Ylva Ogland
Text av Nicola Trezzi
Förlag: Orosdi-Back
ISBN: 9789186593285
Serien venska illustratörer och konstnärer
Som en del av det relativt nyuppkomna bokförlaget Orosdi-Backs serie Svenska illustratörer och konstnärer har Nicala Trezzi skrivit en liten text om Ylva Ogland och hennes konstnärskap. Texten bygger på sex frågor som sammanfattar en dialog som förts mellan konstnären och författaren under många års tid. Nicola Trezzi är curator och redaktör på konsttidsskriften Flash Art.
Ylva Ogland är en av de senaste årens mest uppmärksammade konstnärer. År 2009 fick hon sitt stora genombrott som konstnär med utställningarna ”Venus vid sin spegel” och ”Snöfrid vid sina speglar med The Oracle and Fruit and Flower Deli – This is the beginning of an Odyssey in Vodka”. År 2010 nominerades hon till Dagens Nyheters kulturpris.
Hennes bildvärld är egensinnad och något omtumlande att ta sig in i. Spegeln är ett centralt och återkommande motiv, en ingång för betraktaren och en dörr mellan olika världar. Symboliken är tät och kommer från många olika håll. De många spegelverken bär alla namnet ”The Oracle” och föreställer en spegel som har funnits i konstnärens släkt i tre generationer. Här kommer den viktiga familjen in, som även den återspeglas i Ylvas verk. Gång på gång hämtar hon minnesbilder från sin barndom. I såväl performance som bildverk talar Ylva Ogland genom sitt alterego, sin tvillingsyster Snöfrid. I sina stilleben som gjordes under en vistelse i Neapel hämtade hon inspiration från barockmästaren Caravaggio, men istället för frukter och blommor erbjuder Ylva Ogland i sina målningar på heroin, vallmoblommor, skuggor av schackpjäser, glas med Snöfrids vodka, en jordglob, en kniv, en slipsten, stjärnhimlen, sprutor, sitt eget kön, stearinljus, speglar och böcker.
Intressant att nämna, vilket Nicola Trezzi även tar upp, är att Ylva Ogland har varit en del av konstvärlden i många år och fyllt olika roller. Hon har varit både konstnär och curator. Under några år övergav hon det egna skapande för att leda Tensta Konsthall tillsammans med Jelena Rundqvist och maken Rodrigo Mallea Lira. Nicola Trezzis sista fråga handlar om just att vara en så integrerad del av konstsystemet, huruvida det lämnar något utrymme för ett självständigt skapande. Han framför tanken om att den som fått kunskap i hur allt fungerar sedan ofta väljer att stå med ena foten utanför. I Ylva Oglands svar kan man utlösa att detta är någonting hon funderat mycket över. Hon har sedan det stora genombrottet deltagit i en mängd utställningar och dessutom blivit mamma. Hon håller med om att hon befinner sig vid ett vägskäl, men verkar se många vägar att gå. Hon lämnar inget entydigt svar om framtiden.
Den lilla skriften om Ylva Ogland, ur serien Svenska illustratörer och tecknare, vänder sig till den som redan är någorlunda invigd i den samtida konstscenen. Som facklitteratur är det en intressant skrift som på ett underhållande sätt har gett mig en djupare kunskap om ett specifikt konstnärskap. De sex frågorna är noga utvalda för att ge nyanserade svar och nya infallsvinklar. Även om jag inser att boken inte kommer att läsas vitt och brett är det ett välkommet tillskott som nyanserar och fördjupar litteraturen på konstområdet.
Text: Sigrid Abenius
Läs även andra bloggares åsikter om Ylva Ogland, konst, bokrecension, bokblogg