Public Enemies imbd
Regi: Michael Mann med Johnny Depp i huvudrollen.
Historien skilldrar den sista delen av John Dillingers karriär. Dillinger var en av USAs mest eftersökta brottslingar. Han gäckade polisen och hånade samhället under trettiotalets depression. Stora del av arbetarklassen gick arbetslös. Det var en tid när människor svalt och man använde vete till att elda med. Vetepriset var för lågt för attt det skulle löna sig att säljas. Världen förberedde sig för andra världskriget. Inte konstigt att en del blev galna.
Filmen är mörk, men inte tillräckligt mörk. John Dillinger, som han gestaltas av Johnny Depp, är ett riktigt charmtroll men någon Robin Hood är han inte. Visst läämnar han bankkundernas pengar men när det är dags att skjuta sig ut spelar det ingen roll vem som kommer i vägen.
Dillinger och hans gäng tog för sig av det de tyckte de hade rätt till. Till och med Al Capones verksamhet framstår som hederligare. De är i alla fall villiga att arbeta för att bygga upp något men det är inget för Dillinger. Allt eller inget.
Set hade kunnat bli en intressant film men allt försigår i en elegant kuliss. Vi får ingen ledtråd till hur galningar som Dillinger och Hoover med sina agenter kan släppas lös på stadens gator.
Polisens misshandel av Dillingers flickvän är egentligen det enda riktigt obehagliga inslaget som visar att något inte står rätt till. Det verkar till och med rimligt att Dillinger skjuts ner bakifrån i en folkmassa.
Det är helt enkelt för mycket snyggt poserande med tuffa pickor. Johnny Depp, förlåt, Dillinger har till och med rakat sig under armarna…
Gå gärna och se den. Den är snygg och elegant med häftigt pang pang och extra romantik. Se den men tro inte på den.
Läs även andra bloggares åsikter om Recension, Johnny Depp, Public Enemies, film