Politik

En utmaning från Emma på Opassande:

Det slog mig att även andra bloggare, som inte är pirater, kanske skulle känna sig sugna på att skriva visionärt om informationspolitiska frågor. Så jag kör helt enkelt en “Kent Persson” här, och skulle vilja bjuda in ett antal bloggare (andra, partiobundna också, som känner sig sugna är välkomna att delta också, hojta till i kommentarerna så länkar jag in er) att skriva hur de vill att sina partier, alternativt samhället gemensamt, tacklar de här frågorna.

Av och till har vi här på Kulturbloggen fått gnäll och kritik av besökare. En del har synpunkter på att vi skriver om för mycket om annat än politik, andra menar att vi inte borde skriva om politik utan bara om musik, film och böcker, om kultur och nöje.
En del har anmärkt att vi har för mycket finkultur. Tvärtom tycker andra: vi har för lite av fin kultur och för mycket skräp.

För mig finns egentligen inte denna indelning: kultur är politik, politik är kultur. Vad gör någon kultur finare än annan och varför?
Det är ett dumt sätt att se världen på, att ständigt rangordna vad som är finare och vad som är skräp.
Det som betyder något är på vilket sätt kultur griper tag i människor, för dem att tänka, känna, reagera. Kultur som får människor att inse något, får människor att vilja något – är för mig bra kultur.

Ett bra samhälle är för mig ett samhälle där alla är delaktiga, där alla känner att de tillför något och att de tycker livet är värt att leva.

Drömsamhället är när alla, varenda en, känner sig delaktig i vart samhället är på väg och känner att de kan förverkliga sig själva och sina drömma om vad de vill göra av sina liv och hur de vill leva.
Den som vill jobba med bankaffärer och vill hålla på med kalkyler och redovisning eller finanser ska kunna utbilda sig till det och den som vill jobba så lite som möjligt för att ägna sig åt att sköta sin kolonilott och hinna sitta länge på en parkbänk och prata ska kunna det, även om han/hon då inte kan räkna med lika stor ekonomisk vinst i sitt liv. Såvida inte han/hon råkar ha tur och vinna miljoner på Lotto eller något.

Nu är min dröm just en dröm. Den kommer inte att förverkligas. Makthavare har alltid, sedan urminnes tider, tryckt ner andra. De mäktiga grupperna har ofta en stor andel av personer som drivs av sin tro att de själva har ett större värde än andra.

Allt har med detta att göra, mer eller mindre. Och hur vi förhåller oss till de mäktigas krav på särbehandling avgör vad vi tar för ställning politiskt.

De riktlinjer som styr min politiska eller för den delen informationspolitiska och kulturpolitiska grund är:

1. Ju fler som har tillgång till samhällsdebatten och kan delta i den, desto bättre.
2. Varje människa ska ha så mycket frihet som möjligt och utsättas för så lite övervakning som möjligt. Eftersom all övervakning kan missbrukas.

Detta bygger förstås i sin tur på tanken om ”allas lika värde”.

På så sätt är vissa ställningstaganden lätta:
Lagar som FRA-lagen där samhället övervakar medborgarna är riskabla och måste motverkas.
Lagar som Ipredlagen där enskilda aktörer får agera poliser är om möjligt ännu värre.
Open Source är alltid att föredra framför låsta programvaror.

Ett bra samhälle är ett samhälle där varenda medborgare har tillgång till och kan medverka i samhällsdebatten. Idag handlar det mycket om tillgång till Internet, men hur det ser ut i framtiden kan jag inte sia om. Vilka verktyg och metoder kommer att finnas för att debattera eller för att skapa något om tio år, eller om tjugo år?

Vad det är blir är principen att det är öppet för alla och så billigt som möjligt viktig.

Det handlar också om att den uppväxande generationen, eller för den delen alla människor, har möjlighet att utveckla sin skaparförmåga. Att det finns möjligheter att syssla med musik, bild, litteratur, teater – att det finns utbildningar men också massor av möjligheter för amatörer att syssla med sådant på sin fritid.

Ju fler som utvecklar sin skaparkraft, desto fler kommer att vilja medverka till att förändringen av samhället går i en för mänskligheten bra inriktning.

Peter Andersson har också antagit utmaningen:
Sju punkter om sociala medier, politiken och framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om informationspolitik, politik, kulturpolitik, demokrati, socialamedier, Opassande, utmaning, piratpartiet