Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Biografi

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme

by


Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider är en bok om Greiders funderingar kring Olof Palme och framför allt Socialdemokratin. I boken skriver Greider både om Palmes uppväxt och om de biografer som släppts om Palme på senare tid och sina egna funderingar kring svensk politik. Det är dikter, essäer och tankar från promenader kring de platser som hör ihop med Palme, som huset på Östermalm där han växte upp, det Vällingby där han och hans familj bodde i tjugo år och den adress i Gamla Stan där familjen Palme bodde de sista åren i hans liv.

Som kulturbloggare gillar jag det citat han har från ett enkätsvar till litteraturtidskriften BLM 1960 av Palme:

De av oss, och vi är nog inte så få, som kom ur puberteten med ”Halmfackla” under huvudkudden, gömde ”Ormen” i logementsskåpet och ägnade juridiska föreläsningar åt Tåbb och korvgubben Sju, blev naturligtvis präglade därav. 40-talslitteraturen, i all sin mångfald, har sannolikt betytt lika mycket för våra värderingar som t ex Wigforss och Tawney. Detta som ett något annorlunda svara på tidningens fråga om politiken behöver författarna.

Olof Palmen var mycket intresserad av kultur och var beläst. Sista kvällen i sitt liv såg han ju en film på bio. Om jag skulle skriva en bok om Olof Palme skulle jag förmodligen fokusera en hel del på detta. Kulturen makt och hur viktig den är för vår bild av oss själva och omgivningen, vår förmåga till medkänsla och förståelse för andra, kan inte på något sätt underskattas.

Uppenbarligen gör Göran Greider samma sak som jag skulle gjort, alltså skriver boken utifrån sitt eget intresse, eller eget engagemang. Visst får jag veta en del jag inte visste om Olof Palme när jag läser boken och jag får en del inblickar i de andra biografierna av Kjell Östberg, Henrik Berggren och Klas Eklund, som kommit ut nyligen om Palme (som jag ännu inte läst) – men det är framför allt Greider jag lär känna mer. Hans språk är livfullt och det är som att höra Greider tala, så nära sitt eget sätt att uttrycka sig också muntligt är hans skriftspråk. Det är skickligt.

Greider har ju för övrigt aldrig träffat Olof Palme heller. Greider var som ung engagerad i Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund. Om han varit SSU:are hade han troligen stött på Olof Palme på en eller annan kursgård.

På bokens baksida står bland annat:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Svenska Dagbladet skriver om boken:

Men det är inte Palme som statsman eller ikon som intresserar Göran Greider. Han lyfter istället fram symbiosen mellan Palme och den rörelse han ledde. De gav liv åt varandra. I det samspelet ryms ett uppfordrande meddelande till dagens politiska debatt: Utan levande rörelser, ingen politisk fantasi. Palmes demokratiska socialism blir inte bara en fras för högtidliga sammanhang, utan pekar rakt mot en stor samhällsomvandling: den offentliga sektorns enorma utbyggnad. Var det inte rentav en form av socialisering som varken högern eller vänstern förstod innebörden av?

Ingen kommer undan Olof Palme av Göran Greider handlar mer om Greider än om Palme. Det ligger ingen värdering i det. Det är intressant att läsa ändå. Kanske gör de flesta biografier det, säger mer om den som skrivit biografin än den som den handlar om.

Ingen kommer undan Olof Palme
Författare: Göran Greider
Förlag: Ordfront Förlag
ISBN10: 9170375666
ISBN13: 9789170375668

Relaterat:
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ganska roligt att läsa ”Varför får Heidenstam inte vara den han är?”

by


En filippik är ett skarpt angrepp i tal eller skrift och kommer ursprungligen från Demostenes angrepp på Filip II av Makedonien. Demostenes var det antika Greklands störste retoriker under åren 351-341 f.Kr.

Det får vi reda på när vi läser Per I. Gedins lilla skrift ”Varför får Heidenstam inte vara den han är?”.
Boken är som ett slags längre tillägg till den utförligare biografin ”Verner von Heidenstam. Ett liv”.

Per I. Gedin är uppenbart ett stort fan av Verner von Heidenstam. Det kanske är ett vårdslöst uttryck när det handlar om seriösa litteraturvetare, men det är ändå så tydligt att han går upp till stort försvar för Heidenstam.

Den lilla skriften har en hel del roliga kommentarer, där han visar hur ovederhäftig en del av kritiken mot Heidenstam är. Som exempel: När Heidenstam skilde sig från sin tredje hustru, den trettio år yngre Greta, gav han henne ett mycket generöst underhåll, skickade fina presenter när hon en kort tid efteråt gifte sig med Anders Österling och gav henne senare, när han fått Nobelpriset i litteratur, halva prissumman. Ändå har bilden av Heidenstam som hjärtlös kvinnohatare spridits.

Heidenstam beskylls för att vara ärkereaktionär, ändå är det han som skrivit den berömda strofen:
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner/att medborgarrätt heter pengar.

När unionen med Norge upplöstes talade Heidenstam mot krig och vapenskrammel och var tydlig pacifist.

Han har beskyllts för att vara antisemit, ändå har han talat till försvar för Dreyfus.

De ivrigaste Heidenstamsbelackarna har en del att förklara. Det är rätt roligt att läsa hur Per I. Gedin klär av dem sina argument. Inte för att Heidenstam var perfekt, eller någon ängel. De flesta stora författare har väl haft sina sidor och haft sina demoner.

Det som drar ner den lilla filippiken är att den är lite rörig att läsa, eftersom Gedin hela tiden hänvisar visar till någon som skrivit något. Det blir så förstås när universitetsfolk skriver och den lilla skriften är nog mest tänkt att ha som bredvidläsning till den stora biografin.

Heidenstams författarskap tillhör Sveriges främsta, anser Per I. Gedin. I den lilla stridsskriften visar Gedin på hur en del av misstolkningarna av Verner von Heidenstam uppkommit.

Det är detta som gör den så rolig att läsa. Detta sätt att misstolka är tyvärr alltför vanligt. Etablerade stora skribenter drivs ändå av fördomar. Det är ganska roligt. Att en skribent tar ställning och sedan bara lyssnar på det som underbygger den fastslagna tolkningen. Det är trist att det är så, men lustigt samtidigt, ironiskt som en absurd pjäs.

Varför får Heidenstam inte vara den han är?
Författare: Per I. Gedin
ISBN 978-91-7461-026-0
Bokförlag: Lind & Co

Relaterat: Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Recension av biografin ”Hunter: Hunter S Thompsons vilda och sällsamma leverne”

by

Att skriva en recension om biografin över idolen Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne, i briljant svensk språkdräkt av Per Stern, är en sällsamt utmanande uppgift då jag både är hopplöst subjektiv
och samtidigt osäker på var jag ska börja. En metarecension trogen gonzostilen, skriven under valfritt rus hade säkerligen försett mig med spetsade infallsvinklar, men det låter sig inte riktigt göras en torrlagd måndag som den här.

Ett annat alternativ är att kliva i de galoscher – eller, om vi ska lyda Doktor Thompsons ordination, stilettklackar – författaren E. Jean Carroll ställer fram och konstatera att igenkänningsfaktorn är pinsamt hög.

I likhet med E. Jean Carrolls alter ego Laetitia Snap, nedrigt förförd och fängslad i Hunters avloppsbrunn, kommenderad att ikläda sig inte bara diverse ekivoka utstyrslar utan även rollen som hans ofrivilliga levnadstecknare, har även jag umgåtts med blandmissbrukare på mer eller mindre rumsrena plan, bländad av deras utstrålning och helt ur stånd att begripa varifrån allt vansinne haft sitt ursprung. Ornitologen Laetitia Snap, vars ärende på Hunters gård är att skriva ett reportage om hans påfåglar, iakttar honom bland annat när han med en jaktkniv sprättar upp plastpåse efter plastpåse för att slicka dem rena och konstaterar att han måste ha en mexikansk bagare till älskare som förser honom med mexikanska bröllopskakor, varav endast florsockret kvarstår i påsarna.

Det är svårt att inte älska en bra dåre och det brukar sägas att i krig och kärlek vet man inte alla gånger vad man kan råka ut för. I fröken Tishys fall är det lite av varje. Ett citat som väl skildrar hennes utsatthet för Doktorns lynne levererar hon från den inredda avloppsbrunn som är hennes arbetsplats när hon rannsakar sig själv var
dokumenten Hunter faxat till henne kan ha tagit vägen:

”Vad nu? Jag har tappat bort ett stycke – kan jag ha satt mig på det i min skrevlösa utstyrsel och slukat det utan att jag märkte det när herr Bradley dök upp så chockartat?”

Herr Bradley är alltså Ed Bradley från CBS 60 minutes som i egenskap av nära vän till Hunter besöker gården och lyfter på locket till avloppsbrunnen för att sedan konstatera att det är ett fint exemplar han har där nere.

Laetitia Snap talar i samma oskyldigt naiva och förnärmade ton direkt till Läsaren när hon redogör för vad Doktorn utsatt henne för – det är omöjligt att avgöra vilka passager som faktiskt är tagna ur verkligheten och vilka som enbart berikar läsupplevelsen med fantastiska scenarier klädda i avundsvärda meningskonstruktioner – och varvar deras vanvettiga eskapader med vittnesmål från bland andra hans vänner och kollegor. Vid ett tillfälle sammanfattar hon ganska träffsäkert Doktorns liv som en enda lång dionysisk ritual.

I de biografiska kapitlen är vi genom ögonvittnesberättelser inbjudna att följa med Hunter S. Thompson på hans uppdrag över hela världen. Visste du till exempel att Rolling Stone skickade honom att skriva ett
reportage om ödesmatchen mellan George Foreman och Muhammad Ali? Tyvärr drabbades Hunter av ett av sina hjärnsläpp och vittnesmålen från andra journalister, däribland Norman Mailer, skvallrar om vad Hunter gjorde istället.

Intervjuerna med Hunter själv ger en inblick i hur det tär på en människa att ständigt leva upp till myten om sin egen person och hur han plågas av att ständigt sakna något och att inga droger i världen skänker samma tillfredsställelse som att sätta sig ner att skriva, samtidigt som han lider av periodisk skrivkramp som han i en hopplöst nedåtgående spiral försöker bota med droger.

Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne
Författare: E Jean Carroll
ISBN: 9789185000869
Förlag: Vertigo Förlag
Originaltitel: Hunter: The Strange and Svavage Life of Hunter S. Thompson
Medarbetare: Johansson, Carl (form)
Översättare: Per Stern

Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – i en politisk biografi

by


Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – en politisk, biografi av Jan-Erik Pettersson.
Författaren till den här biografin, Jan-Erik Petterson, är frilansjournalist och har varit chefredaktör för Svensk Bokhandel och förlagschef på Ordfront förlag.
Det märks tydligt att han brinner för samma kamp mot högerextremismen som Stieg Larsson gjorde. Boken består till stor del av redogörelser för hur Stieg Larsson arbetade med att kartlägga och samla in fakta om högerextrema rörelser, framför allt i Sverige.
Vi får också en förklaring till varför Stieg Larsson aldrig gifte sig med Eva Gabrielsson. Stieg levde hela tiden med en hotbild från högerextrema grupper. Genom att han och hans sambo sedan så många år inte var gifta fanns det inga uppgifter om deras gemensamma adress i myndigheters register, vilket gjorde dem mindre sårbara.
Stieg Larsson levde, enligt Jan-Erik Pettersson, med en ständig medvetenhet om hotbilden. Han satt till exempel aldrig med ryggen mot dörren i ett fik utan hade alltid själv uppsikt över ingången.
Han undvek att bli överfallen vid några tillfällen just för att han var så försiktig och såg sig för innan han gick ut från en byggnad.

Det allra mest intressanta i boken är dock inledningen där Jan-Erik Pettersson besöker den bygd där Stieg Larsson växte upp och visar hur de platserna finns med som miljöer i Millenium-böckerna.

Jan-Erik Pettersson berör också den konflikt som uppstått kring arvet mellan Stieg Larssons familj och hans sambo Eva Gabrielsson. Det är en tragisk historia, som Pettersson inte tar ställning i. I samband med denna konflikt har jag hört en del falska uppgifter, som att Stieg Larsson inte skulle haft någon kontakt med sin pappa och sin bror på tjugo år. Det visar sig vara fel.

I inledningen till biografin skriver författaren:

Denna bok är ingen biografi in traditionell mening. Det är en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort.

Fast ändå är de bästa delarna i boken just när författaren berättar om Stieg Larssons uppväxt, om hans engagemang för politik och hans föräldrar och sin bror och hans farföräldrar.

Dagens Nyheters Lars Linder har också skrivit om biografin:

Mindre än hälften av boken handlar om honom själv, och det mesta är rätt välbekant: tiden som politisk aktivist med internationell inriktning, särskilt på Grenada, och de många åren som nyhetsgrafiker på TT. Under 90-talet det stigande engagemanget mot rasismen och grundandet av tidningen Expo.

Både som aktivist och som skribent tycks han ha haft sin styrka i det encyklopediska vetandet. Lika minutiös koll som han hade på romanernas långa intrigtrådar, lika väl behärskade han den europeiska fascismens historia och dolda förbindelser.

Det är också där någonstans som levnadstecknaren Pettersson går vilse i sina ambitioner.

Stieg Larsson
Journalisten, författaren, idealisten
En politisk biografi
Författare: Jan-Erik Pettersson
ISBN:978-91-86183-07-3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hos Kulturbloggen får du rejäl rabatt på Patti Smiths bok "Just Kids"

by

Patti Smiths biografi ”Just Kids” som kom i våras fick mig att minnas mycket från min ungdom. Patti Smith berättar om när hon och Robert Mapplethorpe träffades som 20-åringar i New York, levde tillsammans och lärde känna den konsnärliga delen av rockvärlden och författarvärlden.
Kulturbloggens yngre medarbetare, som också läst boken, tyckte också om den. Fast av andra skäl. Mycket för att den ger en inblick i livet bland artister som idag är legendariska.

Kulturbloggen var utlovad en intervju med Patti Smith i maj. Hon skulle komma till Stockholm för att prata om sin bok. Men hon blev krasslig och kom inte. Vad jag hört ska hon vara återställd och kommer till Peace & Love-festivalen i sommar.

Nu har alla Kulturbloggens besökare ett erbjudande att få köpa boken ”Just Kids” till mycket rabatterat pris. Det handlar om den fina utgåvan som även innehåller en musik-CD. Priset för den som beställer via Kulturbloggen är 200 kronor (+pack och porto 30 kronor).
Ordinarie pris vid beställning hos bokförlaget är 334+ 30 idag.

Här är länken till boksidan för erbjudandet gäller.
Ni skriver in ”kulturbloggen” vid beställning på brombergs.se.
Obs: när du kommer dit syns det ordinarie priset: efter att man klickat på köp kan man fylla koden och vips så ändras priset.

Erbjudandet gäller alltså fram till och med 31 juni (ger bästa priset man kan få)

Låtarna på skivan:
Gloria
Because the night
Paths That Cross
The Jackson Song
People Have The Power
Wild Leaves

—-
Nej, Kulturbloggen tjänar inget ekonomiskt på det, vi får inte del i rabatten eller något. Det är däremot kul att våra besökare kan få rabatt på en sådan underbar bok.

Här berättade jag om boken.
Här är DN.s recension.
Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Bok.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,