• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Se intervjun där Werner Herzog säger att han aldrig sett originalet till filmen han nominerats till Guldlejonet för

4 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

venedig300
23 filmer slåss om Guldlejonet, fiilmpriset som delas ut under den stora filmfestivalen i Venedig.

Werner Herzogs film ”Bad Lieutenant” skapar uppståndelse. Och Michael Moors dokumentär ”Capitalism a love story” är några av dragplåstren på Venedigs filmfestival.

Ur Dagens Nyheter.
Werner Herzogs film är en nyinspeling av Abel Ferraras ”Bad lieutenant” som hade Harvey Keitel i huvudrollen. Via medierapporteringar har Ferrara önskat död och lidande åt Herzog. Herzog å sin sidan kontrar med att han inte vet vem Ferrara är och säger att han aldrig sett Ferraras film.
Nicholas Cage spelar huvudrollen, den korrumperade polisen, i Herzogs film.

enedigs filmfestival startar 2 september 2009 och avslutas den 12 september. Öppningsfilm på årets filmfestival i Venedig (den 66:e) blir ”Baaria” av Giuseppe Tornatore, som också är en av de 23 tävlande filmerna. Den har premiär i Italien 25 september.

Några av filmerna som tävlar om Guldlejonet 2009:
Werner Herzogs film ”Bad Lieutenant
Michael Moors dokumentär ”Capitalism a love story”
Giuseppe Tornatores ”Baarìa”
Pou-Soi Cheang med ”Accident”
Cormac McCarthys ”Vägen”
George Romeros ”Survival of the dead”
Tom Fords A single man”
Shinya Tsukamotos ”Tetsuo: The bullet man”

Hemsidan för Venedigs filmfestival.
En lista i Wikipedia över alla filmer som vunnit Guldlejonet.

Intervju med Werner Herzog där han säger att han aldrig sett originalfilmen:

Här en trailer för den nominerade dokiumentären ”Capitalism: A love story” av Michael Moore.

Relaterat: Bloggywood skriver också en del inför filmfestivalen i Venedig.

Läs även andra bloggares åsikter om Venedig, film, filmfestival, filmpris, Guldlejoner, Werner Heerzog, Michael Moore

Arkiverad under: Scen Taggad som: Filmfestival, Scen, Venedig

Recension: Public Enemies

29 juli, 2009 by Redaktionen

dillingerPublic Enemies imbd

Regi: Michael Mann med Johnny Depp i huvudrollen.

Historien skilldrar den sista delen av John Dillingers karriär. Dillinger var en av USAs mest eftersökta brottslingar. Han gäckade polisen och hånade samhället under trettiotalets depression. Stora del av arbetarklassen gick arbetslös. Det var en tid när människor svalt och man använde vete till att elda med. Vetepriset var för lågt för attt det skulle löna sig att säljas. Världen förberedde sig för andra världskriget. Inte konstigt att en del blev galna.

Filmen är mörk, men inte tillräckligt mörk. John Dillinger, som han gestaltas av Johnny Depp, är ett riktigt  charmtroll men någon Robin Hood är han inte. Visst läämnar han bankkundernas pengar men när det är dags att skjuta sig ut spelar det ingen roll vem som kommer i vägen.

Dillinger och hans gäng tog för sig av det de tyckte de hade rätt till. Till och med Al Capones verksamhet framstår som hederligare. De är i alla fall villiga att arbeta för att bygga upp något men det är inget för Dillinger. Allt eller inget.

Set hade kunnat bli en intressant film men allt försigår i en elegant kuliss. Vi får ingen ledtråd till hur galningar som Dillinger och Hoover med sina agenter kan släppas lös på stadens gator.

Polisens misshandel av Dillingers flickvän är egentligen det enda riktigt obehagliga inslaget som visar att något inte står rätt till. Det verkar till och med rimligt att  Dillinger skjuts ner bakifrån i en folkmassa.

Det är helt enkelt för mycket snyggt poserande med tuffa pickor. Johnny Depp, förlåt, Dillinger har till och med rakat sig under armarna…

Gå gärna och se den. Den är snygg och elegant med häftigt pang pang och extra romantik. Se den men tro inte på den.

DN

SvD

Expressen

NT

Sydsvenskan

Läs även andra bloggares åsikter om Recension, Johnny Depp, Public Enemies, film

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Johnny Depp, Public Enemies, Recension, Scen

District 9 – en av höstens snyggaste SF-filmer

28 juli, 2009 by Redaktionen

district-9-trailer
En av höstens snyggaste SF-filmer är District- 9. Peter Jackson är tillbaka nu som producent för Science Fiction
filmen District-9, som utspelar sig 28 år efter den första kontakten med utomjordingar och där världen för första
gången gör ett tekniskt genombrott av misstag. För regin står den nykomlingen Neill Blomcamp.

För 28 år sedan dök det plötsligt upp på Jorden flera stora rymdskepp. Efter när den första skräcken har lagt sig visar sig det sig att de utomjordingar som kom med skeppet inte var fientliga utan snarare var på flykt.

Företaget Multi-National United (MNU) placerar flyktingarna i Johannesburg i det så kallade distrikt 9 där de får leva under slumliknande förhållanden.

Och snart visar det sig att utomjordingarna hemlighåller vilken sorts teknologi de har med sig till MNU:s stora
förtret. MNU har ännu inte lyckats utröna vad för något de har med sig till jorden, samtidigt ovanför stadens skyline hovrar de jättelika skeppen.

Det hela tar en annan vändning när en smittad forskare som har haft nära kontakt med utomjordingarna gömmer sig i distrikt 9 för att undkomma sina forna arbetsgivare MNU.

Är filmen hälften så bra som den ser ut är det här höstens stora SF-film.

Trailer

Läs även andra bloggares åsikter om film, SF, trailer, District 9

Arkiverad under: Scen Taggad som: Scen, SF, trailer

Still Walking – japanskt vackert och filosofiskt om människors förmåga och oförmåga att mötas

21 juli, 2009 by Jonatan Södergren

still-walking-01

Den japanska filmen Still Walking har blivit tokhyllad av i stort sätt all media. Både Svenska Dagbadet och Dagens Nyheter gav den högsta betyg.

På många sätt är filmen typiskt japansk. Livets förgänglighet är ett återkommande tema. Liksom det inom filmvetenskapen klassiska japanporträttet Tokyo Monogatari får vi följa hur tre generationer agerar mot varandra. Två vuxna barn, en dotter och en som, kommer med sina familjer för att tillbringa en helg med sina föräldrar. De samlas på årsdagen av faders favoritsons död, snart två decennier tidigare.

Det är mycket bråk under ytan och många gräl över ytan, en familj sargad och trasig som en Norénpjäs. Men mitt i detta finns det ett inre ljus.

Filmen är så vacker, bilderna så estetiskt perfekta att det är en njutning att följa familjen och de tre generationernas förmåga och oförmåga att mötas under ett dygn – som samtidigt blir en ikon för hela livets gång.

Filmen har fått höga betyg överallt, tror jag. Men den som går och ser filmen måste vara beredd på att det är en film där berättelsen förs framåt i lugn takt.

Mats Bråstedt beskriver filmen träffande i Expressen:

På ytan händer inte mycket – skratt blandas med gnäll under en ständigt munhuggande – men bit för bit visar Kore-eda att vi alla är en länk till och en del av något mycket större. Allt är skört och kräver omvårdnad.
Därför är ”Still walking” en ynnest att ta del av och Kore-Eda visar än en gång – efter ”Efter livet” och ”Barnen som inte fanns” – att han med sitt vackra, stillsamma och insiktsfulla tilltal är en av samtidens stora.
Filosofi för hjärtat.

Filmen är vacker, poetisk, estetisk, filosofisk, djup, sorglig, humoristisk, hoppfull, allvarlig …

Fler recensioner:
Aftonbladet och Sydsvenskan.

Trailer:

Läs även andra bloggares åsikter om film, japanskt, filosofi, Still Walking

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: filosofi, japanskt, Scen

Recension: Scener från ett kändisskap

17 juli, 2009 by Redaktionen

kandisskap

Scener ur ett kändisskap, en film av killarna som gjorde Hundtricket: Christopher Panov och Christian Eklöw. Titeln syftar förstås på Bergmanfilmen Scener ur ett äktenskap och rör sig om en bluffdokumentär om Linus Wahlgren (Rederiet, Hundtricket och minstingen i familjen Wahlgren).

Filmen driver med finkulturen och förutom Linus Wahlgren (som spelar sig själv) är en hel drös dDramatenskådisar med. Jonas Malmsjö, till exempel. Alla spelar sig själva och vi får se en hel del obetalbara scener inifrån Dramaten.

Även storasyster Pernilla, dyker upp. Hon är mycket kortare än jag trodde.

Tycka vad man vill om en sådan här film men alla bjuder på sig själva. Just på grund av det är det svårt att se den satiriskt. Föremålen för satiren spelar med och blir det något annat. Intrycket är att alla har kul och det gör den här filmen sevärd. Det är intressant att Dramaten ställer upp som den gör.

Det som inte fungerar är när finkulturen på Dramaten skall kontrastera mot folkkulturen. Det räcker så bra med Linus Wahlgren ute på sväng med Jonas Malmsjö. Det blir övertydligt och lite drygt.

Se trailern:

Relaterat: Platt satir tyckte Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Göteborgsposten och SvD om Linus Wahlgren

Läs även andra bloggares åsikter om Film, recension, Scener ur ett kändisskap, Dramaten, kändisar, satir

Arkiverad under: Recension, Scen Taggad som: Dramaten, kändisar, Recension, satir, Scen, Scener ur ett kändisskap

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 218
  • Sida 219
  • Sida 220
  • Sida 221
  • Sida 222
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Betyg 5 (5) Det är inte direkt enkelt … Läs mer om Recension: Really Good Time på Hus 7 – ett namn som faktiskt håller vad det lovar

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in