Nilsson.

Förväntningar är som vanligt uppskruvade. Nu har vi fått den exklusiva möjligheten att vara de första att uppleva det nya materialet när de framförs på en scen för allra första gången. Inför albumsläppet kommer nämligen Miike Snow att göra en synnerligen exklusiv spelning på Fotografiska i Stockholm. Fotografiska är en av världens främsta samlingsplatser för fotografi. Fotografiska är även en inspirerande mötesplats i en fantastisk gammal industribyggnad med tegelfasad som inhyser det mest spännande som händer i vår huvudstad just nu.

För Miike Snow följer sedan en USA-turné med bland annat spelningar på SXSW, Ultra Festival, Coachella och tre spelningar på klassiska Terminal 5 i New York, något inget svenskt band tidigare lyckats med.

Den 5 mars är det världspremiär på Fotografiska. Du är utvald.

Läs även andra bloggares åsikter om Miike Snow, Fotografiska

Fotografiska

Footer

Om oss