• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenkonst

Om Bergmanfestivalen och höstens premiärer på Dramaten

18 april, 2018 by Redaktionen

Nanna Blondell, Dimen Abdulla och Bahar Pars. Foto: Ali Mian

Den tyske regissören och dramatikern Falk Richter inleder Bergmanfestivalen i augusti 2018 med dramat Safe. Den kommande Bergmanfestivalen äger rum mellan den 23 augusti och 2 september. Festivalen bjuder på flera premiärer som presenterades i en stor samling i Dramatens stora salong den 18 april. Linn Ullmans roman De oroliga sätts som första gången upp som teaterpjäs med urpremiär de 25 oktober, i regi av Pernilla August, som därmed debuterar som teaterregissör.

Fenix. Foto: Daniel Bjurgård, modellbygge: Alexander Culafic och Milan Rakic

Höstens repertoar och några punkter ur programmet våren 2019 presenterades för en stor publik där allmänheten också var inbjuden, vilket var ett nytt grepp av den svenska nationalscenen och uppenbarligen uppskattat då publiken köade i god tid före insläpp.

Falk Richter berättade i en filmklipp om tankarna med dramat Safe, som skrivit speciellt för Dramaten och Bergmanfestivalen. Ordet ”safe” betyder att vara trygg, säker.
– Safe handlar om nutidsmänniskan som lever med stor oro. Hur säker kan någon vara? Har vi jobbet kvar om ett år? Hur ser klimatet ut om tio år? Hur är våra förhållande nästa år?

Suzanne Osten regisserar Ann-Sofie Báránys nyskrivna pjäs Fenix, som också är en av premiärerna under Bergmanfestivalen. Fler premiärer under Bergmanfestivalen:
Teaterchefen Eirik Stubø regisserar Erland Josephsons En natt i den svenska sommaren.
Dimen Abdullas Persona, persona, persona får urpremiär med Bahar Pars och Nanna Blondell i rollerna.
Emil Graffmans uppsättning av Ingmar Bergmans Riten ges på Tornrummet.
Unga Dramatens festival-bidrag blir Jörgen Dahlgvists nyskrivna Det sista barnet, i regi av Erik Holmström.

En spännande föreställning att se fram emot är den tragiska farsen Stolarna av Eugène Ionesco som sätts upp med Kicki Bramberg och Johan Ulveson i rollerna, i regi av Tobias Theorell.

Unga Dramaten tar sig an de stora klassikerna och sätter upp dem för de yngsta under temat Unga klassiker. Först ut blir Den lille girige och Lilla Svansjön.

Succéduon Jens Ohlin och Hannes Meidal skriver en helt ny Faust, Alexander Mørk-Eidem sätter upp den amerikanska stjärndramatikern Tracy Letts Mary Page Marlowe som får Sverigepremiär och så flyttar LasseMajas detektivbyrå in på Dramatens Stora scen med ett deckarmysterium för hela familjen.

Två vårnyheter presenterades också. Sofia Jupither sätter upp Hamlet med Adam Lundgren i huvudrollen och på Unga Dramaten fördjupar sig Malin Axelsson i den första kärleken i nyskrivna Lauras läppar.

Adam Lundgren/Hamlet Foto: Nicke Johansson

HÖSTENS PREMIÄRER 2018
Safe av Falk Richter
Den europeiska kontinenten glider isär. Värderingar förskjuts och upplevelsen av trygghet och säkerhet förändras. Om du skulle skriva en roman 2018 och låta Europa vara huvudperson, vad skulle berättelsen handla om? Falk Richter undersöker den nutida människans komplexa dilemman i ett specialskrivet verk för Dramaten. Som en av Tysklands främsta regissörer och dramatiker tänjer hans föreställningar på gränsen för vad teater kan vara – i ett massivt flöde integreras video, text, dans och musik.
Översättning: Magnus Lindman Regi: Falk Richter Koreografi: Falk Richter och Johanna Lemke Medverkande: Ulriqa Fernqvist, Ana Gil de Melo Nascimento, Electra Hallman, Ruth Rebekka Hansen, Ninos Josef, David Lagerqvist, Razmus Nyström, Magnus Roosmann, Reuben Sallmander, Alexander Salzberger, Björn Vårsjö Video: Christopher Kondek Scenografi: Katrin Hoffmann Kostym: Daniela Selig Musik: Helgi Jónsson och Valgeir Sigurðsson Ljusdesign: Carsten Sander Peruk och mask: Melanie Åberg
Urpremiär den 23 augusti, Stora scenen. Del av Bergmanfestivalen.

Fenix av Ann-Sofie Bárány
Marina Tsvetajeva (1892 -1941) är en hyllad rysk poet, besatt av tanken på att ta sig in på teatern. Beväpnad med sin nyskrivna pjäs Fenix, om en flicka och en åldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni. Fenix är en pjäs av dramatikern Ann-Sofie Bárány som tar avstamp i Tsvetajevas omskakande liv och konstnärskap. Regisserar gör Suzanne Osten som på Dramaten tidigare har regisserat Falla ur tiden. Nyskriven musik av Malin Dahlström och Gustaf Karlöf från Niki & The Dove.
Regi: Suzanne Osten Medverkande: Thérèse Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Niki & The Dove Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
Urpremiär 24 augusti, Lilla scenen, Del av Bergmanfestivalen.

En natt i den svenska sommaren av Erland Josephson
Om mötet mellan den ryske regissören Andrej Tarkovskijs och de svenska skådespelarna under inspelningen Offret. Medan filmarbetarna väntar alltmer otåligt i den svenska sommarnatten utmanas deras syn på leken, livet, språket och konsten. Erland Josephson arbetade med de stora regissörerna Ingmar Bergman, Andrej Tarkovskij och Peter Brook och vann internationellt erkännande genom sina många film- och teaterroller.
Regi: Eirik Stubø Medverkande: Erik Ehn, Lena Endre, Nina Fex, Thomas Hanzon, Tova Magnusson, Torkel Petersson Scenografi: Erlend Birkeland Ljusdesign: Ellen Ruge Peruk och mask: EvaMaria Holm
Premiär 25 augusti, Elverket. Del av Bergmanfestivalen.

Det sista barnet av Jörgen Dahlqvist
Unga Dramaten
När Prissie kommer till skolan en dag sitter hennes bästis Rickie i kafeterian och dricker kaffe med de äldre tjejerna. Och hon säger: jag blev vuxen igår. Det sista barnet är en flickas redogörelse av en chockartad händelse, där verklighet snart blandas med fantasier. Regisserar gör Erik Holmström, känd för hyllade dockteater­föreställningar på Malmö Dockteater. Det sista barnet är den andra fristående delen i Flickland-trilogin, skriven av Jörgen Dahlqvist.
Regi: Erik Holmström Medverkande: Rakel Benér Gajdusek Scenografi och kostym: Erika Magnusson Ljusdesign: Jesper Larsson Peruk och mask: Thea Holmberg Kristensen
Urpremiär den 26 augusti, Lejonkulan. Del av Bergmanfestivalen. Rekommenderas från 13 år.

Riten av Ingmar Bergman
Tre framgångsrika skådespelare har fått ett obscent varieténummer censurerat. Skådespelartrion, som lever i en destruktiv symbios, kallas till förhör hos en domare som vill blottlägga alla deras svagheter. Ett aggressivt stycke teater om konstens och människans eventuella frihet. Riten gjordes ursprungligen som tv-film 1969. Här i regi av Emil Graffman, som tidigare på Dramaten regisserat Strömming på Cattelin och Den fule.
Bearbetning: Lucas Svensson och Emil Graffman Regi och scenografi: Emil Graffman Medverkande: Maia Hansson Bergqvist, Johan Holmberg, Rasmus Luthander, Pierre Wilkner Kostym: Helle Carlsson Ljusdesign: Tobias Hagström Ståhl Peruk och mask: Moa Hedberg (praktikant StDH/SKH)
Premiär den 26 augusti, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen

Persona, persona, persona av Dimen Abdulla
Sjuksköterskan Alma talar och patienten Elisabet tiger och så blandar de ihop sig med varandra.Sociala predatorer, masker, identitet och kamouflage är några teman som dramatikern Dimen Abdulla utforskar tillsammans med skådespelarna Nanna Blondell och Bahar Pars. En nyskriven pjäs som baseras på Ingmar Bergmans manus Persona och på personliga intervjuer med skådespelarna själva. Dimen Abdulla har tidigare bland annat satt upp uppmärksammade X på Unga Klara och utsågs 2015 till Radioteaterns husdramatiker. Bahar Pars har på Dramaten medverkat i Figaros bröllop och Marodörer, och är även känd från den Oscarsnominerade En man som heter Ove. Nanna Blondell har tidigare på Dramaten medverkat i The Mental States of Sweden, Don Giovanni och Götgatan, samt i en rad film- och tv-roller.
Regi: Nanna Blondell, Bahar Pars, Dimen Abdulla Medverkande: Nanna Blondell, Bahar Pars Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud: Foad Arbabi
Urpremiär den 1 september, Tornrummet. Del av Bergmanfestivalen.

Stolarna av Eugène Ionesco
En tragisk fars med Johan Ulveson och Kicki Bramberg om Gubben och Gumman och deras imaginära gäster. Gäster som anländer och stolar som plockas fram i väntan på vältalaren som ska förmedla Gubbens budskap. En av efterkrigstidens verkliga klassiker och ett av de främsta exemplen på den absurda teatern. Den behandlar djupt mänskliga teman som ensamhet, åldrande och livets slut. Regisserar gör Tobias Theorell, som senast satte upp Anna Karenina på Dramaten.
Regi: Tobias Theorell Medverkande: Kicki Bramberg, Johan Ulveson
Premiär den 11 oktober, Målarsalen.

LasseMaja och Hamletmysteriet av Jonna Nordenskiöld, efter en idé av Martin Widmark
Unga Dramaten
Staden Vallebys museichef ska sätta upp Hamlet på Dramaten och Dino, Sara, Prästen, Polismästaren och förstås Lasse och Maja bjudits in till ”samarbetet”. Men den oersättliga kronan som kungen lånat ut försvinner plötsligt! Vem har tagit den? Och varför?
Regi: Jonna Nordenskiöld Medverkande: David Arnesen, David Book, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Per Svensson, Tiril Wishman Eeg-Henriksen Kompositör: Joel Sahlin Scenografi: Fridjon Rafnsson Kostym: Helena Willis Ljusdesign: Johan Sundén Peruk och mask: Peter Westerberg
Urpremiär den 18 oktober, Stora scenen. Rekommenderas från 7 år. I samarbete med Blixten & Co. Sverigeturné hösten 2019.

Den lille girige av Ada Berger, extremt fritt efter Molière
Unga Dramaten
En ha-galen komedi för de yngsta. Harpagon är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Marianne är tre år och vill ha allt. Alla leksaker i leksaksaffären. Alla andras leksaker i sandlådan. Hur blir det när de två möts? Det blir krig. En del av Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Ada Berger Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 25 oktober, Lejonkulan. Rekommenderas från 3 år.

De oroliga av Linn Ullmann
Pappan och dottern sitter med en bandspelare mellan sig. Planen är en gemensam bok men åldrandet hinner ikapp pappan och samtalen blir oförutsägbara och splittrade. De oroliga är en lekfull och utforskande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp och om två föräldrar som helst vill vara barn. Pernilla August är skådespelare och regissör och har regisserat filmer som Svinalängorna (2010), Den allvarsamma leken (2016) och den danska tv-serien Arvingarna som sänts på SVT. Med De oroliga debuterar hon som teaterregissör.
Dramatisering: Karen-Maria Bille Regi: Pernilla August Medverkande: Anita Ekström, Rebecka Hemse, Ingela Olsson Scenografi: Magdalena Åberg Ljusdesign: Mira Svanberg Ljud och musik: Anna Sóley Tryggvadóttir Peruk och mask: Sofia Ranow Boix-Vives
Urpremiär den 25 oktober, Lilla scenen.

Faust av Jens Ohlin och Hannes Meidal

Frida Österberg/Faust Foto: Jenny Baumgartner

En ny Faust – en mardrömslabyrint på versfötter, om viljan att lysa upp bland livets och konstens skuggor, se sitt eget ansvar i ögonen och utrota ondskan, en gång för alla. Dramatikerduon Jens Ohlin och Hannes Meidal har skapat en rad uppmärksammade uppsättningar, som med avstamp i klassiker blivit högaktuella fristående verk. Deras nyskrivna Hamlet på Teater Galeasen (i samarbete med Dramaten) 2017 blev en succé och belönades med Thaliapriset och Svenska Teaterkritikers Förenings Teaterpris.
Regi: Jens Ohlin Medverkande: Thérèse Brunnander Ana Gil de Melo Nascimento, Per Mattsson, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Frida Österberg Kostym: Matilda Hyttsten Ljusdesign och scenografi: Susanna Hedin Peruk och mask: Lena Strandmark
Urpremiär den 15 november, Elverket.

Lilla Svansjön av Claire Parsons
Unga Dramaten
Istället för de graciösa svanarna dyker tre andra figurer upp på scen. Vad gör de när de märker att publiken förväntat sig en svan? Och vad gör man när man känner sig fel? Lilla Svansjön är en stor klassiker i liten tappning och handlar om att duga som man är. För regi och koreografi står Claire Parsons som intresserar sig speciellt för det som spjärnar emot inlärda koder. Unga Dramatens serie Unga klassiker.
Regi: Claire Parsons Rum: Emma Fallde, Tina Paulsson Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär den 30 november, Lejonkulan. Rekommenderas från 5 år.

Mary Page Marlowe av Tracy Letts
Mary Page Marlowe jobbar som revisor. Hon har två barn. Hon är gift. Hon är skild. Hon är arg och hon är glad. Inget speciellt med henne. Rollen som denna alldeles vanliga ovanliga människa görs av flera skådespelare i olika åldrar och handlingen hoppar fram och tillbaka i tid. För regi står Alexander Mørk-Eidem, känd för en rad succéer på Kulturhuset Stadsteatern, samt senast för Häxorna och Swede Hollow på Dramaten. Mary Page Marlowe filmatiserades 2014 med Meryl Streep i huvudrollen.
Medverkande: Melinda Kinnaman, Emma Broomé, Mia Benson, Shanti Roney, Alexander Salzberger Nina Rashid m.fl. Översättning: Rebecca Alsberg Regi: Alexander Mørk-Eidem Scenografi: Christian Friedländer Kostym: Jenny Ljungberg Ljusdesign: Ellen Ruge
Sverigepremiär den 6 december, Stora scenen.

VÅRPREMIÄRER 2019
Lauras läppar av Malin Axelsson
Unga Dramaten
En labyrintisk skräckhistoria om den första stora kärleken. Om att bli besatt av någon som inte går att nå och om att bli galen av längtan. Skriven och regisserad av Malin Axelsson, konstnärlig ledare för Sveriges Radio Drama, där hon gjort succé med serierna Parmiddagen och Cheferna. Som konstnärlig ledare för ung scen/öst skapade hon hyllade föreställningar som Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, ROFLMAOWTIME och Rose Rose Rose.
Regi: Malin Axelsson Kompositör: Elize Arvefjord Scenografi och kostym: Anna Dolata Ljusdesign: Jesper Larsson
Urpremiär 31 januari 2019, Lejonkulan. Rekommenderas från 13 år.

Hamlet av William Shakespeare
Sofia Jupither som tidigare på Dramaten regisserat Frun från havet, I lusthuset och Tigern sätter upp Hamlet med premiär i februari 2019. I rollen som Hamlet ser vi Adam Lundgren som fick sitt stora genombrott i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell från 2013 och i filmen Känn ingen sorg, baserad på Håkan Hellströms musik och sångtexter.
Regi: Sofia Jupither Medverkande: Adam Lundgren m.fl.
Premiär februari 2019, Stora scenen.

INTERNATIONELLA GÄSTSPEL UNDER BERGMANFESTIVALEN
Fler tillkommer. Fullständigt program för Bergmanfestivalen släpps den 16 maj

Efter repetitionen/ Persona (Toneelgroep Amsterdam/Nederländerna)
Två korta pjäser som båda gränsar mellan fantasi och verklighet, mellan sjukdom och normalitet. Ivo Van Hoeve, belgisk teaterregissör och konstnärlig ledare för Toneelgroep Amsterdam har en stark relation till Ingmar Bergman och har tidigare satt upp Scener ur ett äktenskap (2005), Viskningar och rop (2009) och Efter repetitionen/ Persona (2012). Han satte även upp Jean Cocteaus pjäs Vox Humana med Toneelgroep Amsterdam under Bergmanfestivalen 2016, och regisserade succéföreställningen Lazarus om David Bowie i New York och London.
Av: Ingmar Bergman Regi: Ivo Van Hove Medverkande: Frieda Pittoors, Gaite Jansen, Gijs Scholten Van Aschat, Lineke Rijxman, Marieke Heebink Scenografi/ljusdesign: Jan Versweyveld Ljuddesign: Roeland Fernhout Kostym: An D’Huys
Föreställningen ges på Subtopia, Alby den 31 augusti och 1 september.

Hearing (Mehr Theatre Group/Iran)
Kvinnornas sovsal på universitet är en sluten värld, en värld för bara kvinnor. Om män ska beträda området tillkännasges det i högtalarna: ”Kära flickor, observera din hijab, en man vill komma in”. I en sovsal likt denna hör en kvinna plötsligt en man i ett av rummen. Det blir startpunkten för Hearing.
Text/regi: Amir Reza Koohestanis Medverkande: Mona Ahmadi, Ainaz Azarhoush, Elham Korda, Mahin Sadri
Den 27 och 28 augusti. Lilla scenen.

DRAMATEN &
Konsert: José González med symfoniorkestern The String Theory
2015 släpptes José González senaste alster Vestiges & Claws som rymmer avskalade ljudbilder och smittsamma rytmer. På Dramaten ger han nu en unik spelning tillsammans med kammarorkestern The String Theory, en experimentell kammarorkester med rötter i Berlin och Göteborg.
Den 16 september, Stora scenen. Biljettsläpp den 27 april.

Dramatens bokcirklar
Läs den här! – Tre skådespelare väljer var sin favoritbok, som sedan blir utgångspunkt för samtal med publik och Dramatens dramaturger. Den 30 september med Andreas T. Olsson, den 28 oktober med Johan Ulveson och den 25 november med Emma Brommé. I Dramatenbaren, söndagar klockan 15.00.

Ord och Ton
Musik- och poesiprogrammet Ord & ton fortsätter på temat Sverige, Sverige fosterland! under ledning av Reuben Sallmander. Med skådespelare ur Dramatens ensemble, sångare och musiker från Kungliga Operan. Den 21 september, 12 oktober, 9 november, 7 december klockan 12-13 i Dramatenbaren.

Arkiverad under: Scen, Teater, Toppnytt Taggad som: Bergmanfestivalen, Dramaten, Scenkonst, Teater

Teaterkritik: Påklädaren på Dramaten – det är magiskt och det sprakar och gnistrar om Sven-Bertil Taube och Krister Henriksson

25 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Påklädaren
Av Ronald Harwood
Översättning Magnus Lindman
Regi Eva Dahlman
Scenografi och kostym Magdalena Åberg
Ljusdesign Ellen Ruge
Premiär den 24 mars 2018, på Stora scenen, Dramaten

Ett varmt och berörande drama om livet, kärleken, teatern och framför allt kärleken till teatern. Premiärens föreställning fick stående ovationer. Jag tror det var en hyllning både till hela ensemblens insats som en hyllning till Sven-Bertil Taube som fick applåder redan när han gjorde sin första entré i föreställningen.

Påklädaren handlar om Norman som är påklädare på en turnerande landsortsteater i England på 1940-talet, mitt under brinnande världskrig och Hitlers bomber och granater bokstavligen exploderar mitt i föreställningar.

Kvällens föreställning för den lilla landsortsteatern är Kung Lear. Teaterchefen och truppens stora skådespelare, kallad Sir, har blivit alltmer dement. Det är tydlig symbolik, Shakespeares kung Lear blir också alltmer förvirrad. Sir har bestämt att föreställningen ska genomföras men hans fru och teatertruppens producent Madge vill ställa in föreställningen. Norman, påklädaren, kämpar som för sitt liv för att Sir ska ut på scen. Ingen föreställning ska ställas in.

För Norman handlar det om hela hans existens. Livet på teatern är hans liv. Utan sin uppgift som påklädare är han ingenting, i sina egna ögon. Sir är nog dessutom mycket mer än en arbetsuppgift för Norman. Krister Henrikssons Norman har mycket av utstrålningen av en homosexuell man. Fast det aldrig sägs rent ut ligger det under ytan. Norman älskar Sir. Sir däremot kan inte älska någon. Han själv är sig själv nog. Han är den store skådespelaren. Han driver teatern. Han ska ge den brittiska landsorten Shakespeare. Och det är honom som Hitler bombplan vill åt. Det är han övertygad om. Någon stor konkurrens om männens roller finns inte. Alla unga män är inkallade i kriget. Det som återstår är gamlingar som Sir och Geoffrey Thornton (spelas av Per Svensson) eller funktionshindrade som Oxenby (spelas av Michael Jonsson).

Dramatens uppsättning kan ses på flera sätt. Om teatern bakom kulisserna, om hierarkier. Regissören Eva Dahlman beskriver detta så talande i programbladet:
– Den gamle skådespelaren – med rollnamnet Sir – är även teaterchef, och på så vis förkroppsligar har ordningen …Utan Sir störtar allt samman och följs av förstörelse och kaos. Så alla runt honom gör sitt yttersta för att upprätthålla hierarkin. Hans följeslagare – påklädaren Norman – har som livsuppgift att kväll efter kväll se till att spelet går vidare. Och just så fortlever hierarkier – den som är högst upp omges av beskyddare och behöver aldrig själv ta till vapen. I skalan nedåt är det våldsammare: man sparkar på den som är under, och den som är underst offras.

Skildringen av relationerna bakom scen på denna lilla teater berättar mycket om de strukturen som ger män i toppen makt. De strukturer som ligger bakom mycket av #metoo-rörelsen vill förändra.

På Netflix går en dokumentär tv-serie i sex avsnitt som heter ”Wild Wild Country” som handlar om den religiöse/andlige ledaren Osho (också känd som Bhagwan Shree Rajneesh) som tillsammans med sina anhängare köpte en ranch i Oregon i USA och försökte bygga den perfekta staden där de upplysta människorna levde i harmoni. Hur människor blir som trollbundna av en sektledare har en hel del likheter med de hierarkier som byggs upp kring starka personligheter med visioner inom kulturvärlden, som Sir i Påklädaren som drivs av att vilja skända Shakespeare och teaterkonsten som gåva till alla människor.

Visst är det också en om kärlek på flera nivåer. Normans obesvarade och på den tiden förbjudna kärlek till Sir. Hennes nåds kärlek till Sir, den unga skådespelerskan Irenes ungdomliga förälskelse i den erfarna hyllade teatermannen och den dolda kärleken från Madge. Sir däremot är bara förälskad i sig själv och sin vision. Hans fåfänga längtan efter att bli adlad gör att de alla spelar med i livslögnen och kallar honom Sir och hans kvinna blir kallad Hennes nåd, trots att ingen adelstitel finns och Sir inte ens gift sig med Hennes nåd eftersom han inte kan skilja sig från sin första fru, ut ifall att han skulle vara påtänkt till att bli adlad.

Krister Henriksson köpte rättigheterna till att sätta upp Påklädaren i Sverige för många år sedan. Han ville själv göra rollen som Norman men han hittade ingen som han tyckte var perfekt i rollen som Sir. Tills hans såg Sven-Bertil Taube i ett tv-program. Sven-Bertil Taube fick frågan och svarade ja. Och det blev perfekt. Krister Henriksson som Norman och Sven-Bertil Taube som Sir – det gnistrar och sprakar mellan dem, det är magiskt och minst lika bra som i den film som kom 2015 och bygger på samma manus, med världsstjärnorna Antony Hopkins och Ian McKellen.

Dessutom är hela ensemblen underbart bra. Lena Endre som Madge, Per Svensson som Geoffrey Thornton
Michael Jonsson som Oxenby, Kristina Törnqvist som Hennes nåd och Tiril Wishman Eeg-Henriksen som Irene liksom alla andra som medverkat till denna underbara föreställning och i hög grad måste jag peka på den fantastiska koreografin.

Det är intressant att författaren Ronald Harwood arbetade själv som påklädare under 1950-talet. Han är flerfaldigt Oscarsnominerad, bland annat för manuset till Påklädaren (The dresser) 1983 och han vann även en Oscar för Bästa manus efter förlaga till Pianisten 2003.

Lite fakta om regissören:
Regissören Eva Dahlman har tidigare regisserat succéer som Egenmäktigt förfarande på Scalateatern/Maximteatern, Scener ur ett äktenskap på Uppsala Stadsteater och En handelsresandes död på Dramaten.

Medverkande
Sven-Bertil Taube Sir
Krister Henriksson Norman
Lena Endre Madge
Per Svensson Geoffrey Thornton
Michael Jonsson Oxenby
Kristina Törnqvist Hennes nåd
Tiril Wishman Eeg-Henriksen Irene

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Recension, Scenkonst, Teater

Publiksuccén GRIND kommer till Orionteatern

23 mars, 2018 by Redaktionen

10-12 maj kommer hyllade dansföreställningen till Orionteatern.

Ett pressmeddelande berättar:
Det tvärkonstnärliga scenkonstverket som tar dina sinnen på en oväntad resa kommer till Orionteatern. GRIND minimerar för att maximera – genom att foga samman renodlade element skapas maximalt uttryck. Kropp, ljus och ljud tycks röra sig runt, runt, de flyter samman tills de förfrämligas. Föreställningen är ett samarbete mellan koreograf och dansare Jefta van Dinther, ljusdesigner Minna Tiikkainen och ljuddesigner David Kiers.

“GRIND är en sällsam och brutal upplevelse för öga, öra och kropp.” – SvD

I föreställningen får vi möta van Dinther som ensam dansare i en koncentrerad, renodlad och sinnesutvidgande föreställning. Han omges av Tiikkainens mörka ljuskonst och Kiers vibrerande musik. Ljuset pulserar, fladdrar. Tung, hård, virvlande techno fyller luften. Materian dansar.

”Vi hade urpremiär med GRIND i Stockholm 2011 – nu är vi äntligen tillbaka för att spela den för 75e gången på Orionteatern. Den är en favorit för många, även för mig. Jag hoppas jag fortsätter dansa GRIND tills jag är en pensionerad tekno-gubbe.” – Jefta van Dinther​

GRIND spelas 10, 11 och 12 maj

Arkiverad under: Scen Taggad som: Dans, Orionteatern, Scenkonst

Teaterkritik: Onåd – starkt om kulturkrockar inom oss och i möten

11 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Premiär på Kulturhuset/Stadsteatern, Lilla scen den 8 mars 2010;
Regi Dritëro Kasapi;
Scenografi Lars Östbergh;
Kostym Annika Nieminen Bromberg;
Ljus Åsa Holtz;
Ljud Emil Olsson;
Mask Petra Göransson;

Onåd
Av Ayad Akhtar
Regi Dritero Kasapi
Premiär 10 mars 2018 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Ett tankeväckande drama om kultur och religion och våra ursprung och vad som kommer fram om vi skrapar på ytan och om rädslan för muslimer i USA efter 11 september. Uppsättningen är berörande träffsäker och skådespelarna är enastående i sina roller.
Amir Kapoor är en framgångsrik jurist i finansärenden. Han jobbar på en advokatfirma med judiska ägare. Själv har Amir muslimska rötter, fast det har han dolt så långt det är möjligt. Han har bytt efternamn från det betydligt mer muslimskt klingande Abdullah. Dessutom är han sekulariserad och ser sig inte som troende muslim. Han jobbar hårt och har förhoppningar om att framöver få bli felägare i firman.

Han har en flickvän, Emily, från vit amerikansk övre medelklass. Emily är konstnär och har på senare tid börjat skapa verk starkt inspirerad av muslimsk konst. Hon brinner för att visa nutiden hur mycket vackert som muslimska konstnärer skapat. Det finns en tydlig konflikt mellan dem. Amir ser det mörka med islam, förtryck och terror som skett genom historien i islams namn, han upplever koranen som en förtryckande bok medan hans västerländska flickvän ser något vackert i islam.

I dramats början står Amir modell för Emily som tagit start intryck av Diego Velazquez berömda porträtt av den moriske slsvrn Juan de Pareja. Emily vill använda samma färger men istället måla Amir i sin 600 dollarsskjorta och kavaj.

Symboliken är uppenbar. Amir har framgång men är han fri? En extra krydda i symboliken får vi genom att bara hans överkropp porträtteras så undertill står han i kalsongerna.

Allt sätts på sin spets när hans systerson kommer och tillsammans med Emily övertalar honom att försöka hjälpa en imam som gripits, misstänkt för att ha stött terrorister då han skickat pengar utomlands.

Föreställningen kan delvis placeras i facket ”middagsbjudningar som går överstyr”. Emily har bjudit in en vän, Isaac, som har stort inflytande i konstvärlden och Emily har förhoppningar om att få med några av sina konstverk på hans kommande utställning. Isaac är av judisk ursprung och hans flickvän är svart amerikanska med rötter från ghettot.

Allt börjar så trivsamt i den vackra Manhattanlägenheten med dessa fyra trendkänsliga moderna unga personer men sakta med säkert raseras deras yta och det judiska och det muslimska går i clinch. Det är starkt, dramatiskt och mångsidigt. Vem är vi, hur har vårt ursprung präglat oss?

Shebly Niavarani är lysande som Amir och visar att han är en av vår tids stora nya namn.

Arkiverad under: Recension, Scen, Skivrecensioner, Teater, Teaterkritik Taggad som: Kulturhuset stadsteatern, Recension, Scenkonst, Teater, Teaterkritik

Teaterkritik: Besök av en gammal dam med Marie Göranzon

10 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Foto: Bengt Wanselius

Besök av en gammal dam
Av Friedrich Dürrenmatt
Översättning: Britt G Hallqvist
Regi: Katrine Wiedemann
Scenografi och kostym: Maja Ravn
Ljus: Mats Öhlin
Ljud: Kristian Oscarsson
Maskdesign: Sara Lycke och Maria Reis
Premiär 9 mars 2018 på Stora scenen, Kulturhuset Stadsteatern Stockholm

En skrämmande berättelse om vad människor kan förmås att göra för välfärden, för att få ett lyxliv och pengar. Den ikoniska svenska skådespelerskan Marie Göranzon debuterar på Stockholms stadsteaters stora scen i en grym och absurd skildring av hur människor i grupp kan förmå sig till att utföra de mest grymma handlingar. En skildring av hur vanliga hyggliga medborgare till och med kan begå mord i grupp för att rädda ett välmående liv.

Marie Göranzon spelar miljardärskan Claire Zachanassian som efter 45 år återvänder i stor stil till sin solkiga lilla barndomsstad. Hon tas emot av borgmästaren och stadens förnämsta invånare som haft ett möte där de beslutat att herr Ill, som har hennes ungdomskärlek när hon bodde i staden, ska flörta med henne för att förmå henne att sponsra staden som är näst intill bankrutt. Claire är dock inte så lättlurad. Hon har skinn på näsan och är ute efter hämnd. Hon lovar staden en miljard, på ett villkor. Hon kräver hämnd på herr Ill. Han övergav henne när de var unga och han gjort henne med barn. Claire kräver att någon av stadens invånare ska döda herr Ill.

Spontant, direkt, säger borgmästaren och alla invånare nej. De kan inte begå brott, de kan inte döda, för att få pengar. Sakta men säkert börjar medborgarna ändå att utnyttja möjligheten till en bättre tillvaro. De börjar handla på kredit och börjar vänja sig vid att ha tillgång till pengar.

Regissören Katrine Wiedemann har valt att förlägga scenen som en cirkusscen med publik på båda sidor och att låta skådespelarna agera som typer, schabloner, istället för mänskliga karaktärer. Jag tycker dramat förlorar på det. Handlingen är så skrämmande att det fungerar inte riktigt att göra det till en komedi och det märks genom att det inte kommer så mycket skratt från premiärpubliken. Det är mer ett drama, men för att fungera borde karaktärerna få djup.

Det är synd att ha Marie Göranzon tillsammans med flera ur den svenska skådespelareliten på scen och ändå får de inte agera mer än som klichéer. Jag tänker att regissören gjort detta som ett medvetet val för att det ska handla om vad gruppen människor kan förmås göra och att det inte skulle handla om de enskilda individerna. Men trots det är varenda en i gruppen en unik individ. Att ta steget och agera med gruppen bygger ändå på att varje individ gjort en inre resa. Jag tror iscensättningen hade vunnit på att vi kommit några karaktärer närmare. Också Marie Göranzons Claire är för ensidigt skildrat. Tvekar hon aldrig inför att hennes ungdomskärlek ska dödas?

Den schweiziske författaren Friedrich Dürrenmatt skrev dramat 1956 (tyska: Der Besuch der alten Dame). Filmen Besöket från 1964, med Ingrid Bergman i huvudrollen, bygger löst på pjäsen. Likaså filmen Hyènes från 1992 i regi av Djibril Diop Mambéty. Skildringen av det våld som förtryck som människor i grupp kan utföra tillsammans är om möjligt ännu mer aktuellt idag. Att en stor grupp människor kan förmås att begå mord har hänt många gånger genom historien, inte bara nazisterna har utrotat människor, än idag upprepas det: se bara vad IS och andra fundamentalistiska islamistiska grupper är beredda att göra och gör. Jag ser också berättelsen som en metafor för hur nutidens människa för sin välfärds och bekväma tillvaros skull är beredd att ta död på vår jord.

Fakta om regissören från ett pressmeddelande:
Danska regissören Katrine Wiedemann har haft stora framgångar med sina egensinniga tolkningar av klassiker, på Kulturhuset Stadsteatern har hon bland annat satt upp Peer Gynt med Magnus Krepper i titelrollen (2012) och Hamlet med Gustaf Skarsgård (2009). I Sverige har hon även uppmärksammats för Romeo och Julia (2002) i samarbete med Cirkus cirkör som spelades på Elverket och Havsfruen (2005) i samarbete med Teater Kaleidoskop.

– Jag har alltid velat sätta upp Besök av en gammal dam, den är så oerhört aktuell idag trots att den är skriven i en helt annan tid! Fokus på maktbalansen mellan kön, kapitalismens kraft, pressens makt, etc – den känns självklar att sätta upp just nu, just i Stockholm. I Durrenmatts universum finns den mest groteska humorn och de svarta stämningarna sida vid sida, det är ett universum som ställer oss många relevanta frågor idag, säger Katrine Wiedemann.

I rollerna:
Claire Marie Göranzon
Ill Dan Ekborg
Ills fru Kirsti Stubø
Ills dotter Lotti Törnros
Ills son Pablo Leiva Wenger
Borgmästaren Allan Svensson
Prästen Gerhard Hoberstorfer
Läraren Samuel Fröler
Doktorn Leonard Terfelt
Polisen, domaren Ulf Eklund
Journalisten Tim Dillman
Swing Henrik Hellström och Sylvia Rauan

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Recension, Scenkonst, Stockholms stadsteater, Teater, Teaterkritik, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 101
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in