Volontärarbete inom kulturen är inget nytt. Musikfestivaler, lokala teaterföreningar med mera skulle ha svårt att överleva utan frivilliga insatser. Nu vill kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) att de stora statliga kulturinstitutionerna ska bli bättre på volontärskap.
Att fler jobbar gratis är ingen bra lösning på något. Att musikfestivaler går runt på grund av att en mängd ungdomar är volonärer och jobbar gratis må vara hänt. För en del ungdomar är det enda sättet de skulle har råd att uppleva festivalen på. Det handlar om några dagar när volontärerna är uppbokade.
Men att överföra det till statliga kulturinrättningar är definitivt ett steg för långt.
Det finns en mängd arbete som skulle behöva utföras inom kulturen. Lösningen är inte att det utförs av gratis arbetskraft.
Visst, en och annan volontär skulle på så sätt få in en fot och knyta kontakter som kan utvecklas till betald tjänst. Men det kommer inte att vara majoriteten.
Däremot tycker jag det vore godtagbart om fler praktikanttjänster inrättas, gärna via arbetsförmedlingen och för ungdomar som för praktikantlön.
Jag kan godta att en person som vill få in en fot inom ett område kan jobba för praktikanlön en kortare period. För inom kulturen behöver vi öka möjligheter för människor att starta eget och vara entreprenörer. Luciano Astudillo tar upp entreprenörskapet i en debattartikel i Aftonbladet. För mig är detta tätt kopplat till kulturen där det finns oändliga möjligheter till nyföretagande.
En annan aspekt: Arbetsrätten monteras ned med allt fler som jobbar med dåliga arbetsvillkor inom telemarketing och bemanningsföretag av olika slag. Om det dessutom ska utökas med gratisarbetare, ja då har vi snart gått hundra år tillbaka i tiden.
—
Om jag ska vara ironisk så blir jag lite rädd när en minister i regeringen går ut så här. Vad blir nästa steg? Vi vet alla att det är alldeles för lite personal inom äldreomsorgen och inom demensvården. Personalen kan inte ge de äldre och de dementa en värdig vård.
– Det finns inte tid att sitta ner ens en gång i veckan och prata om något annat än den rena vården med de som bor på vårdinrättningarna, berättade en professor inom äldreomsorg i tv häromkvällen.
– Det finns sällan ens tid att ta en promenad med dem.
Är det ett värdigt liv? Och faktum är ju att vi alla förr eller senare hamnar där, om vi inte dör dessförinnan, vill säga.
Det här har med politik att göra i allra högsta grad.
Vad prioriterar de politiska makthavarna?
De har prioriterat att sänka skatterna och det betet har medborgarna svalt med hull och hår.
Kan uppvaknandet vara på gång?
Peter Högberg har också bloggat om demensvården.
Läs även andra bloggares åsikter om volontärer, kulturministern, kulturpolitik, gratis, jobb, arbetsliv, arbetsrätt, demens, vård