• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Alpha – söt film om hur människan och hunden fann varandra

16 september, 2018 by Rosemari Södergren

Alpha
Betyg 3
Svensk biopremiär 21 september 2018

En vacker episk film om en ung man och en övergiven som blir vänner i en tid för 20.000 år sedan. En film om hur människan och hunden blev bästa vänner. Jag kan tänka att filmen är en film som alla hundälskare måste se. Visst är det en söt gullig film om hur människan och hunden fann varandra i en tid för länge länge sedan.

Miljöbilderna från naturen, vidderna och stjärnhimlen är enastående vackra och fantasieggande. Filmen utspelar sig i en tid då människan levde i stammar och naturen var grym. Det var inte lätt att överleva, kampen för tillvaron var hård. Vintrarna var grymma med snöstormar.

Keda (spelas av charmiga Kodi Smit-Mcphee) är en ung man som blivit uttagen att få följa med sin stams män på sin första jakt. När jaktsäsongen är inne följer stammens män ett spår som förfäder lagt upp för att komma till de marker där de stora hjordarna med buffel och andra djur kan jagas. Keda blir skadad och lämnas ensam kvar i vildmarken. Där möter han en vild varg som skadats och därför lämnats av sin flock.

Keda och vargen överlever tillsammans. Sakta blir de vänner och nyttiga för varandra och bildar en egen flock. Vissa scener är starkt berörande men andra syns det lite för väl hur regissör skruvar på det känslomässiga och det gulliga med djur.

Filmen är godkänd. Absolut. Men berättad på lite annat sätt, ihopklippt på annat sätt och lite annan dramaturgi i en del scener kunde den blivit helt enastående. Första delen av filmen berättas lite för segt, för långsamt, för övertydligt. En del actionscener är lite för otroliga för helheten. Men javisst, det är en underhållande film och jag som har en jättefin hund njöt av scenerna med vargen som blev hund.

I rollerna: Kodi Smit-Mcphee, Jens Hultén, Leonor Varela, Natassia Malthe, Jóhannes Haukur Jóhannesson, Mercedes De La Zerda

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Djur, drama, Filmrecension, Hundar, Recension, Scen, Stenåldern

Filmrecension: Predator – tröttsam

13 september, 2018 by Hans Södergren

Predator
Betyg 1
Svensk biopremiär 14 september 2018

En film som är som ett tv-spel – oändligt med pangpang och skjutande. Tröttsamt. Varför göra film som är som ett tv-spel? Tja regissören Shane Black och manusförfattarna Black och Fred Dekker räknar väl med att håva in ett antal dollarmiljoner. För min del gillar jag actionfilmer – men det ska finnas någon tanke med scenerna och inte vara onödigt skjutande. Det är bara tröttsamt.

I juni 1987 hade en amerikansk science fiction-actionfilm med titeln Predator sbiopremiär i USA i regi av John McTiernan med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Handlingen i den filmen:
En grupp kommandosoldater kallas in för ett räddningsuppdrag i Centralamerika ledda av major Alan ”Dutch” Schaeffer (Arnold Schwarzenegger). Gruppen släpps ner i Guatemalas djungel innanför gränsen i fiendeland för att där spåra överlevande från en helikopter som skjutits ner. Till en början går allt som planerat, och man finner det gerillanäste där gisslan hålls.

Kommandosoldaterna blir emellertid varse att gerillasoldaterna i lägret är oskyldiga, då den ansvariga inte synes vara mänsklig. Plötsligt blir en i gruppen brutalt dödad, därefter ännu en, och sedan allt fler. Gruppen blir jagad av en fiende som inte är från djungeln – det visar sig att ”Rovdjuret” inte ens kommer från samma planet.

I denna nya film med samma namn dyker dessa hemska utomjordingar upp igen men nu ännu farligare (suck). Den här gången starkare, smartare och dödligare än någonsin.

En ung pojke råkar av misstag råkar trigga deras återkomst till jorden. Nu ska jorden räddas av ett gäng avdankade soldater och en missnöjd NO-lärare.

Handlingen skulle kunna blivit intressant om det inte var så noga med att allt skulle vara ännu farligare, ännu starkare, ännu mer förfärligt utan istället byggt på hur det skulle kunna bli om utomjordingar kommer till jorden. Fast då hade det förstås inte varit en film som byggde på en Schwarzenegger-film.

Som Predator förvaltats av regissör och producent är det bara tröttsamt pangande, ett actionäventyr där jag längtade till filmens slut hela tiden. Suck.

Kritiken utomlands har inte varit nådig heller. New York Post kallar den förolämpande usel och skriver:
Racially offensive quips, flagrant sexism and Tourette syndrome gags all contribute to this witless, scare-free junk.

Entertainment Weekly skriver:
Not only is it utterly unnecessary, it’s also surprisingly bad.

Denna nya Predator är den fjärde filmen Predator-serien, eller den sjätte om de två filmerna där Predator möter Alien ska räknas.

I rollerna: Boyd Holbrook, Trevante Rhodes, Jacob Tremblay, Keegan-Michael Key, Olivia Munn, Sterling K. Brown, Alfie Allen, Thomas Jane, Augusto Aguilera, Jake Busey, Yvonne Strahovski

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Recension, Scen

Willem Dafoe vinner skådespelarpris i Venedig för Vid evighetens port

9 september, 2018 by Redaktionen

Willem Dafoe vinner skådespelarpris i Venedig för Vid evighetens port, berättar ett pressmeddelande:

Trefaldigt Oscarsnominerade Willem Dafoe har vunnit Volpipokalen, Coppa Volpi, för bäste skådepelare i årets upplaga av filmfestivalen i Venedig. Han får priset för sin gestaltning av Vincent van Gogh i dramat Vid evighetens port, regisserad av Julian Schnabel (Fjärilen i glaskupan, Before Night Falls). Filmens titel är hämtad från konstnärens målning från 1890 av en gammal man gripen av ångest inför tanken på döden. Vid evighetens port är en berättelse om kreativitet och uppoffring, med manus av Schnabel samt Oscarsbelönade manusförfattaren Jean-Claude Carrière (Borgarklassens diskreta charm, Varats olidliga lätthet).

I övriga roller ser vi Mads Mikkelsen, Rupert Friend, Oscar Isaac och Emanuelle Seigner.

Vid evighetens port får svensk biopremiär 2019.

Arkiverad under: Film, Toppnytt Taggad som: Scen, skådespelare

Filmrecension: Mile 22

4 september, 2018 by Hans Södergren

Mile 22
Betyg 4
Svensk biopremiär 7 september 2018

Ett riktigt actionäventyr med full fart och spänning från start till slut i stort sett. Gillade du actionfilmerna Patriots Day och Deepwater horizon då lär det här vara en film för dig. Det är samma team bakom filmen, det vill säga Peter Berg (manus och regi) och Mark Wahlberg.

Mark Wahlberg har sedan han slog igenom internationellt som skådespelare blivit en symbol för amerikansk action. Han har en karriär som musiker före filmkarriären. Under sin musikkarriär var han känd som Marky Mark och han var rappare och låtskrivare.

Mark Wahlberg har viss anknytning til Sverige. han är av svenskt, fransk-kanadensiskt och irländskt ursprung. Hans far var halvsvensk.

Handlingen i Mile 22 kretsar kring ett elitförband med amerikanska underrättelseoffierer får hjälp av en hemlig taktisk specialstyrka i ett försök att smuggla en ljuskygg och hemlig polis som sitter på väldigt känslig information som kan skada rikets säkerhet.

Filmen går att se med olika ögon. Den som inte gillar filmen tolkar den som macho och att den är snårig. Men som action är den välgjord och det snåriga gör ju att den inte är förutsägbar. Men visst, det är mycket pangade och explosioner, det är en äkta amerikansk actionprodukt.

Mark Wahlberg gör en av huvudrollerna, som James Silva. En annan stor skådespelare som sällan gör dåligt ifrån sig är John Malkovich som här spelar Bishop.

I rollerna:
Mark Whalberg, John Malkovich, Lauren Cohan. Iko Uwais och Ronda Rousey.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Action, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Den tysta revolutionen – enastående

3 september, 2018 by Redaktionen

Den tysta revolutionen
Betyg 5
Svensk biopremiär 7 augusti 2018
Regi Lars Kraume

Filmer som bygger på verkligheten är inte så ofta helt enastående. Den tyske regissören Lars Kraume som fick flera filmpris för filmen ”The People vs. Fritz Bauer” är tillbaka med ännu ett starkt verklighets-anknutet drama.

Filmen utspelar sig i Östberlin 1956, några år innan Berlinmuren anlades. Wikipedia om Berlinmuren: Berlinmuren (tyska: Die Berliner Mauer) var en barriär som under perioden 13 augusti 1961 till 9 november 1989 åtskilde Väst- och Östberlin. Muren byggdes av Östtyskland för att stoppa den omfattande flykten av östtyska medborgare till väst via Västberlin, men i Östblocket användes officiellt benämningen ”antifascistiska skyddsvallen” om muren för att ge sken av att dess syfte var att hålla ”fascismen” ute. Muren var den mest påtagliga delen av järnridån och var en stark symbol för Europas delning under det kalla kriget.

Två gymnasister från Östberlin, Theo och Kurt, är på väg till Västberlin, officiellt för att besöka Kurts morfars grav, men vad de egentligen har planerat är att gå på bio och spana på tjejer. Redan på tåget ser vi hur övervakningssamhället fungerar. De två ungdomarna måste visa sina medhavda saker för att bli trodda av de östtyska soldater som vaktar gräns-övergången på tåget.

De lyckas smita in på bion och till och med får de kontakt med två söta flickor men besöket behållning blev inte den efterlängtade filmen utan en journalfilm före huvudfilmen. Journalfilmen rapporterar om upproret i Budapest och visar hur ryska militärer med våld slår ned de människor som vill ha ett friare samhälle i Ungern. Kurt och Theo blir starkt påverkade och när de är tillbaka i skolan berättar de för klasskamraterna om upproret i Ungern som i nyhetsrapportering i Östberlin skildras som att ryska soldater räddar Ungern från kontrarevolutionärer.

En av pojkarna i klassen har en äldre släkting som bor i ett hus lite utanför staden. Denna äldre släkting anses lite udda eftersom han misstänks vara homosexuell. Han har en radio där det går att få in västerländska stationer. Klassen går dit för att lyssna på nyheterna, för att få veta det som förtigs i de socialistiska nyheterna. De får bekräftat att ett frihetslängtande ungerskt folk blir nedslaget av rysk militär. Klassen bestämmer sig för att ha en tyst minut i skolan för att hedra det ungerska folket och deras kamp mot den ryska ockupationsmakten.

Läraren som utsätts för den tysta minuten blir galen och trots att skolans rektor försöker tysta ned det inträffade nås myndigheterna och en vidrig utbildningsminister kommer till skolan för att tvinga fram ett erkännande av eleverna. Vem har startat denna kontrarevolution? Vill klassen få sin examen måste de ge namnet på anstiftaren.

Vi får se så många mänskliga reaktioner från både elever och föräldrar och lärare. För en del föräldrar är barnens chans att ta examen en väg från det tunga arbetet inom industrin eller gruvan. Filmen visar på människors oändliga olika sätt att reagera och agera, väldigt få är bara onda eller bara goda, även om det är svårt att ha någon sympati för utbildningsministern och hans kumpan.

Det är oerhört skrämmande att se hur de socialistiska myndigheterna agerar och använder information om studenternas släkt och föräldrar för att tvinga fram ett namn, när ungdomarna i själva verket visar osedvanlig prov på solidaritet med varandra och egentligen borde hyllas för sin sammanhållning och sitt mod.

Vi ser också hur problematiskt det blir för den säkerhetspolis som fått uppdraget att utreda och få fast den som är själva anstiftaren till vad de kallar kontrarevolutionen. När det visar sig att den som kom med förslaget till de tysta minuterna är släkt med en av kommunens viktiga politiker är det inte lika roligt att sätta fast den skyldige. Finns det någon chans att sätta fast någon med inte lika fina föräldrar?

Den tysta revolutionen är en välgjord berättelse om några ungdomar som utsattes för grym påtryckning av en korrumperad makt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Sida 37
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in