• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Rapport från premiären av Françoise Sagans "Slott i Sverige" på Dramaten

31 januari, 2010 by Rosemari Södergren

slottisverige
På ytan: två syskon: Sebastian och Eleonor, bortskämda, ytliga, vackra och cyniska, har hamnat på ett slott i Sverige. Under några insnöade månader, där snön ligger som driver kring slottet, driver syskonen ett elakt intrigspel med slottets övriga invånare och gäster, för att förfylla tristessen och ha något att göra under isoleringen. Det är nutid, men slottets ägare vill hylla traditionella ideal och tvingar alla att gå klädda i 1700-talskläder och peruker. Det blir verkligen absurt med krocken mellan nutidsmänniskor och gammal stil. Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten är en mycket speciell föreställning. Den är rolig men under allt bubblar det av dramatik och skräck – föreställningen grep tag om mig och jag kunde inte sätta mig och skriva om den direkt. Jag behövde sova på saken.

Det är en stark föreställning och jag tänker se den minst en gång till. Den går att analysera och diskutera utifrån många olika infallsvinklar. Bland annat handlar den om:
Människor som är så uttråkade att det enda som kan lindra tristessen är att driva med människor, utnyttja deras känslor och förhoppningar.
Människor som är så ensamma innerst inne, det enda som för tillfället kan ge lindring är att driva ett spel med med andra.
Människor som inte vill bli vuxna, ständigt omogna, jagcentrerade utan att kunna ta ansvar för annat än det egna nöjet.

Publiken skrattade en del, på ytan är ”Slott i Sverige” humoristisk. Men skrattet sätter sig i halsen, allt som oftast, det är mycket svärta i pjäsen, människorna säger något roligt och underhållande, men undertexten vibrerar av rop av förtvivlan.

Det finns flera djup i pjäsen och flera sätt att se den på. Jag tycker att den absolut också har en politisk dimension. Det är så tydligt hur de med makt håller varandra bakom ryggen. Internt kan överklassen eller den grupp som har makt bråka så tänderna ryker, men utåt sett och när det kommer till kritan, håller de ändå tätt ihop.

Françoise Sagan, som skrivit pjäsen, var en fascinerande person, en pojkflicka som brände ut sig på alla håll. Hon var fransyska och pjäsen ”Slott i Sverige” har en rolig förhistoria. När hon var 22 år och redan hade slagit igenom som författare hyrde hon vintern 1957 ett hus i närheten av Fontainebleau och hon hade förstås en massa vänner med sig. För att muntra upp stämningen fantiserar hon ihop en berättelse om ett syskonpar, en bror och en syster som är enormt depraverade och som bor på ett slott någonstans långt bort, där det är kallt och mörkt och snön ligger i drivor. Platsen för slottet blev då Sverige.
Några år senare fick en teaterchef se anteckningarna och han bad då Sagan att skriva en pjäs utifrån dessa anteckningar och dessa personer. Då reste Françoise Sagan till Schweiz och skrev pjäsen.

Som alltid på premiärer är det en hel del kändisar i publiken. Johan Rabaeus, som är aktuell i huvudrollen i ”Den girige” på Dramaten satt några rader framför oss. Carl Tham, politikern som haft fina uppdrag först för Folkpartiet och sedan för Socialdemokraterna, satt på raden bakom oss. Han verkade vara lite förkyld.
Marie-Louise Ekman, Dramaten-chefen, såg jag också där i vimlet. Det hör nog till hennes jobb att synas på alla premiärer.

Skådespelarna i föreställningen är som oftast på Dramaten mycket duktiga. Jag blev extra nyfiken på David Mjönes, som spelar Sebastian. Jag tror inte jag sett honom i någon roll tidigare, men nu ska jag hålla utkik efter honom.

Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten

I rollerna Malin Ek, Magnus Ehrner, Rebecka Hemse, David Mjönes, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Nils Eklund m.fl.
Översättning Birgitta Hammar
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Rebecka Andersson
Speltid: 2 timmar och 40 timmar, inklusive paus.

Här har förresten Dramatenbloggen ett inlägg med filmklipp från repetitionerna till ”Slott i Sverige”.

Dramatens hemsida och ”Slott i Sverige”.

Fakta om Sagan från Wikipedia:

Françoise Sagan, egentligen Françoise Quoirez, född 21 juni 1935, död 24 september 2004, fransk författare.
Sagan växte upp i en välbärgad familj. Hon skrev över 40 romaner, novellsamlingar, pjäser och filmmanus. Mest känd är hon för sin skandalomsusade debutroman ”Bonjour tristesse” (Ett moln på min himmel), 1954, som hon skrev som 19-åring. Sitt författarnamn valde hon efter en karaktär i Marcel Prousts verk ”På spaning efter den tid som flytt”. ”Bonjour tristesse” är översatt till 22 språk och har sålts i över 5 miljoner exemplar.
Sagan dog på ett sjukhus i Honfleur i Frankrike av en blodpropp i lungan.
2008 hade filmen Bonjour Sagan, som skildrar Sagans liv, premiär.

Relaterat: Artikel om Sagan i Fokus.

Fotograf Roger Stenberg:

slottisverige1

slottisverige2

slottisverige3

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, teater, scen

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramaten, Scen, Teater

Ångrarna (Göteborgs filmfestival)

30 januari, 2010 by Redaktionen

regretters_press_thumb3
Regissören och pjäsförfattaren Marcus Lindeen är redan i Göteborg. Några timmar innan han åkte häromdagen berättade han att den vanliga historien om könsbyten innehåller den klassiska dramaturgin: en olycklig människa bestämmer sig för att göra något åt sitt liv, gör det och blir lycklig. End of story.

Marcus film Ångrarna börjar där den klassiska dramaturgin slutar och ställer i stället frågan: vad händer efter förvandlingen, när det nya livet inte blev så lyckligt som man hade hoppats?

Detta hopp präglar Orlando Fagin och Mikael Johansson, de verkliga ångrarna. I deras dokumentära samtal närmar jag mig deras skilda föreställningar om förvandlingen, vad som skulle hända när de väl blev kvinnor, deras olika drömmar om kärlek, längtan att få passa in och jakten på att hitta oss själva.

Sökandet efter ett ”autentiskt” jag. Det finns ju någon idé om att vi alla bär på ett inre ”autentiskt” jag som vi under livet ska försöka leta reda på. Den idén får sig en knäck av Mikael och Orlandos historier. För om en man tror att han är en kvinna innerst inne och efter en operation inser att han inte är det – vad händer då med identiteten? Tänk om det inte finns någon ”där inne” eller om vi kanske innehåller alldeles för många och oändligt olika ”jag”?

Den dokumentära teaterpjäsen Ångrarna har kritikerhyllats sedan premiären 2006 vid Stockholms Stadsteater och översatts till både franska, tyska och engelska. Filmversionen har premiär på Göteborgs filmfestival.

– Filmen är inte inspelad som en vanlig dokumentär. I stället för att följa dem i deras vardag, så har jag placerat dem på varsin stol i en tom studio. Jag ville att allt fokus skulle ligga på deras möte och samtal, berättar Marcus Lindeen.

När Orlando och Mikael tillsammans försöker förstå hur allt kunde bli så fel undrar jag om de hade varit lyckligare om de låtit bli? Det finns något i det där med att ångra sig som är väldigt tabu och fult. Vi har ett så enormt starkt behov av att placera oss själva och andra i fack, oavsett om det är kön, ålder, sexualitet, klass eller något annat som utgör vår identitet. Mikael frågar Orlando om han hittat sig själv nu. Det har han inte, han vet varken om han är man eller kvinna. Frågan är om det är accepterat att göra två identitetsresor. Är det kanske allra mest provocerande livsvalet att göra som Orlando, och inte välja alls, utan att vara flera saker på en gång, i hans fall både kvinna och man – samtidigt.

På Göteborgs filmfestival är Ångrarna nominerad till det nyinstiftade priset Best Swedish Documentary. Filmen tävlar även om det stora priset, Tempo Documentary Award, på Tempo Dokumentärfilmsfestival i Stockholm i mars.


Filmen produceras av Atmo
(Videocracy, Som en Pascha) med stöd från bland annat Svenska Filminstitutet. SVT kommer att sända den senare under året.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Göteborg, filmfestival, Ångrarna, filmtips

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Filmfestival, Göteborg, Scen

Nu måste bio-Sverige digitaliseras om svensk film ska överleva

30 januari, 2010 by Rosemari Södergren

u23d

Nu måste bio-Sverige digitaliseras.
Svensk filmpolitik måste förändras och fler än Folkets Hus och Parker måste satsa på digitaliseringen, menar Lennart Derehag, VD Folkets Hus och Parker, och Gunno Sandahl
Kulturchef Folkets Hus och Parker.
De skriver i en debattartikel:
Aktuell film på bio riskerar att bli en storstadslyx medan folk på landsbygden får hålla tillgodo med hyrfilm på macken och illegal nedladdning.

De har så rätt. Folkets Hus och parker gör en enorm insats när de visar direktsända rockkonserter, 3D-film och teater från London och opera från New York, direkt ut på biograferna runt om i Sverige.

Nu måste bio-Sverige digitaliseras om svensk film ska överleva.

Och det handlar om mycket mer än svensk film. Det handlar om demokrati och att utnyttja globailiseringens och teknikens alla möjligheter. Med digitaliseringen kan människor i princip varsom helst på landsbygden kunna tillägna sig kulturevenemang från New York eller för den delen från en liten ort i någon afrikanskt land. Digitaliseringen ger oändliga möjligheter. Bara fantasin och tröghet sätter gränser – eller om det är politisk ovilja till att fler grupper än de välbärgade ska ha tillgång till det mesta?

Lennart Derehag och Gunno Sandahl skriver bland annat:

I måndags genomfördes Guldbaggegalan med glamour och flärd. I kväll är det äntligen dags för invigningen av Göteborgs Filmfestival. Det är gott om festtillfällen, men hur mår bio-Sverige? Aktuell film på bio riskerar att bli en storstadslyx medan folk på landsbygden får hålla tillgodo med hyrfilm på macken och illegal nedladdning. Dessutom leder bristen på konkurrens på biomarknaden till att allt färre filmtitlar når biopubliken.

Det går att vända utvecklingen, det visar Folkets Hus och Parkers satsning på digitala biografer. Tekniken gör det möjligt att visa färsk film i hela landet till lägre kostnader och med enklare distribution.

Läs även andra bloggares åsikter om film, kulturpolitik, Folkets Hus och parker

Relaterat: Filmfesten har startat. Filmfestivalen från A till Ö.

Arkiverad under: Film, Kulturpolitik Taggad som: Kulturpolitik, Scen

Veckans tre måste-se-filmer: Precious, Vildingarnas land och FOOD, inc

29 januari, 2010 by Redaktionen

Vildingar
Precious
Filmen om den 16-åriga gravt överviktiga svarta flickan från den amerikanska slummen var en av de största behållningarna från Stockholms filmfestival i höstas. Nu äntligen kommer den på svenska biografer.
Precious är ett exempel på de allra mest drabbade, på underklass när den har som sämst förutsättningar: med en mamma som misshandlar henne och en pappa som utnyttjar henne sexuellt.
Trots underläget i utgångspunkt i livet finns det hopp.
Precious är inte den som ger sig även om hon gör sina största succén i sina drömmar.
Det kunde bli så kallad socialporr, men regissören Lee Daniels går inte i den fällan.
DN berättar om filmen:

Det är en närmast mirakulös räddning, som helt och hållet vilar på några enskilda människors vilja att se förbi det som på svenskt nyspråk kallas ”utanförskapet” – ett begrepp till för att ytterligare alienera och förminska männi­skor nederst på klasstegen. En avglamouriserad Mariah Carey som socialarbetare, en klarögd Paula Patton som lärarinna lyssnar hellre än sätter betyg och avfärdar.

Betyg 4 i Aftonbladet:

Det är naket och gripande. Dokumentärt i känslan, med en kamera som följer Precious genom de fattiga kvarteren i det skoningslösa ljuset. En berättelse om fattigdom och våld, om en cirkel av hat och förtryck som bara fortsätter. Drabbande om människor som försöker bryta utanförskap. Precious är svår att lära känna, men när man sett filmen är hon svår att glömma.

Och högsta betyg i Svenska Dagbladet.

Vildingarnas land
Kanske årets vackraste film? Alla som sett den hyllar den.
Den bygger på Maurice ­Sendaks bilderbok och har som bra filmatiseringar av barnböcker djup och ger något åt både barnet i publiken som den vuxne.
En kväll busar Max så mycket att han får gå till sitt rum. Han blir arg och rymmer och hamnar då i vildingarnas land. Jättarna som bor där äter upp småpojkar. Men Max lurar i dem att han har magiska krafter.
Hur länge ska det hålla, när ska de upptäcka att han bara är en vanlig pojke, en sådan som de brukar äta upp?
Betyg 5 i Aftonbladet:

För en andra titt kommer det att bli, och många, många fler efter det. ”Till vildingarnas land” kan redan nu utnämnas till en av årets absolut bästa filmer, kanske en av 10-talets.

Högsta betyg också i Svenska Dagbladet.

Food, inc
Filmen om snabbmaten har vi redan recenserat.

I Food Inc sparas det inte på krutet. Det är ingen film för äckelmagade.
Food Inc. är för den som vågar och verkligen vill veta vad som försiggår bakom de stängda dörrarna till fabrikerna där vår mat produceras.
När eftertexterna börjar rulla känner jag mig först stum, det är snart dags för lunch och att äta är det sista jag kan tänka mig just nu.
Även en frälst köttätare som jag överväger att konvertera, men inser samtidigt att det inte är hela lösningen. Nyfikenheten och ifrågasättandet som väcks är större än äcklet.
Food Inc. må vara en omskakande upplevelse, men jag lämnar inte biosalongen utan hopp om framtiden.

Fler recensioner:
Vildingarnas land i Dagens Nyheter
Food, inc i Aftonbladet.
Food, inc i Svenska Dagbladet

Trailer Precious

Vildingarnas land

FOOD, inc

Läs även andra bloggares åsikter om film, trailer, mat, premiärer, Vildingarnas land, Precious, FOOD, inc

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: mat, premiärer, Scen, trailer

FOOD, inc: Ett hisnande avslöjande om maten vi äter

27 januari, 2010 by Redaktionen

food-inc1
Hamburgaren i amerikanska snabbmatsrestauranger kan innehålla kött från 1.000 olika kor. Kycklingar göds för att nå slaktvikt i en fart som lämnar de inre organen på efterkälken och gör deras ben för svaga att gå och stå på. Fredag, den 29 januari har dokumentären Food Inc. premiär på svenska biografer. Ett skrämmande avslöjande om hur maten vi äter produceras och hur den kan påverka vår hälsa.

För ett par år sedan kom Al Gore med sin obekväma sanning om hur det stod till med vårt klimat och med Robert Kenners film Food Inc. får vi en till. Men Food Inc. är inte bara obekväm. Den är vidrig, äcklig, magvändande och skrämmande och lämnar en full av avsky inför den amerikanska matfabriken.
Filmaffischen pryds av en ko med en stor streckkod tryckt över sidan. En konstruerad bild, visst, men som ligger närmre verkligheten än vi vill tro.
Bilder på kor, grisar och kycklingar som trängs och föds upp på löpande bandet för att passa in i de maskiner som sedan ska ta hand om deras kött flimrar förbi i ett rasande tempo. Det lämnas inte plats för naturliga variationer. Kycklingar är inte längre fåglar. De är en produkt.

Förutom skräckexempel på djurhållning och massproduktion visar filmskaparna hur hanteringen kan påverka både vår hälsa, miljö och vårt samhälle i stort. Något som ibland kan få katastrofala följder.
I nästan samtliga fall där representanter från de stora företagen är sökta för kommentarer, klingar tystnaden öronbedövande.

I Food Inc sparas det inte på krutet. Det är ingen film för äckelmagade.
Food Inc. är för den som vågar och verkligen vill veta vad som försiggår bakom de stängda dörrarna till fabrikerna där vår mat produceras.
När eftertexterna börjar rulla känner jag mig först stum, det är snart dags för lunch och att äta är det sista jag kan tänka mig just nu.
Även en frälst köttätare som jag överväger att konvertera, men inser samtidigt att det inte är hela lösningen. Nyfikenheten och ifrågasättandet som väcks är större än äcklet.
Food Inc. må vara en omskakande upplevelse, men jag lämnar inte biosalongen utan hopp om framtiden.

Här är filmens hemsida.

Här trailer:

Relaterat: SVD har också skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om film, matkultur, mat, hälsa, snabbmat, food, inc

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: hälsa, mat, Matkultur, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 202
  • Sida 203
  • Sida 204
  • Sida 205
  • Sida 206
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in