På ytan: två syskon: Sebastian och Eleonor, bortskämda, ytliga, vackra och cyniska, har hamnat på ett slott i Sverige. Under några insnöade månader, där snön ligger som driver kring slottet, driver syskonen ett elakt intrigspel med slottets övriga invånare och gäster, för att förfylla tristessen och ha något att göra under isoleringen. Det är nutid, men slottets ägare vill hylla traditionella ideal och tvingar alla att gå klädda i 1700-talskläder och peruker. Det blir verkligen absurt med krocken mellan nutidsmänniskor och gammal stil. Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten är en mycket speciell föreställning. Den är rolig men under allt bubblar det av dramatik och skräck – föreställningen grep tag om mig och jag kunde inte sätta mig och skriva om den direkt. Jag behövde sova på saken.
Det är en stark föreställning och jag tänker se den minst en gång till. Den går att analysera och diskutera utifrån många olika infallsvinklar. Bland annat handlar den om:
Människor som är så uttråkade att det enda som kan lindra tristessen är att driva med människor, utnyttja deras känslor och förhoppningar.
Människor som är så ensamma innerst inne, det enda som för tillfället kan ge lindring är att driva ett spel med med andra.
Människor som inte vill bli vuxna, ständigt omogna, jagcentrerade utan att kunna ta ansvar för annat än det egna nöjet.
Publiken skrattade en del, på ytan är ”Slott i Sverige” humoristisk. Men skrattet sätter sig i halsen, allt som oftast, det är mycket svärta i pjäsen, människorna säger något roligt och underhållande, men undertexten vibrerar av rop av förtvivlan.
Det finns flera djup i pjäsen och flera sätt att se den på. Jag tycker att den absolut också har en politisk dimension. Det är så tydligt hur de med makt håller varandra bakom ryggen. Internt kan överklassen eller den grupp som har makt bråka så tänderna ryker, men utåt sett och när det kommer till kritan, håller de ändå tätt ihop.
Françoise Sagan, som skrivit pjäsen, var en fascinerande person, en pojkflicka som brände ut sig på alla håll. Hon var fransyska och pjäsen ”Slott i Sverige” har en rolig förhistoria. När hon var 22 år och redan hade slagit igenom som författare hyrde hon vintern 1957 ett hus i närheten av Fontainebleau och hon hade förstås en massa vänner med sig. För att muntra upp stämningen fantiserar hon ihop en berättelse om ett syskonpar, en bror och en syster som är enormt depraverade och som bor på ett slott någonstans långt bort, där det är kallt och mörkt och snön ligger i drivor. Platsen för slottet blev då Sverige.
Några år senare fick en teaterchef se anteckningarna och han bad då Sagan att skriva en pjäs utifrån dessa anteckningar och dessa personer. Då reste Françoise Sagan till Schweiz och skrev pjäsen.
Som alltid på premiärer är det en hel del kändisar i publiken. Johan Rabaeus, som är aktuell i huvudrollen i ”Den girige” på Dramaten satt några rader framför oss. Carl Tham, politikern som haft fina uppdrag först för Folkpartiet och sedan för Socialdemokraterna, satt på raden bakom oss. Han verkade vara lite förkyld.
Marie-Louise Ekman, Dramaten-chefen, såg jag också där i vimlet. Det hör nog till hennes jobb att synas på alla premiärer.
Skådespelarna i föreställningen är som oftast på Dramaten mycket duktiga. Jag blev extra nyfiken på David Mjönes, som spelar Sebastian. Jag tror inte jag sett honom i någon roll tidigare, men nu ska jag hålla utkik efter honom.
Françoise Sagans ”Slott i Sverige” på Dramaten
I rollerna Malin Ek, Magnus Ehrner, Rebecka Hemse, David Mjönes, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Omid Khansari, Nils Eklund m.fl.
Översättning Birgitta Hammar
Regi Jenny Andreasson
Scenografi och kostym Marika Feinsilber
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives, Rebecka Andersson
Speltid: 2 timmar och 40 timmar, inklusive paus.
Dramatens hemsida och ”Slott i Sverige”.
Fakta om Sagan från Wikipedia:
Françoise Sagan, egentligen Françoise Quoirez, född 21 juni 1935, död 24 september 2004, fransk författare.
Sagan växte upp i en välbärgad familj. Hon skrev över 40 romaner, novellsamlingar, pjäser och filmmanus. Mest känd är hon för sin skandalomsusade debutroman ”Bonjour tristesse” (Ett moln på min himmel), 1954, som hon skrev som 19-åring. Sitt författarnamn valde hon efter en karaktär i Marcel Prousts verk ”På spaning efter den tid som flytt”. ”Bonjour tristesse” är översatt till 22 språk och har sålts i över 5 miljoner exemplar.
Sagan dog på ett sjukhus i Honfleur i Frankrike av en blodpropp i lungan.
2008 hade filmen Bonjour Sagan, som skildrar Sagans liv, premiär.
Relaterat: Artikel om Sagan i Fokus.
Fotograf Roger Stenberg:
Jag älskade den!!!!