Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Böcker

Augustpriset: i år ska jag läsa alla nominerade

by

defattigailodz
Steve Sem-Sandbergs ”De fattiga i Lodz” – det är en av böcker som nominerats till Augustpriset i år, 2009, och som jag ska läsa så snart jag hinner. Den står högt på min listan över böcker jag vill och ska läsa.

Augustpriset instiftades år 1989. Det är Förläggareföreningens pris och delas ut i tre klasser: skön-, fack- och barn- och ungdomslitteratur. Fast det finns en kategori till: för ungdomar som skriver en essä, Lilla Augustpriset. En tidigare kollega till mig har en son som vunnit ungdomsklassen två gånger.

Det är alltid lite trist när det är så mycket på jobbet att jag inte hinner blogga. Som med Augustpriset i år. Nomineringarna publicerades igår. När jag nu hinner blogga om det är det redan gammalt. Men: jag bloggar också för min egen skull. Nu har jag listat alla som är nominerade, jag fick tag på den listan på hemsidan för Augustpriset. Ocn då har jag alla nominerade när jag snabbt vill ha tag på dem. Jag ska försöka läsa alla nominerade.

Följande böcker har nominerats till Årets svenska skönlitterära bok:
En liten historia av Eva Adolfsson, Albert Bonniers Förlag
Städerna inuti Hall av Johannes Anyuru, Norstedts Förlag
Hotel Galicja av Per Agne Erkelius, Norstedts Förlag
Den siste greken av Aris Fioretos, Norstedts Förlag
Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar av Ann Jäderlund, Albert Bonniers Förlag
De fattiga i ?ód? av Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers Förlag

De sex nominerade titlarna till Årets svenska fackbok är:
Så byggdes villan – Svensk villaarkitektur från 1890 till 2010 av Cecilia Björk, Lars Nordling och Laila Reppen, Forskningsrådet Formas
Melankoliska rum av Karin Johannisson, Albert Bonniers Förlag
Världens lyckligaste folk av Lena Sundström, Leopard förlag
Frihetens rena sak av Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand
Smärtpunkten av Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur
Att överleva dagen av Brutus Östling och Susanne Åkesson, Östlings Bokförlag Symposion

Till Årets svenska barn- och ungdomsbok har nominerats:
Svenhammeds journaler av Zulmir Be?evi?, Alfabeta Bokförlag
Månskensvargen av Elvira Birgitta Holm, Bonnier Carlsen
Skriv om och om igen av Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman, XPublishing
Siv sover vilse av Pija Lindenbaum, Rabén & Sjögren
Kulor i hjärtat av Cilla Naumann, Alfabeta Bokförlag
Natthimmel av Sofia Nordin, Rabén & Sjögren

Andra som bloggat om Augustpriset: Röda Malmö, Stefan Stenudd och

Relaterat:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Nya illustrationer lyfter Alice i Underlandet

by

ALICE jacket

Sagovärlden i ”Alice i Underlandet” hör till den västerländska litteraturens klassiker, älskad av både barn och vuxna. Ramberättelsen är genialt enkel, en flicka ramlar ner i ett kaninhål och där nere väntar gestalter och äventyr som påminner om drömmarnas vindlade vägar.

När nu Wahlström ger ut en nyutgåva med den oavkortade texten är det med illustrationer av Robert Ingpen, en prisbelönt australiensisk konstnär, enligt förlaget. Jag hade aldrig sett hans bildvärld tidigare men den känns med en gång bekant och samtidigt ny. Som illustrationer till Lewis Carrols text fungerar de utmärkt. De både understryker det dunkla, drömlika i berättelserna och ger med sin detaljrikedom en exakt belysning vid skilda tillfällen.

Som barn läste jag delar av texten i tioårsåldern, samma ålder som den riktiga flickan Alice var i då hon först fick höra berättelserna under en utflykt, berättade av Lewis Carrol. Han var lärare vid den skola i Oxford där hennes pappa var dekan. Alice och systrarna blev så överväldigade av sagorna läraren berättade att de bad honom skriva ned dem. Jag fann dem också fascinerade, kände ett sug efter att få veta vad som mer väntade i underjorden, men samtidigt djupt skrämmande och hotfulla.

Robert Ingpens bilder fångar mästerligt barnets blick i mötet med de vitt skilda fantasikaraktärerna, många väsenskilda från den ständigt smilande Solkatten. Det är som att Alice känsla är återgedd i varje penndrag. Och det allmänmänskliga i berättelsen är även uttryckt i bilderna. Det rika bildmaterialet lyckas med det som är en del av textens storhet; att lämna åt läsarens fantasi att fylla i mening. Och det är också kanske en viktig anledning till att de ter sig så tidslösa, på samma sätt som berättelsen om Alice i Underlandet.

Text: Lilly Hallberg

”Alice i Underlandet”
Lewis Carroll
(Översättning: Christina Westman)
Illustrationer: Robert Ingpen
Förlag: B. Wahlströms
ISBN 10: 91-32-15664-2
ISBN 13: 978-91-32-15664-9

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Skjut inte på journalisten

by

skjutintepajournalisten

Journalisten som rapporterar hem om krig och konflikter, naturkatastrofer och storpolitiska skeenden från världens oroshärdar är på något vis själva sinnebilden för ”journalisten”, en figur med närmast mytisk dimension – känd från så väl Tintins serievärld som otaliga spelfilmer och den egna, svenska televisionens profiler.

I ”Skjut inte på journalisten!” kommer 19 svenska korrespondenter till tals i egna berättelser. Riktiga journalister som finns på riktigt, är det lätt att tänka. Och i det ligger en spänning, en attraktion, som infrias vid läsning av boken. Det blir också en påminnelse om en faktisk verklighet: Antologins sista bidrag är TV4:s Rolf Porseryds skildring av hur han och kollegan Bo Lidén färdas genom det högsommarvackra svenska landskapet, på väg till en begravning: Fotografen Martin Adlér sköts till döds då han i arbetet dokumenterade en demonstration under en reportageresa i Somalia 2006. Året innan hade de alla tre kunnat rapportera hem från Afghanistan om norra alliansens fall, samma kväll trängde beväpnade män in på deras hotell och avlossar två skott. Deras kollega, Ulf Strömberg, träffades nära hjärtat av det ena och hans liv gick inte att rädda.

Det är 19 namnkunniga, svenska journalister som i boken återger bitar av sitt yrkesliv – ibland genomfört med risk för det egna livet. De dramatiska skeendena skildras dels ur ett personligt, subjektivt perspektiv. Dels ur ett historiskt dokumenterat, i efterhand möjligt att sätta in i ett sammanhang. Just i det personliga ligger en styrka, i det ärliga skildrandet av det förvirrande och motsägelsefulla då det sker, som förmår att beröra mer än de ofta anonyma frontrapporter från olika nyhetsbyråer som dagsaktuell nyhetsjournalistik bygger på.

Ett av flera exempel är Eva Elmsäters ”Kriget om Tjetjenien – drama i två akter”, som återger både försöken att rapportera från Groznyj, omkringkörda av en kamouflageklädd man i BMW med Kalasjnikov i baksätet och en handgranat vid handbromsen, och hur en civil armenier i sin risiga bil – helt utan egen vinning – hjälper det svenska tv-teamet att evakuera ut ur landet sedan situationen blivit för farlig.

Det är också en analys av det ryska försöket att tysta pressen som ett sätt att isolera Tjetjenien. Inga kritiska ögon skulle under det påföljande kriget få chansen att bevittna vad som skedde i krigszonen. Förutom pressen hölls även internationella hjälporganisationer utanför. Men effekterna av kriget såg de, barn och vuxna som lyckats ta sig ut och låg på sjukhusen i gränstrakterna av Ingusjien: ”Bleka människokroppar svartprickiga av splitter. En stank av ruttnande sår. Barn med slocknad blick och amputerade ben. De hemsökte mig i mardrömmar långt efteråt.”

Richard Swartz ”Säpo och jag” har ett skönlitterärt drag men skildringarna från det Östeuropa, som han rapporterat för Svenska Dagbladet under decennier, har en detaljskildring som är journalistisk exakt. Det är spännande som en mycket välskriven deckare, från en värld och ett persongalleri bakom järnridan som tills nyligen var självklar men nu är historia. Spännande på ett litterärt, om än annorlunda, vis är också världsreportern Staffan Heimersons ”Alexander den Store, Kipling och jag”. Välskrivet med den drivne reporterns till synes snabbt skildrade erfarenheter av dramatik – och rädsla – i Centralasien. Inledningsvis är det Tove Jansson som citeras: ”Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.”

Att vara rädd och ändå göra det kan vara ett kall, en drift som journalist. Men som boken visar kan det också vara en slump att vara på rätt, eller fel, plats vid en viss tid. Och det vi kallar de stora historiska händelserna, ödesstunderna, avtecknar sig inte alls så tydligt för den som upplever dem och befinner sig mitt i ett skeende. Men att ändå kunna rapportera utifrån de ofta knapphändiga uppgifter som finns – och mot makthavarnas vilja – handlar inte bara om rutin och kunskap utan också om mod.

Text: Lilly Hallberg

Skjut inte på journalisten!
19 korrespondenters berättelser om yttrandefrihetens gränser”

Atlas förlag i samarbete med pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser
Redaktör. Lars Gunnar Erlandsson
ISBN 9789173893657

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Släktet av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan

by

slaktet_vampyr
En tjock bok med bilder på skyskrapor mot en gråtung himmel, dök ner i min brevlåda. Det händer då och då att Kulturbloggen får recensionsexemplar av böcker.
Men den här bara dök upp, vi hade inte kontaktat något förlag och önskat den.
Det gör väl inte så mycket. Ibland är det bra att vidga sina läsvyer.
Det här visade sig vara en vampyrroman. Men inte av Twilight-stilen med romantik och ganska snälla vampyrer.
Så här står det om boken på bokförlagets hemsida:

De har alltid funnits bland oss – vampyrerna. I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan att vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader: hela världen.

En boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plötsligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet.

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig in i planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda över?allt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upp?täcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara

Släktet är första delen i en trilogi om vampyrer. Berät?telsen utspelar sig i New York, där ett virus förvand?lar befolkningen till varelser som härstammar från forntiden. Berättelsen går oväntade vägar och varje bok innehåller unika och originella avslöjanden om den vampyriska rasen, vars rötter kan spåras ända tillbaka till Gamla Testamentets begynnelse.

Släktet är alltså del 1 i en trilogi.
Tja, i början fängslades jag av boken. Den var rätt välskriven i de första kapitlen. Men sedan märktes det mer och mer att det är två skribenter och att den är helt klart är skriven för att bli en film. Det behöver inte vara dåligt. Det beror ju på vad du vill uppleva med litteratur.
Själv har jag lärt mig en del jag inte visste om vampyrer, eftersom jag inte är särskilt intresserad av vampyrlitteratur.
Men det kan ju alltid vara bra att veta att det bästa vapnet mot dem är silversvärd och att vigvatten och vitlök inte fungerar alls så bra som ryktet säger.

Släktet
Författare: Guillermo Del Toro och Chuck Hogan
ISBN: 978-91-7002-793-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktimmen har också bloggat om boken.

Herta Müller – äntligen – och redan i Wikipedia om Nobelpriset

by

hertamuller300
Herta Müller – äntligen.
Det tror jag kulturavdelningen på pappers-DN säger idag i alla fall. De gjorde ju klart att deras önskepristagare av Nobelpriset i litteratur var den tyskrumänska författarinnan Herta Müller.
Tyvärr kan jag inte säga något. Jag har inte läst något av henne. Och det lär väl dröja innan jag får chansen.
Få av Herta Müllers böcker fanns i lager hos bokhandlarna. Så fort Peter Englund utttalat prisvinnarens namn beställdes böckerna. Och på nätet och i bokhandlarna såldes de exemplar som fanns direkt, skriver DN.

En bloggare som tydligen läst Herta Müller och säger ”Äntligen” är David Gottlieb:

Det är nog första gången jag lyckats gissa rätt på nobelpristagare. Herta är en favorit, så jag tyckte det var dags.

Vad bör vi då veta om Herta Müller?
I svenska versionen av Wikipedia finns en lång artikel om Herta Müller och där står det redan att hon fått Nobelpriset i literatur. Jag som gnällt en del om Wikipedia när det gäller kulturdelarna måste säga att de ryckt upp sig.

Herta Müller, född 17 augusti 1953 i Ni?chidorf utanför Timi?oara, är en rumänsk-tysk författare och nobelpristagare i litteratur.

Med sina självbiografiskt färgade romaner skildrar Herta Müller den tyska minoritetens liv i det kommunistiska Rumänien, och anpassningen till de extrema förhållandena där. Hon har kallats för en krönikör över vardagslivet i diktaturen, och verken präglas av uppror till försvar av tankefrihet och yttrandefrihet.På grund av sin kritik mot regimen tvingades hon i landsflykt 1987, och hon är numera bosatt i Berlin. Vid sidan av sitt författarskap är Herta Müller verksam som lärare vid universitetet. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2009 med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap.”

Jag ska i alla fall sätta upp henne på listan över författare jag ska försöka läsa så snart det är möjligt.

Andra röster om Herta Müller idag:
Röda Malmö skriver med rubriken: Hennes böcker kanske man ska testa…?
”Mycket bra val”, säger SvD:s kulturchef.
En mycket värdig pristagare, skriver Stefan Eklund.
– Jag förtjänar det inte, säger Herta Müller själv till SVT och det gör Aftonbladet en rubrik av.

Expressen påpekar att det nu är rekord i antal kvinnor som fått Nobelpriset under ett år, med hittills fyra kvinnliga pristagare.

Hittills har fyra kvinnor fått Nobelpriset 2009. Det är historiskt, aldrig förr har så många kvinnor blivit pristagare under ett och samma år.
Mellan 1901 och 2008 förärades 789 personer Nobelpriset. Av dem var 35 kvinnor – motsvarande bara 4,4 procent.

DN tar upp att reaktionerna utomlands varit blandade:

Tre kinesiska författare och litteraturkritiker som vidtalats i förväg för att besvara frågan vad de anser om årets pristagare säger samtliga att de aldrig läst något av Herta Müller.
Ett par av dem rekommenderar ett samtal med författarkollegan Qiu Huadong, som i Kina är känd för att läsa ovanligt mycket västerländsk litteratur.
Qiu sitter på restaurang och äter middag när han får höra namnet på årets Nobelpristagare.
– Tyvärr, säger han, jag har heller inte läst något av henne. Jag tror inte att hennes böcker är översatta till kinesiska.
Nobelpriset, anser han, fortsätter att påminna kinesiska författare att de ska hålla fast vid drömmen om sitt författarskap och jobba hårt, i ett samhälle där de flesta annars bara tänker på att tjäna pengar.

GP:s kulturchef skriver om valet av Herta Müller till Nobelpriset i litteratur: Priset innehåller en uppmaning till alla som vill inskränka yttrandefriheten och menar att det är ett pris till det fria ordet.

Det ska gudarna veta att det behövs i dessa dagar av ständiga attacker på yttrandefriheten och mot demokratin.

Utgivet av Herta Müller:
Utgivet på svenska:

* Flackland 1985 (översättning: Susanne Widén-Swartz)

* Människan är en stor fasan på jorden 1987 (översättning: Karin Löfdahl)

* Barfota februari 1989 (översättning: Karin Löfdahl)

* Resande på ett ben 1991 (översättning: Karin Löfdahl)

* Redan då var räven jägare 1994 (översättning: Karin Löfdahl)

* Hjärtdjur 1996 (översättning: Karin Löfdahl)

* Kungen bugar och dödar 2005 (översättning: Karin Löfdahl)

* Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv 2007 (översättning: Karin Löfdahl)

På tyska:

* Niederungen, 1982

* Drückender Tango, 1984

* Der Mensch ist ein großer Fasan auf der Welt, 1986

* Barfüßiger Februar, 1987

* Reisende auf einem Bein, 1989

* Wie Wahrnehmung sich erfindet, 1990

* Der Teufel sitzt im Spiegel, 1991

* Der Fuchs war damals schon der Jäger, 1992

* Eine warme Kartoffel ist ein warmes Bett, 1992

* Der Wächter nimmt seinen Kamm, 1993

* Angekommen wie nicht da, 1994

* Herztier, 1994

* Hunger und Seide, 1995

* In der Falle, 1996

* Heute wär ich mir lieber nicht begegnet, 1997

* Der fremde Blick oder Das Leben ist ein Furz in der Laterne, 1999

* Im Haarknoten wohnt eine Dame, 2000

* Heimat ist das, was gesprochen wird, 2001

* Der König verneigt sich und tötet, 2003

* Die blassen Herren mit den Mokkatassen, 2005

* Este sau nu este Ion, 2005

* Atemschaukel, 2009

Relaterat:
Expressen, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,