Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Hardcore Superstar förband till AC/DC i Stockholm

by


Ett pressmeddelande av intresse för fans till Hardcore Superstar och till AC/DC:

Efter att ha sålt ut Stockholms Stadion på nolltid är det lika bra att konstatera: Sverige får inte nog av AC/DC , och vad ännu bättre är: AC/DC får inte nog av Sverige. Torsdagen den 3 juni står de på Stockholms Stadions scen och som öppningsakt ser vi Hardcore Superstar.

Nu börjar det närma sig. Med Angus och Malcolm Young i spetsen drar segertåget som går under namnet AC/DC tillbaka till Europa i vår och det är en sommarkonsert utomhus som står på den svenska konsertmenyn 2010. Förra året fick Göteborg vad de tålde när AC/DC rockade på Ullevi, i år är det alltså Stockholms tur. AC/DC spelar på Stockholms Stadion den 3 juni 2010. Som förhand presenterar Live Nation stolt: Hardcore Superstar.

Hardcore Superstar plockade hem priset för Bästa Hårdrock på Swedish Metal Awards i våras och befinner sig just nu på sin Europaturné Psycho Holiday Tour. När albumet Beg For It släpptes 2009 kammade det hem fantastiska recensioner och klättrade snabbt till en förstaplats på den svenska hårdrockslistan och en prestigefylld fjärdeplats på Sverigetopplistan. Den 3 juni öppnar de för AC/DC på Stockholms Stadion och en månad senare kan de svenska fansen se dem på Peace & Love i Borlänge.

Sagt om Beg For It:

”De gör under för både kropp och själ. Jag bönar och ber efter mer.” Aftonbladet 4/5
”Ännu ett par hits att dö för som omges av livsbejakande partymusik.” Expressen 4/5
”I min bok saknar det motstycke i svensk rockhistoria.”Sweden Rock Magazine 9/10
”Låtar som ger rysningar och som jag förväntar mig få höra live.”Close-up Magazine 8/10

Mer information: acdc.com samt hardcoresuperstar.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Anna von Hausswolff på Södra Teatern

by


Anna von Hausswolff släppte sitt debutalbum ”Singing from the grave” i början av maj – och det hyllades av alla kritiker. Men hon var hajpad också före albumet kom och det talades om henne bland många musikintresserade. Så det var med höga förväntningar jag begav mig till konserten på Södra Teatern.

Ridån gick upp och en ensam ung kvinna läste ett poem och slog på en triangel. Det var magiskt och gav tonen på vad vi hade att vänta oss: inte bara en musikföreställning utan något mer: som när musik växer och är konst och teater och performance.

Den unga kvinnan sprang ut och in trädde två kvinnor: en som satt sig med en akustisk gitarr och en ung kvinna med långt ljus hår som satte sig vid den stora flygeln. Det var Anna. Kvinnan som stått med triangeln var hennes syster Maria von Hausswolff.

Första sången – Track of time – spelade hon munspel till. Akustisk gitarr, munspel, flygel och Annas sång – det var som Bob Dylan-inspirerat på något sätt. Och jag kände på en gång att trots att jag gillade debutalbumet är hon ännu bättre live.

Det var ett varierat program. Efter några sånger med den akustiska gitarren till stöd till hennes sång och flygel gjorde hon några sånger helt själv med flygeln.

Då märks det verkligen vilken stämma hon har. Det har väl sagts förr: men hur kan en så liten och ung kvinna ha så stark röst och säga så mycket med sin röst och sina sånger? Det är inte texterna bara utan hur hon utför sångerna.

Sedan kom trummisen och elgitarristen in på scen och det blev ös och full fart. Som rock med flygel.

Behöver jag säga att publiken inte ville sluta applådera? Det blev två extranummer varav det ena är en av mina favoritlåtar med henne då hon gör en cover på [ingenting]:s ”Medan vi sov”.

Både [ingenting]:s version och Annas version kan du lyssna på här förresten:

[ingenting]: Medan vi sov
Anna von Hausswolff: Medan vi sov


Relaterat:
Recensioner av debutalbumet:
Sydsvenskan, Göteborgsposten, Dagens Nyheter, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veckans nya skivor: H.E.A.T, The Dead Weather, Lady Antebellum, Club 8 och Pain of Salvation

by


HEAT med Freedom Rock
HEAT, relativt hårdrockande bandet från Upplands Väsby släppte ett nytt album i början av maj, Freedom Rock, titeln får mig att tänka på Neil Young. Riktigt till den nivån når de väl inte än. Jag gillar HEAT men det är ett band som känns ungt och att de har mer att utveckla och växa in i.
Jag gillar första spåret bäst, trots det sentimentala tilltalet. Jag är väl typen som gillar sentimental rock.
Expressens recensent gav betyg 3:

Det hurtfriska HEAT som kläckt ur sig en så fruktansvärt enerverande refräng som i singeln ”Beg beg beg” stoppas mest effektivt med en bensax. Sextetten lägger dessbättre band på sig själva i övriga tolv låtar, som har kuddkrig i AOR-genrens klassiskt rosa 80-talsmyshörna. Kenny Leckremos röst har blivit något fylligare och sträcks ut rejält, men detta är framför en skiva präglad av medryckande melodier som förstärks av blixtrande gitarrsolon.

För övrigt betyg 3 i SVD också.

The Dead Weather med Sea of cowards
The Deat Weather har släppt ett rykande färskt bökgoth-album som doftar både punk och hårdrock emellanåt. Det är härligt med sådan odefinierbar musik.
Jag är inte den typiska lyssnare på musik som medvetet är inställd för att vara skräning, men Jack Whites sidoprojekt The Dead Weather har något som genomsyrar soundet. Det är ett slags kaos som är skön att lyssna på, den tilltalar något i mitt inre.

Kanske är det också sångerskan Alison Mosshart som gör att jag fastnat för The Dead Weather. Hon påminner om PJ Harvey.
Betyg 3 i Expresssen:

Om debuten var garagerock är det här Black Sabbath. Tunga riff, aggressiva trummor och mycket attityd.

Betyg 3 i SVD också.

Lady Antebellum med Need you know
Lady Antebellum är ett av de mest säljande grupperna i USA just nu. DN:s recensent är uppenbart inte rätt målgrupp som bara gav albumet betyg 2 (recension finns ännu så länge bara i pappersversionen av DN).

För att uppskatta Lady Antebellum ska man gillar country med drag av snäll rock. Eller som DN skrev: John Mellencamp light.
Lady Antebellum är för övrigt ett band som har ett sådant skivbolag som inte tillåter bloggare att lägga in deras musikvideos på sina bloggar. Det är alltid ett minus i mina ögon.

Club 8 med The people´s record
Club 8 åkte till Brasilien för inspiration, köpte skivor gjorda på 1970-talet i Västafrika, hämtad hem en percussion-spelare från Kuba och börjat jobba med Jari Haapalainen. Resultatet är albumet ”The People’s Record” som släppts i maj.
Resultatet blev fartfylld pop, rytmiskt och samtidigt akustiskt vänt på andra spår.
I ett infoblad beskrivs senaste skivan:
Club 8 har släppt sex album (exkl. kommande The People’s Record) som alla på något vis har tagit avstamp i korsningen mellan svensk melankoli, klassisk engelsk gitarrpop och brasilianska tongångar. På The People’s Record gör de musik som går långt utanför dessa gränser. Texterna utspelar sig inte sällan i dova drömlika scenarior med stundtals bitande ironier över livets meningslöshet, och ändå (eller kanske pga det?) känns skivan onekligen… ja, vågar vi säga det? Livsbejakande

Steget och The National:
Steget har jag redan tipsat om och intervjuat.
Debutalbumet ”Förändrar allting” Fick betyg 4 av DN och betyg 3 i Göteborgsposten och 4 i Sydsvenskan.
Det är mjuk pop av en duo vi kommer att höra mer av. En lovande debut.

The Nationals nya album High Violet har vi också tipsat om redan.
Fick betyg 5 i DN och fick betyg 4 i Expressen.

Pain of Salvation med Road salt one
HEAT är inte det enda svenska rockbandet som varit med i Melodifestivalen som släppt nytt album i maj. Eskiltunabandet Pain of Salvation har släppt Road salt one.
Jag har inte lyssnat på det så jag hänvisar till DN:s beskrivning:
Bäst är de dock när de håller igen och skapar mörka, stilrena ballader.

Betyg 3 i Expressen:

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lyssna på The Amazings “And It Looks Like Today”

by


De flesta musikkritiker föll för The Amazing när de släppte sitt debutalbum.

SVT:s musikblogg till exempel:
Låt oss kalla det en supergrupp, för albumdebuterande The Amazing har medlemmar som spelat och spelar med bland andra Granada, Dungen, Paatos, Dreamboy, Sagor och Swing och The Guild. Allt började då Christoffer Gunrup (ex Granada) började skissa på låtar som han egentligen inte visste vad det skulle bli av. Efter ett tag samlade han och Reine Fiske ihop ett gäng vänner och började spela in den självbetitlade debuten som i veckan släpptes på det lilla fina bolaget Fashionpolice Records.

Nu har de släppt ett nytt album “Wait for a Light to Come” och i dagarna släpper de en singel från nya albumet. Gästas av Linnea Isaksson.
Singeln “And It Looks Like Today” kan du lyssna på här:
The Amazing – And It Looks Like Today

Relaterat:
Svenska Dagbladetoch Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Brittiska Foals släpper Göteborgsinspelade albumet Total Life Forever

by

Foals är ett indiepopband från Oxford vars nya album till stor del är inspelad i en studio i Göteborg. Albumet släpps onsdag 12 maj och jag har provlyssnat på det. Det är klassisk indiepop, vars sound fastnade direkt. Jag har inte hunnit lyssna på albumet tillräckligt många gånger för att göra en recension utan gör istället ett tips av det.
Här är lite mer om skivan från ett pressmeddelande:

Foals är fem ungdomsvänner från Oxford som på onsdag släpper sitt andra album Total Life Forever. Debutalbumet Antidotes tog sig till en #3 plats på albumlistan i hemlandet och sålde snabbt guld, en imponerande start för vilket band som helst.

Nya albumet är till största del inspelat i Svenska Grammofonstudion tillsammans med bland andra Kalle från The Soundtrack of Our Lives och Luke Smith. Mixningen skedde i London av Alan Moulder. Första singel från albumet är This Orient som släpptes för två veckor sedan, den har snabbt blivit en favorit på studentradiolistan och blev blixtsnabbt adderas på P3.

De valde att spela in det nya materialet i just Göterborg eftersom de kände att de behövde jobba ostört och koncentrerat, någonting som kan vara svårt för fem unga killar i London eller sin hemstad.

Killarna återvände efter succédebuten hem till Oxford för att börja jobba på uppföljaren, de bodde i sitt eget House of Supreme Mathematics, deras fyravåningshus som används som högkvarter. De byggde en primitiv studio och replokal i källaren och låste in sig själva för att jobba på lite nytt material till andra albumet. I huset finns det en massa likasinnade musiker, artister, fotografer och det var i denna kreativa miljö som Total Life Forever skapades.

Det ”svåra” album nummer två har tagits emot med öppna armar av pressen i hemlandet, NME ger den 8/10 och Uncut ger 4/5 och tycker att de är bättre än Radiohead.

Foals är Yannis Philippakis (sång, gitarr), Jack Bevan (trummor), Jimmy Smith (gitarr), Edwin Congreave (keyboard) och Walter Gervers (bas).

Låtlista:
1 Blue Blood
2 Miami
3 Total Life Forver
4 Black Gold
5 Spanish Sahara
6 This Orient
7 Fugde
8 After Glow
9 Alabaster
10 Two Trees
11. What Remains

Nya albumet har en egen hemsida också.
Pressmeddelande om skivsläppet.

Foals – This Orient


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,