Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Slutet enligt Rut – ett familjedrama om människans relation till naturen

by

Slutet enligt Rut
Bildtext: Per Burell och Cecilia Nilsson
Foto: Markus Gårder

Slutet enligt Rut är en svart komedi om arv, begär och oförenliga drömmar. Föreställningen tar sig an den eviga och komplexa frågeställningen: Är människan natur eller tillhör naturen människan? I huvudrollerna ser vi Cecilia Nilsson, Per Burell och Catherine Parment. Slutet enligt Rut är skriven av Jesper Weithz och regisseras av Nora Nilsson. Urpremiär i Nyköping den 6 mars.

Ett pressmeddelande berättar:
– Detta är en berättelse om att möta sin familj igen som vuxen, om livslögner, sanningar och svek. Men det är också en historia om skogen och vad som händer med oss människor när vi förlorar kontakten med våra rötter, säger Nora Nilsson, regissör.

Slutet enligt Rut är ett familjedrama om 112-åriga Rut som vägrar att dö. Hennes barnbarn väntar otåligt på att få ärva hennes skog som legat i träda i över 40 år. Till varje pris ska Rut se till att skogen får rå om sig själv, utan mänsklig inblandning. Slutet enligt Rut är en både sorglig och komisk berättelse som handlar om hur svårt det är att vara människa. Föreställningen utforskar vår relation till naturen och hur den omsätts till mänskliga relationer.

– Alla de ekologiska kriser, och många av de krig, som pågår i världen visar att människa och natur inte går att åtskilja. Men var är samtalet om det? Slutet enligt Rut tar locket av en diskussion som varit död alltför länge. Jag skulle bli lycklig om så bara en person i publiken lämnar föreställningen med en vilja att reparera en trasig relation till en person, en art eller kanske en hel skog, säger Jesper Weithz, manusförfattare.

Slutet enligt Rut ingår i ett av Riksteaterns tematiska spår, Människa och natur. En treårig satsning som genom konsten fördjupar sig i människans relation till naturen.

Urpremiär den 6 mars i Nyköping

Medverkande
Cecilia Nilsson
Per Burell
Catherine Parment

Regi Nora Nilsson
Manus Jesper Weithz
Scenografi och Kostym Sofia Romberg
Dramaturg Gustav Tegby
Mask Rebecca Afzelius
Ljus Imre Zsibrik

Hyllade West End-komedin “The Play that goes wrong” till Malmö och Göteborg i höst

by

I höst sätts det för första gången upp en svensk version av succékomedin “The Play that goes wrong”. Föreställningen har tidigare spelat för fulla hus på West End och Broadway och kan ses som en hybrid mellan “Pang i bygget”, “Papphammar” och “Sherlock Holmes” – men som titeln antyder, allt som kan gå fel gör det. Regissör är Sven Melander och i rollerna ses bland andra nyligen hyllade Andreas T Olsson, komikern Simon “Chippen” Svensson och skådespelarna Sanna Persson Halápi, Susanne Thorson och Robin Stegmar. 14 september 2018 är det Sverige-premiär på Nöjesteatern i Malmö och därefter fortsätter pjäsen vidare till Lorensbergsteatern i Göteborg den8 november.

Ett pressmeddelande:
Sven Melander står vid rodret när succékomedin “The Play that goes wrong” sätts upp i en svensk version. Som regissör och översättare kommer Sveriges förmodligen roligaste man sätta sin prägel på denna humorsatsning som beskrivs som “A gut busting hit” av The New York Times. På scen står en mix av välrenommerade skådespelare: Andreas T Olsson, Sanna Persson Halápi, Susanne Thorson, Robin Stegmar, Cornelius Löfmark, Robert Rydberg, Niklas Jönsson samt komikern Simon “Chippen” Svensson som gör teaterdebut.

“The Play that goes wrong” hade premiär i London 2014 och spelas fortfarande för fulla hus. Sedan dess har komedin satts upp på flera ställen runt om i världen som Kina, Nya Zeeland, Australien och USA. Regissören och producenten J.J Abrams (“Star Wars”, “Lost” och “Star Trek”) debuterade som teaterproducent för Broadway-uppsättningen där föreställningen kammade hem en Tony Award. Komedin hyllades av recensenterna och fick 5/5 av The Daily Mail och The Times kallar det för “A masterpiece of malfunction”. Föreställningen har prisats av Olivier Award Winner som årets bästa nya komedi och Broadway World Winner har utsett den till årets bästa nya pjäs.

– Svenskar älskar brittisk humor och eftersom vi på Nöjesteatern har haft Skandinavien-premiären av “Spamalot” var detta ett naturligt steg att ta! “The Play that goes wrong” är brittisk humor när den är som bäst och det går helt i linje med vår vision om att leverera högklassig underhållning,
säger Julius Malmström på Julius Production.

Handling
“The Play that goes wrong” handlar om ett teatersällskap som sätter upp ett klassiskt mordmysterium som utspelar sig i 1920-talets England, men som titeln antyder – allt som kan gå fel gör det. Skådespelarna kämpar mot alla odds för att ta sig genom föreställningen men en rad oväntade händelser uppkommer längs med vägen och mer än en gång är det osäkert om pjäsen ska kunna genomföras.

“The Play that goes wrong”
Rollista:
Andreas T Olsson, Sanna Persson Halápi, Robin Stegmar, Simon “Chippen” Svensson,
Susanne Thorson, Niklas Jönsson, Cornelius Löfmark och Robert Rydberg

Regi, översättning och manusbearbetning: Sven Melander
Produktion: Julius Production
Premiär: Sverigepremiär 14 september 2018 på Nöjesteatern i Malmö,
Göteborgspremiär 8 november 2018 på Lorensbergsteatern i Göteborg

Skräck blandas med hårdrock när The Ark-medlemmar gör hårdrocksmusikal

by

Illustration: Pia Simensen

En nervkittlande heavy metal-musikal om kärlek, svek och längtan. Ont blod utspelar sig i form av en rockkonsert och kommer att spela för högstadie- och gymnasieelever över hela Sverige. Det blir rikligt med rök, blod och distade gitarrer. Regi av Martin Rosengardten med musik av Jens Andersson och Mikael Jepson (alla tre tidigare medlemmar i The Ark). För manus står Rasmus Lindberg. Urpremiär den 5 mars i Sölvesborg.

Ett pressmeddelande berättar:
Ont blod är en blandning mellan teater och rockkonsert i skräckmiljö. Föreställningen handlar om ett ungt rockband som är på väg att slå igenom. När gruppens frontfigur, Alexia, en mörk natt snor en bil och krockar med en gravsten förändras allt. Under stenen ligger ett bylte med en varelse som hon blir biten av. Bettet gör att Alexia får en förmåga att skriva grymma hårdrockshits.

– Min önskan är att alla ska kunna känna igen sig i föreställningen på något sätt, vare sig man gillar hårdrock eller inte. Kanske kan publiken få syn på eller ana sitt eget monster och om vi har lite tur kan vi inspirera till att något nytt band startar, säger Martin Rosengardten, regissör.

På scen möter vi fem skådespelare som spelar all musik live. Musiken är skriven av Jens Andersson och Mikael Jepson och sträcker sig över hela hårdrocksspannet från 60-talets Deep Purple till nutida Stoner rock. Ont blod regisseras av Martin Rosengardten som tidigare regisserat för bl.a. Stockholms stadsteater, Galeasen och Riksteatern. Han har dessutom spelat trummor i The Ark.

Manuset skrivs av Rasmus Lindberg som är en av landets mest spelade dramatiker med pjäser översatta till flera språk. I Ont blod kombinerar Lindberg genrerna skräck och hårdrock.

– I grunden tror jag att vampyren som symbol handlar om skräcken inför att förändras, att förändras i mötet med någon annan. Att någon ska få så stark influens över en att man ska bli som den och tappa bort sig själv på vägen och det är vi alla rädda för. Så främlingsfientlighet i sin mest grundläggande form. Rädslan för mötet med någon annan och att man i det mötet ska bli denna ”andra”, säger Rasmus Lindeberg, manusförfattare.

Ont blod kommer under våren att turnera för högstadie- och gymnasieelever men kommer även att spela tre offentliga föreställningar.

Urpremiär den 5 mars 2018 i Sölvesborg

Medverkande
Frida Bergh
Sonia Haga
Paula Sundberg
Nils Närman-Svensson
Alfred Tobiasson

Manus Rasmus Lindberg
Musik Jens Andersson och Mikael Jepson
Regi Martin Rosengardten
Scenografi och kostym Marika Åkerblom
Mask Linda Sandberg
Ljusdesign Jörgen Haimanas

Teaterkritik: Peer Gynt på Dramaten

by

Peer Gynt
Av Henrik Ibsen
Översättning Lars Forssell
Regi Michael Thalheimer
Bearbetning Michael Thalheimer och Maja Zade
Scenografi Olaf Altmann
Videodesign Alexander Du Prel
Musik Bert Wrede
Kostym Michaela Barth
Ljus Michael Gööck
Peruk och mask Eva-Maria Holm och Peter Westerberg
Premiär 15 februari 2018, Stora scenen på Dramaten

Premiärföreställningen av Peer Gynt på Dramaten i regi av den tyska teatermannen Michael Thalheimer fick stående ovationer. Det som applåderas var en fantasieggande scenografi och makalösa skådespelare i ett avskalat, bitvis absurt, framförande av Ibsens drama.

Handlingen i Ibsens drama Peer Gynt kan tolkas på flera sätt. Den rent yttre handlingen kretsar kring den unge Peer Gynt som lever med sin mamma. De är fattiga för att hans pappa slarvat bort det välstånd som farfadern byggt upp. Ansvaret att bygga upp välståndet på nytt vilar tungt på den unge Peers axlar. Han är dock inte skapad för att samla världsliga ägodelar. Han är inte rätt man för att bygga upp ett materiellt välstånd. Han har däremot en livlig fantasi.

Föreställningen börjar med att Peer varit borta i flera veckor och precis kommit hem och då drar han en fantastisk skröna för sin mor att han ridit på en bock. Under tiden han varit borta har den rika bondens dotter tröttnat på att vänta på honom och lovat gifta sig med en annan. Bröllopet äger rum nästa dag och Peer ger sig dit, kanske för att erövra brudens hjärta. Där möter han den unga Solveig och han blir förälskad i henne i stället. Ändå gör han något dumt. Han rövar bort bruden.

Vad händer sedan? Där är det upp till betraktaren att tolka. Peer måste hålla sig undan. Brudens far och andra av bygdens folk är ute efter honom. Bruden också, eftersom Peer kastade bort henne också eftersom han blivit förälskad i Solveig.

Peer ger sig upp i skogen och där möter han dottern trollkungen Dovrekungen, Peer och trollprinsessan ska gifta sig. Han flyr från trollen och kommer till både London och Turkiet på äventyr. Eller gör han? Är det hans fantasi bara? Eller är han svårt sjuk och hallucinerar? Det är upp till betraktaren hur berättelsen ska betraktas.

Det kan vara svårt att vara en människa fylld av fantasi och växa upp i en omgivning där alla förväntas vara praktiska och sköta sig. Många som vuxit upp i arbetarklasshem har berättat om svårigheter då de kämpat för att få jobb inom kreativa yrken. De har inte haft föräldrar och släkt som gått före dem och varit dörröppnare. Att se Peer Gynt som en fantasifull, kreativ människa som placerats på fel plats i livet, det är ett sätt att se dramat som.

Jag är mycket imponerad av skådespelarna. Erik Ehn är makalös som Peer Gynt och talar versmåttet som om det vore vanligt tal. Stina Ekblad som mamma Åse är så underbar. Hur hon i alla lägen ändå älskar sin pojk. Det är något som många, många kan känna igen sig i. De fyra skådespelarna som går in i olika roller är samtliga underbara: Rebecka Hemse, Carl Magnus Dellow, Andreas Rothlin Svensson och Thomas Hanzon.

Scenografin av Olaf Altmann är makalös, enastående. En mängd höga rör från golv till tak och längst bak skymtar vi ord som projiceras digitalt. Rören vajar lätt, som i vinden och ändras i färg efter ljussättning. Olaf Altmann tillhör Michael Thalheimers viktiga kreativa team och är en återkommande medarbetare tillsammans med musikern Bert Wrede och Alexander du Prel som står för videoprojekttioner.

Premiärpubliken innehåller alltid mycket teaterfolk, som skådespelare, regissörer med flera – jag tror att en sådan speciell föreställning tilltalar dem i hög grad. Thalheimers uppsättningar är aldrig traditionella. Han skalar gärna bort mycket av text och tar bort biroller, han vill hellre vara trogen själva kärnan i dramat.

Så vem ska se denna uppsättning av Peer Gynt? Om du är intresserad av scenkonst och av nya sätt att sätta upp draman på, då är Peer Gynt intressant för dig. Om du vill se mer naturalistisk, mer realistisk teater är Peer Gynt nog inte det bästa valet för dig.

Själv var jag imponerad, speciellt av scenografin och skådespelarna. Men jag är rätt trött på berättelser om dessa ångestfyllda, halv- eller helgalna unga män vars räddning är den trogna fina flickans/kvinnans kärlek.

I rollerna:
Peer Erik Ehn
Åse Stina Ekblad
Solveig/Ingrid/En grönklädd kvinna/Anitra Rebecka Hemse
Aslak/Solveigs pappa/Troll 1/En grönklädd kvinna – gammal /Ballon/ En norsk skeppare/ En knappstöpare Carl Magnus Dellow
Man 1/Drovegubben/Cotton/En okänd passagerare Thomas Hanzon
Man 2/Brudgummen/Troll 2/Den grönklädda kvinnans son/Eberkopf/Begriffenfeldt/En kock Andreas Rothlin Svensson

Claes Månsson gör comeback i komedivärlden på scen

by

Foto: Bo Håkansson

Efter tre år på franska rivieran. Claes Månsson gör comeback i teatervärlden. Först ut: en scenversion av Gideon Wahlbergs Grabbarna i 57:an. Premiär 1 juli på Vallarnas friluftsteater i Falkenberg.

Ett pressmeddelande:
En förvirrad kyrkoherde var hans senaste ess i rockärmen, sommaren 2015, i Falkenberg.

Tre år senare ska Månsson återgå till skratten och det halländska teaterlivet.
– Vad som helst kan hända, jag har kanske glömt bort hur man gör, säger Claes Månsson och ler.

Strax efter nyår bestämde han sig. Claes Månsson återvänder till teatern och ensemble-arbetet. Under tre år har han framför allt fokuserat på ett behagligt liv i franska Antibes, samtidigt som han då och då återvänt för filmjobb (nya Lorryfilmen, filmen Halvdan Viking, Saltön, tv-serien Lingonligan).

– Jag har ibland känt mig som förre utrikesministern, Carl Bildt. Flugit och farit på internationellt
uppdrag, med regelbundna återbesök i Sverige, säger Claes med ett leende.

– Det är lätt hänt att man blir bekväm. Jag vande mig vid att hänga på Rivieran, varma baguetter från det lokala bageriet och klämma ut det sista ur solkrämstuben. Samtidigt som inspelningarna alltid är uppstyrda och proffsiga, med alla kugghjul som underlättar jobbet. Men till slut längtade jag tillbaka till grunden, till en teatergrupp att spexa och skratta med. Att få improvisera på repet, pröva olika repliker utan att en scripta exploderar, säger Claes med ett skratt.

Första återseendet blir ”Pilsner & Penseldrag”. En scenversion av Gideon Wahlbergs anrika Grabbarna i 57:an, en stor tittarframgång i SVT för 40 år sedan. På sin tid spelades de båda plankstrykarna av Bert-Åke Varg och Sune Mangs. Nu ska rollerna göras av Månsson och Jojje Jönsson.

– Det var en kioskvältare på den tiden när Sverige bara hade två kanaler. Alla såg den! säger Claes.

– Ja, för att i andra kanalen gick väl Ykköskanava, nyheter på finska, säger Jojje Jönsson.

– Ihop med serien ”Herr och fru Papphammar” med Gösta Ekman var det höjdarna. Jag satt som klistrad. Jag var fritidsledare på den tiden. Ett par år senare sökte jag in till scenskolan, minns Claes.