Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Baseballs på Göta Källare

by

baseballs1

Det var en salig blandning människor som på onsdagskvällen samlades på Göta Källare för att se The Baseballs premiärspelning i Sverige. Från femtiotalsklädda rockabillytjejer till raggar-morfar med chevan. Från hela landet hade folk rest för att se de tre tyska killarna som framför moderna hits och gör om dem i femtiotalsversioner.

Och det svängde bra. Bäst i upp-tempolåtar när grabbarna körde kända hits som Rhiannas Umbrella, Beyonces Crazy in Love och Pussycat Dolls Don’t Cha. Även Kate Perrys Hot’n Cold fungerade mycket bra ifemtiotalstappning och en höjdpunkt var när de körde Coldplays Viva la vida som var nästan omgjord till oigenkännlighet.

Konserten tappar dock lite fart i balladerna. Robbie Williams Angels blir till allsång men inte på grund av The Baseballs, utan för att samtliga tjejer i publiken kan texten utantill.

Sam, Digger och Basti är tighta, samspelta och väldigt duktiga vokalister men känslan av femtiotalsfest förtas lite när det är så uppenbart att bandet är ett konceptband, endast skapat för att tjäna pengar. Killarna har inte en enda synlig tatuering och de rutiga skjortorna ser ut att vara köpta på Dressman.

Det känns som de är medvetna om att de framstår som en liten plastig rockabillyversion på valfritt boyband så mot slutet tar de över instrumenten från bakgrundsmusikerna och visar att de visst kan spela några bastoner, dra några ackord och plinka lite på pianot. Jag blir dock inte särskilt imponerad.

Debutplattan The Strike ligger på topplistorna runt om Europa men frågan är hur länge konceptet håller. Jag gissar max ett album till. Sen är karriären över. Det går inte att dra sig fram utan egna hitlåtar, hur svängigt det än må vara.

Text och bild:
Petra Jankov Picha
@petrajankov
www.enannansida.se

baseballs2

Relaterat:
Recension av albumet i SVD och i HBL.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Europe, Mew och Hästpojken några av de nya artisterna till Peace & Love

by

europe
Ett trettiotal artister har redan konfirmerats för sommarens festival i Borlänge. Nu ansluter fler. Det största svenska rockbandet genom tiderna, Europe, gör sin första spelning på festivalen. Även de danska popparna Mew och självaste Nick Lowe tänker ge den entusiastiska publiken en sommarupplevelse de sent glömmer.

”Sommaren är inte här riktigt än men alla festivalrävar vet att det kommer gå fort, sen poff, så brakar magin loss på Peace & Love igen”, säger presschef Ronny Mattsson.

Nu klara artister:

Europe
Mew (DK)
Hästpojken
Eddie Cotton (US)
Elin Ruth Sigvardsson
Nick Lowe (UK)
Adept
Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet
Moto Boy
The Bones
Daniel Lemma
Serengeti
The Animal Five
Loke

Europe bildades 1978 och är Sveriges genom tiderna största rockband med över 20 miljoner sålda album. 2009 släpptes det nionde albumet Last look at Eden.

Det danska popbandet Mew har med sin indierock skapat ett helt eget sound med fans över hela världen. Guldskivor, hyllningar och utmärkelser är vardag för bandet från grannlandet.

Om debutsingeln heter ”Shane McGowan” så ska man spela på Peace & Love. Så är det bara. 2008 släppte Hästpojken sitt första album Caligula och hyllades stort. I slutet av förra året kom det andra, Från där jag ropar. Räkna med röj, smittande melodier och attityd.

Eddie Cotton kommer från Mississippi och spelar medryckande blues. Det kan inte gå fel en varm sommardag på Peace & Love.

Med sin ljuva stämma och gitarrspel har Elin Ruth Sigvardsson förekommit på den svenska musikscenen i snart åtta år. Med debutalbumet Saturday Light Naive, producerat av självaste Lars Winnerbäck, blev Elin ett namn att räkna med och sedan dess har vi fått njuta av tre plattor till.

Brittiske legendaren Nick Lowe startade sin karriär inom musiken på 60-talet och är en riktig popsnickare av mått. Han har arbetat en hel del med Elvis Costello och bland annat gjort låten ”(What´s so funny ´bout) Peace, love and understanding”.

Adept har på mycket kort tid har etablerat sig som ett av Sveriges största band inom genren post-hardcore. När folket själva fick välja vilket band de ville se som förband till Metallica i somras tog Adept hem omröstningen och det var bara en av många succéartade spelningar som Adept genomförde förra året. Nu har turen kommit till publiken på Peace & Love.

Magnus Carlsson besökte Peace & Love 2006 tillsammans med Weeping Willows. Nu kommer han i eget namn tillsammans med kompbandet The Moon Ray Quintet. Magnus karaktäristiska stämma berör och brukar få vuxna män att gråta.

Den så känslosamme och dramatiska Moto Boy har den röda skinnjackan och läppstiftet med sig och en magisk stämning lär ligga över festivalområdet denna dag. Moto Boy har släppt två plattor, turnérat flitigt och satt hundratals hjärtan i brand

När man snackar om Karlskronabandet The Bones så påtalar man gärna att det är ett flitigt turnerande band, och det stämmer absolut. Men när såg du dem i Sverige senast? The Bones har spelat i varenda buske runt om i Europa men vi i Sverige har tyvärr inte fått chansen i samma utsträckning att uppleva The Bones punkrock. Nu kommer chansen.

Daniel Lemma mixar reggae, soul och pop och slog igenom stort med låten ”If I used to love you” i filmen Jalla, Jalla.

Det har sagts förr och det tål att sägas igen, Göteborg är Sveriges huvudstad när det kommer till reggae. Detta förstärks ytterligare av den sköna duon Serengeti som likt sin namne till nationalpark bjuder på färg, spänning och äventyr. Förra året såg vi dem gästa General Knas på festivalen men i år tillhör hela scenen Serengeti.

Malmöbandet The Animal Five har med låtar som ”Sparearts”, ”Demon Fire” och inte minst den engelska översättningen på Säkert!, ”Were going to die” skapat sig en fin fanskara i Europa. Flera års turnerande har gjort bandet riktigt bra live.

Loke kallar sig själv för underground-visans härförare. Med texter om relationer, smärta och svek är Loke Nyberg en av Sveriges bästa och mest intressanta visartister. Med ena foten i den svenska vistraditionen och den andra inom folkmusiken skapar Loke sin musikaliska poesi.

För mer information: www.peaceandlove.nu

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Salem Al Fakir släpper nya albumet "Ignore This" i mars

by

salem-ignorethis-480
Underbare sköne Salem Al Fakir släpper efterlängtat nytt album – och äntligen verkar han ha ändrat tillbaka och kallar sig åter Salem Al Fakir.

Ett pressutskick om nya skivan:

Den tredje plattan – den som ska etablera en artist bortom dagsländorna – verkar inte ha varit särskilt svår för Salem Al Fakir. ”Ignore This” kom till under en sällsynt kreativ höst, där Salem till synes utan ansträngning skakade av sig förväntningar och återvände till debutplattans kravlösa lekfullhet där han gör vad han vill. Samtidigt är utvecklingen enorm: Salem har gjort sin dator till främsta låtskrivarpartner, med följden att ”Ignore This” pulserar av elektronisk upptäckarlusta. Kvar är de svepande melodierna, det rytmiska svänget, de fängslande harmonierna, men Salems låtskrivartalang har fått syntpop i blodet.

Samtidigt gör Salem Al Fakir inget avkall på det som gjort honom till en av Sveriges mest framgångsrika artister. Det storslaget melodiska, ögonblick av skir stillhet, danslusta och spring i benen – allt är beståndsdelar i Salem Al Fakirs ojämförbara förmåga att skriva unikt engagerande popmusik med genomborrande, känsloladdade hooks.

Den som inte orkar vänta till mars för den fysiska eller digitala plattan behöver bara vänta till den 6e februari, när Salems ”Keep On Walking” slår ned som årets mest välkomna inslag i Melodifestivalens första deltävling.

”Ignore This” släpps digitalt den 8 mars och fysiskt den 10 mars.

www.salemalfakir.com
www.myspace.com/salem
www.facebook.com/#/salemalfakir

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Gitarrhjälten Joe Bonamassa åter till Sverige i maj

by

joebonamassa

En av mina absoluta favoriter inom blues och gitarr är Joe Bonamassa. Jag missade hans spelning senast. Nu får jag en ny chans, enligt ett pressutskick:

Gitarristen och bluessångaren Joe Bonamassa kommer till Sverige i vår för en konsert på Cirkus den 19 maj. Förra året gästade han Sverige och gav tre utsålda och kritikerrosade konserter, UNT skrev ”Bonamassa och hans suveräna medmusiker levererar musik i absoluta världsklass!” och Ystad Allehanda ”omöjligt att motstå Bonamassas inlevelsefulla, vackra och överjävligt skickliga gitarrspel”. Alla gitarrälskande Bonamassafans kan med andra ord se fram emot en otrolig konsert på Cirkus den 19 maj. Biljetterna till konserten släpps den 1 februari.

Med nio studioalbum och ett ständigt turnerande är Bonamassa en gitarrhjälte när han står på scen. 2008 utnämndes han till världens bäste bluesgitarrist och årets artist av Guitar Players och Blues Wax läsare. Senaste studioplattan ”The Ballad of John Henry” från 2009, fick strålande kritik i svensk press. Just nu är han aktuell med DVD:n ”Joe Bonamassa – Live From Royal Albert Hall” (inspelad i maj 2009) och i slutet av mars nya albumet ”Black Rock!”.

Sin musikaliska inspiration hämtar Bonamassa från gitarrister som Eric Clapton, Jeff Beck, Jimmy Page och Gary Moore för att nämna några. Förra året firade han 20 år som artist trots att han endast uppnått en ålder av 32 år. Imponerande.

Mer information: www.jbonamassa.com

Konsertinfo
19.5 Stockholm, Cirkus

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Real Estate, Girls och Samling till Way Out West 2010

by

girls
Tre nya artister är klara för Göteborgsfestivalen Way Out West:
GIRLS
REAL ESTATE
SAMLING ’

Information från pressutskick:

Girls
När TT Spektra ringde runt till alla tyckare med rätt till offentlig talan, aka musikjournalister, för att sammanställa årets bästa plattor var det tydligen lättkorat på den internationella sidan: Girls med sitt debutalbum ”Album”. Svårtolkat är om det är ett tecken på att Dramatens egen Lokko (fortfarande) har exceptionell genomslagskraft i landets kritikerkår eller om det är en osedvanligt bra platta med ett osedvanligt bra band vi har fått se rosas o skina. Från den del av musikindustrin som representeras av vederbörande tilldragelse står det i alla fall klart: vi lyssnar på Andres.

Missförstå oss inte: detta är ett sjuhelvetes band med ett dito album högst upp i väskan. Men hypen är också nästan förstummande. Under året som gått har såväl Lord Byron som Beach Boys , Cy Twombly som Spiritualized droppats som referenser.

Men ok, sanningen är ju ibland bättre än sägen, musiken bättre än omdömena. Och sista ordet är inte skrivet i historien Girls. Det är med största sannolikhet en ny milstolpe i pophistorien detta. Släppt på en underetikett till välrenommerade bolaget Stand By… nej, Matador och med Christopher Owens ’ looks som får Kurt Cobain att framstå som oattraktiv, i en för tiden välsittande approach av Suedesk luggpop (ja, äpple-c:a o fram med nittitalsmerchen du med) och homoerotiska tonårsexcesser. You gotta fucking love it.

Ett av Michael B Tretows ABBA -knep var enligt sägen att spela in runt ett tjog akustiska gitarrer som spelade samma sak, för att få rätt sväng och skiftningar i pitch (det vi dödliga kallar stämning, en ton mätt i hertz). En snabb lodning med detta som referens ger oss Tretow, passerar Unpoc för att närmast magman i jordens heta inre finna Girls. Med samma träffsäkert svajande känsla för romantik rör sig tre av postmodernismens största tontrollare på om inte samma djup så i alla fall på samma breddgrader. Låt oss njuta samtiden. Girls kommer till Way Out West.

Real Estate
I staden som kan kallas guds armhåla (ledtråd: Bon Jovi namngav ett av sina album efter denna stad) har fyra sköna och smått skäggiga dudes anammat ett visst mått av lokal patriotism (Hello Garden State!) och beväpnat sig med trasiga gitarrer, tamburiner och ett kollektivt vemod.

Men Real Estate är ganska långt ifrån American Apparel-maffian som drar sina skeva ben längs Lower East Sides trottoarer eller äter ”free-range-vegan-whatever” på något av Williamsburgs otaliga restauranger. Tacksamt nog så har inte något geografiskt hipster-ok lyckats tynga dessa herrar. Nej, känslan de förmedlar är att det skulle nog kvitta om det stod en person i rummet eller tusen framför scen.
Spela skulle de gjort ändå.

Ett blandband från Real Estate skulle kunna innehålla låtar med The Chills , Yo La Tengo , Galaxie 500 och The Feelies men det har vi inga belägg för. Likväl är det någonstans där som Real Estate landar, mellan lågmäldheten och en medryckande känsla. Som bra knark utan bieffekter.

Samling
Enligt Språktidningen är en kaxig språkdräkt på väg tillbaka, men i urbana hipsterpossen är det fortfarande ödmjukhet, sänkta axlar och skägg som är nationalklädsel. Kombinerat med god traditionskännedom, gedigen hantverksskicklighet och en vilja att föra fram och ändra på det som tidigare generationer gått bet på och vilse i. Allt i sin ordning alltså. Kärlek. Sköööön stämning. Empati. Uppriktighet. Storslagenhet och tillkortakommanden naken i helfigur. En gnutta humor.

Referenser till såväl sen sjuttiotalsprogg som till nutida långhårig svensk hippieexport kan göras och dessutom är det inte ett helt orutinerat sällskap som samlat sig under detta epitet. Men som Birgitta Trotzig sa: ”betrakta mig som död”. Det är konstverket, inte konstnären, som är i våra parkannors sken. Cyklarna spinner, cirklar öppnas och sluts och öppnas igen. Det är bara siffrorna som är nya, eller gamla. Landet penetrerar nu staden. Solen ger oss energi på Andra Lång, det dricks färskpressad vetegrässaft på Skånegatan och det odlas cannabis i Luleås kommunala rabatter. Feedback är här inte ett utvecklingssamtal med chefen utan wahwah-gitarrer som ornamenterar solnedgångens sista strålar över ett havrefält i sydöst.

En Samling som berör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,