• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

facket

Aldrig att jag köper kläder hos Vero Moda eller Jack & Jones mer

4 april, 2012 by Rosemari Södergren

De senaste hundra åren har människor som arbetar gemensamt kämpat för bättre villkor i arbetslivet – men det är en kamp som ständigt måste fortsätta. Starka krafter vill försämra, vill ge de som arbetar sämre löner och sämre arbetsförhållanden.
Ungdomar bliv ofta värst utsatta, behandlas sämst. Förmodligen för att de inte är lika förankrade i arbetslivet, inte vågar säga emot och reagera.

Nu har SVT granskat några klädjättar. SVT berättar:
Klädkedjorna Vero Moda och Jack & Jones, som båda ägs av den danska koncernen Bestseller, använder sig av ett poängsystem där de anställda får poäng för hur mycket de lyckas sälja till varje kund.
“Fruktansvärt kränkande”
De poängsätts både för antalet plagg och för hur mycket de kostade. Varje vecka mejlas listorna ut till alla anställda på butikerna i hela Sverige – där man tydligt kan se vem som sålt mest och minst.
Listorna hängs sedan upp på väggen i personalrummen.

Tyvärr är knappast Vero Moda och Jack & Jones de enda företagen där de anställda och i synnerhet de unga behandlas illa. Jag har hört ungdomar berätta om telefonförsäljningsföretag där de unga kan bli uppsagda över dagen, trots att de fått avtal på längre tids anställning. Hört berättas om unga som blivit lovade en grundersättning men efter några dagar får de höra att det är krav på att sälja en viss nivå dagligen annars sägs de upp omedelbart.

Är det detta samhälle som vi vill ha?
Det är ju knappast så att företagsledningarna och cheferna på dessa företag som behandlar personalen så illa har dåliga löner själva.

På Vero Modas hemsida står:
På VERO MODA letar vi alltid efter inspirerade och motiverade medarbetare, både till våra butiker och till våra kontor. DDu kan välja mellan en mängd utmanande jobb och vi erbjuder karriärmöjligheter inom ett antal områden. Dessutom kan du se fram emot att arbeta i ett företag med globalt tänkande och att arbeta tillsammans med kollegor som är ansvariga för att utforma, marknadsföra, sälja och distribuera kvalitetskläder till ett rimligt pris.
På VERO MODA har du stora möjligheter om du är intresserad av en internationell karriär. Vår verksamhet sträcker sig över kontinenter och länder och vi uppmuntrar våra anställda att röra sig internationellt för att främja ömsesidig kulturell förståelse.

För att klara sig globalt krävs alltså att stå ut med detta poängsystem? Det är rätt uppenbart att den fackliga rörelsen måste jobba globalt för att de som arbetar världen över tillsammans måste kräva rimliga arbetsvillkor.

LO har startat en stor kampanj på webben och i sociala medier som ska lyfta fram arbetslivet. Jag hade hoppats att de hängde på nu och visade på alternativ, visade vad kollektivavtal på arbetsplatser betyder och att de lyfte fram siffror som visar att det är bra för arbetsgivare att ha bra avtal med sina anställda. Men trist nog är allt jag möts av på den nystartade hemsidan en stor reklamfilm som jag inte kan klicka bort och sedan en sida där jag kan klicka på något, men inget där de hängt på den här debatten.

Relaterat:
Uppdrag Granskning och Rapport.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsliv, jobb, arbetsmarknad, mittsverige, facket, vero Moda, jack & jones

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: arbetsliv, arbetsmarknad, facket, jack & jones, jobb, mittsverige, vero Moda

Snön på Kilimanjaro – konstnärligt, mänskligt och viktigt

2 april, 2012 by Rosemari Södergren

Snön på Kilimanjaro
Betyg 5
Regi: Robert Guédiguian
Sverigepremiär 30 mars 2012

Hamnarbetarna har samlats på kajen. De ska dra lott om vilka som måste bli avskedade. Tjugo av dem måste gå, det är budet från arbetsgivarna. Facket har då tillsammans med arbetarna bestämt att de dra lott. Namn efter namn dras.
Inledningsscenen är grym och en scen som knappast skulle spelas upp i Sverige – detta är nämligen i Frankrike, i Marseille.
Det finns ett skäl till att scenen knappt skulle upprepas någonstans: På en av lotterna står Michel, namnet på fackklubbens ordförande.
Vilken fackordförande skulle alls lägga med sitt namn i lottdragningen?
Michel är inte som andra, han är en rättskaffens man som inte vill sko sig på andra och inte vill dra fördelar eller förmåner av sitt engagemang.

Michel är medelålders så även om han och hans fru får leva lite snålare har han det ändå rätt bra som arbetslös, fast lite rastlös känner han sig ändå. Han är van att jobba fackligt och fixa för hamnarbetarna, nu blir han barnvakt åt barnbarnen och förväntas måla barnens hus. En annan av de som blir arbetslösa har det betydligt värre: den unge Christophe som ensam tar hand om sina två yngre bröder.

Filmen ställer viktiga frågor om solidaritet och förenklar inte.
Bildmässigt är det en genomarbetad, snygg film och skådespelarna har spelat mot varandra i många år, vilket märks. En blick mellan dem kan säga så mycket.

Filmen fick betyg 5 av Svenska Dagbladet som skrev:
Skickligheten hos Guédiguian visar sig dock snart, när han efter katastrofen vrider om bilden och mycket konkret utifrån parets handlingar ställer frågor om verklig solidaritet och egoism mot varandra.

Utan att diskutera samtida politik eller skylla på någon visar regissören att något har gått, eller håller på att gå, förlorat.

Sättet som detta uttrycks på har definitivt bäring långt utanför Marseilles hamnkvarter; det är ord som borde ringa i öronen på alla dem som har röstat fram regeringar som monterar ner det som byggts upp av skattbetalare och säljer ut det för en spottstyver.

Fler recensioner av filmen: Göteborgsposten och Dagens Nyheter.

Läs även andra bloggares åsikter om Robert Guédiguian, film, facket, solidaritet, filmrecension, Kilimanjaro

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: facket, Filmrecension, Kilimanjaro, Robert Guédiguian, Scen, solidaritet

Lundby-Wedin höjde sin avtalssekretares pension samtidigt som LO skar ned på personal

3 april, 2009 by Rosemari Södergren

Sex månader innan LOs avtalssekreterare Erland Olauson skulle gå i pension fick han en ny tjänst på LO som höjde hans lön så mycket att han kunde höja sin pension från 2,5 miljoner till 4 miljoner. Det uppgav TV4 Nyheterna. Vem som godkände denna schabrovink? Wanja Lundby-Wedins, LOs ordförande.

Men det som TV4 inte nämnde var att det dessutom skedde när LO var inne i en om-organisation där människor omplacerades och en del fick gå från LO, på grund av försämrad ekonomi.
[Läs mer…] om Lundby-Wedin höjde sin avtalssekretares pension samtidigt som LO skar ned på personal

Arkiverad under: Scen Taggad som: bonus, facket, lön, Lundby-Wedin, pension, Politikerbloggen

Att höga skatter ger fler jobb kanske är en helig ko som borde slaktas?

28 mars, 2009 by Rosemari Södergren

heligko290
Högerregeringen knappar in på oppositionen, enligt senaste opinionsmätningen. Enligt DN: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet får tillsammans 49,6 procent mot 46,0 för de fyra borgerliga partierna, ett övertag med 3,6 procentenheter. Förra månaden var ledningen 50,0–46,1.
Det finns nog stor anledning att vänta sig att nästa mätning, som ännu mer kommer att påverkas av mediernas skrildning LO-basen Wanja Lundby-Wedins medverkan i AMF:s styrelse.
[Läs mer…] om Att höga skatter ger fler jobb kanske är en helig ko som borde slaktas?

Arkiverad under: Krönikor Taggad som: ekonomi, facket, fackligt, jobb, jobbbävning, LO, Politik, samhälle, socialdemokraterna, Wanja Gate

Måste läsas: Greiders recension av Olle Sahlströms bok om fackets död

26 oktober, 2008 by Rosemari Södergren

Skönt med den där timmen som ställs tillbaka när vi lämnar sommartiden för i år. Det gör att jag för min del vaknar upp en timme tidigare och är pigg. Så jag har hunnit läsa i boken jag håller på med och hunnit surfa runt ordentligt på massor av sajter.

Jag blir så sugen och bara måste läsa den här boken som Göran Greider har recenserat i Aftonbladet: I skuggan av en storhetstid av Olle Sahlström.

Olle Sahlström lämnade LO när han jobbade där. Facket var nog inte moget för att lyssna på vad han hade att säga. Och visst kan han provocera. Här ett citat ut en av Olle Sahlströms artiklar:

Arbetarrörelsen är död.

Fanor, numer urblekta, tas fram varje år inför Första Maj. Folkets Hus står där det alltid har stått, socialdemokratiska föreningar bjuder som förr in till möten, de liksom fackföreningar i LO, och visst finns ABF kvar. Men det är blott kulisser av en arbetarrörelse, rekvisitan av en rörelse som har gått ur tiden.

Det är som Potemkinkulisser, de kulisser av byar fursten Grigorij Potemkin enligt sägen lät bygga inför kejsarinnan Katarinas II:s resa till Krim sent 1700-tal för att ge intryck av ett välstånd som inte fanns. Inte så att kulisserna av en svensk arbetarrörelse står där av beräkning för att vilseleda. Snarare så att de står kvar och döljer ett verkligt tillstånd därför att det finns tillräckligt många funktionärer och förtroendevalda på heltid som med gemensamma krafter förmår hålla kulisserna upprätta. Men deras funktion är desamma som en gång Grigorij Potemkins kulisser; de står där och förvirrar begreppen och upprätthåller till illusionen av något som inte finns, ty bakom rörelserekvisitan ligger blott liket av en rörelse sedan länge övertäckt av historiens damm

Men det här är alltså kritik inifrån. Sahlström kommer från facket och har jobbat inom den fackliga rörelsen i många år. Fler borde nog göra som Greider: trots allt ge boken och tankarna en chans:

Jag ska erkänna att jag öppnade boken med viss oro. Genom åren har Sahlström ofta bedrivit en rätt populistisk kritik av fackföreningsrörelsen. Jag har retat mig på förenklade attacker på pampvälde och svepande kritik av patriarkala mönster i LO-borgen.
Sådant finns där, verkligen, men han har ofta missat de stora maktsammanhangen och då hamnat i en närapå haveristisk position: facket får ta smällarna för det kapitalet och en reaktionär tidsanda är skyldigt till och åtskilliga högerintellektuella har glatt sig åt hans kritik. Så inte här. Gång på gång förundras han över att fackföreningar kan vara så olika i skilda hörn av Europa och han urskiljer för- och nackdelar med olika strategier. ”Jag vet inte längre vad jag ska tro och tänka”, utbrister han och vågar känna hur marken skakar under honom. Han resonerar, söker historiska djup, skriver med radikal uppbrottsvilja.

Greider avslutar sin recension med att rekommendera hela vänstern att läsa boken och sätter in dess budskap i nuet som domineras av finanskrisen:

Den skrevs före krisen, men det är som om den får sin rätta innebörd dessa turbulenta höstdagar: Äntligen knäar den övermakt som så länge fått fackföreningsrörelsen att knäa.

Claes Krantz har också bloggar om den här recensionen, liksom Fredrik Segerfeldt och Under ytan.

I skuggan av en storhetstid
Olle Sahlström
ISBN 9789173891462
Atlas Bokförlag

Andra bloggar om: litteratur, facket, Europa, recension, Greider, Sahlström, fackligt, LO

Arkiverad under: Litteratur och konst Taggad som: Böcker, Europa, facket, Recension

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Frida och Fritiof
Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
Casinohex.se
Casino utan svensk licens

Nytt

Lyssna: Van Morrison

Van Morrison har släppt första singeln … Läs mer om Lyssna: Van Morrison

Filmrecension: Erna i krig

Erna i krig Betyg 3 Svensk premiär - … Läs mer om Filmrecension: Erna i krig

Filmrecension: Raya och den sista draken

Raya och den sista draken Betyg … Läs mer om Filmrecension: Raya och den sista draken

Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Rättfärdighetens ryttare Betyg 5 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Rättfärdighetens ryttare – en underbar film värd en stor publik

Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Sällskapet för ofrivilliga … Läs mer om Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Online casinon utan svensk licens
https://casinoutansvensklicens.casino
https://vasacasino.se/, men bilden alt text:
Casinogringos
casinonutanlicens.nu
Casinoutanreg.com
Spela casino utan licens på casinoorbit.com
Svenska Casinobonusar
Hitta rätt casino bonus i Norge.

En resurs med info om finska casinon.

Kategorier

  • Blandat
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2021 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in