• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Spansk filmfestival i Stockholm – med start 16 april

13 april, 2010 by Rosemari Södergren


Gillar du film? Är du intresserad av spansk film och vill se massor bra spanska filmer? Om du är i Stockholm 16 april och en vecka framåt har du chansen för då arrangeras den första spanska filmfestivalen i Stockholm.

Från festivalens hemsida:

En premiär i spansk anda
Den första Spansk FilmFestival i Stockholm. Det bjuds på spansk långfilm och kortfilm, möten med skådespelare och regissörer. Det blir ett unikt tillfälle att se det bästa av spansk film och lära känna några av huvudpersonerna framför och bakom kameran. Garanterat spännande möten.

Kulturbloggen ska absolut dit. Förutom en mängd spännande filmer kommer festivalen att gästas av spanska skådespelare, regissörer och andra fiilmarbetare.

Här är programmet och här berättas om filmerna.

Filmerna visas på BioRio.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmfestival, Spanien, kultur, spanskt

Arkiverad under: Film Taggad som: Filmfestival, Scen, Spanien

Audiens på Stockholms Stadsteater

9 april, 2010 by Rosemari Södergren

En brunaktig lokal. sliten, betongvägg, två ölbackar och en vitsminkad man i grågröna kläder sitter på en pinnstol lutad mot väggen. Han sover, eller är han död? Det gröna scenljuset gör att hans vitsminkade ansikte blir grönaktigt.
Någon knackar på väggen och en man träder in på scenen och den sovande vaknar och bjuder den honom att sitta ner och tvingar i honom ett glas öl och en dialog startar, där det som egentligen sägs ligger under orden, mellan raderna.
Audiens skrevs av Vaclav Havel 1975 och är en briljant enaktare. Kulturbloggen var på premiären 8 april. Uppsättningen med Etienne Glaser och Sven Ahlström i rollerna är något av det starkaste som går på Stockholms teaterscener i vår.

Den yngre mannen som träder in på scenen är arbetare på bryggeriet och den äldre mannen är bryggerimästaren. Vaclav Havel skrev den 1975, sju år efter att ”Pragvåren” kulminerat. ”Pragvåren” var ett försök att med reformer demokratisera det kommunistiska systemet och förvandla det till en demokratisk socialism. Begreppet ”en socialism med mänskligt ansikte” infördes.
Sovjetstaten med hjälpstater krossade försöken med ett militärt ingripande i augusti 1968.
Efter några år började en stark medborgarrörelse mot det totalitära systemet växa fram och 1977 bildades Charta 77 där Vaclav Havel var en av ledarna och talesmännen.
Pjäsen Audiens är skriven utifrån denna känsla av maktlöshet och raseri och motstånd om drev Charta 77-rörelsen och Vaclav Havel.

Den yngre arbetaren på bryggeriet är Vaclavs Havels alter ego. Han är författare som blivit placerad på bryggeriet för att rulla tunnor. Under dialogen kommer det fram att bryggerimästaren måste lämna rapporter om vad författaren/bryggeriarbetaren företar sig.
Bryggerimästaren i sin tur sitter i klorna på andra högre tjänstemän. Ingen är fri och alla måste spionera på alla. Alla måste misstänka alla.
Och kontrollen är så hård att författaren/bryggeriarbetaren måste hälla i sig öl, trots att han inte tycker om öl, för att bevis att han inte vill sticka ut, att han inte vill vara förmer.

En vecka tidigare hade en annan Vaclav Havel-pjäs premiär på Stockholms stadsteater: Avgång som är skriven 2008. Här bloggade jag om den föreställningen. Den är helt annorlunda och skriven långt efter att Sovjetstaten fallit och Tjeckoslovakien delats i två länder och Vaclav Havel har hunnit vara president i två omgångar: dels för Tjeckoslovakien och sedan för Tjeckien.

Expressens Nils Schwartz har skrivit om föreställningen i ett bloggverktyg (jag skriver inte att han bloggar eftersom han inte på något sätt utnyttjar bloggverktyget möjligheter för interaktivitet. Ni vet: majoriteten av journalister som skriver i bloggverktyg ägnar inte kommentarer eller länkande bloggar en tanke):

Audiens – sedd som ett psykodrama mellan en chef och hans underlydande – har en räckvidd bortom politiska ideologier och managementfilosofier, pjäsen är inte för evigt bunden till en kommunistisk diktatur.
Av en lustig tillfällighet kan man denna vår se ett annat psykodrama mellan en chef och en underlydande, nämligen Mike Bartletts Kontraktet på Teater Tribunalen. Där följs pjäsen av ett samtal med inbjudna gäster.
Här ett förslag till Tribunalen och Stockholms stadsteater. Gör en helkväll tillsammans och låt pjäserna samtala med varandra.

Visst: samtal med publik är ofta intressant. Men jag håller inte med Nils Schwartz. Föreställningen handlar om makt och om förhållandet mellan den som har makten och den underlydande, men den handlar också om övervakning och bristen på personlig integritet. Det viktigt ämne i dagens samhälle där attackerna är hårda för att beskära den personliga integriteten och försöken att inrätta ett övervakningssamhälle. Men måste en pjäs ryckas ur sin historiska inramning för att få oss att förstå det? Jag tycker inte det.

Fakta om Audiens på Stockholms stadsteaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, politik, teater, recension, scen, Stockholm

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: övervakning, Politik, Recension, Scen, Stockholm, Teater

Tankar kring två aktuella filmer: Gainsbourg och Kick-Ass

9 april, 2010 by Redaktionen

GAINSBOURG – ett legendariskt liv

Detta surrealistiska drama om Serge Gainsbourg skandalomsusade liv är spännande och radikalt. Jag erkänner att gick in i biosalen med en förväntan om att få se en massa erotiska scener och annat i den stilen, men det var ändå rätt stilfullt och till och med mysigt. Jag gillade denna filmen skarpt. För man skulle kunna ha gjort den här filmen väldigt tråkig, men med inslag av tecknat och hans alteregon med stora huvuden som följer efter honom överallt, blir Gainsbourg en film man bara vill ha mer mer mer av.
Som liten var han en vass pojke med inga som helst intressen för musik, om han inte fick en pistol förstås. När han blir nekad en pistol tar han saken i egna händer och stjäl en pistol i närbutiken. Det var vändpunkten och då bestämmer han sig för att bli bra på att spela piano. Han förför kvinnor i 25års åldern och det ser ut att vara början på en tjejtjusares liv.
Denna filmen rekommenderas starkt.

KICK-ASS

Kick-ass handlar om en pojke som egentligen inte syns. Han är inte bra på matte eller att spela tvspel eller på sport. Han är en sådan som bara finns. Hans stora passion är serietidningar. När han blir trött på att bli rånad hela tiden så bestämmer han sig för att bli superhjälte. Hans första försök går åt skogen när han först blir knivskuren och sedan påkörd av en bil. När han har återhämtat sig är hans vilja ännu starkare för att bli superhjälte.
I samma stund så vill en pappa och hans barn också vara superhjältar därför att de vill hämnas deras döda fru och mamma. De dödar människor så snabbt att de inte ens vet vad som slagit till. De skjuter och knivhugger medlemmarna i maffian i rasande fart. De ägnar sig till och med åt tortyr vid vissa tillfällen.
När maffialedaren märker att hans män börjar saknas så blir han extremt arg och skyller allt på Kick-ass. Då kommer hans son fram och säger att han vet hur han ska bekämpa Kick-ass.
En extremt våldsam film med inslag av humor. Jag tycker inte att filmen var så bra just därför. Den blir alldeles för otyglad.
Det är alldeles för hemska scener för att man ska kunna uppskatta humorn i filmen.

Relaterat.
Recension av Gainsbourg-filmen i DN.
Recension av Gainsbourg i SVD (betyg 5)
Recension i Expressen.
Recension av Kick-ASS i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Kick-Ass, Gainsbourg

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen

Veckans nya filmer: Flickan från ovan, Den fantastiska räven och Miraklet i Lourdes

2 april, 2010 by Rosemari Södergren

Den fantastiska räven
Boken ”Den fantastiska räven” är den första boken som Wes Anderson någonsin ägde. Nu har äntligen hans dockfilm om den boken svensk premiär.
Det är en helt underbar historia. Dockfilm, javisst. Men det är inte någon barnfilm, inte för de minsta i alla fall, och jag tror inte att den ens dubbats till svenska.
Och tur är det. För rösterna görs så bra i originalet med George Clooney som räven och Meryl Streep som fru Räv. Det vore helgerån att dubba dessa röster.
Här några av rösterna:
Meryl Streep – Mrs. Fox
George Clooney – Mr. Fox
Bill Murray – Badger
Jason Schwartzman – Ash
Jarvis Cocker – Petey
Owen Wilson – Coach Skip
Willem Dafoe – Rat
Brian Cox – Boggis
Adrien Brody – Bunce
Michael Gambon – Bean

I SVT.s nyhetsmorgon sade recensenten att på sätt och vis har Wes Andersson alltid gjort dockfilmer, för han har ofta haft scener i sina filmer där han placerat skådespelarna i små, trånga utrymmen.

Herr Räv har försörjt sig på att vara tjuv – men när han bildade familj lovade han sin fru att sluta med det farliga livet. Det är ju med livet som insats som han gör sina tjuvaktiga räder. Traktens bönder har ingått i en ohelig allians för att döda den som stjäl från dem. Herr Räv har blivit pappa och måste ta ansvar. Men innerst inne är han tjuv och äventyrslysten. Det är inte lätt att lägga band på det som är hans innersta jag.

Jag såg filmen på Stockholms filmfestival och älskade filmen. Det gjorde JS från Kulturbloggen också. Jag har bara hittat positiva recensioner, som här Expressen som ger betyg 4:

Den überbegåvade Wes Anderson är naturligtvis ett klockrent val för att ta tag i Roald Dahls varma och charmiga bok och göra en rörande, rolig och ironisk stop motion-fabel.
Alla som sett till exempel ”Royal Tenenbaums” inser snabbt att ”Den fantastiska räven” har mängder av DNA från Anderson i sig.

Fast varför jämföra med Royal Tenenbaums? Den filmen tycker jag inte alls var lika bra som Den fantastiska räven.

DN har förresten betyg 5:

”Den fantastiska räven” är en tygellös ögonfröjd. Filmen är animerad på det gamla goda öststatssättet med bomull i stället för rök och cellofan där vatten brukar porla. Där man kunde ha tagit genvägar och sparat tid och pengar har man i stället svävat ut. Rävpälsarna rör sig när djuren voltar, springer, trillar och gräver sig fram. Varje löv i trädet rasslar, grässtrån böjer sig för vinden. Allt är i sann Anderson-stil helt överarbetat. Med ”The royal Tenenbaums”, ”Life aquatic” och ”Darjeeling limited” färskt i minnet är det som om regissören alltid varit på väg till denna film. I djurriket finns konstnärerna, advokaterna, svindlarna och skurkarna han alltid lekt med. Formen tar det bästa ur alla tidigare filmer: genomskärningar, dockskåp, -avancerade kostymer, diagram och ger dem en mer naturlig plats i just naturen.

Flickan från ovan
Filmen om en 14-årig flicka som mördas men inte kan släppa greppet om livet och därför hamnar i ett mellanland, mellan livet och döden, har jag sett framemot ända sedan jag hörde Susan Sarandon berätta om sin roll som flickans mormor i filmen. Susan Sarandon berättade om den rollen när hon tog emot priset på Stockholms filmfestival hösten 2009.

Filmen ”Flickan från ovan” bygger på boken ”Lovely bones” och är Peter Jacksons första filmprojekt sedan Sagan om ringen-serien. Förväntningarna var höga från mig när jag gick på förhandsvisningen.

Filmen handlar väl egentligen om hur en familj reagarar som drabbas av att ett barn mördas. Fast vi får se det utifrån, uppifrån, från den mördade flickans perspektiv.
Det kunde blivit bra.
Men jag har flera saker jag reagerar emot:
Limbo-landet mittemellan liv och död är lite väl storvulet skildrat. Det är väl å andra sidan omöjligt att recensera en skildring av limbo.
Susan Sarandons mormorsroll är lite väl utflippad. Jag har svårt att köpa den. Den bryter av för mycket.
Mark Wahlberg som sörjande pappa är inte hans bästa rolltolkning. Någon som jag pratade med om filmen sade: Tänk om Maggie Smith fått spela mormodern och Nicholas Cage pappan.”
Kanske. Kanske det hade skapat en annan nerv i filmen.
Men hur filmen blir hänger ju också med hur den klipps samman.

Filmen följer för många spår och genrer samtidigt. Den är också en slags thriller: ska mördaren åka dit eller inte?

Kanske en anledning varför många av oss som gick ut ur biosalongen kände oss lurade har med slutet att göra. Att filmens slut blev ett slags ”jaha”.
Utan att vara någon spoiler: vissa delar i slutet är inte trovärdigt alls.

Sydsvenskans recensent är rejält kritisk:

Skådespelarna kämpar förgäves för att gjuta liv i detta ärkeflummiga dravel, där ordet banal är en alltför generös beteckning. Sällan har specialeffektsmiljoner bränts med sådan tanklöshet.

Jo förresten, i tidigare kalkoner som ”The Fountain” och ”The Happening”. Där Rachel Weisz respektive Mark Wahlberg hade huvudrollerna. Ett gott råd till dem vore därför: läs manus.

Aftonbladet gav betyg 1 och har rubriken: Splittrad flum.

Miraklet i Lourdes
En måstefilm för mig, förstås. Jag har inte sett den än. Men den står på programmet under påskhelgen. Måste få tid till att se den.
Expressen berättar om den:

En kvinna med MS försöker bryta sin isolering genom att delta i pilgrimsresor. I mirakelorten Lourdes blir hon till synes botad – och då också sedd och accepterad på ett annat sätt av omvärlden.

Svenska Dagbladet gav allra högsta betyg: 6:

Jessica Hausner har gjort en djupt rörande och djupt mänsklig film om allas vår osläckliga längtan efter ett kärleksunder som inte lämnar någon oberörd.

Så som sagt, så här i påsktider är det väl filmen som bör ses.

Läs även andra bloggares åsikter om film, premiärer, recensioner, religion, animerat, dockfilm, liv, död, kärlek, räv, George Clooney, Lourdes

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Animerat, Dockfilm, premiärer, recensioner, Religion, Scen

Rapport från möte på Dramaten som testar gränser med nyskrivet av Henning Mankell och publiken på scenen

24 mars, 2010 by Rosemari Södergren

Hösten 2010 på Dramaten blir spännande och den svenska nationalteatern visar om igen att den är en progressiv teater som vågar utmana gränser och är nyskapande. Bland annat ska publiken få ta plats på scenen i en föreställning. Det berättar teaterchefen Marie-Louise Ekman då Dramaten på onsdagen hade bjudit in press och kulturbloggare på en genomgång av vad hösten kommer att erbjuda.

Den inbjudna pressen och bloggosfären fick sitta på kudda i trappan i stora foajén medan teaterchefen, dramaturgen och skådespelare stod vid ingång och berättade om föreställningarna.

– Se hur många sätt vi kan använda det här huset, sade Marie-Louise Ekman.
Hon tycker om att vända på saker, göra om entrén till en scen och varför inte ha en föreställning på balkongen mot Norrmalmsrtorg och låta publiken se från gatan, föreslog hon.

På en föreställning i höst kommer en del av publiken att flytta upp på scenen., iscensättningen av Shakespeares Stormen, i regi av regi John Caird. Samtidigt ska en annan version av Stormen spelas för de yngre: Lilla stormen, regi Sally Palmquist.

En annan spännande föreställning för de yngre är Unga Dramaten som ska spela ”Inferno” av Peter Weiss spelas för första gången i Sverige, i en splatterfylld iscensättning av Nils Poletti.
– Dantes Inferno för en tonårspublik, är inte det lite oväntat? frågade dramaturgen retoriskt.

– Det är aldrig för sent eller för tidigt att lyssna på formuleringar om motstånd och makt, sade regissören Nils Poletti.

En av höstens föreställningar som Kulturbloggen bloggat om tidigare är den moderna amerikanska klassikern En handelsresandes död av Arthur Miller, regi Eva Dahlman. där Lena Endre och Krister Henriksson återkommer till Dramaten.
På samma scen spelas också en annan amerikansk pjäs från omkring samma tid, Tennessee Williams skarpladdade passionsdrama Mannen i ormskinnsjackan, regi Malin Stenberg.

En annan klassiker som det ska bli intressant att se är Tjechovs Körsbärsträdgården där Marie Richardson spelar mot Magnus Roosmann.

Plötsligt mitt under presentationen kom en mörkklädd reslig man med grått hår in. Wow. Den svenska världsberömde författaren Henning Mankell. Och han har skrivit en ny pjäs som ska sättas upp och spelas i höst. En pjäs som handlar om Darwin och om vetenskap och tro. Den ska spelas på Lejonkulan och Börje Ahlstedt spelar Darwin.

Om du liksom jag har upptäckt den norske pjäsförfattaren on Fosse har du också något att se fram emot: En sommardag, ett förtätat drama om sorg i regi av Gunnel Lindblom som även regisserade den hyllade uppsättningen av Jon Fosses Flicka i gul regnjacka på Dramaten 2009.

Här ett pressmeddelande från Dramaten om höstens föreställningar.

Foto: Lise Arnstberg

Relaterat:
Svenska Dagbladet
Dramatenbloggen
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om Dramaten, scen, teater, Henning Mankell, Shakespeare

Arkiverad under: Scen, Teater Taggad som: Dramaten, Scen, Teater

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 198
  • Sida 199
  • Sida 200
  • Sida 201
  • Sida 202
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in