Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bokrecension

Kartan och landskapet av Michel Houellebecq – väcker starka känslor

by

Titel: Kartan och landskapet
Författare: Michel Houellebecq
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 201111
ISBN: 978-91-0-012638-4

Konstnären Jed Martin är trött på livet. Han är en typisk Houellebecqfigur, en ensam medelålders man som verkar ha gett upp. Dock har Jed Martin nått en viss framgång med sina bilder av Michelinkartor och sina porträtt av människor i deras arbetsmiljö. Hans mest berömda verk har titeln ”Bill Gates and Steve Jobs discussing the future of information technology. The conversation at Palo Aalto”.

I Kartan och landskapet har författaren skrivit in sig själv. Jed Martin anlitar nämligen Michel Houellebecq som skribent för sin utställningskatalog. Och författaren är inte nådig i sina beskrivningar. Houellebecq luktar illa, ansiktet är rödflammigt och han kliar sig ursinnigt på fötterna så att de blöder. I den senare delen av boken blir Houllebecq plötsligt mördad och romanen går från satir till kriminaldrama. Ja, det är faktiskt rena massakern, författarens hund stryker också med på kuppen!
Men det är inte intrigen eller karaktärerna som är det väsentliga i Houellebecqs böcker. Det är idéerna. Michel Houllebecq är en provokatör, en sanningssägare och kanske rentav en moralist. Det enda som räknas i vårt moderna samhälle är jakten efter sex och pengar – och evig ungdom. Kroppsligt förfall skys som pesten. Det finns ingen författare som kan beskriva konsumtionssamhället på ett sådant brutalt sätt som Michel Houellebecq. Konstnären Jed Martin är bara en affärsman. Mänskliga relationer och sexualitet är i högsta grad varor på marknaden.

Houllebecq väcker starka känslor och jag skrattar ofta av pur förskräckelse när jag läser Kartan och landskapet åt författarens drastiska formuleringar och svarta humor. Houllebecq har kallats pornograf, misantrop, nihilist och har anklagats för kvinnoförakt. Vilket inte är så konstigt i och med att han bl.a. sagt att ”prostitution gör alla lyckliga”. Hans roman Plattform (2002) blev mycket omdebatterad, där påstås nämligen att sexturism i Thailand kan lösa den materiella och andliga nöden i världen. Plattform är enormt porrig, det är sex på längden och tvären och mycket könsord.
Det är sant att kvinnorna är objekt i Houellebecqs universum, de poängsätts ständigt av männen. De ska ha fasta bröst och stjärtar och spänstiga vaginor. Dock är de ofta driftiga och engagerade affärskvinnor, som Jed Martins kärlek den ryska Olga. Det verkar som om Houellebecq är ännu skoningslösare mot männen i sina romaner. Hans vanlige huvudperson är en lönnfet, medelålders man som hasar runt i tillvaron utan mål och mening.
Man kan fråga sig varför författaren tar i och provocerar så mycket i sina romaner och i sina uttalanden i media. Kan det vara så att Houellebecq vill skapa en reaktion hos sina läsare?
Få oss att se vad som händer med människor som lever under den globala marknadsekonomins villkor. Jag har en känsla av att Hoellebecqs romaner kommer att tillhöra framtidens klassiker.
Iggy Pop lär ha sagt att den enda bok han gillat de senaste 10 åren är Houllebecqs roman ”Refug” (2006).
Kartan och landskapet fick Gouncourtpriset 2010.

Text: Ulrika Bergman

Relaterat:
Dagens Nyheter och Expressen och Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Orlando av Virginia Woolf – aktuell igen med tanke på dagens debatt om genus och ordet hen

by

Orlando
Författare: Virginia Woolf
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303884-1

Det är spännande att läsa Virgina Woolfs roman Orlando, bland annat med tanke på dagens debatt om genus och med diskussionen om svenskans nya pronomen hen i bakhuvudet. I boken leker författaren både med könsrollerna och med tidsperspektivet. Något om handlingen. Orlando, en välbärgad yngling i England är 16 år när berättelsen börjar., han umgås med hovet och är gunstling till drottning Elisabet den I. Det är slutet på 1500-talet. Kärleken träffar Orlando , han blir helt uppfylld av den mystiska ryska prinsessan som kommit till London med sin far ambassadören. De smiter iväg och tillbringar så mycket tid tillsammans som de kan. Men hon försvinner, lämnar inga spår efter sig och Orlando blir förkrossad.

En morgon vaknar han inte upp, han sover och sover. När han till slut stiger upp läser och skriver han. Orlando älskar poesi och han bjuder in en känd poet för att få ett utlåtande av sina dikter och det han får är förödande kritik. Han sluta skriva och ger sig ut och åker iväg till Konstantinopel. Där fullföljer han en karriär som ambassadör. Fiender når staden och det blir krig. Återigen faller Orlando i djup koma och alla tror att det är ute med honom, men en dag vaknar han upp. Som kvinna.

” Själva förvandlingen tycktes ha skett smärtfritt och fullständigt på sådant sätt att Orlando själv inte blev förvånad över den. Många människor som har tagit detta i betraktande har haft all möda i världen att bevisa, för det första, att Orlando alltid varit kvinna eller, för det andr,a, att Orlando den dag som i dag är en man. Låt biologer och psykologer avgöra detta. För oss räcker det enkla faktum att Orlando var man till sitt trettionde levnadsår, då han blev kvinna, vilket han fortsatt vara.”

Han blir hon och hon far ut och lever som nomad , men efter ett tag beslutar sig Orlando för att återvända till England. En komplicerad process startar angående hennes egendomar med frågeställningar som lever verkligen Orlando och i så fall, är Orlando en kvinna. Hon lever på sin egendom och väntar på att processen ska ta slut. En dag ligger Orlando i gräset, hon har snubblat, tankarna flyger iväg åt olika håll men plötsligt blir hon avbruten.

”Hon satte sig upp. Hög och mörk mot de gulslitsade aftonskyarna, med ljungpipare kring sig, såg hon en man till häst. Han ryggade tillbaka. Hästen stannade.
Madame, ropade mannen och sprang ur sadeln, ni är skadad!
Jag är död, sir! svarade hon
Några minuter senare var de förlovade.
Nästa morgon, när de satt vid frukostbordet, presenterade han sig. Hans namn var Marmaduke Bonthrop Shelmerdine Esquire.
Jag visste det, sa hon, för det var något romantiskt och ridderligt, passionerat, melankoliskt men ändå beslutsamt kring honom som passade till det vilda, mörkfjädrade namnet – ett namn som i hennes minne var förbundet med råkornas stålblå glans och deras kraxande, hesa skratt, den ormlika spiralen när deras fjädrar föll i silverdammen, och tusen andra ting som snart skall beskrivas”.

Språket flödar lätt, berättelsen är som en saga, en äventyrsberättelse, en kärlekssaga. Romanen handlar om litteraturen och kärleken och livet. Som läsare tänker jag inte på att århundraden flyger iväg, det känns naturligt. Det är ett annorlunda livsöde men ändå precis som det ska vara. Språket i berättelsen bär upp och sammanlänkar historierna oavsett vilket kön Orlando har eller vilken tidsålder det är. När berättelsen slutar har det gått nästan 400 år och Orlando lever sitt liv som ensamstående mamma i i 1920-talets London. Flera kända namn figurerar, dåtidens olika poeter som till exempel William Shakespeare och Alexander Pope. När Orlando vaknar som kvinna säger hon att hon är samma person, det är bara könet som är skillnaden. Men hon funderar på detta med kön , upptäcker hur svårt det är att röra sig i klänningarna hon bär, rörelsefriheten minskar även i andra saker. Hon får bete sig och beter sig annorlunda som kvinna än som man.

Virginia Woolf började skriva berättelsen 1927 och hade väninnan, författaren, Vita Sacksville-West som förebild och adressat. Den är skriven under en kort period från oktober- mars. Torsdag den 22 mars 1928 står det att läsa i hennes dagbok:

”Ja, den är klar – Orlando – påbörjade den 8 oktober som en liten lustighet; och nu är den lite för lång för min smak. Det är en möjlighet att den faller mellan stolarna, eftersom den är för lång som lustighet och för bagatellartad som riktig roman.”

Virginia Woolf levde mellan 1882 – 1941. Tillsammans med sina syskon och några vänner bildade hon en diskussionscirkel som kom att kallas Bloomsburycirkeln. 1912 gifte hon sig med författaren Leonard Woolf och de startade förlaget Hogarth Press som gav ut ny och experimentell litteratur. Andra kända romaner av Virginia Woolf är ”Mrs Dalloway”, ”Mot fyren” och” Ett eget rum”. Flera svenska utgåvor har givits ut av romanen ”Orlando” och denna upplaga från 2012 ingår i Norstedts klassikerserie. Översättningen är utmärkt gjord av Margareta Ekström och Sara Stridsberg har skrivit förordet. Boken blev också film 1992, med Tilda Swinton i huvudrollen och med Sally Potter som regissör. Romanen om Orlando har inte fallit mellan stolarna, berättelsen lever än och är i allra högsta grad aktuell och rolig att läsa.

Text: Aslaug Myhrberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Little Bee av Chris Cleave – en bok att bli förälskad i

by

Little Bee
Författare: Chris Cleave
Förlag: Brombergs
ISBN10: 9173373842
ISBN13: 9789173373845

Jag blir förälskad i romanen Little Bee direkt, för första sidan. När jag läst några kapitel och inser att det är en man som skrivit den blir jag förvånad.

Boken är skrivet utifrån två kvinnors perspektiv, båda berättar i jag-form: Little Bee som är en 19-årig kvinna från Nigeria som precis av misstag släppts ut efter att ha suttit inlåst två år i en flyktingförläggning i Storbritannien och Londonbon Sarah O’Rourke, en karriärkvinna i trettioårsåldern som driver ett nöjes- och sminkmagasin för kvinnor.

Little Bee som kommer från en by på landsbygden i Nigeria ser på företeelser i vår värld ur sin synvinkel och det är något vi har en del att lära av.

Vi får uppleva fördomar och förutfattade meningar som människor i västerländska medelklassen har om flyktingar. Hur människor inte tror på att det är farligt att återvända till hemlandet för en flicka som varit vittne till soldaternas övergrepp över en by. Att immigrationsmyndigheter inte förstår att hon riskerar livet.

Det är hemskt att läsa vissa delar. Kan det vara möjligt att Storbritannien låser in flyktingar i flera år medan de väntar på beslut om de ska få uppehållsstånd eller ska slussas tillbaka till sina hemländer?

Vi möter också den nyblivna änkan Sarah och via hennes perspektiv möter vi västvärldens medelklass som vill göra det som är rätt, men känner sig maktlös och uppgiven.

Bokens stora styrka är dess språk, bilderna är rentav poetiska och det är metaforer och bilder som gör att jag ser saker med nya ögon.

Men som alla förälskelse sker något när vi lärt känna föremålet för vår förälskelse. Antingen fördjupas förälskelsen till kärlek eller så svalnar förälskelsen av. När jag kommer längre in i boken blir det en ganska tragisk berättelse som inte ger mycket hopp. Det gör ont. Det är är en förälskelse som gör ont.
Den skildrar en historia som bör berättas och på ett sätt som känns äkta, trovärdigt.
Andra delen är dock mörk, kanske för mörk. Min förälskelse i boken förvandlas till ett gnagande obehag – som har med vad den faktiskt berättar att göra.

Brombergs blogg berättar mer om Little Bee.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Estrid Ericson – kvinnan bakom Svenskt Tenn

by

Estrid Ericson – Svenska arkitekter och formgivare
Författare: Christian Björk
Förlag: Orosdi-Back AB
ISBN10: 9186593145
ISBN13: 9789186593148

Christian Björk har inom serien Svenska arkitekter och formgivare skrivit en bok om firman Svenskt Tenns grundare, Estrid Ericson. Hon startade den väletablerade butiken redan 1924 och verkade under de första åren som både formgivare och konstnärlig ledare. Firman är idag ett välkänt varumärke och med sina lokaler på Strandvägen står den i mångas tycke för exklusivitet. Christian Björk skriver i bokens inledning att ”hennes oklanderliga stilkänsla hade anknytning till tradition och modernitet och har stått som symbol för borgerlighetens smak och känsla sedan 1924”.

Boken redogör för funktionalismens intåg på 1930-talet och skildrar vilken ställning Svenskt Tenn, med Estrid Ericson i spetsen, tog i debatterna som rasade. Christian Björk delar in firmans historia i två avgörande epoker. Första epoken anses vara de första åren, från 1924 fram till början av 30-talet. Under denna period formgav Estrid Ericson varor själv eller anlitade konstnärliga medarbetare. Hon var en av de första att ta till sig funktionalismens ideal som efterlyste samarbete mellan industrimän och konstnärer för att få fram vackrare och mer ändamålsenliga vardagsvaror som alla människor skulle ha råd att köpa. Tongivande i denna rörelse var idag välkända namn som Ellen Key, Carl Malmsten, Gregor Paulsson och Uno Åhren. Christian Björk beskriver hur butiken byggde upp en konstnärlig status genom att regelbundet anordna välbesökta designutställningar. Många av tidens framstående formgivare ville tack vare detta knytas till butiken.

Trots det funktionalistiska formspråket fick butiken sin lyxstämpel ganska omedelbart. Estrid Ericson tog aldrig sida i den ideologiska designdebatten som pågick utan tog i första hand till sig den estetiska riktningen. Firman klarade sig trots detta förvånansvärt bra undan negativ kritik. Christian Björk skriver att det kan ha varit tack vare att Uno Åhren ingick i Svenskt Tenns formgivarstall. Han var en av funktionalismens mest tongivande debattörer och få inom rörelsen ville därför ställa sig kritisk mot någonting som han deltog i.

Den andra epoken är från början av 1930-talet och framåt. Nu börjar samarbetet med Josef Frank, den formgivare som Svenskt Tenn nästan uteslutande sammankopplas med idag. Josef Franks formspråk var friare och mer konstnärligt präglat, med värden som bekvämlighet, hemtrevnad och färgrikedom i centrum.
I slutet av boken kopplar Christian Björk ihop funktionalismens ideologi och Svenskt Tenn med bland annat socionomen Bourdieus tankar. Denne argumenterar för att det estetiska sinnet och människors förhållande till konst och estetik är det som i första hand bidrar till att skilja samhällsklasserna åt.

Funktionalismen blev snarare ett inredningsideal för att markera medvetenhet och medelklasstillhörighet.
Denna skrift av Christian Björk väcker insikt om att design i hög grad handlar om ideologi och makt. Firman Svenskt Tenn står än idag som nästan oantastlig representant för den goda smaken. I botten vilar dock en ideologi som ville nå ut med det vackra till de stora massorna. Det vore synd om detta glöms bort.

Text: Sigrid Abenius

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nicala Trezzi om Ylva Ogland: Liten skrift sammanfattar ett högaktuellt konstnärsskap

by

Ylva Ogland
Text av Nicola Trezzi
Förlag: Orosdi-Back
ISBN: 9789186593285
Serien venska illustratörer och konstnärer

Som en del av det relativt nyuppkomna bokförlaget Orosdi-Backs serie Svenska illustratörer och konstnärer har Nicala Trezzi skrivit en liten text om Ylva Ogland och hennes konstnärskap. Texten bygger på sex frågor som sammanfattar en dialog som förts mellan konstnären och författaren under många års tid. Nicola Trezzi är curator och redaktör på konsttidsskriften Flash Art.

Ylva Ogland är en av de senaste årens mest uppmärksammade konstnärer. År 2009 fick hon sitt stora genombrott som konstnär med utställningarna ”Venus vid sin spegel” och ”Snöfrid vid sina speglar med The Oracle and Fruit and Flower Deli – This is the beginning of an Odyssey in Vodka”. År 2010 nominerades hon till Dagens Nyheters kulturpris.

Hennes bildvärld är egensinnad och något omtumlande att ta sig in i. Spegeln är ett centralt och återkommande motiv, en ingång för betraktaren och en dörr mellan olika världar. Symboliken är tät och kommer från många olika håll. De många spegelverken bär alla namnet ”The Oracle” och föreställer en spegel som har funnits i konstnärens släkt i tre generationer. Här kommer den viktiga familjen in, som även den återspeglas i Ylvas verk. Gång på gång hämtar hon minnesbilder från sin barndom. I såväl performance som bildverk talar Ylva Ogland genom sitt alterego, sin tvillingsyster Snöfrid. I sina stilleben som gjordes under en vistelse i Neapel hämtade hon inspiration från barockmästaren Caravaggio, men istället för frukter och blommor erbjuder Ylva Ogland i sina målningar på heroin, vallmoblommor, skuggor av schackpjäser, glas med Snöfrids vodka, en jordglob, en kniv, en slipsten, stjärnhimlen, sprutor, sitt eget kön, stearinljus, speglar och böcker.

Intressant att nämna, vilket Nicola Trezzi även tar upp, är att Ylva Ogland har varit en del av konstvärlden i många år och fyllt olika roller. Hon har varit både konstnär och curator. Under några år övergav hon det egna skapande för att leda Tensta Konsthall tillsammans med Jelena Rundqvist och maken Rodrigo Mallea Lira. Nicola Trezzis sista fråga handlar om just att vara en så integrerad del av konstsystemet, huruvida det lämnar något utrymme för ett självständigt skapande. Han framför tanken om att den som fått kunskap i hur allt fungerar sedan ofta väljer att stå med ena foten utanför. I Ylva Oglands svar kan man utlösa att detta är någonting hon funderat mycket över. Hon har sedan det stora genombrottet deltagit i en mängd utställningar och dessutom blivit mamma. Hon håller med om att hon befinner sig vid ett vägskäl, men verkar se många vägar att gå. Hon lämnar inget entydigt svar om framtiden.

Den lilla skriften om Ylva Ogland, ur serien Svenska illustratörer och tecknare, vänder sig till den som redan är någorlunda invigd i den samtida konstscenen. Som facklitteratur är det en intressant skrift som på ett underhållande sätt har gett mig en djupare kunskap om ett specifikt konstnärskap. De sex frågorna är noga utvalda för att ge nyanserade svar och nya infallsvinklar. Även om jag inser att boken inte kommer att läsas vitt och brett är det ett välkommet tillskott som nyanserar och fördjupar litteraturen på konstområdet.

Text: Sigrid Abenius

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,