
Det var fyra år sedan Laleh slog knock på musikintresserade svenskar. För att hitta lugn och inspiration till sin tredje skiva har hon flyttat till Västerbotten. Och det har fungerat. I veckan lanserades Lalehs tredje album, ”Me and Simon” och vad jag kan se har de flesta musikrecensenter gett skivan bra betyg. Det gör jag också. Lalehs vemod ger mig en lugn känsla och gör mig lycklig.
[Läs mer…] om Laleh: Me and Simon – vemod som gör mig glad
Recension
Brottsplats Ystad – Wallander i ett nytt ljus
”Hämnden” är den första av tretton nya filmer om Wallander som spelas in med Krister Henriksson i rollen som Wallander. ”Hämnden” har premiär på biograferna 9 januari. De övriga delarna ska gå på tv och släppas på dvd. Filmerna bygger bara delvis på Henning Mankells böcker utan är nyskriva direkt för film. Henning Mankell uppges ha varit med under processen att skriva filmernas manus.
[Läs mer…] om Brottsplats Ystad – Wallander i ett nytt ljus
The Prodigy: ”Invaders Must Die”
The Prodigy: ”Invaders Must Die”.
Är den första singel från det femte fullängdsalbumet från The Prodigy från deras nya skivbolag. Albumet är beräknat att ges ut under våren 2009 och är det första riktiga album sedan 2004.
The Prodigy som tillhörde den tidiga ravescenen i Storbritannien har sedan 1997 års ” Fat of the Land” vandrat mer mot det elektro hållet men en tydlig punkprägel. Singeln ” Invaders Must Die” ger god bild av hur den gamla och nya Prodigy låter. [Läs mer…] om The Prodigy: ”Invaders Must Die”
Arn – tempelriddaren
Jag tyckte aldrig om boken om Arn. Den första i serien alltså. Jag läste inte ens klart den – och då struntade jag förstås i de uppföljande delarna också. När filmen kom på bio låg den inte direkt överst på min priolista. Men när den nu sänds i Canal + och jag haft en del tid för att slappa framför tv:n bestämde jag mig för att se filmen.
Jo, den för godkänt. Absolut. Jag vet att flera recensenter gav den betyg 3, många hade ju väntat sig en kalkonfilm. Svensk film med massor av resurser har en tendens att bli kalkonmässiga.
Jan Guillous succéböcker om stormannaättssonen Arn Magnusson ligger till grund för den dyraste filmsatsningen i Sverige någonsin. I denna den första av de två filmerna följer vi Arn genom uppväxtåren i ett kloster i Västra Götaland fram till dess att han skickats som korsriddare till Jerusalem.
Bitvis var det som en svensk samuraj-film.
Det jag hade svårast för i filmen var Joakim Nätterqvist, som spelar Arn. Han är lite för fyrkantig i sin tolkning av Arn. Jag tänker mig honom lite livfullare. Överlag verkar det som om också de mer rutinerade skådespelarena blir lite styltigare och onaturligare när de får på sig de tidigare medeltidskläderna. Jag tänker på Stellan Skarsgård och Michael Nyqvist, som både kan spela mer naturligt.
Tanken roar mig, att Arns mamma skickade Arn till ett kloster när han var en liten pojke, för att hans liv skulle ägnas åt gud – och att han där i klostret blev utbildad till en fullfjärdrad krigare.
En liten rolig detalj är att Harvey Keitel var påtänkt för rollen som Broder Guilbert och tackade ja, men avböjde senare på grund av tidsbrist, han ersattes senare av Vincent Perez. Det var verkligen synd. Keitel är bara så häftig.
Den första delen av Arn, den som sänds i Canal plus nu, hade världspremiär på Grandbiografen i Skara den 17 december 2007 och hade premiär för en större publik 25 december samma år. Den andra delen har premiär 22 augusti 2008. För TV görs också en sex timmar lång miniserie. Den totala budgeten har beräknats till 210 miljoner kronor.
Under de första två dagarna såldes 160.310 biljetter i Sverige, vilket är nytt svenskt rekord. Detta innebar att filmen efter de första två dagarna dragit in 14 336 235 kronor i biljettintäkter.
Diverse recensioner av filmen:
Svenska Dagbladet betyg 2, Filmtipset, Bloggywood, Great Scott, Aftonbladet.
Andra bloggar om: film, recension, medeltid, Arn, tempelriddare, Canal plus, Canal +, Skarsgård, Guillou
Chihuahuan från Beverly Hills
Tandlöst om bortslarvad hund , skriver Aftonbladet om filmen Chihuahuan från Beverly Hills.
Chichuahuan Chloe är en vit, liten chihuahua som bor i Beverly Hills och är bortskämd som det knappt går att drömma om. Hennes matte är en ensamstånde medelålders kvinna (spelad av Jamie Lee Curtis) med mycket god ekonomi. Chloe umgås med andra mer än bortskämda hundar. Grannens trädgårdsmästare har en pojk-chihuahua, Papi, som är förälskad i henne och som uppvaktar henne.
Matte ska resa bort och en ung släkting, ska ta hand om Chloe. Hunden tappas bort och råkar ut för äventyr och träffar hemlösa hundar och en massa annat. Visst, en hel del är sådant man kan räkna ut i förväg, men en del överraskande moment finns också.
Alla hundar talar i filmen och Chloes röst görs av Drew Barrymore och den lite ledsna men tappra schäfern Delgados röst görs av Andy Garcia.
Okey, det är inte en film som kommer att förändra världen – men för en husdjursälskare och hundvän var det ändå en söt historia och inte alls bortslängd en och en halv timme att se filmen. Om man älskar hundar och vill se en snäll berättelse är den inte alls så oäven.
Trailer:
Andra som berättar om Chihuahuafilmen: Filmtipset, MovieZine, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten.

Andra bloggar om: hundar, film, recension, kultur, barnfilm, Chihuahua, Beverly Hills, Drew Barrymore, filmrecension
