Hunter S. Thompson

Att skriva en recension om biografin över idolen Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne, i briljant svensk språkdräkt av Per Stern, är en sällsamt utmanande uppgift då jag både är hopplöst subjektiv
och samtidigt osäker på var jag ska börja. En metarecension trogen gonzostilen, skriven under valfritt rus hade säkerligen försett mig med spetsade infallsvinklar, men det låter sig inte riktigt göras en torrlagd måndag som den här.

Ett annat alternativ är att kliva i de galoscher – eller, om vi ska lyda Doktor Thompsons ordination, stilettklackar – författaren E. Jean Carroll ställer fram och konstatera att igenkänningsfaktorn är pinsamt hög.

I likhet med E. Jean Carrolls alter ego Laetitia Snap, nedrigt förförd och fängslad i Hunters avloppsbrunn, kommenderad att ikläda sig inte bara diverse ekivoka utstyrslar utan även rollen som hans ofrivilliga levnadstecknare, har även jag umgåtts med blandmissbrukare på mer eller mindre rumsrena plan, bländad av deras utstrålning och helt ur stånd att begripa varifrån allt vansinne haft sitt ursprung. Ornitologen Laetitia Snap, vars ärende på Hunters gård är att skriva ett reportage om hans påfåglar, iakttar honom bland annat när han med en jaktkniv sprättar upp plastpåse efter plastpåse för att slicka dem rena och konstaterar att han måste ha en mexikansk bagare till älskare som förser honom med mexikanska bröllopskakor, varav endast florsockret kvarstår i påsarna.

Det är svårt att inte älska en bra dåre och det brukar sägas att i krig och kärlek vet man inte alla gånger vad man kan råka ut för. I fröken Tishys fall är det lite av varje. Ett citat som väl skildrar hennes utsatthet för Doktorns lynne levererar hon från den inredda avloppsbrunn som är hennes arbetsplats när hon rannsakar sig själv var
dokumenten Hunter faxat till henne kan ha tagit vägen:

”Vad nu? Jag har tappat bort ett stycke – kan jag ha satt mig på det i min skrevlösa utstyrsel och slukat det utan att jag märkte det när herr Bradley dök upp så chockartat?”

Herr Bradley är alltså Ed Bradley från CBS 60 minutes som i egenskap av nära vän till Hunter besöker gården och lyfter på locket till avloppsbrunnen för att sedan konstatera att det är ett fint exemplar han har där nere.

Laetitia Snap talar i samma oskyldigt naiva och förnärmade ton direkt till Läsaren när hon redogör för vad Doktorn utsatt henne för – det är omöjligt att avgöra vilka passager som faktiskt är tagna ur verkligheten och vilka som enbart berikar läsupplevelsen med fantastiska scenarier klädda i avundsvärda meningskonstruktioner – och varvar deras vanvettiga eskapader med vittnesmål från bland andra hans vänner och kollegor. Vid ett tillfälle sammanfattar hon ganska träffsäkert Doktorns liv som en enda lång dionysisk ritual.

I de biografiska kapitlen är vi genom ögonvittnesberättelser inbjudna att följa med Hunter S. Thompson på hans uppdrag över hela världen. Visste du till exempel att Rolling Stone skickade honom att skriva ett
reportage om ödesmatchen mellan George Foreman och Muhammad Ali? Tyvärr drabbades Hunter av ett av sina hjärnsläpp och vittnesmålen från andra journalister, däribland Norman Mailer, skvallrar om vad Hunter gjorde istället.

Intervjuerna med Hunter själv ger en inblick i hur det tär på en människa att ständigt leva upp till myten om sin egen person och hur han plågas av att ständigt sakna något och att inga droger i världen skänker samma tillfredsställelse som att sätta sig ner att skriva, samtidigt som han lider av periodisk skrivkramp som han i en hopplöst nedåtgående spiral försöker bota med droger.

Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne
Författare: E Jean Carroll
ISBN: 9789185000869
Förlag: Vertigo Förlag
Originaltitel: Hunter: The Strange and Svavage Life of Hunter S. Thompson
Medarbetare: Johansson, Carl (form)
Översättare: Per Stern

Relaterat: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om Hunter S. Thompson, biografi, recension, böcker