Way Out West

Way Out West: Daniel Adams-Ray lyfter mot slutet

9 augusti, 2013 by Redaktionen

Daniel Adams-Ray, Flamingo
Way Out West 8 augusti 2013
Betyg: 2

Daniel Adams Ray slog igenom för runt tio år sedan som ena halvan i hiphop-duon Snook. Efter några framgångsrika år med hits som Mr Cool och Kommer ifrån bestämde sig Daniel och hans kompanjon Oskar Linnros för att gå egna vägar. Daniel släppte 2010 skivan Svart, vitt och allt däremellan som togs emot mycket väl, därefter blev det dock rätt tyst.

Framför scenen där Daniel strax ska spela är det rätt glest bortsett från tonårsflickor som står och trycker mot staketet för att få komma nära sin idol. Ett vitklätt gäng i huvor (KKK någon?) kliver in på scenen och Adams-Ray börjar rappa, att han är en av de huvbeklädda och strax kommer kasta av sig luvan och börja dansa är inte alls uppenbart. Och så rullar det på.

Daniel glider runt på scenen, varvar rap med gnällig sång. Flickorna skriker, men mer än så händer det inget. Jag kommer ständigt på mig själv med att titta på klockan och önska att klockan bara kan bli slut, men icke.

Daniel spelar spår från sin kommande skiva och verkar smått oengagerad. Allt var dock inte pin och plåga. Sista kvarten av spelningen lyfter tack vare några bra gästspel från Organismen och pappa hiphop Petter. Det visar lite på att Daniel kanske är mer av en gruppmänniska. Inga tvivel på att han är en väldigt begåvad rappare men att stå på egna ben känns inte helt naturligt. Bästa låten är Gubben i lådan, obviously.

Text och foto: Linnea Amling

Way Out West: Money triumferar på mini-scen

9 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Money, Pustervik lilla
Way Out West 8 augusti 2013
Betyg: 4+

Ännu har Money inte ens hunnit släppa sitt debutalbum, men på Way Out West triumferar kvintetten på en egentligen alldeles för liten scen. Efter att de bildades i Manchester för tre år sedan har de hunnit spela i, åtminstone för en poporkester, rätt udda lokaler; de har bland annat spelningar i kyrkor och lakerlokaler i bagaget. Men när de gör sin första spelning på svensk mark är det sent, halv två på natten, på Pusterviks nedsläckta lilla scen. Både bandet och publiken har hunnit bli berusade, vilket också bidrar till stämningen.

Det börjar med att Jamie Lee, bandets sångare och frontman, står mitt i publikhavet. Sjungandes – eller snarare mässandes – a capella går han mot scenen innan resten av bandet, som alltså redan står uppe på scen, tar ton. Därefter slänger han av sig tröjan, häller ut öl över huvudet, balanserar ölflaskor på huvudet, låter delar av publiken spela på hans gitarr – ibland allting på samma gång.

Som jag beskriver det kanske det låter som någon slags fyllefest, men i botten finns de där änglalika låtuppbyggnaderna och de så väldigt tänkvärda texterna. Paradoxerna i senaste singeln Hold Me Forever, som ikväll spelas näst sist, blir talande för den aura av mystik som omsluter hela den halvtimmeslånga spelningen:

”EVEN IF YOU HOLD ME FOREVER
I’LL BECOME BORED OF ALL OF US TOGETHER
YOU CAN PRAISE AND THANK THE LORD
FOR KEEPING US APART
BUT THE LORD AIN’T GOD
HE’S SOMETHING CLEVER
BUT THAT AIN’T SMART
HOLD ME FOREVER”

Men om texterna, med sina religiösa metaforer, kan framstå som kryptiska är känslan desto klarare, och enkelheten i den mantraliknande textraden ”heaven is real” blir otroligt slagkraftig. Nästa gång Money spelar i Sverige blir det garanterat på en större scen.

Den 27 augusti släpper Money sitt debutalbum The Shadow of Heaven. Du kan se musikvideon till Hold Me Forever här:

Way Out West: Merchandise levde upp till hajpen

9 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Merchandise, Pustervik stora
Way Out West 8 augusti 2013
Betyg: 4

2012 släppte den dåvarande Tampa-trion Merchandise sitt andra album Children of Desire. Innehållandes låtar som romantiskt skimrande Time och episkt långa Become What You Are, vilka båda spelades ikväll, fick den förvisso en hel del uppmärksamhet, men det tycks vara först i år – i och med den lite mer experimentella femspårs-EP:n Totale Nite – som intresset blivit som störst. Efter att ha spelat i flertalet mer eller mindre kultförklarade lokala hardcoreband är det ju snarare med Merchandises tydligt postpunk-influerade sound som de slagit igenom på lite större bredd.

Efter det senaste årets meteorliknande uppsving kändes det därför helt naturligt att Merchandise, som så sent som i våras anslöts av en live-trummis och sedan dess hunnit spela på de flesta europeiska sommarfestivaler, fick göra sin första spelning på svensk mark på just Pustervik i samband med Way Out West; och nog levde de upp till hajpen. Det fanns en påtaglig känsla av förväntan hos de som skyndat sig till Pustervik till 23:00 (och således skippat åtminstone den sista halvan av Beach House-spelningen som fortfarande ägde rum på festivalområdet) som Merchandise tog tillvara på.

Framför allt är det dynamiken och samspråket mellan sångaren Carson Cox mörkt uttrycksfulla röst – som ofta jämförs med Ian Curtis – och gitarrvirtuosen David Vassalottis känsla för volym och välavvägd blandningen av melodi och disharmoni som sticker ut, men alla fyra medlemmar visar upp sig från sin bästa sida; det är lika samspelt som det är kraftfullt, något som inte minst framgår i kvällens andra låt Anxiety’s Door. Cox berättar även om sitt svenska ursprung, att han är glad över att åter få möta sin ”long lost family” och petar ofta in ett litet ”tusen tack” mellan låtarna. När den fyrtiofem minuter långa spelningen var över kändes det förvisso som att festen knappt hade börjat, de flesta var väl antagligen där för att se Allah-Las som intog samma scen efteråt, men de som väl såg Merchandise fick bevittna en av första festivaldagens klart starkaste spelningar. Med en repertoar som växer sig allt större och starkare kan jag inte annat än slå fast att Merchandise är ett band att hålla öga på.

Här är ytterligare en bild från spelningen:

Neil Young & Crazy Horse ställer in på Way Out West

8 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Way Out West drabbas av ytterligare ett avhopp. Neil Young & Crazy Horse, torsdagskvällens toppakt, tvingas på kort varsel ställa in sin spelning på Göteborgsfestivalen efter att en bandmedlem råkat ut för olycka. Så här skriver arrangörerna:

”Tyvärr måste vi meddela att en medlem i Crazy Horse idag varit med om en olycka.

Detta innebär tyvärr att Neil Young & Crazy Horse måste ställa in sin spelning ikväll. Detta drabbar hela europaturnén. Torsdagsbiljetter gäller nu hela helgen. Vi förstår att detta är en djup besvikelse, och vi delar denna.”

Neil Youngs spelning ersätts av Jupiter & Okwess International som gör en extraspelning på Flamingo-scenen istället. De går på scen 21.45.

Way Out West: Crystal Fighters bjöd upp till regnig dansfest

8 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Crystal Fighters, Azalea
Way Out West 8 augusti 2013
Betyg: 3

När spansk-engelska Crystal Fighters, som inte spelat i Sverige sedan 2011, äntrar Azaleascenen som ett av de första banden på årets upplaga av Way Out West har de framför allt en uppgift i åtanke: att få publiken att ansluta sig till en massiv dansfest. Med sig på scen har de en armada av rytmiska instrument, såsom den baskiska xylofon-liknande txalapartan, och även om publiken inte är den allra största så är den klart entusiastisk och hängiven.

I bar överkropp är gitarristen Graham Dickson, tätt följd av multi-instrumentalisten Gilbert Vierich och körsångerskorna Eleanor Fletcher och Nila Raja, den första att komma ut på scen. När även sångaren och frontmannen Sebastian Pringle, idag iförd säckiga hippiekläder och rosa solglasögon, mötts av ett varmt välkomnande kickar de igång sin timmeslånga spelning som bjuder på lika delar fart och extas.

Bandet utstrålar en spelglädje som snabbt smittar av sig. Det dröjer inte lång tid innan Pringle hoppat ner i scendiket och det bjuds på en välavvägd mix av låtar från såväl debuten Star of Love som årets Cave Rave där You & I och At Home är de största publikfavoriterna. Även mellansnacket är charmigt; vid ett tillfälle anropar de kosmos i hopp om att dansen ska locka fram solskenet. Dessvärre lyckas de inte få regnet att upphöra. Däremot lyckas de, regnet till trots, hålla stämningen på topp spelningen igenom – en bra start på festivalen med andra ord.

Här är ytterligare några bilder från spelningen:

Way Out West

Footer

Om oss