• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Deckare

John Ajvide Lindqvist pekas ut som Lars Kepler

7 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

ajvidekepler

Spekulationerna fortsätter. Vem är författaren som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler. Författaren till boken Hypnotisören som såldes internationellt redan innan den gavs ut på svenska. Att ett bokförlag vågade göra så, sälja den internationellt, måste betyda att det är en redan etablerad person, förmodligen etablerad författare som redan säljer bra utomlands, som ligger bakom boken.

Jag var inte helt imponerad av deckaren Hypnotisören. Tyckte den hade rätt stora brister i hur den berättade historien och ja, en del annat. Nu är den danska tidningen Berlingske Tidende säker på sin saker: John Ajvide Lindqvist är Lars Kepler.

Vedkommende befinder sig nogenlunde midt i livet og – stensikkert – midt i en familie. 40-45- årige Kepler ved ikke kun noget om Dostojevskij, William Faulkner, Virginia Woolf og Biblen, men også en hel del om hypnose, trylleri, lægevidenskab, parapsykologi og børnekulturelle fænomener som Pokémon-kort. Ligesom han kender Stockholms forstæder som sin egen barnlige bukselomme. Sidst, men ikke mindst, så har vi (når vi bevæger os uden for selve bogen) at gøre med en særdeles medievant kunstner, der er dygtig til at sælge sig selv, men har et ambivalent forhold til det at være en kendt og offentlig person. På den ene side elsker han at »være på« og lege med illusioner i forhold til publikum. På den anden side har han behov for at trække sig tilbage til sin lille hule i et træ på en fjern ø, der sikkert ligger langt fra og så alligevel også tæt på det larmende samfund.
Når jeg tror, at det er den 41-årige skræk- og horrorforfatter John Ajvide Lindqvist, der gemmer sig bag pseudonymet »Lars Kepler«, er det ikke kun, fordi han er født i en forstad til Stockholm og før han blev forfatter ernærede sig som tryllekunstner og stand-up-komiker, skrev filmmanuskripter, og – forlød det i et interview fra 2006 – elsker at lege med Pokémon-kort, der spiller en central rolle i »Hypnotisören«.

Faktum är ju att Ajvide Lindqvist är smal nog att kunna vara den person som iklädd kvinnostövlar finns på bilden som sägs föreställa Lars Kepler. Bilden som förvillat många som försökt gissa vem som ligger bakom pseudonymen.

Jag har inte läst John Ajvide Lindqvists böcker, jag har bara sett vampyrfilmen som bygger på hans bok. Eftersom jag inte är någon vampyrfantast var jag fel målgrupp för den filmen.

Så om det är Ajvide Lindqvist som är Lars Kepler vet jag inte om jag ska bry mig om att prioritera att läsa hans böcker. För då är de troligen inte heller skrivna på det sätt som jag vill ha litteratur. Jag säger inte att det är dåligt, för vi har alla olika smak om vad vi gillar för slags böcker. Det finns många deckare som är sämre skrivna än Hypnotisören också, det ska gudarna veta. Riktigt välskrivna deckare är lätträknade. Men det är en annan historia, ett annat blogginlägg, en annan dag.

Du har väl inte missat att veckans Kulturfyra utgår från Lars Kepler?

Relaterat: Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om författare, deckare, pseudonym, Berlingske Tidende, Lars Kepler, Ajvide Lindqvist

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Deckare, författare, pseudonym

Lars Kepler: Hypnotisören – ger en bild av ett mörkt, skrämmande Stockholm

12 juli, 2009 by Rosemari Södergren

”Hypnotisören” som gavs ut i sommar av Bonnier var omtalad redan före lanseringen – författaren är en pseudonym ocn redan före utgivningen i Sverige hade deckarromanen sålt till flera länder utomlands.
Det gör att boken är oerhört hajpad och
På baksidan av den tjocka boken står: Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.

Jo, det gör att boken i sig är en gåta som många av oss triggas igång på. Hur kan Bonnierförlaget lyckas sälja en deckare utomlands av en tidigare outgiven författare? Hmm, eller, outgiven? Det vet vi ju inte. Vem är Lars Kepler.
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det är min man som skrivit Hypnotisören. För den utspelar sig nämligen på en mängd platsen där min man varit och skulle kunna beskriva. Fast att skriva en deckare som är drygt 570 sidor i den första inbundna upplagan låter sig inte göras utan att någon i familjen märkt det.

Hypnotisören är en deckarhistoria som utspelar sig i ett kallt, snömoddigt, läskigt Stockholm där det inte bara är kallt för att det är veckorna före jul utan för att det är kallt mellan människorna. Och allra värst drabbas barnen som på olika sätt överges av sina närmaste och sviks av samhället.

Hypnotisören är en mörk, hemsk berättelse där det efter några kapitel verkade vända upp och ner på hur en deckare ska skrivas. Det såg ut som om vi redan då visste svaret på vem som var mördaren. Jag vill inte vara en spoiler, så jag tänker inte vidareutveckla om det är så eller inte.

En deckare ska vara spännande och det är ”Hypnotisören”. Jag kunde inte slita mig utan sträckläste den nu under helgen.

Bitvis är det välskriven och för att vara en bestseller i den svenska deckargenren är dialogerna hyggligt trovärdiga, i alla fall om man jämför med hur människorna i Liza Marklunds deckare som talar som om de läste innantill. Men jag saknar mer djup bakom huvudpersonernas agerande. Jag har lite svårt att tro på en del. Jag blir dessutom rätt arg på läkaren Erik som får driva hypnosterapi med svårt psykiskt och socialt skadade människor. Kan det verkligen gå till på detta sätt inom svensk sjukvård, att krigsförbrytare får hypnotiseras i grupp tillsammans med människor som utsatts för sexuella övergrepp som barn? Om det är så: är boken ett förtäckt angrepp på svensk psykvård. Men samtidigt: det är inte litteratur av högsta klass hela tiden. Det är en hel del där det berättas med adjektiv hurdan någon är istället för att det skildras. Som han log stort och liknande.

Det är mycket som är mörkt och nästan utan hopp i deckaren. Det är väl den största behållning, själva skildringen av Stockholm och det svenska samhället idag. Om än lite väl mörkt.

En del av hajpen kring deckaren är förstås frågan: vem är författaren. Den som skrivit boken verkar veta en del om hypnos. Ska vi leta bland de registrerade svenska hypnotisörerna?

En annan sida berättar om en del av spekulationerna kring boken:

Vem är denna Lars Kepler då? Det spekuleras i om det är Mankell som ligger bakom, eller till och med Stieg Larsson själv. Återigen tror man att Stieg Larssons död är icensatt.

Igår läste jag första kapitlet i boken och låt mig säga så här; jag blev hypnotiserad och fast efter första sidan. Det här kommer slå stort. Det här är framgångar i Stieg Larsson- eller kanske Dan Brown-klass.

Vem är Lars Kepler? Sydsvenskan har låtit Per Svensson spekulera:

Lars Kepler
Genre: Kriminalromaner med CSI/Hjärnstorms-stuk.
Utgivning: Debuterar i sommar med ”Hypnotisören”, den första titeln i en svit som enligt Albert Bonniers förlag redan är en världssuccé.
Huvudmisstänkt: Manusfabrik.
Alternativ: Henning Mankell (har dementerat, kraftfullt och trovärdigt), Arne Dahl/Jan Arnald, Kajsa Ingemarsson.

En annan bloggarek, På ett högt berg, spekulerar och gissar på Mark Levengood:

Vem Lars Kepler är har inte avslöjats. Jag tycker att det i språket och formuleringarna finns en ton som visar att författaren språkmässigt har finlandssvenskt påbrå. Och då gissar jag att Lars Kepler skulle kunna vara pseudonym för Mark Levengood till exempel. Minns var ni läste det först om det visar sig vara så!

Bokhora har ett annat alternativ de tror på:

Kristoffer Leandoer, författare och förläggare på Bonniers.
Förklara varför vi tror på det namnet, JoÖ!

JoÖ: Jo alltså, vi tänker såhär – och det blir kanske tydligare när man läst boken – att det definitivt måste vara någon som är van att skriva. Dessutom som är van att redigera eftersom boken krävde mycket lite efterarbete och kunde komma ut väldigt snabbt hos förlaget.

Och där är ju en annan sak – det är vanligtvis lång väntetid på Bonnier. Men Leandoer har ju en direktväg in till Bonnier redan.

Bjäre Bokhandels blogg har också skrivit om boken.

Fler recensioner:

Hypnotisören
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 572
Utgivningsår: 2009
ISBN: 9789100124045
ISBN-10: 9100124044
Inbunden

Läs även andra bloggares åsikter om författare, recension, böcker, deckare, kriminalroman, samhälle, Stockholm, psykvård, hypnos

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Deckare, författare, hypnos, Kriminalroman, psykvård, Recension, samhälle, Stockholm

Elizabeth George: Stråk av rött – recension

20 juni, 2009 by Rosemari Södergren

elizabeth_georgeOm du gillar den amerikanska deckardrottningen Elizabeth Georges serie om poliserna Barbara Havers och Thomas Lynley kanske du inte missat att det kommit en ny bok i serien nu, översatt till svenska: ”Stråk av rött”.

Först av allt: En varning: om du inte läst förra boken om Lynley/Havers ska du vänta. Den nyutkomna ”Stråk av rött” bygger den förra. Spänningen i den förra kommer att försvinna om du läser denna nya först.

Det är svårt, ja egentligen omöjligt,  att skriva om den här nya utan att förstöra för någon som inte läst den förra. Det lyser spoilervarning lång väg nu, men jag ska försöka.

Mer än 700 sidor om ett brott som de två poliserna träffar på och i de brittiska miljöer som amerikanskan Elizabeth George älskar så mycket att beskriva. Kan det bli bättre?

Den här gången är handlingen förlagd i några små byar i Cornwall och området däromkring.

En ung man hittas död í en klätterolycka. Den unge mannen var en eftertraktad älskare i bygden och en surfare. Surfare i betydelsen en person som med surfbräda ger sig ut och rider på havets vågor. Byn den huvudhandlingen är förlagd byggere sin ekonomni på turism kring surfing.

Jag har varit väldigt förtjust i flera av Elizabeth George böcker om Barbara Havers och Thomas Lynley. Londonmiljöerna, både de välbeställda människornas liv och områden och de fattigares stråk har känts äkta, likaså när George låtit sina karaktärer bege sig ut på landsbygden har jag tyckt mig känna igen det brittiska livet. Men den här gången’r det som om hennes redaktör inte strukit det som blir för mycket, för tjatigt och får ingående när det gäller miljöbeskrivningar.

I en bok av Elizabeth George om sitt skrivande har jag läst att hon är fascinerad av den psykologiska spelet i familjer. Det märks. Den nya kriminalromanen handlar mycket om olika familjers interna relationer, om när familjen spricker i onödan, när familjer skulle må bättre av att separera, om relationen mellan far och son och far och dotter, om det svåra för medelålders föräldrar när ungdomar ska bli självständiga vuxna och inte väljer att gå i föräldrarnas spår.

Varför fungerar grävandet i familjernas psykologi inte så väl den här gången? Kanske för att Elizabeth George blandar in för många olika familjer. Kanske för att när hon som författare är inne i skallen på de olika personerna känns det ganska klyshigt. När alla unga män bara är ständigt kåta, då blir det inte trovärdigt.

Hon kryper till exempel väldigt nära tankarna hos en ung man med namnet Cadan. Hennes sätt att återge hans tankar och känslor känns väldigt mycket som en tant som försöker tänka sig in i hur hon tror att unga män tänker.

Jag som älskar att läsa om Lynley och Havers blir besviken. Det är alldeles för lite om Barbara Havers i romanen, hon blir nästan en bifigur.

Nej, Thomas Lynley ensam är inte tillräckligt. Hans öde engagerar mig inte utan Havers.

Elizabeth George är en skicklig kriminalromansförfattare och hon älskar att skildra livet i Storbritannien. Så det är klart det är en godkänd produkt ändå. Delvis var den spännande också, men ändå infann sig aldrig den där känslan av att jag bara måste läsa hela tiden. Jag längtar efter en ny Lynley/Havers-deckare. En riktig där Barbara Havers är med i en stor del av händelserna.

Relaterat: Recension i Dagens Nyheter och i Bokhora.

Stråk av rött
Författare: Elizabeth George
Förlag: Norstedts
Serie: Thomas Lynley och Barbara Havers
ISBN10: 9113019147
ISBN13: 9789113019147

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, kriminalroman, Storbritannien, recension, Elizabeth George

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Deckare, Kriminalroman, Recension, Storbritannien

Jonas Moström: Rymd utan stjärnor – recension

20 juni, 2009 by Rosemari Södergren

jonas_mostrom_rymd
Han står stilla och håller andan. Ser hur hon vänder sig om och börjar gå mot hissarna. Hon drar handen genom det blonda håret, ruskar på huvudet och sträcker på sig, som för att markera sitt rena samvete, sin skuldfrihet.
Men honom lurar hon inte.
Han känner vreden som en feber i blodet. Hon ska inte komma undan. Med tio snabba steg är han i kapp henne. Just när hon ska vända sig om hugger han tag i hennes vänstra arm och trycker handen mot hennes mun.
Först står hon blick stilla i en halv sekund, sedan försöker hon skrika, men ljudet som sipprar mellan hans fingrar blir till ett ynkligt klagande. Han ser sig om och konstaterar att ingen syns till. Kulverten ligger öde åt båda håll. Det enda som hörs är det svaga suset från en ventilationstrumma.
Nu är det bara de två.

Det är inledningen på Johan Moströms deckare ”Rymd utan stjärnor”. Det är Johan Moströms fjärde deckare i serien om Kriminalkommissarie Johan Axberg i Sundsvall. För den som läst de tidigare böckerna dyker de upp en ny person i huvudrollen, en kollega till Axberg, nämligen kriminalinspektör Sofia Waltin.

Författaren, Johan Moström, är författare och läkare. Det märks genom de träffsäkra beskrivningarna från sjukhusmiljön. En hel del av deckaren utspelar sig just i sådan miljö. Överläkaren Pia Fjällstedt försvinner under mystiska omständigheter och fallet har en del med sjukhusmiljön att göra.

Boken är välskriven och spännande och som en bra kriminalroman tar det upp samhällsfrågor i romanform. Moströms språk flyter på och jag kan knappt slita mig från att läsa vidare. Precis så som det ska vara med en deckare. Dessutom ett stort plus för att dialogerna mellan personerna är naturlig. En del andra deckarförfattare, som till exempel Liza Marklund och Camilla Läckberg, låter sina personer tala som om de läste ur en bok, hur oäkta tal som helst.

Bokens huvudtema är dödshjälp men jag tycker kanske att det bitvis skildras lite övertydligt medan ett mindre tema i boken är bättre skildrat rent litterärt: nämligen problemen mellan privata intressen och yrkesrollen som polis. Både Sofia Waltin och Johan Axberg handlar i en konflikt mellan personliga engagemang och jobbet. Den försvunna överläkaren är nämligen Sofia Waltins faster och Sofias pappa har en konflikt med den försvunna. Och det går inte att komma ifrån att Sofias pappa borde hamna högt upp på listan över misstänkta. Johan Axberg träffar en flickvän som misshandlas av sin förre man. Dessa konflikter är mer intressanta än huvudtemat om dödshjälp. Kanske för att de skildras mer naturligt i berättelsen än dödshjälpsproblematiken som återges lite pompöst.

Det retar mig att jag lyckats missa Moströms böcker. Det här är ju för tusan fjärde boken i denna serie. Boken är förstås fristående, det fungerar utmärkt utan att jag läst de tidigare.

När jag läser en intervju med Johan Moström i Dagbladet berättas det att en femte bok i serien är på väg. Bra. Det ser jag fram emot. Och fram tills dess ska jag se till att skaffa de tre första böckerna också. Jonas Moström är ett exempel på en bra svensk nutida deckarförfattare.

Ur Dagbladet:

• Blir det fler Sundsvalls deckare av Jonas Moström?
– Ja, jag är halvvägs med nästa. Jag har tjänstledigt året ut så förhoppningsvis blir jag klar så den kan släppas nästa år.
• Kan du avslöja något om innehållet?
– Den har också ett tema, alternativ medicin.

Rymd utan stjärnor
Författare Jonas Moström
Förlag Lind&Co förlag AB
ISBN 9185801666
ISBN-13 9789185801664

Tidigare böcker i serien:
Hjärtats mörker
Dödens pendel
Svart cirkel

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, kriminalroman, Sundsvall, sjukvård, dödshjälp, recension, litteratur, böcker, bok

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Bok, Deckare, dödshjälp, Kriminalroman, Recension, sjukvård, Sundsvall

Skugga av Karin Alvtegen

13 juni, 2009 by Redaktionen

alvtegen_skugga290
Författaren Karin Alvtegen blev i maj nominerad till det amerikanska deckarpriset Edgard Award, ett pris som anses vara det kanske mest prestigefyllda deckarpriset i världen. Karin som blev nominerad för sin roman ”Saknad” blev utan pris, men vann en mängd publicitet. I hennes femte roman ”Skugga” drivs många frågor kring framgång till sin spets.
[Läs mer…] om Skugga av Karin Alvtegen

Arkiverad under: Recension Taggad som: Böcker, Bok, Deckare, Kriminalroman, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in